Äntligen är jag på väg. Sitter på tåget hem till alla mina älskade. Min mage försöker ta igen sig från kräkkänslan den fick efter att ha motvilligt andats in ohygglig stank from hell som osade från det äckliga fyllot som slog sig ner bredvid mig. Men nu är han borta. Nu kan jag känna livsglädje igen. Ja det är ju jul vettja. Detta blir sista inlägget på temat humor. Som ni märkt bjuder jag här på lite härliga självmordskaniner. Av någon anledning tenderar jag att ha lite morbid humor ibland. Men det skäms jag inte för, så vem bryr sig. This is funny! Funny I say! Fy vad stel jag är i nacken nu. Är jag inte framme snart? Nehedu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar