The last time to see him before he dies

Förra veckan var händelserik. Mycket inplanerat. Måndag - John Cleese. Tisdag - Tomas Sjödin. Torsdag - Timo Räisänen. Sen blev det helg och den var så lugn, så lugn. En bra vecka var det iaf.

Började alltså veckan med att se John Cleese live in the flesh i hans föreställning "Last time to see me before I die". Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna föreställning. Alltså, han var ju inte jätterolig. Jag är glad att jag gick dit och det är coolt att ha sett honom live, han är ju trots allt en humorlegend och det var intressant att höra vad han hade att säga. Men så fantastiskt rolig var han tyvärr inte. Det var dessvärre ganska platt. Han drog några skämt om svenskar bland annat som var ganska torra tycker jag. Kändes inte så genomtänkt. Han visade klipp från sin Monty Python- och Fawlty Towers-karriär och det var väl nästan det roligaste med showen, om än lite väl många och långa klipp kanske. Annars var nog det roligaste när han berättade om sin mamma. En sån där grej som man inte riktigt vet om man kan skämta om eller inte. Död och mord. Hans mamma klagade tydligen mycket över hur jobbigt livet var och tillslut blev John lite trött på det och föreslog att om det nu var så jobbigt så kände han någon som skulle kunna komma och döda henne om hon ville. Hade kunnat gå illa, men hans mamma hade iaf skrattat gott.  Och jag tyckte också att det var ganska roligt även om det kanske låter lite illa. Men ibland kan det vara skönt att skämta om sånt tycker jag. Som i dag när jag pratade med min läkarkollega om yrsel som jag haft i några veckor och var lite orolig över. Kommer inte ihåg ordagrant vad han sa men typ "Jag tror inte det är något du behöver vara orolig över. MEN, om det skulle vara så att du dör innan fredag, kan jag få din Adele-biljett då?" Jag blev genast på mycket bättre humör. Men iaf, för att sammanfatta, han var ju lite lustig ibland och det blev några skratt och jag ångrar absolut inte att jag gick och såg showen men det höll ju inte riktigt måttet. Om man tänker på det mer som någon slags föreläsning istället för en humorshow så är det mer godkänt. Men så är han ju 76 år också. Kanske svårt att komma på nya fräscha skämt hela tiden. En dag kanske skämtbrunnen sinar liksom.  

Blev iaf inspirerad till att titta på Monty Python efter det. Så har sett några avsnitt av Monty Python´s Flying Circus nu. Vissa grejer är roliga, andra inte så roliga. Väldigt mycket är väldigt löjligt iaf, fast kan ändå vara roligt. De har en ganska simpel humor ibland, man förstår verkligen inte hur de har kommit på vissa grejer. Men sen finns det ju grejer som har blivit riktiga klassiker. Och de funkar fortfarande. Michael Palin är nog min Pythonfavorit. Gillar hans ansiktsuttryck. Och han ser så vilsen och söt ut ibland. Graham Chapman, som tyvärr lämnade livet alldeles för tidigt, är min andra favvo. Och sen förstås John Cleese. Jag och pappa har ju tittat en hel del på Fawlty Towers också. Det har vi skrattat mycket åt. Stackars Manuel!



So very, very silly! Men så löjligt att det blir roligt.

Medicin för själen

Musik. Vilket underbart påfund. Musik är som medicin för själen. Kan skänka glädje i dystra tider. Kan skänka ännu mer glädje i redan glädjande tider. Och när man känner sig låg och man bara vill hänga kvar i den känslan för man helt enkelt inte orkar vara positiv så finns det perfekt musik för det också. När man känner sorg och bara vill få gråta ut rejält. Ja då finns det musik för det med. Det finns något för alla sinnesstämningar. Det är ju fantastiskt. Och när man inte har något annat att göra så kan kan alltid sätta på lite awesome musik och bara vara och njuta, det behövs liksom inte så mycket mer jämt. Musik är det bästa tidsfördrivet. Speciellt när man reser. Långa resor. En resa längre än en timme utan musik ger mig abstinens.

Vissa har väldigt begränsad smak. Jag är så glad att jag har vidgat mina vyer. Jag känner att jag kan uppskatta så mycket olika sorters musik. Visst, jag har mina absoluta favoriter. De som håller i alla väder. Men ibland kan det vara så skönt att lyssna på något helt annat. Det som dock helt går bort är dansband. Det funkar bara inte. Det finns inget bra med dansband. Men i övrigt är jag väldigt varierande i mina val tycker jag. Ibland kan jag känna att jag är sjukt sugen på klassiskt (som jag lyssnar på just nu by the way). Alltså, klassisk musik var något jag inte alls uppskattade speciellt mycket förr i tiden. Men nu när man faktiskt har varit på några klassiska konserter och fått höra otroligt skickliga musiker spela live så har jag förstått storheten. Klassiskt kan vara så mäktigt på nåt sätt. Andra dagar får jag för mig att lyssna på jazz. Jan Johanssons "Jazz på svenska", älskar den! Förra helgen var jag på en jazzspelning faktiskt. Jag kan ju inte påstå att jag är någon jazzkännare och lyssnar jätteofta på det, men det var en väldigt trevlig spelning. Ibland blir det folkmusik. Ibland blir det rock. Folkrock. Folkpop. Bluegrass. T o m country, kära nån! Senaste tiden har det faktiskt blivit mycket danspop eller vad man ska kalla det. Bruno Mars har blivit lite av en favorit. Beyonce. Troye Sivan. Ja allt möjligt sånt där som spelas på radio ofta. Danspop i all ära, men det bästa att dansa till måste ju ändå vara balkanpop! Dansade mig svettig till Räfven på Delsbostämman i somras. Underbart! Rekommenderar det som bot mot depression. Kan ju inte lista upp allt jag lyssnar på men det känns som att det är en salig blandning i alla fall. Kul!


Det som är ännu bättre än att bara lyssna på musik är ju att lyssna på musik LIVE. Finns det något roligare än att gå på konserter? I don´t think so. Det är mitt bästa nöje. Bäst är det ju förstås när man får chansen att se sina absoluta favoriter. Alla de där artisterna man har på sin lista "att uppleva live innan jag dör". U2 är ett sånt band. Jag läste igenom gamla blogginlägg och hittade ett inlägg just om att jag ville gå på U2-konsert. Jag citerar mig själv: "Jag vägrar lämna jordelivet utan att få uppleva U2 live." Nu behöver jag inte bekymra mig om det längre. U2 live - check! Simon & Garfunkel, Coldplay, The Tallest Man on Earth är alla med på den listan och dessa har jag också haft förmånen att se live. Hoppas jag ska hinna med alla andra på listan också. Men det behöver inte alltid vara artister/band som man älskar. Konsert kan vara roligt även om det är något man inte lyssnar jättemycket på. För allt blir så mycket bättre live. Och som sagt, jag har sån varierande musiksmak så jag uppskattar många olika band/artister. Speciellt live. Nästa helg ska jag på konsert med filmmusik. Känns väldigt udda men sjukt intressant. Det ser jag fram emot. Nästa helg ska jag även på Adele-konsert (!!!). Efter ett antal försök att få biljetter till diverse stora konserter (Adele var en av dem) som misslyckades totalt tänkte jag att jag hade en konsertförbannelse över mig. Men sen helt plötsligt fick jag biljetter till först Kent och sedan, fantastiskt nog, släpptes extrabiljetter till Adele och min kompis lyckades knipa två biljetter till oss. The curse is broken! Hoppas jag. Kära nån! Adele liksom! Det kommer att bli helt amazing!

Mitt bästa konsertminne kommer nog för alltid att vara Coldplay. Har varit på två konserter med dom och båda var helt magnifika. Det händer något konstigt när man är på deras konserter. Man kan stå och köa i flera timmar och ha smärta i varenda muskel och vara irriterad över trängseln och tänka att man bara vill därifrån. Men så sätter de igång och spela och man glömmer typ bort vart man är. Smärtan försvinner. Men hamnar i någon slags drömvärld. Man svävar på moln. Man blir euforisk. Deras låtar är något av det bästa musikvärlden har att erbjuda med magiska melodier och bästa Chris Martin som sjunger dem. Och under tiden dessa magiska melodier spelas så regnar det fjärilskonfetti, det flyger stora bollar över publiken och publikens armband lyser i arenan. Man får en sån härlig känsla i hela kroppen. Ett glädjerus. Och man vill inte att det ska ta slut. Men det gjorde det. Jag hade hoppats på att få uppleva denna känsla igen i sommar, men icke. När Coldplaybiljetterna släpptes frodades konsertförbannelsen för fullt. Så jag får klara mig utan det.

Men hörrni, var på en sjukt mysig konsert i torsdags. Timo Räisänen som sjöng Ted Gärdestad-låtar. Jag hade inte jättehöga förväntningar men tänkte att det kunde bli lite trevligt. Hade inte så stor koll på hur Timo var. Tänkte av någon anledning att han var ganska lugn och lite tråkig. Så var verkligen inte fallet. Jag blev helt blown away. Typ så fort han kom in på scenen kände jag en glädje i själen som jag inte känt på väldigt länge. Vilken utstrålning den mannen har! Och vilken energi. Och så var han helt sjukt rolig! Jag skrattade så tårarna rann. Har inte varit med om något liknande i konsertväg tidigare. Hur man kan vinna en publiks hjärtan så snabbt som han gjorde, det är ju nästan ofattbart. Från första stund var jag helt såld på Timo! Måste faktiskt säga att det var en av de bästa konserter jag varit på. Och så sjöng han ju Teds låtar också. Väldigt bra gjorde han det dessutom. Han sjöng dem med en sån känsla och inlevelse. Allihopa. I de glada låtarna kände man verkligen glädjen, i de mer seriösa och vackra låtarna blev man djupt rörd och även Timo verkade det som. Vi hade en väldigt fin stund tillsammans, vi i publiken och Timo. Får inte glömma att nämna att de två killarna som spelade med honom också verkade riktigt sköna och var mycket duktiga musiker. Ja alltså, härefter ska jag börja lyssna mer på Timo. Söt-Timo!

Ser fram emot kommande konserter. Hoppas på mycket livemusik i sommar. Kanske Mumford & Sons på Bråvalla. Sia, The Tallest Man on Earth och The Last Shadow Puppets på Way Out West. Who knows. 

Who run the world? Girls!

Nu mamma, nu blir du väl glad?! Ett nytt blogginlägg. Ja det kanske har dröjt lite väl länge. Och egentligen vet jag inte vad jag ska skriva om. Men jag testar.

Det har varit Oscarsgala. Och det blev svensk vinst!! Coolt tycker jag, att Alicia Vikander fick pris för bästa kvinnliga biroll vilket inte har hänt för en svensk på flera flera år. Har inte sett filmen hon fick en Oscar för än (The Danish Girl) men jag tycker att hon är en väldigt bra skådespelerska. Så hon förtjänade det nog. Är dock fortfarande lite sur och aningens svartsjuk på henne för att hon har den hetaste pojkvännen. Suck. Michael Fassbender, you should be mine. Oh well. Livet är orättvist.

Leonardo DiCaprio fick äntligen sin välförtjänta Oscar för sin roll i The Revenant. Höll ju förstås starkt på Fassbender som vinnare, men Leo var värd att vinna med. I alla fall, The Revenant, mycket bra film. Fantastiska skådisar med. Leo, Tom Hardy, Domhnall Gleeson (kan inte uttala hans namn rätt, så nu för tiden benämner jag honom redhead, enklare så). Gleeson var även med i en annan nominerad film, Brooklyn. Den var helt okej, men inte så mycket mer än så. Förstår inte hur den kan ha varit nominerad till bästa film.

Spotlight vann dock bästa film. Det hade jag inte trott. Men det gjorde mig glad. Det var den helt klart värd även om jag nog trodde och ville att The Revenant skulle vinna. Spotlight är riktigt bra, men kan ju inte påstå att det händer jättemycket. Lite seg ibland faktiskt. Men viktig och väldigt intressant. Katolska präster och sexuella övergrepp på barn. Usch och fy!

Träffade min homie Sofia förrförra helgen. Lovely! Vi planerade Skottland och annat skoj. Lyssnade på bra musik, dansade och spelade in ett antal dubsmashar. Åh vad jag längtar tills det är dags för Skottland!!!

Hörrni, i dag är det tydligen internationella kvinnodagen. Så för att komma i rätt stämning lyssnar jag på Beyonce. Då känner man riktig girl power och vill bara ut och rule the world med sina gal pals. Känns som att det är det absolut rätta att lyssna på en dag som denna. Run the world med Beyonce på hög volym. Women unite!

Apropå Beyonce. Hon, Bruno Mars och Coldplay uppträdde ju på Super Bowl. Coldplay är ju alltid bra. Chris liksom. Man bara älskar ju honom. MEN, alltså, vilket rackarns snyggt dansnummer Bruno Mars och Beyonce hade. Jag har kollat på det om och om och om igen x flera. Den där Bruno är så sjukt duktig på att dansa. Avundsjuk! Och jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på Uptown Funk de senaste veckorna. För många gånger förmodligen. Men det kan inte hjälpas. Den är så peppande! Och man kan ju inte vara still. Man vill bara släppa loss och dansa lika bra som Bruno.
Försökte ha klippet med här men det fick jag tydligen inte. Men se klippet på denna länk:
https://www.youtube.com/watch?v=L_Hgh7sPDLM

Shelter from the storm

Har varit förkyld några dagar. Och haft nackspärren from hell. Känns bättre nu dock. Har varit hemma från jobbet två dagar nu. Ute har det blåst och blåst. Och jag har suttit inne och typ bara sträcktittat på tv-serier och filmer. Skönt, men också lite smått långtråkigt. Har iaf äntligen kunnat se senaste säsongen av This is England (This is England ´90) Rackarns bra serie. Började med en film och blev sedan en serie med än så länge tre säsonger. Vet inte om det ska bli flera. Ok, en hel del ovårdat språk, ganska brittiskt "trashy" (om ni förstår vad jag menar, vet inte hur jag ska förklara) och en del äckel. Men finns även många roliga och fina stunder. Jag tycker det är en suverän serie. Och fantastiskt skådespeleri måste jag säga. Flera gånger har jag blivit helt imponerad över hur bra de spelar. Woody är så sjukt bra. Och Lol. Och Woody och Lol är nog mitt absoluta favorit-tv-par. Japp. Det var bara det jag ville säga. Rekommenderas helt enkelt.


Såg filmen Steve Jobs förra veckan. Toppenfilm! Och inte bara för att Fassbender var amazing. För det var han. Såklart. Det var mycket bra med den. Den var intressant och den var snygg och bla bla bla. Jag är inte bra på att ge djupare analytiska recensioner så jag tänker inte ens försöka. Skitbra säger jag bara. Gillade Dylan-citaten och ännu mer att Dylans Shelter from the storm spelades i eftertexterna. Fantastisk låt, kanske en av mina favoritlåtar ever. Tänkte jag skulle ha ett klipp med den låten som avslut. Hittade dock inget bra när Dylan sjunger. Mest covers. Så det fick bli det här. Dylan + Bill Murray. En sak jag älskar med Dylans låtar är att det är så lätt att sjunga med. För det låter inte speciellt bra när han sjunger. Och då behöver det inte göra när man själv sjunger heller. Och det låter inte så bra när Murray sjunger heller. Men det gör inget.

Torsdagsklipp

Ok, så här är det. Har tre klipp jag vill dela med mig av denna ändå ganska hyggligt trivsamma torsdag. Först ut:

The New Basement Tapes. Jag såg nyligen en dokumentär om hur denna skiva blev till. Och innan jag sett den köpte jag skivan utan att veta alls hur den lät. Jag visste bara att det var Dylanlåtar och att Marcus Mumford var med och tyckte att det lät som en bra blandning. Gillar skivan. Några riktigt bra låtar faktiskt. Så jag känner mig nöjd. Och den blev ännu bättre efter att jag sett dokumentären. Speciellt den här låten. Love it! Och hallå, Johnny Depp är med och spelar gitarr. Tufft!


Apropå Dylan, såg detta klipp på The Tonight Show starring Jimmy Fallon. Älskar Jimmy Fallon! Han imiterar Bob Dylan och jag tycker han gör det så rackarns bra. Det låter ju så sjukt likt Dylan! Imponerad!


Och apropå Jimmy Fallon som har en talkshow. James Corden har också en talkshow. Och i den åker han bl a bil och sjunger karaoke med Adele. Så otroligt roligt klipp. Och James verkar så rolig. Och Adele verkar så skön. Och det är bara så bra.


That´s it. Bye.

"Lätta på hjärtat"-fredag

Gah! Jag är så sjukt less på att vara ensam! Jag vill vara kär! Jag vill att någon ska vara kär i mig! Jag vill vara kär och lycklig! Är det verkligen för mycket begärt? Ska det någonsin hända? Känns ju inte så. Bara att fortsätta leva på tills man tillslut i sin ensamhet dör av cancer eller terrordåd. Skitliv.

David Bowie har dött. I cancer. Alan Rickman har dött. I cancer. Jag är så less på cancer. Undrar vilken sort jag kommer att få. David och Alan, ni är saknade. Så rackarns coola människor.




Alltså den här pojken, jag är så imponerad. Så sjukt duktig. Den här sången är ju inte den lättaste att sjunga. Inte många kan göra den så här bra. Jag vill också vara musikaliskt begåvad. Suck. Är inte ens i närheten. Skit.

Ok, avslutar med något positivt. Jag ska till Skottland!!!! ÄNTLIGEN!!! Resan är bokad. Nu ska det äntligen bli av. Som jag har längtat!! Whohoo!! It´s gonna be legendary!!