Eftersom det är Halloween-tider kände jag för att titta på lite härlig skräckfilm helgen till ära. Egentligen är jag inte så jätteförtjust i skräck men ibland kan det vara kul att skrämma upp sig själv lite grann. I andras sällskap är det som bäst. Då triggar man upp varandra. Det blir lite som en adrenalinkick. Jag hade tyvärr ingen att titta på skräckfilm med så jag fick ta tag i saken med egna händer. Igår kväll tittade jag först på Idol (Erika åkte ut, finally!) Sen zappade jag runt lite och upptäckte att The Shining visades. Den filmen har jag alltid varit freaked out för. Jag har alltid tyckt att den verkat skitläskig. Jag hade sett lite av den och tänkte väl att nån gång, nån gång ska jag se hela. Men det har aldrig tidigare blivit av eftersom skräcken för the psycho father, läskiga tvillingarna och grötmormor i badkaret har varit allt för stor. Även att filmen innehåller det mest skrämmande man kan ha i rysare, nämligen….ett läskigt barn med läskig röst! Huga! They give me the chills! Men denna gång lyckades jag faktiskt ändå klara mig igenom filmen utan att behöva titta bort. Eller ok, ibland hade jag filten lite för ögonen men jag kunde ändå se vad som hände. Så jag är lite stolt över mig själv. Den var inte så läskig som jag har inbillat mig att den är. But still, den är en väldigt bra skräckis. Jag menar, hjälpars vad den där Jack Nicholson är bra på att spela psykopat. Tänk att träffa på honom på ett ödsligt gammalt hotell. I would pee my pants! Hans galna blick skulle kunna förfölja mig i mina mardrömmar vareviga natt…men nu är jag inte lika liten och feg längre så det kommer att gå bra för mig. Jag brukar annars gilla män med onda skurkblickar. Jag tycker det är så usla hett. På rätt män. Sylar har en av de bästa av dessa blickar. Hot, hot, hot! Men alltså, Nicholsons blick är inte ond och het…den är bara creepy! Och helt galen! Kära nån, titta bara:
Filmen är riktigt bra och riktigt obehaglig iaf. Men jag tror det mest beror på herr Nicholsons crazy eyes…och läskiga tvillingarna…och grötmormor i badkaret…och det lilla pojken med läskig röst. Ja kära nån, den är nog ändå en av de bästa skräckfilmer som gjorts. Men äckliga svarthåriga småflickor som klättrar ut ur tv-apparater är också ett plus i kanten för skräckgenren. Huga!
Kom ihåg nu, don´t let the psychoeyes haunt you! Och kom även ihåg detta: "All work and no play makes Jack a dull boy". Ajöss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar