Mitt glädjerus

Näe, jag ger upp. Vad är det för mening med att kämpa emot egentligen. Det är ingen mening alls. För dom är så underbart bra. Jag struntar i om jag är lite besatt. Dom gör mig glada och det är väl allt som betyder nåt. Jag tröttnar inte! Än iaf. Inom sinom tid gör jag antagligen det, men jag tänker njuta så länge det varar. Jag älskar Coldplay!!!

Nu tänker jag shejka loss till Viva la vida. Ja det tänker jag! Det är dom värda. Ni skulle ha varit med när jag var hemma hos päronen. Det var nog en syn utan dess like. Då shejkades det och sjöngs för glatta livet. Det togs i för kung och fosterland. När jag var ensam i huset alltså...annars hade jag skämts lite. Faktiskt. Men oj så frigörande det var.

Imorgon är det kör. Den där kören som jag sagt om och om igen att jag ska sluta vara med i. Men likväl är jag där ändå, nästan varje gång. Jag tycker ju inte ens om att sjunga....såvida det inte är Viva la vida förstås! Kärlek!!! Jaja, vi får väl se hur länge jag blir kvar. Troligen för evigt.

Den där Chris, han är väl riktigt giftasmaterial han. Det var ju för synd att någon annan insåg det före mig. Annars hade jag ju absolut haft en chans...

Hahahahahaha! Tänk om han verkligen skulle vara ett sånt här drygt arsel i verkligheten. Fy vad lurade vi alla skulle vara! Ja man vet ju faktiskt inte säkert.

"I wanna get back for Deal or no deal. Plus, Gwyneth´s making drumsticks."