Tältsemester? Not!

Idag kom jag att tänka på tältning av någon anledning, vilket är lite konstigt eftersom jag hatar att tälta och inte känner att det är nåt jag vill tänka på. Huga, all den där fukten man måste utstå. All värme. Eller kyla. Tält kan ta och dö nånstans. Jag vill aldrig mer sova i tält.

Men, jag kom att tänka på en speciell tältning, back in the days, som faktiskt inte var helt fy skam. Den var, om jag inte minns helt fel, ganska så rolig. Det som gjorde det så roligt var nog hur det lät i det där tältet. Något såhär lät det:

"- Agnes, ta stryk!
- Dö Svante, Dö!"

Haha, ja det var tider det! Dom två turturduvorna blev tro det eller ej faktiskt ett par i ett senare skede. Undrar hur livet skulle sett ut om de fortfarande var ett par? Är det nåt jag orkar fundera över egentligen? Nej, det är det inte. För det jag ville säga med det här inlägget var ju bara att jag en gång i tiden var med om en rolig tältning. Och varför ville jag dela med mig av det? Ingen aning! Vem bryr sig liksom.

God natt!

Twilight

Puh! Det är varmt! Oh dear!

Men jag ska inte klaga. Det är ju sommar! Och jag har bara en vecka kvar att slita på jobbet innan jag ska avnjuta himmelskt underbar semester. Give me a hallelujah for that! Men frågan är, hur ska jag överleva den kommande veckan? Förra veckan var inte rolig. Fy vilket ångest jag genomled. Men 5 ynka dagar till ska jag väl klara av ändå.

Igår var jag och Ida och såg nya Twilight-filmen på bio. Hade inte sett de två första på bio. Vilken upplevelse det var. Jag har aldrig varit och sett en film som gett så mycket reaktioner från publiken. Där satt hur många upphetsade tjejer som helst och gav ifrån sig förtjusta ljud och kommentarer. Det var en massa "åhh" och "ohh" och "nawh" och "åh, han är ju nästan naken". Fy vad jag skrattade. Folk levde sig verkligen in i filmen. Har aldrig varit med om något liknande på bio. Men vidare...filmen då. Jag tycker faktiskt att alla filmerna är ganska bra. Det erkänner jag. MEN... jag tycker även att dom är ganska så löjliga...egentligen. Jag skrattade åt ganska mycket. Alla de där barbröstade killarna som helt plötsligt blir vargar. Är inte det väldans löjligt egentligen. Vampyrer är ju mycket coolare iaf. Så jag ställer mig på Edward-fansens sida. Och all denna ansträngda andning...fast den är ju iofs med i nästan alla filmer. Så det godkänner jag väl då.

Jag kollade igenom vad jag hade för skivor för några dagar sedan och gjorde en glad upptäckt. Så nu har jag återupplevt lite ljuva stämmor från den otroligt söte Denison Witmer. Hittade även en Elliot Smith-skiva som jag bara kände mig tvungen att lyssna på för det var så längesen. Fy vad bra de är. Jag har sån bra smak!

Nej hörrni, nu känner jag att det är dags. Ska detta vara dagen? Dagen då jag äntligen tar mig igenom min första Herman Lindqvist-bok. Ja, jag tror faktiskt det. Idag ska den läsas ut och sen kan jag glänsa med mina kunskaper om Gustav Vasa och alla hans söner. Om jag kommer ihåg nåt d v s. Hörs hej!

Mer Håkan åt folket

Jag har en teori. Att sommar inte riktigt är sommar utan Håkan Hellström. Är det värt att testa den teorin? Det tycker jag verkligen för jag är till 99% säker att min teori är rätt. Och den stämmer allra mest på roadtrip i Sverige en solig dag. Helst ska man skråla med i Håkans "ljuva" skönsång. Åkte till Småland igår för att gå på bröllop. I bilen lyssnade vi på Håkan. Kanske inte skrålade med för fulla halsar men det gick bra ändå. Håkan är sommar!

Jo men just det, det var bröllop i helgen för mina kära vänner Sofie & Calle. Då var sommarens bröllop avklarade och jag är nu bröllopsledig resten av sommaren. Det var härligt att få hänga lite i Småland tycker jag. Gillar Småland. Härligt att få vara med på fin vigsel, se vackert brudpar och äta en massa gott.

Otroligt söta var dom, Charles och Sofie. Grattis!

Apropå sommar och musik. Annan musik som hör som bäst hemma på sommaren och för mig nu blivit en självklarhet i solen och värmen är Shout out louds, Guldgossen, Caesars, Moneybrother och Ted Gärdestad. Varmt rekommenderat säger jag bara. Och allt är svenskt, hör och häpna. Jag brukar ju inte gilla svenskt.

Två veckor jobb kvar innan jag säger bye bye Örebro. LÄNGTAR!

Thursday bloody thursday

Jodå...Idag kom det...som en blixt från klar himmel...eller ja, inte riktigt klar himmel. Några moln fanns ju där eftersom jag redan i förra inlägget anade otyg. Det som jag väntat på sedan i måndags kom idag som en slap in the face och gjorde mig yr av blodförlust. Jo, det är ju såklart det oheliga näsblodet jag talar om. Jag sitter där på min cykel och trampar i godan ro och helt plötsligt känner jag att någonting händer i näsan och jag fattar ju direkt vad det är som pågår där inne i min näshåla. Var som tur var typ framme vid jobbet så jag skyndar mig in i omklädningsrummet och in på toan. Men förgäves. Blodet sprutar. Det forsar ner i handfatet, det rinner bak i halsen, det stänker över hela toaletten, det rinner ner i munnen så jag ser ut som jag blivit golvad i en boxningsmatch med en massa blod på tänderna. Jag börjar gråta i panik. Tack gode Gud för de snälla sköterskorna som fanns i min närhet och som förbarmade sig över mig och fick ner mig på golvet och lät mig ligga där medan de försökte tvätta mitt ansikte rent från allt blod som rann ner för kinderna och in i öronen t.o.m. Kära nån alltså, vilken usla pärs! Tillslut blev det ju stopp på eländet iaf. Men ni skulle ha sett hur det såg ut. Det var som det hade skett en massaker inne på toaletten. Stockholms blodbad! En av de snälla sköterskorna städade upp mordplatsen åt mig. Vilken action det blev. De stackars ögonsköterskorna fick handskas med lite blod för en gångs skull. Eller ja, lite och lite...

Men alltså, jag bara undrar. Ska jag verkligen behöva leva så här hela livet? Ska mina näsblodkärl alltid vara så här sjukt sköra? Ska det bara komma som en ovälkommen gäst när som helst, vart jag än är och hålla på i den där takten? Finns det inget permanent bot mot näsblod? Jag får ju psyk. Ska jag behöva stå där på min bröllopsdag och kanske om jag har otur bloda ner hela min dyra, vackra och väldigt vita klänning och ändå tycka att det är den bästa dagen i mitt liv? Usch, nu blir jag rädd. Jag kommer aldrig att kunna gifta mig. Bara för det usla näsblodet.

Nog pratat om blod nu. Ska försöka komma på andra tankar genom att avnjuta lite "sommar med Ernst". Han är ju för härlig den där Ernst. Ha det!