Helgresumé

Ok, då kör vi en resumé av alla spännande händelser som har ägt rum under denna fullspäckade partyhelg...
Let me think.....
Fredag: Det började bra med en helt oklanderlig natts sömn. Jag sov skapligt länge på morgonen utan att behöva vakna till the godforsaken sound of the alarmclock. Jag hade den där härliga känslan av ledighet som jag ofta kan unna mig. Lovely! Sen blev det en snabb tripp till stan för att inhandla en sadelmuff. Nu har jag det varmt och gosigt om rumpan när jag är ute på galej med cykeln. Men sen, ve och fasa, fick jag plötsliga symtom såsom huvudvärk och trötthet och jag började känna mig allmänt hängig. Då blev jag sur och bosatte mig i min soffa framför tv:n hela resten av dagen. Nej föresten, jag var och handlade lite käk också. Men sen återgick jag till min bekväma titta-på-idol-och-svulla-godis-position i soffan. Och sen sjöng Lars. Och jag tänkte att han förmodligen kommer att åka ut denna gång så då passade jag på att lägga en röst på honom. Och då sa han puss och kram till mig och jag blev lite varmare i själen. Sen åkte Lars ut. Som jag anade. Men men, så kan det gå. Vidare...
Lördag: Sov skapligt länge. Tillbringade hela dagen inlåst i min lägenhet med att titta på bl.a Camp Rock.......det kändes pinsamt.....funderade på att titta på den svenskdubbade versionen idag bara för att störa mig och vara extra tragisk, men jag lyckades hålla mig ifrån detta. But whatever, jag har nu ändrat min favoritgrupp från Blindside till...The Jonas Brothers! Jo men dom är väl charmiga. Och Camp Rock borde ju kunna kamma hem en Oscar. Jag ska göra allt i min makt för att det ska hända. Ironi åsido, vilket jag hoppas att ni fattade. Och även om ni inte gjorde det....I don´t care! Få se nu, where was I? Jo just ja, lördag. Alltså, pyjamasprydd och fastklistrad i tv-soffan. Härligt!
Söndag: Vaknade av that godforsaken sound of the alarmclock. Började dagen med en aning av förakt...mot vad? Just då var det mot väckarklockan till största del. Men det gick över. Sen bar det av till möte på Filadelfia. Kände dock att jag inte var helt vaken än. Min kropp var vaken, men inte min hjärna och tillhörande nervtrådar. Så det blev en hel del mastodonta gäspningar med käken-hoppar-snart-ur-led-känsla. Men vad jag vet så är den fortfarande i ledet. Sen cyklade jag hem, glad i hågen över min nya sadelmuff och tanken på det goda som väntade mig när jag kom hem. Kladdkaka och glass! And that was delicious! Sen kollade jag på Christian Bales´ skelett i The Machinist. Unpleasant! När jag tröttnat på att dega i soffan kände jag att jag behövde lite kontakt med världen utanför så då ringde jag till min kära vän Kristina. Kom på att jag saknar henne så jag måste se till att göra ett besök i Uppsala snart. Ja det var väl allt för denna helg. Nu sitter jag här. Och tittar på Gossip girl med Sveriges alla tonåringar. Men hallå, Camp Rock är pinsammare! Faktiskt! Till sist, låt oss alla uttropa ett stort GRATTIS till våra kära pappsisar.
Nu ska jag äta nåt gott. Och fortsätta att titta på Gossip girl och följa de spännande intrigerna. Hur ska det egentligen gå för Dan & Serena, Chuck och Blair och alla de andra rikemanskidsen? Ja det är väl frågan vi alla funderar på.
Bye!