fredag 26 oktober 2012

FLEEEDA!!

Hörrni!!! Det är fredag! FLEEDA, FLEEDA, FLEEDA!!!! Varsågoda, här kommer en liten trevlig fredagsbild.

Här sitter jag och inväntar mina kära föräldrar som är på väg. Ojojoj en sån fröjdefull helg vi ska ha tillsammans. Som jag har längtat.

Så, detta har hänt sen jag sist skrev:

Eftersom jag skulle träffa Ida när jag fortfarande var inne i min Londonbubbla (det är jag fortfarande by the way) så tyckte jag att det var en fin tanke att ha en brittisk afton med Ida. Tanken var bra. Men med brist på tid för planering av denna händelse så blev det tyvärr inte mer brittiskt än Beatles, te och rostade mackor. Fast i och för sig, vi såg ju Notting Hill också som gick på teven då. Och den är ju tokbrittisk. Så det kanske var en ganska bra brittisk afton ändå. Det saknades fish and chips dock. Så det gjorde jag en annan dag.

Jag har varit med på en operation. En tårvägsoperation. En DCR närmare bestämt (DCR??? Jo, dakryocystorinostomi. Härligt långt ord). Det gick typ ut på att skapa nån slags förbindelse mellan tårsäcken och nässlemhinnan. Så det skars lite i huden. Grävdes lite. Sen knipsades det lite näsben (mysigt ljud av det). Sen blev det ett hål. Grävdes lite mer. Syddes lite. Drogs igenom nån slang. Syddes ihop. Ja det var väl allt. Intressant var det iaf. Fy vad jag ångrar ibland att jag inte pluggade till operationssyrra. Det vore så spännande. Och så får man ha gröna sköna landstingspyjamasen på sig och mössa så man kan skita fullständigt i hur man ser ut i håret. Vilket underbart liv. Nu är det ju inte för sent för att ändra karriärsval, jag vet. Men jag orkar inte plugga mer! Jag hatar att plugga! Så nej, det kommer nog inte att hända. Men se så snygg jag skulle vara som op-syrra.

Jaha, det var allt jag hade att säga för den här gången. Hörs hej!

söndag 14 oktober 2012

The London adventure

Jahapp, om man skulle ta och skriva om sitt förträffliga äventyr i London kanske. Ja det gör jag. Sjukt roliga dagar med mina homies i en sjukt skön stad. Oh yes!

Jag var ju så rackarns nervös för att åka till ett annat land helt själv. Men det gick väldigt bra faktiskt. Jag hade turen att träffa på en norsk tjej på flygplatsen som jag kunde hänga med hela vägen, både på flyget och sedan på tåget från flygplatsen. Toppen att få resesällskap! Sen skildes våra vägar åt väl framme vid Liverpool street. Hon letade upp taxi och jag träffade äntligen mina fina vänner. Joy!

När jag väl hade kommit dit hanns det inte med något turistande. Men det blev en god middag med Klätt-fia, hobis och deras flatmate Phil. Dagen efter blev det turistande. Det blev en intensiv dag. Mycket skulle hinnas med. Det blev Big Ben, Westminster Abbey, Buckingham Palace, Trafalgar square, Picadilly Circus, The Tower, Tower bridge och lite annat.



Vi var även på helig mark. Tre gånger. Första gången var när jag upptäckte att vi var på Baker street tunnelbanestation. Baker street! Det är ju Sherlock Holmes gata! Vi var dock inte på Baker street ovan jord. Men det räckte för mig för att jubla inombords av lycka.





Andra gången på helig mark var när vi drog till Abbey Road och gick över övergångsstället som The Beatles gått över. A big moment for me.
Dock var det mycket trafik där och jag blev stressad och vi skyndade oss över och tog ett kort och så blev det från fel håll. Men äsch, det är det övergångsstället iaf. Det lovar jag er! Det var en massa folk där och tog kort.



Tredje tillfället var nästa dag. Då tog jag och Sofia kort på oss själva utanför Coldplays studio. Fattar ni!!!! Coldplays studio. De kanske var där inne!!! Troligen inte... men kanske!! Ojojoj. Jag var lycklig.

Samma dag som vi var till Coldplays studio var vi även till Camden market. Det ösregnade dock, så vi var inte jättepeppade att gå runt där så mycket. Men nu har jag sett stället iaf. Det var nice. Sen skulle Sofia provjobba och jag var tvungen att roa mig själv några timmar. Jag tog en långpromenad längs Themsen, över Themsen och längs Themsen på andra sidan också. Ja, en bit längs Themsen alltså. Som tur var så hade det slutat regna då så det var ganska trevligt att promenera där. Fick dock asont i fötterna och ryggen. Men det var bara att bita ihop. När Sofia provjobbat klart hälsade vi på Emma på hennes jobb och hon var helt exalterad för att hon hade haft Kevin Costner som kund. Jag blev avundsjuk. Fy vad coolt. På kvällen gick vi till en trevlig pub och hade det mysigt. Mysigheten dog dock när två obehagliga män kom och raggade på oss. Eftersom de vägrade fatta att de inte var välkomna fick vi tillslut bege oss därifrån.

Nästa dag var dags för mig att åka tillbaka till Sverige igen. Den här gången fick jag inget resesällskap. Emma följde med till tågstationen men sen var det till att klara sig själv. Och det gick ju bra det med. Jag tog mig hem tämligen smärtfritt. Det var lite förvirring vid flygplatsen men det löste sig. Så nu är jag alltså tillbaka på svensk mark. Skönt att komma hem men lite längtar jag allt tillbaka. Det hade varit kul att åtminstone några dagar till i London. Men det här får duga för denna gång. Får väl ta och åka dit igen nån gång. Det är ju så mkt mer jag vill se där. Jag är väldigt glad för att jag åkte iaf. Känner mig så duktig som klarade att åka själv. Nu vill jag åka till Skottland. Men med resesällskap då. Who´s with me?