I går gjorde jag något jag aldrig gjort förr. Jag var på ett speciellt ställe. Ett ställe som somliga kallar paradis. Andra kallar det för helvetet på jorden. Ja det är förstås Ullared och Gekås jag pratar om. Har tidigare inte varit direkt sugen på att besöka denna plats. Men nu när chansen dök upp tänkte jag att man kanske ändå skulle passa på. Det är ju ändå något man bör uppleva åtminstone en gång i livet. Så det var med lite skräckblandad förtjusning jag bestämde mig för att följa med på bussresa dit.
Så, heaven or hell? Kändes ganska lugnt på vägen dit och när vi kom fram med bussen. Sen kom vi in i varuhuset och då började paniken lätt smyga sig på när jag såg alla dessa köpgalna människor med sina stora kundvagnar vallfärda in och tränga sig fram bland gångarna. Alltså käre värld! På vissa ställen stod man liksom still. Det fanns ingenstans att ta vägen. Man var fast. Och ibland skulle det ha behövts en trafikpolis som dirigerade kundvagnstrafiken för att få ett någorlunda smidigt flöde. Det var galet. För folk som inte varit där, jag varnar för leksaksavdelningen och damklädesavdelningen. Där var paniken som mest uttalad. Så jag skulle väl verkligen inte kalla det heaven. Snarare åt den andra riktningen. Men det var inte bara skrik och panik. Det var ju ganska roligt också, att få shoppa och umgås med bästa kollegorna. Gjorde av med lite mindre än 2000 kr. Inte SÅ farligt ändå tycker jag. Men alltså, det dröjer nog innan jag åker dit igen. Om det ens blir någon mer gång.
Slapp vara med i tv i alla fall, det var ju skönt. Annars kanske det hade kunnat bli ett bra inslag. Förvirrad och smått panikslagen kvinna på sin första Ullareds-shopping. Lite överdrivet bred dialekt (charmig norrländska eller ruskigt ocharmig närkingska förstås) på det och så nån härligt svängig och klämkäck Larz-Kristerz-dänga i bakgrunden. Låter inte det fantastiskt? Nja.
Det är skönt att vara hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar