fredag 13 november 2009

Bye bye McSteamy

Jaha, då var man tillbaka igen då. Nu har jag lämnat Hälsingland. Dags att återgå till det normala och försöka acceptera ett liv utan McSteamy...suck. Men vem vet, kanske våra vägar möts någon vacker dag och han faller pladask magplask för mig. Man kan ju drömma och hålla tummarna. Kanske jag skadar mig nån gång när jag är i Hälsingland och måste uppsöka läkare...och då finns han där för att ta hand om mig. Vem vet vad framtiden har att erbjuda.

Jag blev så glad när jag fick åka hem några dagar och lämna all ångest och oro i Örebro ett tag. Och så fick jag ju träffa barnet mitt. Ok, inte mitt, men ändå på nåt sätt mitt. Jag tyckte nog att vi hade en fin samhörighet där. Vi kommer nog att komma bra överens. Hoppas jag. Om hon inte blir en jobbig trotsunge. Men det är sånt man får se. Jag ska göra mitt bästa som moster för att det inte ska ske. När Elin inte var i närheten passade jag på att sjunga för det lilla barnet. Klassiker som Viva la vida t.ex (åh kära nån vad den låten är bra. MEN...varför ska Darin förstöra min lycka. Suck.) Jag sjöng även diverse Beatles-godingar för henne. Mycket uppskattat tror jag. Sen spelade jag en massa annan braig musik för henne också. Hon måste ju få ett lite bredare utbud än bara Coldplay och Beatles. Även om Coldplay är allra, allra bäst. No doubt about it!

Jag har blivit så otroligt fjantig för den där ungen. Men det måste man väl få bli som moster. Jag längtar efter det lilla barnet så fort jag ser en liten bebis nånstans. Hon är ju sötast i världen lilla Ester…men jag var faktiskt inte så ful jag heller. Jag var faktiskt ett ganska så vackert barn, hör och häpna. Får man säga så om sig själv? Jo det tycker jag, det var ju så längesen. Jag menar, titta bara, vilken vacker skapelse.

Hahaha, fy vad tjock jag var. Monsterunge! But look at those big brown beautiful eyes. Snyggast plyschoverall också. Frikyrkovän redan då. Jag hör ju hemma i kyrkjouren som handen i handsken. Blir du inte stolt Sofia? 24.7! Saknar dig!

Tina tycker på nån bild att Ester är lik mig som barn. Då blev jag stolt. Även Martin tyckte att han såg likheter mellan oss. Ja så är det när man är släkt med en skönhet som mig. Då får man bra gener. Haha. Får väl hoppas att Ester lyckas hålla kvar snyggheten genom åren till skillnad från undertecknad.

1 kommentar:

  1. Jag blir mkt stolt! Tänk att du redan då laddade för medlemsskap i kyrkjouren!
    Undrar om du redan då även var svag för Bonos kloka ord...=)Nåt att ta upp på nästa Fråga Ewa.
    saknar dig med!

    SvaraRadera