Vuxendagis

Fy vad usla less jag är på livet nu alltså! Lite flyt tack! Varför har jag aldrig flyt? Skitliv! Depressionen är nära...

Men jaja, man får ju glädja sig över de roligheter man faktiskt har ibland. Som denna helg t.ex. Härligt att få träffa lite kompisar. Det var ett tag sen. I lördags hade vi lite mys på Andreas jobb. Weird, jag vet, men det var en passande lokal tyckte vi. Fast jag hade inte varit dit innan så jag hade ingen aning om hur det såg ut men tänkte väl att det skulle se ut som vilket tråkigt jobb som helst. Men oj så fel jag hade. Här kommer man upp till värsta lyxvåningen. Nytt, snyggt och fräscht och ohyggligt modernt. Jag skulle nog inte kalla det jobb heller. Jag kallar det nog hellre vuxendagis för män...eller ja, män och män, vuxna pojkar kanske man bör säga. Det osade väl inte så mycket manlighet och testosteron där. Mer datanördighet. Detta är alltså ett ställe där man jobbar med hemsidor och grejer. Majoriteten som jobbar där är av det manliga slaget. Där fanns flipperspel. Där fanns lyxigt "vardagsrum" med stor soffa, coola fåtöljer, stor tv och Rockband. Här åkte man runt på kickboards. Och inte bara vanliga hederliga kickboards som man faktiskt kickar sig fram med, nej här fanns även elektroniska kickboards. Är inte det höjden av lathet så säg. Det var ju inte direkt långt mellan de olika rummen heller. Jag förstår inte tänket riktigt. Man tillbringar den mesta tiden av jobbet sittandes på en stol och nördar data. Sen när man väl ska upp och göra något och för en gångs skull få röra lite på sig, då tar man en elektronisk kickboard och glider runt på istället. Man kan ju tro att det är feta människor som jobbar där. Det vet jag i och för sig inget om. Men Andreas är ju spinkig som ett streck. Jaja, whatever. Jag fick även berättat för mig att det fanns ett pingisbord där någonstans. Och så hade de en lyxig kaffeapparat där man kunde få alla möjliga sorters kaffevarianter. Ok, nu dricker jag inte kaffe. Men skit i kaffet! Allt annat liksom. Jag vill också jobba där!

Igår fick jag äntligen träffa mina älskade vänner i Varberga. Åh vad kul det var. Ett mycket kärt återseende. Det känns som att det var fruktansvärt längesen vi hade träffats så det var väldans najs. Oj vad jag hade saknat dom. Vi har alltid så roligt tillsammans.

Nu blev jag lite yr så jag måste nog fly datorn ett tag. Shibby!