Jag hade förväntat mig en magnifik konsert totalt utöver det vanliga, bättre än kanske något jag upplevt förr, jag trodde att den skulle blow my mind som det heter. Riktigt så blev det dock inte. Något saknades för att det skulle vara den ultimata konsertupplevelsen. De lyckades helt enkelt inte komma upp i Coldplaynivån (båda Coldplays konserter som jag varit på var ren perfektion och Hallelujah-moments), MEN...jag tycker ändå att U2 bjöd på en otroligt bra show. Min kollega som jag var på konserten med tyckte att de hade för många nya låtar och var lite besviken på det. I början var det mestadels de nya låtarna ja. Men jag hade ju hunnit lyssna igenom det nya albumet några gånger innan och jag måste säga att jag tycker det finns en hel del bra låtar med där. Så jag tyckte första delen av konserten var förträfflig också. Sen när klassikerna kom senare så höjdes ju förstås nivån ordentligt. Käre värld vilka ruskigt bra låtar de har gjort. Så, vilka låtar gjorde de bäst under kvällen? Klassikerna var ju bäst, det kan jag ju inte förneka. Älskar With or without you och man kände ju sig lite uppe i det blå när de spelade den. I will follow - fantastisk. Beautiful day - awesome. Where the streets have no name - lovely. Men tyckte även väldigt mycket om några av de nya, framförallt Song for someone och Iris (hold me close). Sen på slutet körde de ju en Paul Simon-låt. Hurray! En legend som sjunger en låt av en annan legend. Jag blev helt varm i hjärtat.
Bono brukar ju ta upp folk ur publiken på scenen. Så även denna gång. Fatta vilket minne att tänka tillbaka på. Den där kvällen när jag stod på scenen med U2 och kramade Bono. Det minnet skulle jag vilja ha. Men jag undrar hur jag skulle ha reagerat. Skulle ju bli så sjukt nervös. Förmodligen lite lätt handlingsförlamad. Men whatever. Coolt vore det ju iaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar