Guldgossen saves the day

Ehhhhhhhhhhhhh! Vilken usla skitdag! Vilken otroligt kass usla skitdag! Har verkligen varit på sämst humör idag (även om jag är diskret nog att inte visa det för någon annan, om man inte räknar med mitt ångestutfall här på bloggen och mitt samtal till min kära mor som fick agera lite psykolog). Har inte velat annat än att åka hem idag. Dagen har varit så fruktansvärt tråkig och jag bara räknade timmarna tills jag äntligen skulle få dra därifrån. Jag är förvånad över mina känslor för dagen med tanke på att jag hittills har trivts som fisken i vattnet på det där stället. Egentligen gör jag nog det fortfarande, men idag var väl bara ett sånt där undantag. Alla har ju såna här dagar ibland som min mor så vänligt försökte lugna mig med. Och jo, det är ju sant. Men alltså...sista halvtimmen. Jag ska skriva en sista journalanteckning innan jag planerar att äntligen dra hemåt. Har ett ortopeddiktat som ska skrivas. Ortopeddiktaten brukar alltid vara korta och bekväma. Men nejdå, nu är det aslångt och jag blir stressad, kan inte skriva rätt, hör inte vad läkaren säger och diktatet tar verkligen aldrig slut. Jag får psyk och har en massa luckor i texten eftersom jag inte hör vad som sägs. Blir äntligen klar och ska fixa till felen. Har fixat felen. Ska fixa så att allt ligger rätt i mallen. Programmet får psyk. Jag får psyk, än en gång. Dokumentet försvinner. Hittar dokumentet igen men såklart är alla mina ändringar borta så jag måste göra om dem. Samma usla skit händer igen. Jag jobbar redan på övertid. Får mitt definitiva psykbryt, utbrister aggressiva ljud, blir frustrerad och stänger av datorn och går hem och skiter i vem som ska få kämpa med diktatet istället för mig. Men det skulle ju inte förvåna mig om det ligger kvar där imorgon och väntar på mig med ett stort usla hånflin.

Nej fy alltså, det här var en värdelös dag......tills jag kommer hem och ser att jag har fått post....från Guldgossen! Han har skickat skivor till mig. Försök tänka er in i lyckan jag kände då, när jag var nere på botten i depressionsträsket och ser denna underbara syn på golvet. Guldgossen räddade min dag. Han är min prins...typ...Nu ska jag spela Cpfingret på hög volym och tillägna fingret till denna skitdag.

Må morgondagen bli till glädje för min själ och utan ångest och med vackra människor att titta på. Håll tummarna!