I efterdyningarna av Coldplay

Tror jag har börjat ta igen mig nu efter den livsomvälvande händelsen på Stockholm Stadion. Hysterin börjar sakta men säkert avta…..nej men kära nån vad jag ljuger! Jag är ju fortfarande hur fast som helst! Har tyckt att det varit jättejobbigt att gå till jobbet den här veckan…enbart för att jag när jag är där inte har möjlighet att lyssna på en massa braig Coldplay-musik och titta på mina älskade klipp från the show. En hel dag utan liksom, skitjobbigt. Haha. Nej men fy, jag är nog lite väl besatt nu kanske. Jag menar, inatt drömde jag att jag dansade med Will Champion (the drummer). Jag kanske måste börja lugna ner mig. På morgnarna brukar jag lyssna på Coldplay i min ipod för att få Chris ljuva stämma så nära mina öron som möjligt. Sen går jag runt i lägenheten som i min egen lilla bubbla, avskärmad från omvärlden( vilket egentligen inte gör speciellt mkt eftersom världen är så usla jobbig ändå), och drömmer mig tillbaka till konserten samtidigt som jag sköter alla morgonbestyr. Lovely!

Mamma förstår inte kärleken. Hon säger bara att ”de är ju bara vanliga människor precis som vi”. Jo ok, förvisso är de bara människor….men de är människor som gör världens bästa musik. Så hallå! Tur att jag har Tater Nuts iaf, hon förstår mig precis. Behöver nån att prata ut med.

Igår hittade jag ackord till ”Death will never conquer”. Det bästa var att det var enkla ackord som jag kunde. Så jag blev glad och började på att spela….ja det gick ju bra…tills jag kom till slutet av låten och två usla Bm dök upp. Hata Bm, det är ju ett omöjligt ackord att ta. De förstörde hela låten. Vad är det för mening med att spela den om man inte kan spela hela liksom. Suck. Ok, egentligen borde jag sluta vara så bekväm av mig och istället kämpa på för att lära mig alla de där störande krampackorden. Men oh dear, de är ju fruktansvärda. Samtidigt vill jag ju kunna spela den där låten…så det måste bli ändring. Dags att lära sig.

Idag var det sista officiella jobbdagen på akuten för sommaren. Känns lite jobbigt att det är slut nu. Jag trivs ju så bra där. Vem skulle inte trivas med mustasch-Axel och alla andra trevliga människor liksom. Suck. Nej nu börjar det arbetslösa livet. Hej och hå! Och så har jag ont i magen. Raaackarns! Nu vill jag åka hem!