söndag 28 februari 2010

Oh how romantastiskt

Nawwh, Heath! Hur sött får det va egentligen? Varför hände aldrig sånt här på gympalektionerna hemma på Glysis? Jag vill också att någon ska göra så här för mig. Det är min stora dröm, att någon vacker, trevlig karl ska sjunga denna sång för mig nån gång. Då skulle jag bli lycklig! Men men, never gonna happen...livet går vidare ändå. Är lite avundsjuk på Erika som fick en jättefin sång på sin födelsedag av sina vänner. Åh, det var ju höjden av gullighet.

Jag har kommit in i en period av 60/70-tals musik. Gammal musik. Man blir så glad av sån. Så jag har fixat ihop en riktigt kick-ass spellista på Spotify. Den ska jag avnjuta nu. Hörs!

fredag 26 februari 2010

Sorgedag

What a day. What a horrible, horrible day. Skitdag. Dagen jag fantiserade om att den aldrig skulle komma. Men kom, det gjorde den. Suck. Oönskad likt en stor blossande finne i pannan på skolfotot. Oönskad likt analklåda. Kanske t o m mer än så. Det är en dag av stor sorg i mitt hjärta.....McSexys sista dag på kliniken. I morse gick jag iklädd svart till jobbet och regnet droppade med ondsinta droppar ner på mig. Det var som att vädret liksom visste vad det var för dag idag. Det var depression i luften. Det hela var mycket passande för mitt sinnestillstånd. Ja nu är han out of my life igen. Suck....Why, oh WHY?!!! och så drar han till Örebros egna Rinkeby av alla ställen...eh! Han som var the one! (kanske iaf, man vet ju aldrig) Inte ens vetskapen om att jag nu har helg kan göra mig lycklig igen. Life sucks!

måndag 22 februari 2010

My dear Ester


Men vem bryr sig om ungen har munk-flint. Jag älskar ju den lilla sötnöten så otroligt mkt ändå. Den kala fläcken ger bara extra mkt charm. Skulle ju inte funka för mig men när man är så liten kommer man ju undan med vad som helst i princip. Jag tänker behålla mitt hår.

Munk-mode


Hahaha! Kolla in ungens flint! Är det inte för underbart. Kan det bli nytt mode kanske?

lördag 20 februari 2010

Ja Sverige är ju för underbart

Idag har man känt sig som barnen på Frostmofjället där man kämpat sig fram genom piskande snöstorm med kölden bitandes i kinderna i denna usla karga vargavinter. Med sjalen uppdragen ovanför näsan och mössan ner över ögonen så man knappt ser vart man går. Man kan undra, varför bor vi frivilligt i detta land? Varför utsätter vi oss för denna usla kyla? Jag håller med Kjell:

"Det är fint ute med snö och allt. Men man undrar ändå vem som är den skyldige. Vem kom på idén att vi skulle bo här? Är vi misslyckade som intog Norden när vi egentligen hade haft chansen att äga Spanien, eller Florida? Skrattar de åt oss där ute? Är vi som de som bokade hotellet sist och fick ta vandrarhemmet med toalett ute i korridoren eftersom allt redan var fullbokat? Trodde vi verkligen att det skulle gå att sälja snö och att olja var värdelöst?"

Nu får vi i och för sig skylla oss själva när vi frivilligt gav oss ut i eländet. Kära mor, syster och Ester är nämligen och hälsar på mig för närvarande och vi hade liksom längtat efter och var helt inställda på shoppingdag idag så vi bet ihop och pulsade iväg. Något vi nog egentligen ångrade så fort vi satte foten utanför dörren. Men som sagt, iväg kom vi. Och lite shopping blev det. Ett par röda byxor för min del. Hmmm....inte riktigt likt mig, men äsch, man måste ju leva lite on the egde ibland och prova nåt ovanligt för en gång skull. Det blir nog bra. Ikväll har vi gosat med Ester och skrattat åt hennes flint. Nu sover hon så nu ska det bli Melodifestivalen för hela slanten. Eller ja, för mig iaf, de andra verkar visst ha somnat. Men jag ska kolla på Måns jag! Hörs!

onsdag 10 februari 2010

Happyland

Oh gosh! I want him so bad! Jag känner såna begär! McSexy i mitt hjärta.

Jag har kommit på att jag har lite utav en kluven personlighet. Faktiskt. På jobbet är jag nästan alltid miss holly jolly cupcake. Jag är trevlig, glad och med ett leende på läpparna och försöker slå på all charm jag kan åstadkomma. Det där med charmen kanske jag får jobba på, but still, jag försöker utstråla positivitet och åtminstone en liten gnutta mognad och social kapabilitet. Men så fort jag sätter foten utanför sjukhuset och ska iväg hemåt så blir det nästan alltid så att en stor usla flodvåg av negativitet och ångest sköljer över mig. Borde det inte vara tvärtom, negativ på jobbet och positiv när man slipper jobba. Men nej, så är det inte för mig. När jag slutar jobba och ska hem omvandlas jag allt för ofta till ett pessimistiskt usla drygarsel och deppar hela resten av kvällen och suckar åt alla jobbiga människor på gatorna när jag går hem. Jag kan inte se något bra i något i livet i princip. Ok, tog i lite väl där, men jag känner verkligen ångest. När man jobbar hinner man inte riktigt tänka på allt som har med annat än jobb att göra. Men sen när man kommer hem bubblar allt livets pain in the ass upp till ytan, man börjar tänka på vilket skitliv man har och försätter sig själv i depression, ångest och desperation. Som t.ex. ikväll. Kl sju på kvällen blir man tvungen att ta sig för att laga mat eftersom man inte har någon matlåda till morgondagen. Jag hatar att laga mat! Och så måste det handlas. Jag hatar att handla. Vissa dagar måste det tvättas. Och städas. Osv, osv...Sen är det alla smärtor och defekter man har lite överallt i kroppen som irriterar en och fyller en med oro. Det osar svettlukt ur skorna. Man kommer på sig själv med att nynna på Shania Twains "That don´t impress me much" eller vad den nu heter och så blir man rädd för sig själv. Och så segar datorn så man hinner bli gråhårig. Och så börjar man sakta men säkert inse att man kommer att åldras och dö ensam och miserabel, olycklig och ogift, en evig ungmö. Ja, och så har vi ju alltid alla de fattiga flugtäckta barnen i Afrika. Vad ska det bli av dem liksom? Vad ska det bli av denna värld? Skitliv säger jag bara. Ja kära nån, ni märker ju varför jag blir ett sånt usla pessimistiskt drygarsel. Jag måste skärpa mig med att sjunka så långt ner i deppträsket. Så här kan det inte fortsätta. Nu måste det hända nåt stort i mitt liv så det blir lite ändring på detta tänk.

Jag försöker iaf hitta små saker som kan ändå kan få det att dra i mungiporna lite grann. Ben & Jerrys-glass är bra. Musik är bra. En blandning av dessa är ännu bättre. Jag rekommenderar härmed (för lite lyckokänslor mitt i allt elände): We are golden-Mika, Kiss me-Sixpence none the richer, Alright-Lisa Miskovsky & The Lost Patrol, Ser jag tjock ut i den här?-Joakim & Joel, Chelsea Dagger-The Fratellis, It´s oh so quiet-Björk, Gothenburg och And I found this boy-Maia Hirasawa. Jag blir åtminstone lite varmare i själen av dessa låtar. För övrigt (alltså inte bara från musikens happyland) kan jag även rekommendera Running up that hill-Placebo, Cosy in the rocket-Psapp (bara för att jag längtar efter Grey´s så mkt), Say it to me now-Glen Hansard (Once sonundtrack) och såklart en av de allra bästa: Kids-MGMT. Och många fler i och för sig men allt kan jag ju inte rada upp.

Som jag skrev i det förra inlägget ska jag ju bli allmänbildad och toksmart. Så nu har jag börjat läsa i mina anatomi- och medicinböcker. Faktiskt väldans intressant. (Kanske jag kan briljera med mina medicinkunskaper för McSexy sen). Sen ska jag se till att få hit mina Herman Lindkvist-böcker. Jag ska allmänbilda my ass off!

söndag 7 februari 2010

The Darjeeling Limited

Idag har jag tittat på "The Darjeeling Limited". Sjukt bra film! Tror dock många har svårt att förstå det roliga med den. Men jag tycker den är underbar. Och oj vad jag tycker bra om Adrien Brody. Det var inte förrän Tater Nuts påpekade att hon tyckte han var het som jag började inse att, ja, han är faktiskt riktigt het. Hade inte tänkt tanken innan. Konstigt hur det kan va. I denna film är han tokhet med de där fula glasögonen på sig. Ja kära nån. Älskar scenen som är vid 3:50. Och Rolling Stones-låten i början av klippet.

Hur bra som helst. Se den!

Jag har börjat få lite tv-serieabstinens. Nu tycker jag att det är på tiden att det börjar lite bra tv-serier på vardagskvällarna så man bänka sig framför teven varje kväll och fly verkligheten ett litet tag. Jag saknar Grey´s Anatomy. Som jag har längtat efter den. Men vad jag har förstått av tv-reklamen så är det säsongsstart snart. Nice! Hoppas det börjar nån ny toppenserie också. Börjar bli lite uttjatat med Desperate Housewives och de där serierna som alltid går. Dags för förnyelse. Förutom Grey´s då. Det kan hålla på ett tag till.

Jag har bestämt mig för att bli allmänbildad till tusen. Så nu ska jag försöka läsa lite historia och grejer och bli en sån som har svaren på alla frågor. Och bli lika allmänbildad som Tian typ. Undrar hur detta ska gå? Apropå Tian, nu har han dragit iväg till Nya Zeeland och lämnat oss andra kvar här i trög-Sverige med bitter kyla och tråkig vardag. Jaha! Ett helt år kommer det ta innan man får träffa karln igen. Men okej, jag tänker vara glad för hans skull och hoppas han får en trevlig vistelse. Good luck Tian!

måndag 1 februari 2010

Kommer det någonsin att bli sommar?!


Så här ungefär såg livet ut genom mina ögon idag. Mot slutet av dagen kände jag mig lite halvt borta. Powernaps borde vara obligatoriskt på alla jobb. Som på dagis. Fatta hur bra alla små snorungar har det egentligen.

Gah! Nu får det banne mig vara nog med all denna usla kommunistsnö from hell! Den hånar mig genom att sikta in sig på mina ögon och fara rätt in så att jag blir temporärt blind några sekunder och makalöst irriterad och less på livet. Alltid när det är nåt som flyger runt i luften så envisas det med att pressa sig in i mina ögon. Grus, regn, snö. Är det en komplimang kanske. Att mina ögon är så vackra att allt fastnar i min blick. I såna fall måste jag ju prova detta på hetdoktorn. Hörs hej.