onsdag 31 december 2008

Saltkråkans härliga sommar vill jag ha

Idag har jag åkt spark. Första gången på år och dar kändes det som. Det är nåt man borde göra oftare. Sen tittade jag på barnfilm, Tjorven och Mysak. Åh vad jag vill ha den sommaren. Och den där Peter alltså, vilken charmig kille! En sån vill jag ha. Han och McSteamy, mina drömmän, hahaha. Oh yes!

I need food!!!!!Now!!!

tisdag 30 december 2008

Crappy new year!

Oh yeah! Nu har jag klarat av två dagars jobb på sjukhuset och tjänat in lite extra pengar. Joy! Det var dock två väldigt sega dagar. Första dagen speciellt då typ det enda jag hade att göra när jag inte hade nån att hjälpa var att läsa i landstingskatalogen. Drygt till tusen, och det skyller jag på Mats som inte lämnade lösenordet till sin dator till mig så jag kunde sitta och surfa hela dagarna. Idag hittade jag en korsordstidning. Men då ni, då blev det händelserikt!

Imorgon är det nyår. Känner ingen större entusiasm över detta. Känner ingen inspiration. Förväntar mig inte speciellt mycket med tanke på att pulka och fyrverkerier ligger i planeringen och jag inte gillar något av det. Men vi får väl se hur det blir. Till råga på allt har jag fått ont i magen som jag brukar få då och då och det kommer förmodligen sitta i några dagar. Lagom till nyårsfirande, som ett härligt slag i nyllet. "Happy new year *SLAP*" liksom. Skitliv!

Även att jag inte sett skymten av McSteamy dessa två dagar heller. Raaaackarns också!

Nä men gott nytt år då. Ha så usla trevligt. (nä förlåt mig för ironin, ta inte åt er, jag är bara lite down just nu.)

lördag 27 december 2008

Shaken, not stirred

Äntligen! Äntligen har jag klarat det! Jag har nu tagit mig igenom hela Bond-boxen. Det var lång och tidvis kämpig resa men nu har jag alltså nått slutdestinationen. Så nu kära vänner ska jag dela med mig av mitt makalösa Bond-kunnande och ge ett expertutlåtande; Vem är egentligen den bäste James Bond genom tiderna? Jag har svaret!

Jag misstänker nu att de flesta av er läsare nu suckar av uttråkan och genast klickar sig vidare till någon annan internetsida(facebook förmodar jag), men det bjuder jag på. Jag bara kände att jag måste få utlopp för mina funderingar kring denna eviga fråga om "den bäste Bond". Så här kommer de:

Med risk att förarga världens alla Bond-freaks som envist vidhåller att Sean Connery är den bäste så kan jag nu bara konstatera att den bäste Bond genom tiderna, enligt min värdefulla expertis, är utan tvekan det allra nyaste tillskottet, Daniel Craig. Han är ju tuffast av alla och helt enkelt bäst. Inte sådär mesig som de flesta av de andra. De andra känns lite för brittiskt snobbiga och tråkiga. Men oh dear, Daniel Craig är ju tokhet som Bond, och det står jag för, så slösa inte tid på att mobba mig.
Men om jag nu bara ser till de äldre filmerna, från Connery till Brosnan, så är mina favoriter de två sista, Timothy Dalton och Pierce Brosnan. De är verkligen så som jag tänker att Bond ska vara. Tuffa men charmiga brittiska gentlemän som kan i princip allt. Kunde ha varit aningen snyggare men de duger. Roger Moores filmer är väl skapliga, men han är ju alldeles för dorky för att vara en hårding som James Bond och ser en aningens gammal ut tycker jag. George Lazenby tänker jag inte ens skriva nåt om för det var mest en pinsam filmupplevelse. Men då var det Sean Connery kvar då. Ok, en av de bättre utseendemässigt, men lite för stroppig och självgod enligt mitt tycke.
Daniel Craig ÄR den bäste Bond, and that´s it!

Filmerna i det stora hela tycker jag ändå var ganska skapliga. De allra första var lite sega, men sen så började jag liksom vänja mig vid det sega och smått pinsamma och lärde mig att uppskatta filmerna...till en viss del...men de var helt klart värda att se på iaf. Men nu ser jag fram emot en ny Bond-film i sann Craig-anda.

fredag 26 december 2008

Endast tomten är naken

Annandag jul. Snön ligger vit och gnistrande på marken, solen skiner och grupparbetsplugget tynger som en bräkande fadderget på mina axlar..... apropå fadderget, min kära syster och svåger är numera nyblivna stolta faddrar till en fattig stackars get i Mozambique. Joråsörrusatte, det ni! Det är nästan så man gråter en skvätt när man tänker på denna ynkliga afrikanska get och den barmhärtighet Elin & Kristofer visar gentemot denna. Tack vare dom har nu geten ett tak över huvudet och en familj som älskar den. Dock är Elin & Kristofer lite oroliga för getens hälsa. Och kanske även lite oroliga för att den någon dag ska bli festmåltid för den afrikanska familjen. Dom har ju tyvärr ingen aning om vart geten befinner sig så det blir ju lite svårt att hälsa på. Och inget kort på geten fick dom heller. Det är bara att hoppas på att geten får ett långt och glädjefullt liv hos sin nya familj.
"Du har allt utom en get", sjunger Björn Rosenström eller vad han heter i låten "Egon". Men nu har dom ju faktiskt en get också. Fast på avstånd.

Jag bringar med mig ännu ett glädjande budskap. Igår blev jag, Jessica, nybliven och stolt ägare till The Office- An american workplace säsong 3 och Björn Gustavssons "Ett livsverk". Jag känner att mina dagar har en chans att bli lite roligare ett tag framöver. Hurra!

Igår såg vi en film från 80-talet som bl.a jag och min familj var med i. Jag var bara en tjock liten klump till bäbis men det var ändå kul att se. Speciellt att se hur gosig pappa var med mig en gång i tiden....haha, nejdå han är fortfarande gosig. Puss på dig papps :) Också var morfar med. Och jag kom på hur mycket jag saknar den mannen. Han var top notch! Fick tyvärr alltför lite tid med honom.
Men nu ska vi inte vara dystra.

Idag har jag tagit en pluggdag. Det fungerade bra och effektivt i kanske en timme eller så, men sen hamnade jag här av någon anledning och då gissar jag att det bara kommer att gå utför hädanefter. Rackarns! Jaja, lite fick jag gjort iaf. Det är så jag funkar tror jag. Endast en kort tid kan jag vara effektiv. Om man ändå visste vilken tid det var så man slapp viga hela dagen åt ångestfylld sittnig vid datorn.

Nu ska jag käka tårta och ikväll blir det härligt slöhäng med Eliassons och kanske även lite djupa funderingar i "Fråga Ewa" runt pepparkakshuset om vi har tur.

Shibby dudes!

onsdag 24 december 2008

God jul

Jaha kära vänner. Då var det julafton då. God jul!







Peace! Over and out!

tisdag 23 december 2008

Chris i mitt hjärta

Tjo tjing och hopp alla glada! Imorgon är det julafton!
.............och i sommar ska jag på Coldplay-konsert. HURRA!!!! Jag blir så glad av tanken att det bara spritter i kroppen. Jag och Chris ska bli SÅ tajta!

Främsta sektionen, here I come!

måndag 22 december 2008

Pepparkakshusbygge

Förra året byggdes ett ovanligt snyggt och ståtligt pepparkakshus hemma hos Eliassons. Ok, huset var det hus som Gud glömde och alltihop var en enda blodig massaker innefattande blod och styckade skumtomtar. But still, det var väldigt väldigt vackert med all kristyr, godis och alla fina färger. Vi var mycket stolta över vad vi åstadkommit så vi bestämde oss för att göra en tradition av det hela och göra ett till detta år. Ett ännu mer top notch än det förra.

Det började bra med att Sofia kom på att vi kunde använda hennes brittiska flaggan-bricka som underlag. Då genast kom årets tema till oss som en blixt från klar himmel. Det brittiska kungahuset med Prins Charles i spetsen och en massa brittiska kändisar som gäster. Våra skumtomtar målade med svart tusch var slående lika orginalen vill jag påstå. Där fanns Prins Charles, Chris Martin, John Lennon, Elton John, James Bond, Kate Moss, David Beckham och William Shakespeare (alla Storbritannien personifierade of course!). Men vi kände att något saknades. Så vi klämde in en trevlig irländare, Bono, med ett Afrika-barn doppat i choklad också för att visa att även vi idkar lite välgörenhet då och då som vår hjälte Bono. Ja jag och Sofia har ju faktiskt skickat ett sms till PMU bok och bidragit till en bok var till de fattiga barnen i Afrika. Vi kände en djupt berörande glädje i själen efter det.

Men ok, vidare....När vi väl fått ihop huset och skulle pynta det hade vi tappat all fantasi. Slutresultatet var mest likt en trashad och skabbig knarkarkvart än något annat. På marken låg en överdoserad och avsvimmad John Lennon, Elton John hängde ut från fönstret på övervåningen (förmodligen en aning hög på okända örter), Kate Moss stötte på Bond och försökte antagligen sälja illegal hasch till billigt pris, Charles och Beckham var uppe på taket av någon märklig anledning (taket=höga), Bono och Afrika-barnet tittade upp ur skorsstenen (eftersom Bono är en gudfruktig man hoppas jag att det var kristet gräs han var hög på, eller vad säger du Sofia?) och Shakespeare stod ensam i ett hörn och var mobbad för sin fula krage (blev förmodligen depressiv p g a detta och snortade i sig nåt uppiggande). Ja som ni märker så har huset en stark vibb av knark över sig. Den enda som verkade leva ett rätt så lugnt och hälsosamt liv mitt i allt elände var Chris Martin. Stay clean Chris! Med andra ord, huset blev en katastrof och fruktansvärt fult. Men det måste ju finnas såna också.

Bättre lycka nästa år!

fredag 19 december 2008

Haschparty

Hittade en dikt som jag skrev någon gång i gymnasiet. Den är ju så vacker så man blir tårögd nästan. Ja det är ju så att man blir rörd ända in i själen. Den har ett sånt djup liksom.
Här kommer den, varsågoda, "Haschparty på zoo":

Hamstern röker jointar med dvärgkaninen Ottar.
Bröderna Iller smugglar sprit bakom en hög höga igelkottar.
En alkoholpåverkad trast flyger baklänges rakt in i en mast.
Guldfiskarna puffar vattenpipa i sin lilla skål,
och ödlan Vilgot slickar i sig tvål.
Ensam i ett hörn står sparven Glenn och tittar på,
medan papegojorna försöker balansera på en tå.


Ja visst var det fint. Don´t do drugs, kids! Det var bara det jag ville säga.
Hejdå!

onsdag 17 december 2008

Oh Crappy day!

Fy vilken tråkig dag det har varit idag! Först vakna tidigt för att åka till hälsocentralen och ta blodprov. Sen hem för att vänta några ångestfyllda timmar för att åka till tandläkaren. Väl där upptäcks självklart ett hål som måste lagas snart. Och så kladdas det på en massa sånt där äckligt lack på tänderna. Fy vad äckligt det är alltså, tänderna liksom fastnar i varandra när man biter ihop och så lossnar det små bitar ibland som man blir tuvungen att känna smaken av. Usch och blä! Finns det nåt värre en tandläkaren? Ja det gör det, men just när man är där så känns det inte så. Det ligger iaf högt på listan över "saker som gör livet till crap". Fy vad jag inte gillar att gå till tandläkaren! Ja iaf, sen kom jag hem igen med en ny inbokad tid för lagning. Suck. Nu måste man ha ångest för det också. Och när jag kom hem var jag tvungen att ta tag i det usla grupparbetet som inte kommer nånvart. Men vi kanske har lyckats få lite struktur i det hela nu iaf. Finally! Nu är det bara att hoppas på lite plugg-magic så vi kommer igång snart. Imorgon måste vi sätta igång på allvar helt enkelt. Ja så det var det i huvudsak jobbigaste med denna dag. Men till råga på allt har mamma satt i en julskiva med Il Divo i stereon. Då hamnar man ju nära bristningsgränsen alltså.....nejdå, jag klarar mig, men det jag ville ha sagt med allt detta var alltså...SKITDAG!

Men något kul har ju hänt iaf. Sofia har hört av sig. Hon lever och andas och har kommit hem från Paris. Och i helgen blir det kanske pepparkakshusbygge med henne och de andra söta vännerna. Hurra vilken lycka! Och så ska jag titta på Heroes igen. :D Tyvärr till min och Johans stora förtret är detta avsnitt det sista innan säsongsuppehållet, och så måste vi vänta JÄTTElänge på nästa. Suck, klarar vi verkligen det? Klarar vi av att vara utan vårt ljus i vår annars så mörka tillvaro? Ja ni kära vänner, det får man väl se. Lite partyröj med Tater nuts, hobis, emma-slemma och stoffe kanske råder bot på det. Ja det gör det nog:)

God natt!

tisdag 16 december 2008

Kalle Kotte

Ja, det här är nog min favoritjulsång näst efter Stilla natt...hahaha...

måndag 15 december 2008

En helg i sann julanda

Helgen har bestått av julmys, julkonsert och shopping med parenteserna.
Alltså, först julmys hos Emma. Det gjordes julgodis i mängder. Ischoklad, knäck, mozartkulor, brända mandlar. Ojojoj vilken godisbuffé. Sånt är ju en glädje för smaklökarna! Sen åt vi gröt och drack glögg. Jag gjorde det mest för att det hör julen till, annars är jag inte så förtjust i det. Men men, man kan offra lite för julstämningen. Och Idol var ju som alltid spännande värre....NOT! Men man måste ju ändå kolla liksom.

På lördagen var det dags för det efterlängtade julkonserten, och dagen då mina älskade föräldrar och syster kom till Öret och hälsade på. Hurra! Vilken succé konserten blev alltså. Vi är så stolta över oss själva. Haha. Ni skulle ha varit där, I tell you. Men skyll er själva, ni som inte var där. Moahaha.
Röj på Joyful som bara den. Halleluja!

Sen kom söndagen och the family drog ner till city för shoppingtur. Sen äntligen bar det iväg hemåt. Nu ska här firas jul och nyår utan dess like. Julmusik på högsta volym och julte varje kväll som morgon. Och pepparkakor såklart. Men jag står nog över glöggen. Om vi inte ska ta ett parti Geni med kall glögg som straff dvs.

Hurra, nu ska jag snart få se det nya Heroes-avsnittet. Vilken glädje! Och så ska jag nog ta mig för att avverka ännu en Bond-film. Så nu drar jag. Hörs hej!

torsdag 11 december 2008

Human carving på schemat idag. Trevligt!

Bra dag idag. Har fått vara på kirurgoperation idag. Kul kul kul! Så än en gång fick jag dra på mig den gröna sköna:) Och en sån där otroligt charmig mössa. Alltså, det måste ju vara världens bästa yrke att jobba på operation....man behöver ju aldrig bekymra sig över att ha en bad hair-day. Underbart! Det + pyjamas. Kan det bli bättre? Nej skulle inte tro det. Ok, ett minus är ju allt karvande man måste göra, men äsch, sånt kan man väl vänja sig vid.
Idag var det två ljumskbråckoperationer jag fick se. Alltså, jag fattar inte. Varför ska alla operationer jag får titta på, på något sätt ha med mäns nedre regioner att göra. Ja kära nån ja, men jag är ju så härdad nu efter all tid på urologen så sånt där klarar man ju. Behövde ju inte se allt för mycket genant idag iaf. Puh!

Igår fick jag göra studiebesök på kemlabb. Fattade inget. Men jag fick ta ett blodprov för att kolla vilken blodgrupp jag har.....But I´m not gonna tell ya!Moahaha! Så det var ju lite småkul. Fast nu har jag ett litet blåmärke i armvecket så det ser ut som jag har tjackat heroin sen födseln. Men men, det är sånt man får stå ut med.

Jag har en glädjande nyhet att framföra. Jag ska få gå på Coldplay-konsert i sommar!!!! HURRA!!!!!!!Tack Andreas för att du uppmärksammade mig om denna ljuvliga händelse. Längtar! Då ska jag upp på scenen med Chris, I tell ya! In my dreams åtminstone.

Nej hörrni, såhär kan jag inte tillbringa min torsdagkväll. Kycklingen måste slaktas och tillredas så jag kan få nån mat i magen. Nej fy, nu lät jag sådär morbid igen. Men whatever, det är iaf kycklingfille som står på menyn. Möms! Sen kanske plugg...men kanske inte. Imorgon är det min sista praktikdag. Joy! Sen bär det snart av hem till de mörka skogarna. Ännu mer joy! Då ska jag och kyrkjouren dra iväg på christmas caroling-turné.....nej det vågar vi inte. Men oj så glada folk skulle bli av att få höra oss skönsjungande näktergalar sjunga O helga natt med trumpetakompanjemang. Succé!

tisdag 9 december 2008

Berätta nåt roligt för mig

Suck! Vilken trög dag. Jag sjunker allt djupare och djupare ner i ett sinnestillstånd av total irritation blandat lite smått med depression. Dagen har varit seg och jag har typ gäspat hela dan. När man äntligen kommer hem från en hel dag med praktik och känner att man bara vill sjunka ner i dvala i soffan och fly verkligheten ett tag, då är det hur mycket som helst som stör en. Först måste jag se till att fixa mat. Jag hatar att laga mat, det är så usla tråkigt så man får ju liggsår i hjärnan bara av att tänka på det. Suck. Det tar sån tid. Och när man äntligen är klar så har man ett Mount Everest av disk att ta reda på. Man tycker att man knappt har använt något men ändå tar det evigheter innan man till slut är klar med den usla disken. Sen, till råga på allt, tappade jag ut i princip en hel spagetti-förpackning på golvet. Oh joy! Blev sur och började muttra argt för mig själv, vilket är hur jobbigt som helst för egentligen vill man skrika högt och kasta grejer omkring sig och gärna ha nån där som märker ens utbrott och kan trösta. Men nejdå. Så det var bara att bita ihop och börja plocka upp alla usla spagettisar. Ja har man tur så får man ju en trevlig överaskning i form av damm i maten nästa gång man äter spagetti. Och om man har ruskig tur får man ett mysigt gammalt hårstrå i munnen. Mmmm...Göttmos!......Fy vad jag hatar hårstrån. Alltså, finns det nåt värre än att få hårstrån i munnen? Eller när de fastnar på fingrarna när man duschar? I don´t think so! Eller jo kanske, men nästan inte. Det är för usla fruktansvärt. Och nu när jag äntligen är klar med mat och disk och allt...då måste man plugga. Skitliv!

Jag vill bara att det ska bli helg nu så vi kan ha vår julkonsert och så att mamms, papps och syster kommer och så att jag kan åka hem sen. Jag har sån hemlängtan nu alltså. Ska jag klara hela veckan ut? Om man ska försöka tänka positivt så har jag ju iaf en till operation att se fram emot. Jag får tänka på den helt enkelt. Ja vad är väl bättre för själen än lite hederligt skärande i människor? Man får ju hoppas på en riktigt smaskig operation. Ja ojojoj, jag tror det kommer att bli en toppendag. Haha, undrar om folk tycker att jag är morbid nu. Äsch, jag menar det ju inte fullt på allvar....bara lite.

Nej fy alltså, nu får det vara nog. Ge mig jul!!! Som tur är så ska vi ha lite julmys på fredag. Perfekt! Då ska vi tjocka i oss julgodis för glatta livet. Och rimma luvan av tomten! Oh yes!

Tjingeling!

måndag 8 december 2008

Julkonsert med 100 % julefrid

I helgen hade vi, jag & resten av sångfåglarna i kören jag är med i, julkonsert i Frövi. Oj vilken succé! Skapligt gung det var där i slutet. Det fick liksom väga upp de små misstagen med stämmorna vi råkade ut för i en av låtarna. Ojojoj, det var lite pinsamt, men äsch, ingen hörde det verkade det som. Hur som, tänkte passa på att promota vår nästa julkonsert. Till alla er örebroare(och annat folk) som vill få lite julefrid i själen så säger jag bara: Dodais julkonsert, Lördag den 13 december kl 20.00, Elimkyrkan i Örebro. Be there! Och helt gratis är det med. Värsta kapet!

Dags att bege sig i riktning mot studielitteraturen snart. Men orka! Jag vet faktiskt inte om jag gör det. Men ok, några sidor kanske ändå. Kanske!

tisdag 2 december 2008

Tankar från en orolig själ. Och pepparkakor till alla! Det vore ju alla tiders.

Ja då har praktiken på Kirurgkliniken börjat då. Tyvärr måste jag meddela att det ännu inte har levt upp till mina förväntnigar. Det förra stället satte liksom ribban. Där trivdes jag hur bra som helst. Trodde aldrig att jag skulle föredra urologen före kirurgen. Men jag ska inte ropa hej förrän jag kommit över bäcken som det så fint heter. Jag har ju bara varit på nya stället två dagar än så länge. Det kan ju bli bättre. Man får ju hoppas. Men det går ju ändå bra att vara där, jag menar, dom är ju trevliga och så. Jaja, det ska nog bli bra det här. Jag får iaf ha på mig sjukhuspyjamasskjorta :D. Så jag kan känna mig en aningen viktigare än jag är. Dock ännu inte lyckats få nån skymt av ett potentiellt span. Men min jakt på den perfekte hetingläkaren forsätter. Men alltså, tror det blir svårt att klå McSteamy. Nästan omöjligt. Men efter jul ska jag jobba två dagar där jag jobbade i somras, så har jag ruskig tur så kan jag få en skymt av miraklet då :P Let´s hope so!

Ett ångestfyllt grupparbete tynger fortfarande mina axlar. Skitliv! Men efter att ha läst Kristians blogg insåg jag att jag egentligen inte borde klaga. Han hade verkligen asmycket plugg. Stackare! Men så går det när man envisas med att plugga nåt smart. Jag når inte riktigt upp i den smarthetsklassen känner jag. Jag struntar ju hellre i pluggandet och tittar på Heroes istället. Wonderful! Eller vad säger du Johan, min käre Heroesgeek-vän? Nej inte struntar jag i att plugga heller. Men ibland är det helt enkelt så usla svårt att komma igång med arbetet så man gör ingenting. Nä fy, nu måste det bli ändring. Jag ska snart börja mitt produktiva leverne. Har förmodligen redan skrivit detta i ett tidigare inlägg, men whatever, det tåls att skrivas igen: Död åt grupparbete och Processorienterad verksamhetsutveckling!

Men oh dear, come on! Ge mig julefrid och pudersnö! Och pepparkakor! Det ska inte regna i december. I blame HSA(hälso- och sjukvårdsadministration)! Utan HSA hade världen varit ett trevligare och gladare ställe för oss alla och då kanske det inte skulle regna. Who knows? Annars finns det ju bara en förklaring kvar. För att åter igen få dra upp heting-McSteamy, det är hans fel. Utan McSteamy, ingen sol...bara regn! Ska man behöva konvertera till katolicismen och gå i kloster måntro. Oh dear, I hope not! Då får man ju inte spana på alla Ernsts!(internt. jag råder läsaren till att inte försöka förstå vad jag menar. förutom sofia då, du vet exakt vad jag menar. Saknar dig! And all the dudes in kyrkjouren 24.7. Tillsammans fast på avstånd!)

Ryck upp dig nu Jessica och kryp ner i soffan med en kopp varm choklad och lite trevlig Processorienteringsläsning. Åh så mysigt vi ska ha det tillsammans, jag och kurslitteraturen. Hade hade, sa norrmannen. Tja då!

fredag 28 november 2008

Ho ho alla glada, julen är nära

Shibby! Ännu en praktikvecka avklarad och detta var min sista på urologen. Känns lite sorgligt faktiskt. Trivdes väldigt bra med allt folk där. Men men, vidare på nya äventyr! Full fart!

Idag har jag varit en halv dag på operation. Fick vara med och titta på två operationer. Tänker bespara er från att ge ingående detaljer, men jag kan säga att det såg ganska unpleasant ut. Men det var inget jag inte klarade av. Jo man har ju nerver av stål liksom...hehe. Det var väldigt intressant att få se hur allt går till iaf. Och dessutom fick jag ju än en gång dra på mig en sån där underbar sjukhuspyjamas som jag vill kalla det. En grön denna gång eftersom vi ju va på operation. Åh vad bekvämt det är. Jag tror jag måste byta bana i livet och börja plugga till läkare eller nåt istället(oh yes, jag med min intelligenskvot. I don´t think so)...bara för kläderna. Och så fick jag ha en sån där vacker mössa också. Haha. Åh så stilig jag var.

Kirurgmottagningen nästa då. På måndag. Hoppas det blir lika bra där bara. Nu har jag iaf ingen usla tenta hängades över mig. But still, jag har ju ändå ett grupparbete att avklara. Pest och ödeläggelse!

Idag har jag tagit ännu ett steg Projekt Fruktätning! Jag har ätit...en clementin!!!! Ge mig en mastig, högljudd fanfar! Ja det är faktiskt sant. Jag har lyckats. Helt själv. Sen efter att jag ätit clementinen stoppade jag i mig en massa godis. Kändes ju lite fel, men whatever. Godis är godare! Hurra för det!

Snart är det dags för en kväll med musikal på schemat. Och den kvällen är faktikst denna kväll. Så adjö kära vänner för denna gång. And remember: kommer boll, kommer barn! God afton!

måndag 24 november 2008

Dr. McSteamy i mitt hjärta

Praktik är nog ganska trevligt ändå tycker jag. Även om det är på urologkliniken och det finns pärmar med p-bilder där(tänker inte berätta vad jag menar, men ni fattar väl ändå). Jag menar, det är ju inte varje dag man får hänga i fikarummet med självaste överläkarna. Tyvärr börjar väl de flesta läkarna där närma sig farfarsåldern(eller ja, de kanske t.o.m har uppnått den) och kanske inte är de första man väljer att spana på..eh...men ok, åtminstone en av dom är ju ändå ganska så het för sin ålder. Ja hörrni, det finns ju faktiskt nåt som heter gubbsnygg!

Suck...tänk om ändå McSteamy var där. Åh! Fast då vet jag inte om jag skulle kunna fungera riktigt. Mina uppgifter kanske skulle bli lidande. Och det finns risk för dreggel på journalerna, så det vore kanske inte en sån bra idé ändå. Men alltså, snyggare hittar man ju inte. Oh dear! Kom tillbaka in i mitt liv så gifter vi oss och rider bort mot horisonten på din vita springare! Jag har ställt mitt krav...jag ska ha en hetingläkare! Jag satsar på att bli Mrs. McSteamy; rik med en tokhet karl! Oh ja! (måste bara klargöra att det inte är McSteamy i Grey´s Anatomy jag menar. Oh dear no, den McSteamy jag menar slår tv-McSteamys snygghet med hästlängder!) Han är min mörka, mystiska drömprins! Min Petrelli! Som sänd från ovan!

En annan grej i tal om praktiken...man blir så usla kissnödig av att vara på urologen. Wonder why? Allt tal om urinprov och vattenkastning tär på kissmusklerna....(men har man kissmuskler undrar jag då?)

fredag 21 november 2008

Första praktikveckan avklarad...snart är det jul!!!!

Allright! Då var första praktikveckan avklarad. Vilken glädjeyra! Bara tre veckor kvar. Hoppas det går snabbt. Så ok, dags att resumera veckan som gått.
Började alltså min praktik på Urologkliniken i måndags. Fick en rundtur och hängde lite i arkivet och sånt. Nya erfarenheter och nya intryck, men det var en ganska bra start på veckan ändå tycker jag.

På onsdagen kom dagen jag längtat efter så länge. Jag fick ha på mig sjukhusoutfit! Fatta hur bra läkare och sköterskor har det som får gå omkring i såna kläder varje dag. Det är ju hur skönt som helst! Som att springa runt i pyjamas ju. I love it! Men till min stora förtret så var det typ inga av sekreterarna som hade såna kläder. Och då vågade inte jag insistera på att ha det heller. Dom hade bara sin vanliga tråkiga kläder....jag fattar inte varför....när man får ha sjukhuskläder liksom. Det är ju typ bara för kläderna som jag har valt detta yrke....nästan.

Jaja, men på onsdagen iaf gick jag runt i mina scrubs och kände mig snygg, bekväm och viktig. Jag fick vara på mottagningen denna dag och hänga med sköterskorna och på olika undersökningar. Det var riktigt spännande, även om man fick se lite sånt man verkligen skulle vilja slippa se om ni vet vad jag menar(jag är ju trots allt på urologen). Men det var inget jag tillät mig stoppas av. Jag fick vara med på två cystoskopi-undersökningar. Sånt där när man går in med ett smalt instrument med kamera in i urinröret för att se hur blåsan ser ut. Det såg inte speciellt mysigt ut, I tell you! Sköterskan sa att det är lite skonsammare för tjejer för det är inte så långt som den där grejen ska in. Men vägen in för killar är ju en aning längre och krokigare...haha....stackars er killar! Fast det såg obehagligt ut för tjejer med. Oh dear, hoppas man slipper sånt. Sen skulle jag eventuellt få vara med på en prostataundersökning(hahaha, ja det är inte alla som får det). Och det kan jag säga, att det instrumentet var inte smalt. Och det skulle in på ett annat ställe....you now what I mean! Jag känner allmänt obehag över denna lärdom. Åh vad jag lider med er män om ni någon gång får prostataproblem....Huga! Nä fy, varför berättar jag sånt här. Men jag bara kände att resten av världen borde få veta. I vilket fall, jag slapp att se denna undersökning för den blev inte av. Nu lämnar vi detta snusk.

Dagen vi alla har upplevt idag har tyvärr inte varit en av mina mest givande dagar. Åh en sån tråkig och bortkastad dag. Har spenderat den på sjukhusets IT-support. Suttit och lyssnat på supportsamtal med folk som haft datakrångel, fikat med en massa tråkiga datakillar, hängde med en tekniker och bytte ut en scanner, fikade igen med en massa datakillar som pratade om whisky och sen surfade jag en stund och åkte hem. Spännande värre! Det enda bra med denna dag var att jag fick åka runt på sparkcykel(Weeeeeeee! Rally i sjukhuskorridorerna med vinden i håret)...och de två killarna jag hängde med var ju trevliga iaf. Men annars vill jag gärna glömma denna dag. Nu fokuserar jag på helg istället. Hurra!

Ikväll blir det filmkväll med Judith. Hoppas vi lyckas hitta en kanonerskanon-film bara. Och en massa göttigt svull. Jag är i desperat behov av det nu. Jag måste äta för att glömma. Inte nog med att dagen har varit trög....när man jobbar med en massa pappersarbete som sekreterare gör blir man allt för ofta drabbad av hemska skador....I´m talking about stupid ass-papercuts! Smärta! Det känns som fingrarna blir helt slice:ade liksom. Inte kul, inte kul alls. Vad har jag gett mig in i? Och jag som börjat äta apelsin och allt...fatta vad det svider när man får apelsinstänk i sitt papercut-sår. Pain, I Say!!!!

Nu måste jag se till att få bort min diskhög. Men en liten tanke till avslut bara:
Är det pensionärsvarning när man börjar använda cykelhjälm och sadelmuff? I hope not, because then I´m doomed!

torsdag 20 november 2008

Big news everybody! Hör och häpna, jag har ätit frukt!

Jag bara kände att jag var tvungen att dokumentera en otrolig händelse som ägde rum idag. Ja den borde sannerligen gå till historien, för så stor är den. Idag har JAG ätit en HEL apelsin! JAG! Ätit en frukt! En hel! Och det var inte en banan. Jag är mäkta imponerad av mig själv. Och otroligt stolt. This is the beginning of a new era for me....maybe....det var ju faktiskt skapligt gott. Fast tycker fortfarande att det är läskigt med fruktköttet. Gillar inte den konsistensen. Men ok, då har jag lyckats tvinga i mig en nyttig frukt då iaf. Då är det bara att komma igång med träningen då. Yes! It´s never gonna happen, men man kan ju inbilla sig iaf.

Nu ska jag fixa käk!

söndag 16 november 2008

Älska U2

Jahapp, då var man tillbaka i Öret igen då. Suck! Jag ville vara hemma längre. Har nu alltså varit hemma i helgen och umgåtts med min älskade familj. Det var en mycket efterlängad hemvistelse. Fy så jag har saknat dom! Och det blev alldeles för kort tid. Usch, känner att jag är inne i en jobbig hemlängtansperiod nu. Hoppas det går bra ändå.
Men det var kul i helgen iaf. Mamma fyllde 50 och det firade vi med pompa och ståt....nejdå, inte riktigt. Men vi drog ut på galej till Sundsvall istället. Fika, mat och Ikea bl.a.(ja det är sant, vi gick en sväng på Ikea på mammas 50-års dag) men hon tyckte det var kul ändå. Sen var vi på nåt ställe som hette nöjeshallen. Och hör och häpna. Jag, Jessica, red på mekanisk tjur. Lyckades hålla mig kvar i häpnadsväckande 15 sekunder! Oh ja, smaka på den! Nu ska jag sadla om och bli cowgirl! Yiihaa!!! Nejdå...15 sekunder var nog inte så bra faktiskt....men jag var bättre än mamma och brorsan iaf. Respekt! Sen körde vi gocart. För mig gick det åt skogen, för min bil stannade flera gånger så att han som jobbade där var tvungen att komma och starta om den hela tiden. Suck, snacka om att jag var sur efter det. Alla andra tyckte att det var skitkul utom jag. Och inte nog med detta, utan efteråt kände jag att jag hade ont i nacken så jag måste väl ha fått nån knyck under körningen. Jag var inte på mitt bästa humör då. Men skitsamma, sen fick jag mat iaf och då blev jag lite gladare.

Jag fick även träffa min BFF i helgen. Hurra vad glad jag är för det. Sofia, vi vet bäst hur man har roligt! Och så hade vi Fråga Ewa-seminarium med många djupa och tunga funderingar om livet. Åh så trevligt! Jag vill hem igen!!!

Imorgon börjar min praktik. Oh yes! Två veckor på urologkliniken till att börja med. Ja då hörrni, då ska det skrivas journaler för glatta livet om njurar, urinledare och könsorgan av det manliga slaget. Oj vilken glädje! I just can´t wait! Märk en viss ironi... nä men det ska bli ganska kul. Lite omväxling. Fast det kommer att bli hårt nu med en massa plugg samtidigt som praktiken. Usch, nu blev jag nervös inför imorgon. Suck! Äsch, det ska väl gå vägen hoppas jag.

Sofia visade mig detta klipp i helgen med U2. Åh vad dom är bra. Och åh vad jag är avundsjuk på denna tjej. Fatta grejen! Det är Bono! Och låten är ju så otroligt bra också. Åh, jag vill se dom live. Göttmos säger jag bara!



Nu ska jag ringa hem och mentalt förbereda mig för praktiken imorgon. Shibby!

onsdag 12 november 2008

Rosa söta pälsbeklädna freaks. Mahnamahna, I tell you.



Vad ska det här betyda?, kanske ni tänker.
Mmm...det kan ni fundera på. Medan denna låt långsamt och smärtsamt går er på nerverna p g a att den fastnar som med superlim på hjärnan och vägrar att försvinna. Hurra säger jag bara. Och hurra säger jag även för att jag ska hem imorgon. HURRA!

tisdag 11 november 2008

Bond är min hjälte

Ikväll var jag på bio och såg den nya Bondfilmen med Judith och grabbarna grus. Fick tillåtelse att låna Emma och Matildas pojkvänner som sällskap eftersom ingen annan verkade så överförtjust i att titta på Bond. Jag var dock i stort sett överförtjust. Har sett fram emot det länge. Judith var nog inte överförjust, men skapligt för att vilja se den iaf. Så vi drog iväg. Jag gillade den! Haha, vilken man han är, den där Bond. En riktig karlakarl. Ja det är ju så man blir knäsvag. Han kan ju allt den där karln. Hoppa från tak till tak och allt med sin pain is temporary-attityd. Och har charm som bara den. Haha. Ja så nu fick vi väl alla den testosteronkick vi behövde. Jag menar, vad är väl manligare än Bond? Jag är mycket nöjd med kvällen. Tyvärr har jag nu inte lika mycket att se fram emot. Jo hemresan förtås. Det ska bli underbart. Men annars är grupparbete det enda jag har i huvudet nu. Och det är inte skonsamt! Fy!

Idag hade vi föreläsning om sjukdomskoder, så nu är jag helt fullmatad med info och kommer att drömma om, och förmodligen även i koder. Kan bli skrämmande! Nejdå, kanske drömmer om Bond, James Bond istället. Hellre det, I tell you! Jag vill också vara sådär cool och orädd som han. Haha, that´s my goal! Eller få en massa coola krafter som Peter Petrelli och vara en hjälte.....nej men fy Jessica, nu är du bara pinsam och nördig! Äsch, jag erkänner, jag är en Heroes-geek. Det vet redan Johan iaf. Han och jag är geeks tillsammans. Det är lättare om man är fler. Johan, jag vill ha nästa avsnitt snart! Jag längtar! Känn ingen press men.....I need my dose!

Nattinuffsan på er alla!

måndag 10 november 2008

På gränsen till nervsammanbrott

Oh dear. Så här är livet några millimeter från bristningsgränsen: ÅNGEST!
Jag kommer snart att få nervsammanbrott och krypa ihop i fosterställning på golvet(rätt ner på det hårda golvet, inte på en matta för det känns för bekvämt för mitt nuvarande tillstånd). Varför?!!! Ibland kan man få den där känslan att plugg är lika med döden....DAH! Snarare typ jämt. Jag får så psyk! Ett till värdelöst usla grupparbete! Har ju just kämpat mig igenom ett, and we barely made it through. Tänkte att då kanske man kan pusta ut ett tag, men nejdå, vi lastar på med ännu ett härligt grupparbete på de stackars medicinska sekreteraroffren. Ja hurra för Processorienterad verksamhetsutveckling! Tack så usla mycket! Japp, så det här ska vi alltså fixa med på kvällarna efter typ kl 17 eftersom vi har praktik på dagtid. Och inte nog med det, samtidigt ska vi tentaplugga. Hurra! Humöret är på topp och jag bara känner hur glädjen flödar i mina ådror.....Skitliv! Härliga kvällar och helger vi kommer att ha de följande veckorna.

Snart får jag åka hem iaf. Den enda glädjen jag känner just nu. Och då ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva uti hundrade år! Fanfar!!!!! Min kära mor fyller 50. Längtar ihjäl mig!!!! Home sweet home, I love you!

söndag 9 november 2008

Helgresumé

Ok, då kör vi en resumé av alla spännande händelser som har ägt rum under denna fullspäckade partyhelg...
Let me think.....
Fredag: Det började bra med en helt oklanderlig natts sömn. Jag sov skapligt länge på morgonen utan att behöva vakna till the godforsaken sound of the alarmclock. Jag hade den där härliga känslan av ledighet som jag ofta kan unna mig. Lovely! Sen blev det en snabb tripp till stan för att inhandla en sadelmuff. Nu har jag det varmt och gosigt om rumpan när jag är ute på galej med cykeln. Men sen, ve och fasa, fick jag plötsliga symtom såsom huvudvärk och trötthet och jag började känna mig allmänt hängig. Då blev jag sur och bosatte mig i min soffa framför tv:n hela resten av dagen. Nej föresten, jag var och handlade lite käk också. Men sen återgick jag till min bekväma titta-på-idol-och-svulla-godis-position i soffan. Och sen sjöng Lars. Och jag tänkte att han förmodligen kommer att åka ut denna gång så då passade jag på att lägga en röst på honom. Och då sa han puss och kram till mig och jag blev lite varmare i själen. Sen åkte Lars ut. Som jag anade. Men men, så kan det gå. Vidare...
Lördag: Sov skapligt länge. Tillbringade hela dagen inlåst i min lägenhet med att titta på bl.a Camp Rock.......det kändes pinsamt.....funderade på att titta på den svenskdubbade versionen idag bara för att störa mig och vara extra tragisk, men jag lyckades hålla mig ifrån detta. But whatever, jag har nu ändrat min favoritgrupp från Blindside till...The Jonas Brothers! Jo men dom är väl charmiga. Och Camp Rock borde ju kunna kamma hem en Oscar. Jag ska göra allt i min makt för att det ska hända. Ironi åsido, vilket jag hoppas att ni fattade. Och även om ni inte gjorde det....I don´t care! Få se nu, where was I? Jo just ja, lördag. Alltså, pyjamasprydd och fastklistrad i tv-soffan. Härligt!
Söndag: Vaknade av that godforsaken sound of the alarmclock. Började dagen med en aning av förakt...mot vad? Just då var det mot väckarklockan till största del. Men det gick över. Sen bar det av till möte på Filadelfia. Kände dock att jag inte var helt vaken än. Min kropp var vaken, men inte min hjärna och tillhörande nervtrådar. Så det blev en hel del mastodonta gäspningar med käken-hoppar-snart-ur-led-känsla. Men vad jag vet så är den fortfarande i ledet. Sen cyklade jag hem, glad i hågen över min nya sadelmuff och tanken på det goda som väntade mig när jag kom hem. Kladdkaka och glass! And that was delicious! Sen kollade jag på Christian Bales´ skelett i The Machinist. Unpleasant! När jag tröttnat på att dega i soffan kände jag att jag behövde lite kontakt med världen utanför så då ringde jag till min kära vän Kristina. Kom på att jag saknar henne så jag måste se till att göra ett besök i Uppsala snart. Ja det var väl allt för denna helg. Nu sitter jag här. Och tittar på Gossip girl med Sveriges alla tonåringar. Men hallå, Camp Rock är pinsammare! Faktiskt! Till sist, låt oss alla uttropa ett stort GRATTIS till våra kära pappsisar.
Nu ska jag äta nåt gott. Och fortsätta att titta på Gossip girl och följa de spännande intrigerna. Hur ska det egentligen gå för Dan & Serena, Chuck och Blair och alla de andra rikemanskidsen? Ja det är väl frågan vi alla funderar på.
Bye!

torsdag 6 november 2008

ICA-nostalgi

Det var ett gjädjande ögonblick för mig när jag hittade dessa klipp på Youtube. Tänk att jag nästan glömt hur ruskigt roliga ICA-reklamerna var en gång i tiden, dvs då Roger var med. Kära nån alltså, han är så bäst. Roger i mitt hjärta. Känns som att jag har många i mitt hjärta...men det är ju bra....hoppas jag. Luta er tillbaka och upplev en härlig nostalgitripp.







Shibby!

måndag 3 november 2008

Plugg är ohälsosamt

Usch! Idag har det varit en sån där trög och obehaglig plugg-dag. Inte kul alls! Man vaknar, äter frukost och sätter sig vi datorn nästan direkt för att plugga. Sen sitter man en lång stund. Till slut börjar man känna att håret är fett och lortigt och man anar en viss svettlukt och inser att man skulle ha duschat igår. Men eftersom man inte har planerat att träffa någon idag och man ska vara ledig imorgon så bestämmer man sig för att fortsätta vara äcklig till nästa dag. Sen kommer pluggångesten. Sen tröttheten. Sen den aktiva plugg-perioden. Sen tillbaka till total likgiltighet inför att plugga. Då fixar man mat och ger upp. Sen märker man att klockan är sex på kvällen och att man fortfarande har på sig pyjamasen(vilket i och för sig är skönt, för då behöver man inte byta om igen). Och huvudet är helt tungt och segt och man vill bara dö för en liten stund. Ja, eller dö kanske var lite väl dramatiskt, men man vill däcka i sin säng ett tag iaf. Men man gör det inte, eftersom man inte kan slita sig från den usla datorn. Så då sitter man där, trött, irriterad, seg och måttligt äcklig. Och så börjar man skriva en massa meningslöst tjafs på sin blogg för att få tiden att gå så man kan lägga sig snart. Men nej du! Det får jag inte göra än. För än är ju inte pm:et klart. Of course not! Nu måste man vänta på att alla berörda parter är överens om arbetet så att vi kan skicka in det. Men vi har ju till 23.00 på oss.....Yes, kämparglöd nu då. Kan vi lyckas få oss ett godkänt ändå. Jag ser inte så ljust på det uttalandet. Hoppas Ulla har ätit mycket pepparkakor säger jag bara. Så hon är snällare än snällast. Nä nu måste det här bli färdigt snart! Jag vill tänka på nåt annat nu. Please Lord, låt detta fixa sig. I´m going crazy!

fredag 31 oktober 2008

Baka kaka gör mig glad

Så här i allhelgona-tider hör det ju till att ha lite skräck i vardagen. Så jag kom att tänka på denna berättelse av Jonas Gardell: http://hem.passagen.se/blurk/horror.htm

Den tycker jag ni ska läsa. Fast den var mycket roligare när Agnes läste den högt för oss för några år sen, men ändå, fortfarande ganska kul.

Hoppas gravhögsspökena hos syster min håller sig lugna i helgen ;) Där skulle man ju ha varit och haft lite skräckfilmsafton. Värsta perfekt! Prästgård, gravhög, kyrka, kyrkogård. Allt som behövs liksom. Rackarns att jag inte var hemma denne helg.

Jag har just bakat en superb sockerkaka. Mäkta god! Det bara vattnas i munnen när jag tänker på den. Mmmm....mumma!

Nä nu ska jag fixa lite med syrrans bröllopsbilder. Tjohej!

torsdag 30 oktober 2008

Is this the end of Sexy machine?

Plugga är bajs, film är kul och mamma/pappa är bäst! Och jag vill gå på spökvandring på slottet. Vem är frivillig? Det vore ju skitkul! Nu när det är allhelgonahelgen snart och allt. Men jag kan ju inte gå själv, det vore ju en aning tragiskt. But still, I want to!!! Hur ofta får man gå på spökvandring på ett riktigt, gammalt slott liksom. Kom igen nu! Let´s do it!

Idag är det en sån där förfärande pluggdag. Jag tål dom inte! Men lite har man ju fått nerklottrat iaf. Alltid något. Jag vill bara att det ska vara över, så jag kan fokusera all min energi på allt roligt livet har att erbjuda istället, t.ex. The Office och kakor.

Suck, min och mammas bil har pajat och kommer att bli jättedyr att laga så vi vet inte om vi ska ha kvar den. Depression! Vad ska jag då åka runt i? Vad ska jag då göra raggarsvängen med för fordon? Är detta slutet för min kära Sexy machine? Usch, vilken hemsk tanke. Sofia, hur ska det gå för oss då? Jaja, vi kanske kan köra raggarrunda med kyrkjouren i PAJen istället. Men det kommer inte att bli samma sak liksom. Men vad som kommer att vara samma sak, det är: 24.7!!!! Jodu! You know it!

Alla vi som hatar att plugga klappar nu, KLAPP KLAPP!
Shibby!

onsdag 29 oktober 2008

Tråkighet är en naturlig del av vardagen, och typ...livet.

Oh dear, I´m so boored right now! Kan inte nåt kul hända snart. Usch, jag går ju bara och tänker på det där usla grupparbetet vi ska göra som går helt åt skogen. Vi kommer verkligen ingen vart. I´m going crazy! Varför ska det vara så svårt. Nä alltså, i morgon är det plugga järnet som gäller. Skriva, skriva, skriva. Suck, plugga är inte min grej! Nu tittas det lite på Bonde söker fru....åh, vad spännande....eller inte. Fast fick ju reda på idag att en från mina hemtrakter är med. Det är ju lite kul iaf. Tyckte väl jag också att han lät lite hälsingeaktig i dialekten. Är det så jag låter alltså ungefär. Jobbigt! Man vet ju liksom inte hur man själv låter. Och det verkar som ingen kan hära det heller. Emma har ju gjort några tappra försök iaf. Fast jag tyckte det lät mer som nån slags finlandssvenska när hon försökte. Hoppas verkligen inte att jag låter så.
Nä jag känner inte för att se "Bonde söker" nu. Jag vill se Roomservice. Dom där Johnnie och Mattias, vilka härliga killar. Jag vill ha dom som levande prydnader i min lägenhet. Dom ska stå där i ett hörn och se mysiga ut och vara roliga och muntra upp mig. Skulle verkligen behövas nu. Men det får väl räcka med att se dom på TV ändå. Tyvärr! Mattias i mitt hjärta! Hoppas verkligen det händer nåt kul i helgen annars får jag psyk! Men det är ju Halloween. Lite skräckfilm skulle kanske vara nåt. Vem är på?
Apropå film, jag vill ju se den nya Bond-filmen på bio. Vem är på?
Apropå Bond, jag har fixat värsta snygga Bond-tavlorna. I like! Ikväll kanske det blir lite Bondspaning. Vem vet.
Men alltså, Johnnie och Mattias. Gift er med mig! Nä hörrni kära vänner, vad säger ni? Ikväll är det Grey´s. Alla borde titta! Bra serie det där. Hoppas dom blir kära dom små liven.
Nä nu börjar tråkigheten spåra ur alltså. Jag behöver ett roligt citat att tänka på. Hmmm.....Låt oss avsluta med: "Ashley, you can scrub all you want, but that´s still your face!" Det var det enda jag kom på för tillfället. More to come....maybe...moahaha, we´ll see!

måndag 27 oktober 2008

Bert! Frukosten stelnar!

För ett tag sen var jag in på ICA och hittade Berts dagbok-filmerna för en billig slant. Och jag fick värsta begäret till att köpa dom. Men så slogs jag av tanken att jag faktiskt är 22 år.....och Berts dagbok är barnprogram.....Men det är ju hur kungligt som helst! Det finns så otroligt bra kommentarer i den serien alltså, varav citatet som är rubrik till detta inlägg är mitt absoluta favoritcitat därifrån. Hahaha, ja alltså, det finns en hel del klassiker. Bert Ljung rules! Men Torbjörn är ju också en riktigt skön karaktär. Och Åke, och Fredrik. Haha. Jag älskar den serien. Kanske jag köper den ändå. Men troligen inte. Jag har ju del 3 hemma iaf. Men alltså, har ni inte insett hur rolig den är så måste jag se till att få er att tänka om. Så här kommer ett klipp:



Hahaha....BÄST! "Det var nog extrapris på det namnet för 13 år sen...Bert Ljung" Kära nån alltså, jag dör av skratt!

Idag har jag varit en sväng på stan och inhandlat The Office. I´m so happy now! Nu ska det bli The Office från morgon till kväll.....fast lite plugg emellan också kanske. Är väl så illa tvungen.
Nu har jag även bokat tågbiljetter hem. Längtar!!! Då ska jag titta på Berts dagbok. Oh yes!

Nä, men spana in Bert-klippet nu och njut! Ha det!

söndag 26 oktober 2008

Suck...Söndagar....

Men ojojoj, nu är ju klockan egentligen halv ett och jag är vaken. Men whatever, najs med en extra timme iaf. Dock inte najs att behöva gå upp kl halv åtta i morse för att ta sig till kyrkan till kl 9 för att öva två låtar som vi redan kan bra. Vi hade kanske behövt en halvtimme till att öva men nu var vi där två timmar innan mötet började. Kära nån, lite väl överdrivet tidigt för två sånger tycker jag. Men jaja, nu är det gjort.

Inte nog med att det var söndag, utan vi var tvungna att plugga idag också. Inte kul alls. Fast det var ju gott med kebab förstås. Fast jag fick ruskigt ont i magen. Varför envisas man med att äta tills man nästan känner att man måste pjuka? Ja det är då för mig en evig fråga. Men nu glömmer vi denna trög-dag.

Igår hade vi en mycket trevlig kväll hos Adam, med Guitar Hero, Singstar och tårta. Mumsfilibaba! Provade på Singstar för första gången. Hade inte tänkt göra det med tanke på vilken chicken jag är när det gäller att låta folk höra min sångröst. Men hallå, jag sjöng ju på syrrans bröllop så då bestämde jag att jag skulle klara detta med. Och det gjorde jag. Kanske inte det allra renaste tonerna jag kraxat fram, but still, I did it! Fast jag hade ju viljat sjunga The Killers´ Mr. Brightside, men det verkade bara vara jag som kunde den så det blev inte av. Men jag jammade ju loss till U2 iaf. Järnet! Och det blev som sagt en hel del Guitar Hero. Det rockades hårt kan jag lova! Sen kom vi fram till den delen av kvällen då det var dags för tårta. Jag passade på att ta en sväng till toaletten. När jag kom tillbaka var tårtan slut. Tack då, tänkte jag. Snälla vänner man har som bara vräker i sig allt......haha....nejdå, jag är inte bitter. Både Charles och Sara var ju så vänliga och delade med sig. Kan t.o.m. hända att jag tack vare det fick mest tårta av alla. Hehe....sånt gillar jag :) God tårta, helfestlig kväll. I det stora hela, KUL! Nu vill jag att det ska bli helg igen.

Nu ska jag natta mig själv snart. Sjunga byssan lull och läsa sagor och allt det där. Vad ska jag ta ikväll. John Lennon-boken kanske. Det känns ju som en bra godnattsaga. Oh ja. Nattinuffsan!

lördag 25 oktober 2008

Plugga är det bästa jag vet.......tss, yeah right! Not in a million years.

Jaha, då har nästan hela lördagen gått utan att jag har pluggat, som jag var ganska så bestämd på i morse att jag skulle. Men jag hittade ju så mycket annat spännande att göra istället som att exempelvis tvätta och städa. Mycket roligare......eller nja, men det var inte plugg iaf så det kändes väldigt bra. Och sen kände jag att jag behövde få min Sofia-dos, så då passade jag på att ringa ett samtal till henne. Jag längtar efter dig!!!!!! Nu har vi bokat in seminarium med Sofias mamma för att diskutera djupa frågor, eftersom hon numera är vår andliga rådgivare. Vi ska kalla det för "Fråga Eva". Jag känner på mig att det kommer att bli nåt utöver det vanliga. Och vädigt givande och insiktsfullt.
Just ja, Emma-slemma var också hemma. Längtar efter dig med! Hob-emma är fortfarande kvar i sthlm och sliter....poor thing! Saknar dig med!!!! Ojojoj, vilka tider det var när vi var tillsammans allihopa. Då var det party! Måste försöka stå ut några veckor till sen får jag åka hem till my dear Tater nuts. Men det där var ju ett litet sidospår. Det jag egentligen vill få sagt är ju att jag har gjort så mkt annat än att plugga idag, men när jag väl inte har något annat att göra så sitter jag istället här och bloggar och slösar bort värdefull pluggtid. Jo ni, ibland är livet ganska så ironiskt. Och så kan man fråga sig, "tänker hon slita sig från sin löjliga blogg och ta tag i sitt liv och vara duktig med pluggandet?" Hmm...det vet man aldrig. Plugga är ju tråkigt alltså. Något inom mig säger att det är roligare att inte plugga och lyssna på The Killers istället. Och eftersom mitt inre brukar kunna ha väldigt bra idéer ibland så tror jag att det blir så. Men vänta, tänk då om mina kära pm-kamrater blir vreda och börjar idka aggressivitet mot mig? Det vore ju heller inte så kul. Något inom säger, plugga åtminstone lite. What harm can it do? Det får väl bli lite seg pluggtid ändå då. Men jag tänker inte gilla det!

Igår svullades det pizza och godis för fulla muggar. Ja, jag fick ont i magen. Hade fortfarande ont när jag vaknade. Det kanske var nåt i räkorna? Jaja, men nu är jag alive & kickin. Idol-Lars var hetare än vanligt igår, vilket var till min stora glädje. Ojojoj, den grabben har charm. Hoppas han inte vinner....för det vet vi ju alla, att den som vinner aldrig blir nåt! Låt oss tänka tillbaka: Först Daniel. Vart är han nu liksom? Och sen då? Kommer inte ens ihåg vem som vann sen. Eller vänta, var det Agnes? Ja hon är ju inte den mest framgångsrika direkt. Sen var det väl Markus eller? Kära nån, jag har inte hört en enda låt till av honom sen idolvinnarlåten. Men han är ju med i Stjärnor på is...Stort! Vidare....sen var det hon Picasso va? Haha..ojojoj! Behöver jag säga nåt? Har jag glömt nån?
Nä alltså, kom igen Lars, bli tvåa...eller trea....men whatever you do, don´t win!
Nä nu måste jag plugga. Ajöken Adjö!

torsdag 23 oktober 2008

A trip down Eurovision memory lane

Mitt i allt tröga tentapluggande kände jag att jag behövde muntras upp. Och då passar det ju perfekt att titta på detta klipp från Eurovision, år 2000. Hahaha, Brainstorm, dom är ju för underbara! Bästa framförandet i Eurovisions historia. You gotta love them!

tisdag 21 oktober 2008

Om man ändå hade lite medfödd talang...då skulle jag vara lycklig som en lärka (Då kan man ju fråga sig: är lärkor lyckliga?)

Kanske är det någon av er som undrar hur det egentligen går med mitt munspelslärande och min framgång med alla andra instrument jag råkade nämna att jag skulle lära mig (eller ja, alltså, egentligen var jag ju bara seriös med munspel och gitarr). Svar: Not good, i och med det faktum att jag inte lyckats komma igång än. Men gitarren har jag ju inte fått hit än, så det har jag ju en bra orsak till. Munspelandet då. Alltså, jag tror inte att det går att lära sig. Hur gör folk? Det måste vara nån medfödd talang som vissa lyckliga har. Men inte jag. Omöjligt, so it seems. Jo, men jag tänker inte ge upp så enkelt. Måste se till att sätta igång nu snart. Jag ska spela så taket lyfter sig....oh ja! Jag anar att grannarna kommer att bli överlyckliga över att få privilegiet att lyssna till en ganska så crappy version av Broder Jakob, om och om och om och om och om igen, dag ut och dag in.....tills jag äntligen lärt mig den och går över till nästa plåga. Och vilken är det? Jo "When the saints go marching in", om och om och om och om igen, dag ut och dag in. Det kommer inte alls att gå dem på nerverna. Sicken tur att lägenheten är så pass lyhörd. De är lyckligt lottade. Jag börjar inse att mina drömmar om att lira helskön blues kanske inte kommer att slå in än på ett tag. Men tålamod är ju en dygd som man säger. Ja det kommer nog att bli alla tiders det här.

Igår spelade jag och Emma Guitar Hero. Kul kul kul! Jag vill ha det spelet alltså. Give it to me!!!! Och det blev då bestämt igår att en åttiotalsrock-fest snart måste planeras in. Looking forward to it! Ful åttiotalsrock-klädsel är ett krav och hela kvällen ska det spelas härligt åttiotalig hårdrock. Och så ska det självklart anordnas Guitar Hero-turnering. All right! It will be a grrreat evening! Jag kräver dock att jag får tävla mot en riktig Guitar Hero-virgin så jag har nån som helst chans att kunna vinna. Fast det gick ju skapligt igår ändå. Jag har ju inte spelat så jättemycket innan, och jag klarade ju vissa grejer på mediumnivå iaf. Lucky me!

Suck! Ikväll ska vi träffas tre klasskompisar och sätta igång med vårt pm. Det enda jag känner inför detta arbete är ren avsky! PM är fascism! Jag vill inte! Men om jag ska tänka lite positivt för en stund så får vi ju pengar snart. Och då ska det inhandlas säsong 2 av The Office (amerikanska versionen, because it rules!). Jag bara känner hur glädjen snabbt sprider sig i min kropp, och det är ju t.o.m. nästan så att man kan urskilja ett leende på mitt ansikte. Hör och häpna, i dessa mörka och depressiva tider. Tänka sig. Ja det är ju bara att förundras. Ibland chockar man sig själv.
Nu måste jag börja göra mig i ordning och mentalt förbereda mig för en kväll av ångest, svett och tårar. Ok, kanske inte riktigt så illa. Men nästan...Klappeli klappeli, Tjingeling!

måndag 20 oktober 2008

Apropå britpop nu då

Jag bara kände mig tvungen efter det förra inlägget att lägga upp denna härliga Blur-video. Ja det är ju för underbart alltså!

söndag 19 oktober 2008

Britpop

Sitter här och upplever gamla minnen från min britpoppar-period och känner ljuv nostalgi. Det var tider det. Daniel tyckte att britpop was the shit, och då tyckte jag det med. Haha. Han påverkade mig ganska så rejält under vår kompistid. Först var det Metallica och annan hårdrock. Och Offspring. Hahaha, ojojoj, jag som har så fina föräldrar, lyssnade på hårdrock(känner dock att Offspring inte riktigt hör till den kategorin. Vad hörde dom till egentligen? Punk? Jaja, whatever!). Vilken hårding jag var! Som tur var gick vi vidare och bytte genre. Britpop var nästa hållplats. Jag erkänner ju att det var bara för att Daniel lyssnade på det som jag också började, för att jag tyckte det var coolt. Men jag måste nog tacka honom för det. Annars hade jag ju gått miste om mycket bra musik. Inom sinom tid gjorde jag ju det till min egen musiksmak.
Just nu är det gamla goda Blur som spelas ur min stereo. Och det var väl dom jag främst fastnade för. Och musiken är ju faktiskt bra, no question about it. Jag skäms inte. Oasis är ju också en klassiker från britpop-tiden. Mycket bra! Och The Verv. Och Suede. Och Pulps låt Common people. Underbart! Ja ojojoj, det är ju för härligt att återuppleva musiken. Jaha, men det var väl allt jag hade att säga om britpop. Tack Daniel för din påverkan. Vår tid som polers var kul så länge den varade.

Idag ska jag på födelsedagskalas :) Hoppas på mycket gott i ätväg!
Tja då!

fredag 17 oktober 2008

Sorg i hjärtat

Det är lite sorg i hjärtat idag. Eller ja, det var det igår också. En av mina grannar hemifrån dog igår. Han var i och för sig väldigt gammal. Undrar om han inte t.o.m var över 90 år. Men han var en så härlig människa. Jag blev nog mer påverkad än jag trodde jag skulle bli. Det känns så sorgligt. Han har liksom funnits med hela mitt liv. Och han var alltid så go och glad och den piggaste gubben jag någonsin träffat. Han var ute på byn och körde runt i sin bil och hejade alltid glatt när man träffade honom. Man kunde inte tro att han var så gammal som han faktiskt var. Man ska ju vara lycklig om man är så pigg och fräsch när man kommer i den åldern, om man kommer i den åldern. Nu finns han inte här längre. Det kommer att kännas tomt. Tage, byns egen lille gårdstomte. Du kommer att vara saknad!

Yey! Snart är det helg!

Nu är det liksom natt. Jag borde sova. Varför sover jag inte?

Suck. Nästa vecka börjar allvaret med pm och tenta. Pest och ödeläggelse!
Men men, man ska inte tänka negativt. Det kommer att gå som på räls. Nu förtränger jag de där hemska tankarna och tänker på nåt mer inbjudande. Det är ju helg i morgon. Hurra! Vilken glädje! Och ikväll fick jag ju se ett Heroes-avsnitt. Det är ju också glädje. Men även lite ångest p.g.a allt förvirrande som händer där. Man får ju ingen ordning i kaoset. Sista avsnittet nästa gång. Hoppas man får lite svar då, och att saker och ting börjar make sense. Nä snart måste jag släpa mig i säng. Så fly mig en kudde och god natt kära vänner. Nu ska här sovas!

Ja det var väl allt för mig för den här gången. Tjing tjing och natti natti!

onsdag 15 oktober 2008

Jazz

Så här när aftontimmarna smygit sig på skulle jag vilja passa på att författa några enkla rader.....bara jag kommer på nåt att skriva d.v.s. Men det ska väl inte vara nåt problem.

Idag har jag varit värsta duktiga studygeeken och pluggat hela dan. Jag kan ju knappt vara stoltare över mig själv. Även att jag lyssnat på jazz typ hela dagen. Och jag har nu kommit till insikt, att jazzmusik faktiskt har en viss charm över sig. Det är ju ganska mysigt liksom. Men rockbrud som jag är har jag aldrig riktigt vågat öppna mina ögon för the world of jazz. Men nu har det blivit ändring på det. I like it a lot! Det är så soft liksom. Jag anar att det är en viss jazzpianist, som valsade in i mitt liv och blev min svåger, som har lyckats påverka mig. Så nu ska jag tvinga honom att fixa lite skön jazzmusik åt mig. Det är för övrigt den bästa musiken att ha i bakgrunden när man pluggar. Och nu måste jag även lägga till piano till min enmansorkester. Det kommer att bli kämpigt det här, lära sig alla instrument. Kan hända att det är ett för mig ouppnåeligt mål, men man kan ju alltid drömma. Så nu har jag bara en sak till att säga: Sofia, I´ve gone jazz and I´m proud of it! Men inte helt, så oroa dig inte. Jag känner även att jag skulle vilja utöka min musiksamling med lite blues, men det får bli en annan dag. Mitt mål med gitarr- och munspelslärandet är ju i slutändan att go blues. We will se! Det vore lite coolt tycker jag.

finggerfädrigeht...jomenvisst!

Kära nån alltså. Hur ska detta gå? Det här med fingersättning och snabbhet alltså. Det är ju omöjligt! Idag testade jag att lyssna på en ljudbok och skriva ner det som sades. Ojojoj! Det gick ju som väntat....åt skogen! Men det var ganska kul att läsa det efteråt. Här kommer ett smakprov:

Dörför gick hon nu med små tempereturen hade sjunkit till oll. Polismännen var positionerade hon kalibrerade sin egen styrka. Så var det showtime. Gruppens röster klirrade. När snuten gjorde. Han fångade gentlemannaarm . det här är under min värdighet. Hon npoterade några säkerhetdsvakter. Fackllornas faddaljus glimmade mälarens svarta vatten. En seniormedborgare steg åt sidan som kom utguppande. En bestruken sa något påfluget. Hon märkte att hennes ben var skakiga. Vad snygg han var. Annika log artigt. Kanske blev han lite stött. Anders vall. Så kkände hon att ngon dtällde sig alldeles bredvis henne. Hur många poäng får melelenes urringning. Han bugade si g lite tillgjort. Hänge upp väskan på axeln. Bosse tog hennes hand. Dom kryssade mellan borden. Hon kunde inte ett skit om vin. Jag kommer att ramla. Drutta på ändan. När man byggde den tvingade. Frun gick i baklås.

Hahaha....Ja hörrni, det kommer ju att gå lysande det här, att bli sekreterare menar jag. I have the gift, som ni säkert ser.

Jag tror jag får psyk!

måndag 13 oktober 2008

Back in business

Jahapp, då var man tillbakakommen till Öret från några dagars ljuvlig hemvistelse och bröllop nr. 2. Det kändes i själen när jag var tvungen att släpa mig tillbaka hit till allvaret. Och jag kan säga att det inte kändes bra. Men det ska väl gå bra hoppas jag. Måste försöka tänka positivt. Sofia, kom hit!!!!

Jo men jag var ju som sagt på bröllop i helgen. Det var två kompisar som gifte sig. Oj så trevligt! Och vackra var dom, som en ljuvlig vårmorgon! Men vad mer kan jag säga....jag vet inte riktigt...så nu lämnar jag det. Men en mycket trevlig dag var det.

Jag har kommit på att jag vill lära mig att spela gitarr. Så mamms och papps får se till att pallra sig hit snart med gitarren så jag kan sätta igång. Och så tog jag med mitt munspel också hemifrån. Måste försöka ta tag i att lära mig det nu. Har sagt hur länge som helst att jag ska lära mig men det har aldrig blivit av. Men nu ska det bli ändring på det. Nu ska det spelas, tjoas och bildas band! Oh ja! Fattas bara trummor, gitarr bas, sångare.....och kunskap i att spela munspel. Jag ska se till att lära mig allt så jag kan bilda en enmansorkester. Jag skulle göra succé, I can feel it! Sofia kan ta Johans näsflöjt och hänga på och riva av några sköna solon. Ojojoj, nu får jag visioner. Världsturné, autografer, you name it! Vi ska ta kyrkjouren till en ny nivå! Men vi måste ha nåt bra namn också.....det var väl för synd att The Nappies redan var upptaget, eller vad säger du Sofia? Rackarns!

Snart är det dags att skriva PM. Suck, det är ju nästan lika med döden! Fy vilken ångest det är när en sådan process sätter igång. Men vi ska väl lyckas kämpa oss igenom det också. Och tenta är det nästa vecka....men kära nån....nu kom det lite depression över mig.....och godiset är slut. Hur ska detta gå? Ja det kan man ju fundera på. Jag kanske bryter ihop. Nej usla PM och tenta, you will not beat me! Hoppas jag.......

Men vidare.....låt oss alla jubla, för nu har jag äntligen införskaffat mig ett regnställ. Så nu kan jag cykla i alla väder och vindar! Vilken lycka! För cykla är ju en glädje i sig.....not! Men det kan ju ge lite spänstigare kropp iaf så det finns ju något positivt i det hela ändå. Nej nu ska jag leta upp nåt smaskigt i frysen. Jag börjar känna mig för hälsosam i tänkandet tycker jag. Man måste ju känna gränsen!(tack Pernilla för det uttrycket)
Föresten, pappsen min fyllde ju år i torsdags. Så flaggan i topp för min käre kal-knopp. Hurra, hurra, hurra! Fast jag har ju redan grattat honom, men man måste ju göra det känt här på bloggen med. Nej nu får det vara nog. Ajöken!

tisdag 7 oktober 2008

Home sweet home

Skrik och panik! Ok, nog för att jag visste att detta skulle hända nån gång, men nu blev det hela så verkligt. Igår berättade min lärare att vi kommer att ha prov på hur snabbt vi skriver på datorn. AHHHHH....öva, öva, öva! Lite smått ångest nu, men det går förhoppningsvis över snart.

Imorgon bär det av till mina kära hemtrakter igen för bröllop nr. 2. Hurra! Ja bröllop är ju en glädje för själen....samtidigt ett ångestfyllt avundsspektakel....ni vet det där man får genomlida som singel....
Nejdå, det är mest roligt. Jag längtar! Man brukar ju alltid få så god mat. Och så är det ju två helfestliga killar som ska vara värdar. Så det ska nog bli en toppen-dag.
Och när jag kommer hem ska jag få en present från New York....KUL!!!! Är så nyfiken. Så det verkar som att jag kommer att få en bra hemvistelse. Och som toppen på moset får jag ju träffa my dearest Tater nuts! Då blir det kyrkjouren 24.7! Det ni!

söndag 5 oktober 2008

Silly walk

Oh yes, let´s all do the silly walk!

lördag 4 oktober 2008

Tjockis-lördag

Oh dear vad man tjockar sig när man bara sitter hemma en lördagkväll utan nåt annat att göra än att sitta vid datorn, sitta vid tv:n och äta. Man kommer ju att rulla in på körövningen imorgon. Snickerskaka, chokladwafers, chickennuggets med pommes, kladdkaka med glass än så länge. Har även planerat in popcorn och varm choklad med marshmallow-fluff. Detta bådar inte gott för min hälsa. Not at all! Men who cares. Man måste ju leva lite också! Joråsörrusatte, att "tjocka" är en kunskap som väldigt få besitter. Det är en konst kan man säga. Jag och mina kära vänner hemifrån är alla vädigt kompetenta på det området. Ska inte dra nåt exempel, det vore horribelt! Jag vill skona allas öron från det, men jag kan avslöja att det innefattar i stort sett allt onyttigt skräp som finns i ätväg. Huga! Och man kan ju tro att vi får ont i magen, men nejdå, vi är så pass skillade i att tjocka oss att våra magar har vant sig liksom. Men jag ska försöka att behärska mig ikväll....om det går.....men ensamhet brukar, vare sig man vill det eller inte, leda till tröstätande. Och en kväll med filmtittande kräver sitt svull. Så jag kan inte garantera nåt. Nej fy, måste ta och göra nåt åt det här livet nu. Så här kan det ju inte fortsätta. Nu är det dags att bli hurtig! Jag ska sadla om och bli en riktigt friskis-människa......not! Men innebandy vore ju ruskigt kul alltså. Ska jag ge mig i kast med boysen på onsdagarna ändå? Hmmm....enda tjejen....jag måste nog fundera lite mer. Men jag vill!!!! Kom igen Jessica, VÅGA!!! Annars kommer jag att bli tjock och flytta till Bergsjö med Sofia. Det får inte hända! Nä, hurtbulle ska jag bli, och ta världen med storm. Jag anar en viss ironi i mitt eget tonläge dock...så jag är rädd att jag kommer att stanna i min bekväma situation ändå. Men men, nu ser vi framåt och tänker positivt. Jadå! Min kondition ska bli tipptopp, kilona ska rasa och jag ska bli hälsofascist. Låt kampen börja!

torsdag 2 oktober 2008

Close encounter with Killer-spider!

En helt vanlig förmiddag. Jessica ska diska. Börjar spola vatten. Gigantisk mördar-spindel flyter upp. Jessica hamnar i chocktillstånd. Jessica får panik. Jessica är nära till tårar. Jessica ringer mamma i förfäran. Mamma har inte tid att prata. Som tur är lyckas Jessica dränka djuret. Sen spolar hon hett vatten några minuter så spindeln ska kokas ihjäl, den spolar hon kallt vatten bara ifall att. Jessica försöker att pusta ut.

Och vad ville jag få sagt med detta. JO, dö usla äckelspindlar! Håll er utomhus där ni hör hemma era kräk!

onsdag 1 oktober 2008

Scrubs

Måste bara få lägga upp detta klipp från Scrubs. Hur kul som helst. Jag praktiskt taget nästan dör av skratt när jag ser det. Lika roligt varje gång. Hysterical!!!
Scrubs rules!

Kämparglöd!

Som läkarsekreterare är det tydligen väldans bra att kunna rätt fingersättning på tangentbordet. Det har jag aldrig kunnat, men nu håller jag på att försöka lära mig. Det går rackarns uselt vill jag påstå. Hur gör man egentligen? Det är ju meningen att det ska gå fortare, men kära nån! Det är ju hur krångligt som helst. Jag får ligga i med övandet helt enkelt. Jag ska klara det! Kämparglöd! Det är ju ganska bra att ha en blogg då som man kan öva lite på. Men om det inte börjar gå lättare snart så får jag seriöst psykutbrott. I mean it!

tisdag 30 september 2008

Dr. McSteamy, where are you?

Sitter här på kvällskvisten(eller ska man säga nattkvisten, jag vet inte) och tänker tillbaka på sommaren. Och så blir jag lite smått deprimerad. För i somras jobbade jag på sjukhuset...och där jobbade även världens heting-läkare! I call him McSteamy. Och han var utan att överdriva, mannen i mitt liv! Min drömprins, och jag vet ingenting om honom. Ångest! och nu är det över. Why McSteamy, WHY?! Jaja, det är väl bara att acceptera. Jag lyckades ju iaf smygfilma honom. Haha. Synd bara att man inte ser hur han ser ut. Man ser i stort sett bara att en mänsklig varelse går förbi. Haha, skapligt sur jag blev då. Men men, kanske möts vi igen. Vem vet. One can only hope! Nä nu ska jag nog dega lite framför tv:n en stund. Göttmos!

måndag 29 september 2008

Älska Coldplay

Här kommer klippet på The Nappies. Titta och njut! hahahaha

Avund!!!!

Jo men så är det ju så att jag är så usla avundsjuk på min kära vänner där hemma som fick åka iväg på Coldplay-konsert i Stockholm. Suck, jag ville ju också! Varför följde jag inte med. Jag är så arg på mig själv. Coldplay är ju hur bra som helst. Och när jag nu var hemma förra veckan visade min vän Sofia mig en tokrolig youtube-video med Coldplay som sitt alter-ego The Nappies. Hysteriskt kul! Chek it out!http://www.youtube.com/watch?v=8myCm7z8TwQ. Lyssna på texten!

Älska Coldplay! Chris Martin i synnerhet!

Succé!

Japp då har man avklarat bröllop nr. 1. En mycket trevlig dag, om än vääldigt så nervös. Jag klarade av min roll som tärna ganska bra ändå tycker jag. Jag gick in, jag log, jag försökte iaf sträcka på mig, och jag skämde inte ut mig på något sätt. Åtminstone inte inne i kyrkan. Det var en vacker vigsel vill jag påstå, och jag stordiggar prästen! Han hade några mycket roliga anekdoter att berätta. Ja sen var det dags för fest då. Och det var där det var tid för att skämma ut sig. Men mitt framförande blev a huge success, I tell you! Jag är så stolt över mig själv att jag vågade. Sången var ju det värsta. Kanske blev en del falska toner, men jag gjorde det iaf, och det blev mycket uppskattat. Oj vilken respons! Ja man måste ju bjuda på sig själv. Jag hade ochså skrivit en dikt dagen till ära, som jag läste upp. Tänkte skriva ner den här också:

Tribute to the Sundmans

Tjo, tjing och hopp, så roligt det är med bröllop.
Nu är det slut med dagdrömmeri på jobbet om romancing i Dirty Dancing
och go crazy med Patric Swayze.
Men kära syster är inte dyster.
Ty hon har nu äktat en sjusärdeles karl som inför några av oss faktiskt har visat rumpan bar,
när han agerade näcken i bäcken och visade häcken.
Nej nu blev det lite för mycket fokus på stjärt, så det måste ändras tvärt.
Istället kommer här tillsammans med en gratulation,
Björn Gustavssons definition.....på kärlek:
"När man känner nåt man can´t deny, when the eagles fly over mountain high"
Tack Björn för den, dumpa hon whatshername och bli min pojkvän.
Nu har ju det egentligen inte hit att höra, men det vore iaf ljuv musik för mitt öra.
Jag hoppas ni lever lyckliga i alla era dar,
och att jag också kan få tag på en heting till karl.
Jag är svag för stiliga män i väst, så om nån är intresserad,
ta mitt nummer av Elin efter denna fest.
Men det som egentligen betyder nåt denna, är ju att du min kära syster,
till syvende och sist,
äntligen fått din jazzpianist!


Ja det var den dikten det. Hope you´ll like it!
Och ja, den är ganska starkt inspirerad av Björn Gustavsson, som ni kanske märker. He is a very funny guy, oh yes indeed!
Hörs hej!

fredag 26 september 2008

Tärneångest

Nu sitter jag här i sängen och har lite smått ångest och ont i magen. Snart är det dags för min kära syster att gifta sig och för mig att visa mina kick-ass skills som tärna. Ojojoj, hur ska det gå? Ja det kan man fråga sig. Tänk om jag snubblar, tänk om jag svimmar, tänk om jag bara gör bort mig helt enkelt. Eller ja, det kommer jag ju göra i vilket fall, när alla ska få höra min gripande och vackra dikt och min skönsång. Ja det komer nog bli nåt helt utan dess like. Och jag kommer förmodligen att skämmas som få. Men det är sånt man får ta i såna situationer. Man måste ju bjuda på sig själv liksom. Järnet!
Nej alltså, det kommer nog bli succé. Vi säger så. Yes, absolutely!

torsdag 25 september 2008

Blogg-newbie

Jahaja, då ska jag testa på livet som bloggare då. Spännande värre så det bara spritter i kroppen....NOT! Nej men det kan ju bli väldigt givande...kan vi ju hoppas iaf. Fast just nu orkar jag inte författa nåt djupare inlägg än så här. Det får komma mer senare när jag kommit in i rätt bloggstämning. May the force be with you!