Mockingjay part 1

Tjoho! Äntligen december! Snart är det är det jul! Jag har städat och pyntat och nu är det så mysigt, så mysigt. För tillfället bakas det även saffransbullar och lyssnas på julmusik (precis just nu Jill Johnson och Stefan Sundströms svenska version av Fairytale of New York. Gillart! Gillar Stefan framför allt. Så cool!) Och igår gjordes rocky road-godis. Så nu är jag redo för rejält mycket julmys kan man väl säga.

Tänkte att jag skulle skriva några ord om den nya Hunger Games-filmen, Mockingjay part 1. Jag har sett fram emot denna film ett år nu. Och jag blev inte besviken. Var inget jättestort fan efter första filmen, kommer ihåg hur jag och en kompis grät av skratt på biografen när vi såg kärleksscenen i grottan för vi tyckte den var så pinsam och klyschig. Och lite så är den ju. Men resten av filmen är ju inte pinsam. Efter att jag sett den andra gången så tyckte jag väldigt mycket om den. Och sen när jag hade sett andra filmen var jag ännu mer Hunger Games-frälst. Så nu har jag som sagt längtat. Men ja, det var värt väntan tycker jag. Jag gillar framförallt så många skådisar/karakatärer i dessa filmer. Katniss är ju en karaktär man tycker väldigt mycket om. Woody Harrelson är fantastisk i sin roll som Haymitch, möjligtvis min favorit faktiskt. Woody är väl egentligen awesome i typ alla filmer. Natalie Dormer är så rackarns snygg och cool (blev inspirerad av hennes frisyr och gjorde nåt liknande själv. Dock inte lika vågat som hon). Och så söte Peeta som man tycker så synd om och bara vill krama. Philip Seymour Hoffman förstås, ruskigt bra skådis som lämnade världen alldeles för tidigt tycker jag. Söt-Finnick kan man ju alltid titta lite extra på. Och så skymtades ju min gamla Heroes-skurk-crush Robert Knepper (Samuel i Heroes), om än en väldigt kort stund. Ja, ni märker ju. Mycket bra folk helt enkelt. Spänning, bra handling och förträfflig musik är ju också stämningshöjare som man lyckats bra med. Sådärja, nu har jag fått sagt det jag ville ha sagt. Nu ska jag fortsätta med julbaket.