14:e december

Vad hade jag tagit mig till om jag inte hade haft Kristina som vän under min gymnasietid? Livet hade varit pest. Tillsammans gjorde vi gymnasiet uthärdligt. Kristina är dagens huvudperson.

Ibland funderar jag på hur vi lyckades ta oss igenom gymnasiet med godkänt i alla ämnen. Konstigt att vi faktiskt lyckades få en utbildning med tanke på all tid vi spenderade med att rita roliga bilder och skriva diverse texter i våra egna och varandras böcker istället för att faktiskt ta till oss det som lärdes ut på lektionerna. Men vi klarade det iaf. Det är ju huvudsaken. Lektionerna blev ju roligare åtminstone.

För att hedra min kära vän Kristina tänkte jag här publicera två av de texter hon skrev. En dag var jag verkligen sur på livet och i synnerhet tisdagar. Med inspiration av mig skrev då Kristina denna fina sång under en lektion:

Just not made for Tuesdays

Wednesdays are just spinning towards the Thursdays.
Fridays are a part of the weekend.
Mondays are just grey and boring, oh but then again
it´s Tuesdays when I get my headache and can´t get out of bed…

I´m just not made for Tuesdays.
No I just can´t simply cope.
I´m just not made for early buses,
schools without a hope.
Many lessons, boring lessons
english and PE.
Always homework, fish for lunch,
no sleep and no tv.

Jag kommer inte ihåg hur melodin gick, men det jag kommer ihåg är att Kristina sa att man skulle tänka "Monty Python" för att få fram en melodi. Ni kan ju testa själv och se vad ni får fram. Nästa text är vad jag skulle kalla poesi med djup... Tanken var att tänka Bruno K Öjer när man läste den högt. Kristina läste, jag gjorde ljudeffekterna.

Se min madonna, ty trumslagaren kommer åter.
Dobodo domdomdom
Klara stjärnor i vinternatten.
Kling kling kling.
Både på längden och på bredden.
Och sakta vaknar staden.
Sömdruckna människor torkar ögonen med trevande händer
och sanden i Sahara blåser aldrig så starkt.
Schhhhh schhhhh schhhhh.
Julnatt i orienten.
En valp är lindad i drömmar, gnyr likt en liten fågelunge kastad ur sitt bo.
Hör ni skriken ur avgrunden som på filmen vi såg igår.
Men min vän torkar alla tårar.
Jag vill krama dig, hör du det, jag vill krama dig.
Kra kra kra
Vad var det?
Salomos döttrar måhända.
De skär sina tänder såsom bonden slår sitt hö om sommaren.
Sch, sch, sch.
Men frukta inte, ty trumslagaren slår takten i livets melodi.
Dobodo domdomdom.
Samlade människors drömmar ger samlade människors tröst,
men aldrig kommer åter den värme som strålar ut ur solar plexus.
Min värme och din värme, min kärlek och din kärlek
som också kan tolkas som torsk.
Min feber bränner mig sönder hundra grader i min panna.
Dropp, dropp, dropp.
En liten sjö under mig, kan du tänka dig?

Det där med dikter hade vi sån talang för så vi fortsatte med det. Under pseudonymen Raoul Steigert publicerade vi fantastiska dikter på sajten sockerdricka.nu. Mästerverk som "Karlslok i min panna" och "Krut i en redan sårad hjord" kunde där beaktas och beundras. Totalt oseriöst, men ändå fick vi ganska många kommentarer från människor som seriöst tyckte att dessa dikter var bra och kanske t o m även djupa. Märkligt! Roligt hade vi iaf.

Så, jag tänkte bara tacka Kristina för att hon finns i mitt liv. Tack! Nu måste jag laga mat. God afton!