Alltså, dessa telefonförsäljare...Kära nån. Att folk orkar ha det som jobb. Och att vissa faktiskt orkar engagera sig för att försöka få en på fall och ta deras erbjudanden. Jag var iaf förut en sån som lätt lurades till att acceptera många av dessa erbjudanden. Som tur är har jag lärt mig att säga ifrån nu. Eller jag hoppas det iaf. Idag gjorde jag det. En skitjobbig kille från Tele2 ringde. Ung kille som försökte vara rolig genom att fråga om han kunde få komma på middag eftersom han också bodde i örebro. Eh! Även att han var helt hyper. Undrar vad han hade tagit för uppåtjack. Hann ju knappt höra vad han sa när han drog igenom sitt "exklusiva erbjudande". Jag bara skrattade åt honom. Kära nån! Take it easy. Sen totaldissade jag hans erbjudande. Stolt över mig själv. Sluta ring till mig! (Telefonförsäljare alltså, inte ni som är mina vänner.)
Idag bjöd grek-läkaren på mat och tårta för att det var hans sista dag. Han är ju för söt. Män som kan laga mat kan man ju aldrig få nog av. Speciellt inte män som kan baka tårta. Nawh, jag kommer att sakna honom. Han hade gjort en riktigt grekisk rätt (moussaka) eftersom han ju är en riktig grek. Så min sista dag ska jag också bjuda på mat har jag bestämt...korv och makaroner...det är väl ganska svenskt iaf? Om inte annat så är det ju typ det enda jag kan..nästan...
Det står en hög med disk och väntar på mig nu. Suck. Kul det ska bli. Verkligen. Nej fy, jag skippar disken och käkar popcorn istället. Yes yes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar