Needles

Det är influensavaccinationstider nu. Detta får mig att tänka på stelkrampsprutan man fick när man gick i skolan. Den där fruktade stelkrampsprutan som man levde i rädsla för hela lågstadietiden. Man hörde skräckhistorier om hur hemsk den där sprutan var. Hur ont den gjorde. Lågstadiet var en lång ångestfylld nedräkning till den dagen man skulle misshandlas med denna spruta. Och så kom då dagen. Där satt man och skakade och svettades i sjuksysters väntrum. Plågades av oro. Och sen när det tillslut var dags så var det över på några sekunder. Smärtfritt. Och där hade man levt i skräck i flera år helt i onödan.

Men det var ju sådär med allt som hade med sjuksyster att göra. Till sjuksyster ville man inte. Förutom om man kunde få en lapp för att slippa gympan. Varje gång sjuksyster kom till klassrummet gick det en kall kår längs ryggraden. Vad vill hon nu? Vad för hemskt ska vi nu utstå? Varför tyckte jag det var så hemskt. Vi hade ju en väldigt snäll sjuksyster vill jag minnas. Jaja. Men de där sprutorna alltså, man var lika orolig varje gång. Samma skräck man kände åren innan stelkrampsprutan var ungefär samma skräck man hade redan från högstadiet tror jag och framåt efter att man som människa av det kvinnliga könet fått beskedet om det framtida cellprovet som på den tiden tycktes förfärligt. Ja, det var ju inte en jättetrevlig upplevelse, det kan jag ju inte påstå...inte trevlig alls faktiskt. Men man överlevde det med.

Egenligen fick nog min spruträdsla ett slut efter stelkrampsprutan. Den var ju inte speciellt obehaglig. Så nu för tiden har jag inga problem med varken sprutor eller blodprov. Yep, I´m a real badass now! Förutom när det gäller mina tänder. Snart har det gått ett år sedan min senaste tandläkarkontroll, det börjar bli dags igen och skräcken är ett faktum. Jag vill inte!!!

By the way, snart är det faktiskt december. Och december betyder julkalender. Tänkte försöka att hålla traditionen vid liv. Men jag behöver ett tema. Tips är välkomna.