söndag 23 september 2012

London baby!

Jag har startat ett projekt. Projekt Inreda lägenhet. Jag har haft lite olika idéer om hur jag vill ha det men inte riktigt kunnat bestämma mig. Men tillslut kom jag fram till ett tema. Jag har länge haft en crush på Storbritannien och mycket som hör till. Konstigt eftersom jag inte ens har varit där. Men så mycket bra kommer därifrån. Beatles, Coldplay, Sherlock Holmes, James Bond. Ja, listan kan göras lång. Därför bestämde jag mig för tema "Brittiskt". Och den mesta inspirationen har jag hämtat från ovannämnda Sherlock Holmes. Både i tv-serien och i filmerna verkar han bo så mysigt. Jag önskar liksom ibland att jag bodde med honom. Men eftersom det inte går får jag försöka fixa till mitt eget lilla Sherlock-näste. Fast med min egna touch på det hela. Jag har påbörjat inredningsfasen, men det kvarstår fortfarande saker att fixa. Hoppas det inte ska dröja allt för länge innan det är klart.

Men nog om inredning och mer fokus på just Storbritannien. Jag har länge, länge önskat att få åka till London. Men det har aldrig blivit av. Nu ska det bli av. Äntligen! Snart drar jag iväg själv till London och hälsar på mina homies som ganska nyligen har flyttat dit. Det ska bli så rackarns kul! Jag är dock väldigt nervös inför att åka dit själv för jag är så feg och res-oerfaren. Men hur svårt kan det vara. Jag får hålla tummarna för att det går bra helt enkelt.

Bye for now!


måndag 17 september 2012

Bears, beets, Battlestar Galactica



Åhh, vad jag önskar att jag hade en Jim Halpert på mitt jobb. Och en Dwight. Tänk vad roligt det skulle vara. Men jag ska minsann försöka komma på nåt sätt att få mitt jobb lite mer The Office-like. Med lite bus och grejer. Måste komma på nåt bra bara. Och våga. Några förslag?

lördag 15 september 2012

torsdag 6 september 2012

Stora tröjbytardagen

För några dagar sedan var det den 3:e september. Den 3:e september 2003 var dagen då Pelle bytte tröja. En stor dag i mitt och min kära vän Kristinas liv. Vi har tyvärr missat att fira denna dag i nio år nu. Men nu har vi bestämt att det inte får hända igen. Så vi tänker göra den 3:e september till en nationell högtid. Stora tröjbytardagen var Kristinas förslag. Jag tycker det klingar bra i mina öron. Detta ska vara den enda dagen på året då man får byta tröja, och detta kommer ju givetvis att leda till att denna dag blir den mest efterlängtade dagen av alla. Och den ska firas med pompa och ståt till Helige Pelles ära (sankt Pelvis på latin). Det kommer att bli en fantastisk högtid. Nästa år blir det 10-års jubileum. Hurra! Vilket rackarns party det ska bli då.

Hahaha, Kristina alltså, hon är för rolig!!

lördag 1 september 2012

When: 2012-08-30 Where: Stockholm stadion. Who: COLDPLAY!

I torsdags var det dags för händelsen jag väntat på hela sommaren. Coldplay live. Så sjukt bra. Jag trodde inte jag skulle känna som förra gången jag var på deras konsert då jag var helt euforisk och svävade på moln. Men det var i princip så jag kände den här gången också. Det var banne mig helt magiskt! Efter flera timmar av väntan i stående position blir kroppen helt usla mörbultad. Man har ont överallt. Man förstår inte hur man ska kunna klara av att stå kvällen ut. Man tror att man ska ramla ihop av smärta. Men Coldplay har nån slags makt över de där smärtorna from hell. Så fort de börjar spela är smärtorna som bortblåsa, man glömmer hur ont man har. Man bara försvinner in i den ljuva Coldplaydimman och står där och njuter resten av kvällen. It´s like you are in heaven! Stämningen alltså, fantastiskt! De bjuder på en sån sjukt bra show. Och det som gör den extra bra är att jag denna gång fick uppleva alltihopa med bästaste Sofia!

Den där Chris Martin alltså. Så cool. Så rolig. Så het. Man vill ju bara kasta sig över honom. Nu är det ju faktiskt så att han kan få fram en del falska toner live ibland. Men det spelar ju ingen som helst roll. För deras show, utstrålning och fantastiska låtar bara totaläger! Man kan inte annat än älska det. Coldplay är det bästa livebandet, så är det bara! Och Chris är magnificent!


Kanske ska nämna nåt om förbanden också. Det första hette Charlie XCX. Hon hade bra röst men såg lite 90-tal ut. Men helt okej iaf. Gillade att de körde Echo & the Bunnymens "Killing Moon". Sen var det Marina & the Diamonds. Jag gillade dem. Hade lyssnat in mig lite på dem innan konserten så jag skulle känna igen lite låtar. Men egentligen tror jag nog att jag tycker de är bättre icke-live. Det lät lite falskt ibland.


Tillbaka till Coldplay. Jag tyckte ju att allt var fantastiskt bra. Men mina absoluta favoriter var nog In my place, Lovers in Japan och så den magnifika avslutningen med Every teardrop is a waterfall. Brilliant!

Nu är konsertsommaren helt över för mig. Den har varit så bra. Började med the Tallest Man on Earth. Sen Paul Simon. Sen avsluta med Coldplay. Eftersom det är tre helt skilda sorters konserter är det svårt att jämföra och säga vilken som var bäst. Alla var fantastiska på olika sätt. The Tallest Man var så mysigt och intimt liksom, och han är en sån skön människa som gör så rackarns bra låtar. Paul Simon är ju en legend. En sån liten men ändå en så stor man. Det var bara så coolt att se honom live helt enkelt. Coldplay bjuder på en sån brakshow, det är helt sjukt vad taggad och lycklig man blir. Åh, it has been a GRRREAT summer!