9:e december

Äntligen hemma igen efter en tröttsam dag på Neurokliniken. Avrundar nu dagen med att äta knäck. Mmmm... Tyvärr har jag svårt för att hejda min konsumtion så jag befarar att det kommer att göra ont i min mage om ett tag. Men jaja, lite får man väl stå ut med.

Jag tycker om min familj. Jag tycker jättemycket om min familj. Och nu saknar jag dem så fruktansvärt mycket. Så för att på nåt sätt försöka dämpa min hemlängtan har jag beslutat att min älskade far ska få står för lucka 9 i min kalender. Min kära papps är en av mina stora förebilder och han är typ den roligaste person jag känner. Han kan verkligen få mig att skratta.

En gång i tiden, för några år sedan, var pappa i "äldre-man-som-försöker-lära-sig-datorns-magiska-värld-perioden". Han gick kurser och grejer och lärde sig från grunden. I denna period kom en underbar tid när han var inne i Microsoft Word-fasen. Vad som var så underbart med detta var att han brukade skriva roliga brev till mig och mamma. Dessa gjorde mig alltid på bra humör. Jag sparade alla dessa brev och satte ihop dem till ett litet häfte som jag kallar Leifs betraktelser. Alltså, han har en gåva den där karln. Hahaha. Jag tänker nu bjuda på ett utdrag ur dessa betraktelser. Jag kan garantera att det kommer fler av dessa. They are my favourites!

"När rimfrosten har dekorerat vårt vackra land och maskrosorna ligger och lurpassar under täcket av snö och is vill jag författa några enkla rader och ge utlopp för det virrvarr av frågor och funderingar som kan rymmas i en enkel snickarhjärna. Frågor som ibland nästan förefalls övermäktiga; räcker orken fram till påsk? Får jag någon gång råd med en Renault Avantime? Räcker senapen? Hade vi fin julgran i år? Kommer vi nånsin att skaffa katt? Ja som ni märker så är denna kväll kaosartad och ödesmättad på nåt sätt. Nä nu måste jag duscha. Tja."/ur Leifs betraktelser

Puss på dig pappsen! You are my hero!