Advent

Alltså hörrni!! Imorgon är det första advent. Och det är inte ens december än. Och ingen snö. Men vad bryr jag mig om det. Idag har jag minsann pyntat och haft julmusikpremiär. Det känns bra, för jag behöver verkligen få komma in i julstämning nu. Jag behöver en mysmånad att se fram emot. Hoppas verkligen det blir så.

Apropå det här med julmusik, jag har funderat lite på vilken julsång som är min favorit. Jag har inte riktigt haft nån favorit förut tror jag. Man har hört de flesta julsånger så ofta så man har ju tröttnat ihjäl sig lite på dem. Men jag tror faktiskt jag kan säga att jag har en favorit nu. Åtminstone i den här versionen:

Det är ju faktiskt ganska viktigt hur sången framförs också. Tycker Punch Brothers gör en fantastisk version. Gillar även Måns version av "The Angel Gabriel" väldigt mycket. Och så är det ju lite roligt att lyssna på Stefan Sundströms och Jill Johnsons svenska version av Fairytale of New York (En julsaga). Bara för att Stefan är så cool!

Glad första advent på er!

Celebrity crush

Jag har fått en ny celebrity crush. Helt oväntat. Ja, helt plötsligt en dag kände jag att, ja, han skulle jag kunna vara gift med. Hade inte tänkt speciellt mycket på karln innan. Visst, har sett några filmer med honom och tyckt att han varit ganska bra. Men jag har aldrig liksom kärat ner mig i honom. Inte förrän nu. Och jag vet inte riktigt hur jag kom på att jag tyckte han var het. Eller jo kanske, han var med i The Graham Norton Show en morgon när jag tittade nyligen. Det måste ju ha varit det som utlöste förälskelsen. Tänkte inte så mycket på det då dock. Men sen efteråt smög det sig liksom på mig. Charmig kille det där. Fint leende han har. Och han kan sjunga också. Yey, han är skotte och pratar med underbar dialekt. Marry me Ewan McGregor! Så nu de senaste dagarna har jag lyssnat mycket på soundtracket från filmen Moulin Rouge eftersom han är med där. Tillslut var jag tvungen att titta på filmen igen, så det gjorde jag igår. Bra film.

Japp, min favoritscen i filmen helt klart. Han sjunger så fint den där Ewan. Och jag älskar tangotolkningen av Roxanne. Får nog ta och se några fler Ewan-filmer nu. MEN...Fassbender är fortfarande number 1. Tro inget annat.

Det finns ju fler skådespelare med skotsk dialekt som är en fröjd att lyssna på. Alltså, James McAvoy, jag skulle kunna lyssna på honom i timmar. Jag vill ha hans röst i mina öron konstant. Typ. Men framförallt, JAG VILL TILL SKOTTLAND! Vad jag tjatar om detta Skottland. Sansa dig kvinna!

Men tillbaka till förälskelse. Visst vore det väl roligare att faktiskt bli kär på riktigt. I någon vanlig dödlig, där man faktiskt har åtminstone en liten gnutta chans att få sina känslor besvarade. Sannolikheten för att det ska hända känns dock obefintlig. Jaja, who knows. Citerar Nat King Cole i låten Nature Boy (eller varför inte Ewan McGregor i Moulin Rouge. Passande nog): "The greatest thing you´ll ever learn is just to love and be loved in return". 

Let´s hope so. Kära nån vad cheesy jag är! Dags att avrunda denna sentimentala smörja innan det spårar ur totalt.

God natt!

Klassiskt

Jag tycker att klassisk musik är underskattad. När jag var yngre avskydde jag klassiskt. Fy vad tråkigt jag tyckte det var. Just a bunch of boring dead dudes. Mozart liksom. Nä Mozart är ju inte så skoj. Det tycker jag fortfarande inte. MEN, nu på senare år har börjat uppskatta klassiskt mer och mer. Vissa musikstycken är ju riktigt mäktiga på nåt sätt. Man bara vill vrida upp volymen, sätta på sig hörlurar, blunda och njuta. Har lyssnat mycket nu de senaste dagarna. På mina favoriter. Ja, jag har t.o.m. favoriter. Så tänkte tipsa om dem, vare sig ni vill eller inte. Here it goes:

Dvorak - Symphony no. 9 in E minor, Op 95 "From the New World"
Vivaldi - The Four Seasons (Då framförallt Summer III: Presto och Winter I: Allegro non molto)
Benjamin Britten - The Young Person´s Guide to the Orchestra

Fy vad nördig jag känner mig nu. Jaja, whatever. Lyssna innan ni dömer!

Det sistnämnda stycket är med i den fantastiska Wes Anderson-filmen Moonrise Kingdom.

Jag vill vara med i en Wes Anderson-film. Dom är så rackarns konstiga.

Lycka, Hamlet och Bond m.m.

Yes. I´m back. Alive and kicking. Förbered er på ett störande långt inlägg med asmycket text.

Tänkte meddela att det faktiskt verkar som att mitt liv kanske ändå börjar vända. Äntligen. Kanske jag kan känna mig lite lycklig oftare nu. Känna att livet har lite mening ändå. Ja det ser onekligen ljusare ut nu för tiden. Det känns bra. Jag kom till en gräns antar jag, där jag kände att jag helt enkelt var tvungen att få ett slut på depressionseländet och ta mig i kragen och göra något åt saken. Så det gjorde jag. Pratade med psykolog. Drog ner en aning på tv-serietittandet och började aktivera mig mer. Började umgås med lite fler trevliga människor. Och det har faktiskt hjälpt. Glädjande nog. Jag kan väl inte påstå att livet är roses and rainbows hela tiden nu heller, men avsevärt bättre än vad det har varit iaf, så det får jag väl ändå vara nöjd med. Hoppas verkligen det håller i sig, för jag är så rackarns trött på att vara less på livet. Jag har bl a börjat spela innebandy med lite skönt folk. Så kul! Har ju längtat efter att få spela men inte haft några att spela med. Men nu har jag det. Fantastiskt.

Har hänt lite sen sist. Varit på bio några gånger. Det mest annorlunda biobesöket var när jag såg Hamlet live från London. Med favvo Benedict Cumberbatch i rollen som Hamlet. Jag såg för ganska längesen att han skulle vara med i den teatern i London och ville jättegärna åka dit och se den. Men nu behövde jag ju inte åka dit. Det var ju najs. Den där Benedict är en så otroligt talangfull skådespelare. Han glänste. Det var en bra teater. Hade ju dock lite svårt att hänga med i språket ibland. Jag tycker att det är svårt att förstå Shakespeare på svenska. Ännu svårare att förstå på engelska. Det var visserligen textat på svenska, men innan man hade läst det som sagts och försökt utröna vad det egentligen betydde så kom nästa mening. Jaja, det var en rolig upplevelse iaf. Nu kan man säga att man sett Hamlet. Känner mig så rackarns kulturell!

En annan grej som gör att jag känner mig otroligt kulturell är att jag äntligen läst ut alla Vilhelm Mobergs böcker om utvandrare, invandrare, nybyggare och allt vad det nu är. Har följt Karl-Oskar och Kristinas liv med spänning...nej inte så jättespännande kanske, men tycker ändå att böckerna var hyfsat bra. Filmerna...not so much. Ja jag kämpade mig igenom dom också. Så sjukt sega. Men ja, jag gillar ju ändå storyn sen jag såg Kristina från Duvemåla. Ska föresten se den igen snart. Such a nerd.

Jag har köpt en skivspelare! Nu ska här köpas och spelas vinyl! Roligt! Var på skivmässa för ett tag sen. Gick omkring där bland alla vinylnördar och kände mig lite bortkommen. Men köpte en skiva iaf. The Jam. Nöjd.

Och hörrni, nämnde bio men inte att jag sett nya Bondfilmen. Men nu gör jag det. Såg Spectre nyligen. Som jag hade längtat efter att se den. Daniel Craig, Christoph Waltz och Andrew Scott i samma film. En väldigt bra mix. Jag gillade filmen, men den var inte lika bra som Skyfall. Skyfall är sjukt bra. Förmodligen den bästa Bondfilmen av alla. Tycker i och för sig att Casino Royale är fantastisk också. Nä, Spectre nådde inte riktigt upp i den nivån, men helt klart godkänd. Som jag tror att jag sagt förr, Christoph Waltz är guld i skurkroller. Han var det bästa med filmen.

Jag är så konsertsugen. Som alltid. Mumford & sons kommer ju till Sverige! De är ju med på min "artister/band-att-se-innan-jag-dör"-lista. De är så bra! Men, efter lite fundering bestämde jag mig ändå för att avstå. Bestämde mig för att spara pengar och semesterdagar till en eventuell Skottlandsresa som jag verkligen verkligen hoppas ska äga rum i vår. Det måste bli av! Men iaf, Mumford & sons, älskar deras två första skivor. Men sen gjorde de en tredje som inte innehöll ett minsta spår av banjo vad jag kan höra. Då blev jag lite besviken. Jag vill ha Mumford a la folk, inte a la rock. Jaja. Och på tal om besvikelse, jag är ju väldigt besviken på Coldplays album Ghost Stories. Tycker de har förändrats för mycket. Saknar gamla goda Coldplay. Nu ska de snart släppa nytt album igen. Hoppas verkligen att det är bättre. Hörde dock en låt från albumet idag. Bådade inte gott. Men jag fortsätter hoppas. Hörde nåt om ett samarbete med Noel Gallagher, det lät spännande. Och så ska de tydligen turnera. Det gillar jag! Komsi komsi till Sweden.


Nä, dags att avrunda. Ska ha slappkväll i soffan med popcorn och James Bond. Ajöss!