A magic evening

Ursäkta kvaliteten. Skakigt och värdelöst. Men äsch.

Vaknade i chocktillstånd cirka två timmar efter mitt förra blogginlägg av fruktansvärt godforsaken sendrag from hell i mitt högra ben. Det var outhärdligt, så fort jag lyckats sträcka ut benet och dämpa smärtan kom sendraget tillbaka igen. Detta upprepades ett antal gånger. Jag fick panik. Jag skrek och grät. Ja kära nån, grannarna borde ju ha hört mig. Usch vad ont det gjorde! Bara för att min kropp är så usla otränad och inte klarar av flera timmar av stående. Alltså, konserten var helt underbar. Psykiskt var det den bästa upplevelsen ever. Men rent kroppsligt var den en lång pina. Redan när förbandet spelade hade jag ont i rygg, ben och i princip hela kroppen. Då var det jobbigt. Även att man var så usla otålig. Soundcheck och annat fix tog ju forever! Men när Coldplay väl intog scenen bet jag ihop och kämpade mig igenom smärtorna. Och jag brydde mig inte längre. Känslan av att få vara där tog övertaget. Det var helt värt lite smärtor. Oh dear, bästa livebandet ever! I love!

Även att vi hade värsta turen. Vi trodde vi skulle få en asdålig plats eftersom vi började köa så pass sent. Men när vi kom in hittade vi ändå en plats som vi tyckte var skaplig och som vi intog. Men allt eftersom tiden gick kom vi längre och längre fram. Tillslut var vi ju iaf runt tio meter från scenen eller nåt. Ok vi var inte jättenära, men det dög väldans så bra för oss. Sen hade de ju en scen som gick ut i publiken och den var ju typ bara 3-4 meter ifrån oss. Värsta bra läget. Vi fick ju se dom på skitnära håll. Jag var så lycklig! Jag har varit 3-4 meter från Chris. Åhhhhhhh!!!!

Som jag redan har sagt var det helt otroligt underbart, men det tåls att sägas igen. Fenomenalt! Man var ju som i trans nästan. Eftersom man vill minnas så mkt av allt som möjligt tar man sketmånga bilder och filmar videoklipp. Det störande är ju att man för det första har en alldeles för dålig kamera för att få bra bilder och kvaliteten på klippen är ju under all kritik. Jag hade filmat jättemycket och såg fram emot att titta på alla idag. Men suck, så usla dåligt kvalle på dom. Mest iofs för att jag är så dålig på att filma. Det skakar och kameran flyger hit och dit och man har lite svårt att hänga med i vad det är som filmas ibland. Men äsch, huvudsaken är ju att jag vet. Så de får duga. Mina favoriter bland låtarna var nog Lovers in Japan och Death and all his friends. Så grymt bra! Suck, jag vill tillbaka. Igen, igen, igen!

En annan mycket trevlig grej med gårdagen var ju att jag fick träffa min käre vän Tian. Tack för sällskapet! Hoppas dina öron klarade sig bra. Otroligt kul att ses. Det var ju så usla längesen känns det som. Jag vet att du håller med mig, Coldplay rules!!!! Kick-ass! Hur bäst som helst!

När man skulle ut var folk som galna. Man kunde ju knappt röra sig i folkmassan. Och där skulle man försöka få tag på en gratisskiva. Jovisst, good luck. Vi gjorde ett tappert försök iaf. Tror att skivorna tog slut precis när vi hade lyckats kämpa oss fram. Rackarns! Men nu har jag iaf laddat ner den från Coldplays hemsida. Lyssnar på den nu och längtar tillbaka. I´m in love!

Nej nu har jag nog berättat det mesta om den förträffliga kvällen. Dags att göra nåt åt mitt liv nu. Och ladda för EMD! Hahaha, jo jag skäms lite. Men det hela är så totalt oseriöst så bekymra er inte. Vi ska mest dit för kul skull....och för att håna lite. Ja alltså, det är ju gratis också. Skulle inte drömma om att lägga ut ett enda öre på dom. Känns egentligen lite fel. Tänk om hela Coldplay-stämningen förstörs av usla EMD. Nej men kära nån, inget kan förstöra Coldplay-stämningen. Den överträffar allt annat. Frågan är om jag ens tar mig dit. Har fortfarande ont i benet efter kommunistsendraget. We´ll see. Vore egentligen ganska skönt att skippa. Hmmm...kanske. Bättre att sitta hemma och lyssna på Chris ljuvliga stämma.

Shibby!