tisdag 30 december 2014

2014

Då kommer inlägget jag laddat för hela året. Det är dags för årssammanfattning. Här har ni mitt 2014.

Eftersom mitt liv till stor del kan delas upp i tv-serier, film, musik och resterande liv så får upplägget i denna sammanfattning bli så helt enkelt. Så jag kör väl bara på.

Så här såg 2014 ut på:

TV-seriefronten: 
Ojojoj, vad mycket serier jag tittat på det här året känns det som. Rabblar jag upp alla nya serier jag upptäckt i år så tar det upp onödigt mycket plats så jag nöjer mig med mina favoriter.
Lewis, Modern Family, Mr Selfridge, Breaking Bad, True Detective, Orphan Black, Ripper Street, The White Queen, The Tunnel, Hannibal, Outlander, The Mindy Project, Peaky Blinders, Forever och Pretty Little Liars. Väl värda att se tycker jag. Ok, skäms lite för den sista. Jag hade inte tänkt titta på den. Jag tänkte att det vore töntigt att se den. High school-serie liksom. Men av någon konstig anledning (läs Julian Morris) började jag ändå att titta och efter några få avsnitt var jag fast. Sen lite beroende. Jaja, nu lämnar vi det.

Musikfronten: 
Har blivit mycket varierande musik också. Var ju på Bo Kaspers Orkester-konsert bland annat. Är förvånad över hur bra jag tyckte konserten var. Lyssnade mycket på dem då ett tag efteråt. Var även på en S:t Patrick´s day-konsert i en kyrka. Och efter det blev det en hel del irländsk musik i öronen. I somras var jag på Miriam Bryant-konsert på Gröna Lund. Hon är väl inte min favorit men tyckte ändå att det var en bra konsert. I november var jag på musikal. Kristina från Duvemåla. Trodde det skulle vara ganska tråkig handling och musik men det visade sig att jag hade jättefel och jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på vissa av låtarna. Sjukt många gånger iaf. Bortsett från konserter och musikaler har det ju lyssnats mycket på musik överhuvudtaget. Happy med Pharell Williams blev ju min pepplåt. Lyssnade nog sönder den lite. Fast...jag tycker fortfarande att den är asbra. Lite Motown har det också blivit. Speciellt Move on up med Curtis Mayfield. Annan musik som får representera mitt 2014 är Imagine Dragons, Hudson Taylor (2013-favorit i repris), The Jam, The Police, Arctic Monkeys och lite Vance Joy nu på slutet.

Filmfronten: 
Ja, mycket film har det blivit med. Speciellt mycket film på bio. Slog rekord förra året med antal biobesök. Då var det 18 st. I år har det blivit.....wait for it.....25 biobesök! Rackarns mycket pengar spenderade på bio, jag vet. Men det var välspenderade pengar vill jag påstå. Årets filmer har blivit:  12 Years a Slave, The Secret Life of Walter Mitty, Frost, Robocop, Her, American Hustle, Saving Mr Banks, August: Osage County, Boktjuven, The Grand Budapest Hotel, Captain America: The Winter Soldier, The Selfish Giant, Divergent, The Amazing Spiderman 2, X-Men: Days of Future Past, Maleficent, Grace of Monaco, Förr eller senare exploderar jag, Draktränaren 2, Teenage Mutant Ninja Turtles, Magic in the Moonlight, The Maze Runner, Interstellar, The Hunger Games: Mockingjay och till sist Hobbit: Femhäraslaget. Ska jag lyckas klå 25 nästa år? Har svårt att tänka mig det.

Resterande liv: 
Ja hörrni, i min förra årskrönika skrev jag att 2013 inte var ett bra år psykiskt. Kan ju inte påstå att det varit bra 2014 heller. Bättre, men långt ifrån bra. Men ja, nytt år och nya möjligheter, får väl hoppas att 2015 ska bli mitt år. Det som faktiskt har varit bra i mitt liv det här året har ju varit att jag gjorde ett besök i London. Och där fick jag träffa vänner och Sherlock-nörda. Sånt är ju aldrig fel. Tog även en sväng till Thessaloniki och hade några sköna dagar där. I oktober var jag till Ullared och shoppade loss. Det var ju en upplevelse. Möjligtvis en engångsupplevelse....det var både positivt och negativt kan man säga. Kul att ha varit där iaf. Mina rumskompisar på jobbet är såna fina människor. Vi har haft mycket roligt ihop. Bland annat målade vi otroligt vackra tavlor som vi satte upp på vårt rum. Nu innan jul hade vi julfest med jobbet och det var väldans roligt. Och jag var med i ett lyckat spex och fick boosta upp mitt självförtroende åtminstone lite grann. Och så skaffade jag mig en ny frisyr och kände mig genast lite tuffare och kände mig aningens mer tillfreds med mig själv.

Såg såg livet ut ja. Då kör vi årets årets-lista också. Men den här gången begränsar jag mig inte till ett svar. Det är så tråkigt att begränsa sig.

ÅRETS:

Celebrity crushes: Julian Morris. Jag tittade på ett New Girl-avsnitt och helt plötsligt var denna vackra man med sin fina brittiska accent där och gjorde mig kär vid första ögonkastet. Oh dear. Henri Leclair (Gregory Fitoussi) i Mr Selfridge fick också mitt hjärta att bulta lite extra. Ja och så förstås Max Irons. Those eyes...yum.
Bästa tv-serier: Ja alltså, säsong 3 av Sherlock kom ju i år. Så jag kan inte strunta i att ta med den. Sherlock är alltid suverän. Men andra värda att nämna är Mr Selfridge, Orphan Black, Ripper Street, The White Queen, The Tunnel och Peaky Blinders.
Bästa karaktärer i tv:  Sherlock (Of course). Men även Karl Roebuck & Elise Wasserman i The Tunnel, Homer Jackson i Ripper Street, Phil Dunphy i Modern Family och Henri Leclair i Mr Selfridge.
Värsta karaktärer i tv: Som förra året, Joffrey i Game of Thrones. Finns det någon som äcklar mig mer, jag vet faktiskt inte. Men någon som inte är så äcklig men som jag stört mig så fruktansvärt mycket på är Mary i Downton Abbey. Hon är så usla elak mot Edith. Jag tål inte hennes dryghet och hur alla män tydligen vill ha henne. Varför tycker alla om henne?! She is evil!
Skämsserie: Ja det har jag ju redan nämnt, Pretty Little Liars. Men det är så spännande ju.
Bästa bioupplevelser: 12 years a slave (mest p g a Cumberbatch och Fassbender i samma film), Captain America: The Winter Soldier och X-Men: Days of Future Past (Fassbender igen, han är awesome).
Sämsta bioupplevelser: Her. Det var bara en pinsam upplevelse. Teenage Mutant Ninja Turtles var väl kanske inte heller det bästa jag sett.
Bästa musikupplevelse: Kristina från Duvemåla. Önskar att jag också var musikalartist och fick vara med i den musikalen.
Bästa låtar: Som jag redan nämnt, Happy har spelats flitigt. Men även Radioactive med Imagine Dragons. Så sjukt bra låt. Och nu i slutet av året upptäckte jag Yellow Flicker Beat med Lorde.
Bästa musikaliska upptäckt: Ja alltså, jag upptäckte ju egentligen dessa herrar förra året. Men av någon anledning hade jag inte med dem på listan då. Men har lyssnat lika mycket på dem i år och tycker de är riktigt bra. Så därför får de vara med på årets lista ändå. Hudson Taylor, två irländska bröder som sjunger så fint i stämmor och så är de ju så söta. Får ju lite Simon & Garfunkel-vibbar av dem.
Mest sjungna låt på jobbet: Arne Quicks "Rosen". När vi inte kommer på något annat att sjunga så sjunger vi denna gamla goding från 60-talet. Varför kan man undra... Har ingen förklaring till det.
Roligaste: Benedict Cumberbatchs photobombing på U2. Kommer ju att bli en klassiker. Ja och så är ju London alltid lika roligt. Vissa klipp från The Tonight Show med Jimmy Fallon har jag också haft väldigt roligt åt.
Sorgligaste: Mycket tråkigt händer i livet. Saker jag inte vill skriva om. Men om vi tänker inom nöjesvärlden (eftersom jag redan skrivit så mycket som gäller det) så tycker jag det var sorgligt att Robin Williams lämnade jordelivet. Och Philip Seymour Hoffman.
Största besvikelse: Jag själv är min största besvikelse.
Nördigaste: Snarare nördigaste/pinsammaste. Min Pretty Little Liars-fascination. Att jag blivit så hooked att jag blev tvungen att följa vissa av skådespelarna på Instagram. Kära nån! Skärp dig Jessica!
Coolaste: Jag var till London och till inspelningsplatsen där Sherlock bor i serien. Jag tog i samma dörrknackare som Benedict tagit i. Coolt och ja, även väldigt väldigt nördigt. Kanske borde tagit med denna händelse på föregående punkt.
Bästa köp: U2-konsertbiljetter! Och min nya dator.

I min förra årskrönika hade jag satt upp några mål för detta år. Tänkte vi skulle se hur det gått med de målen.
1. Lära mig spela schack - Nope, inte ens börjat lära mig.
2. Åka till London - YES! Ett mål uppnått.
3. Bli kär i någon som inte redan är upptagen och som inte redan har familj - Fail. Men skitsamma då.  Jag har insett att det aldrig kommer att hända. Hitta någon som tycker om en tillbaka är som att hitta en nål i en höstack. Hitta någon som dessutom inte vill ha barn är nog omöjligt. Kan lika gärna gå i kloster direkt. Och så tror jag att jag redan har träffat the man of my dreams, och honom kan jag inte få av många olika anledningar. Så nej, hyser inget större hopp inom det området.
4. Bli hälsosam - Det gick bra en kort period tills det inte gick bra längre. Så kan väl inte säga att jag lyckats med det målet.
5. Köpa en ukulele och lära mig spela - Ukulele är köpt. Men spela kan jag inte. Bara pyttepyttelite. Och inte alls bra. Så det räknas inte.
6. Läsa igenom hela min jättetjocka Sherlock Holmes-bok - YES! Mission completed!
7. Få ordning på mitt liv - Bättre lycka nästa år.

Så vad ska nästa års mål bli? Kan ju ha kvar nr 1, 4, 5 och 7. Nr 3 har jag gett upp på så den stryker jag. Lägger till åka till Skottland. Det får räcka.

Jaha 2015, hoppas vi får det kul ihop. Skulle vara väldigt tacksam för det. Ser i alla fall fram emot konserter med First Aid Kit och U2. Och en ny James Bond-film med fantastiska skådisar. Förhoppningsvis händer nåt mer roligt.



Hahaha, under det kommande året ska jag också se till att photobomba någon! Det kan också bli ett mål.

Och så avslutar vi med lite fin musik.


Gott nytt år!!!

onsdag 24 december 2014

God Jul!

Tänkte bara säga God Jul! 

lördag 13 december 2014

Luciainlägg som inte har något med Lucia att göra

Hörrni, jag ska på U2-konsert nästa år. HURRA!!!! See ya in September, Bono! 

Ikväll ska jag glädja mig med min favorittradition, titta på Love Actually och The Holiday. Få riktig julstämning och känna lite kärlek. Jude Law....yum. Men jag tycker varje gång jag ser Love Actually att det är så konstigt att se Andrew Lincoln i den roll han har där jämfört med den roll han har i The Walking Dead. I Love Actually är han så brittisk, söt och snäll. I The Walking Dead är han så amerikansk, hård, lortig och nu för tiden en aning ond tycker jag. Det är två så helt skilda roller att man nästan inte skulle tänka på att det vara samma person om man inte visste det innan. Han spelar ju Rick i The Walking Dead, en karaktär som länge var min favorit för han var lite småhet och verkade vettig. Men nu har han ju blivit lite psycho så nu har jag lite svårt att bestämma mig för om jag tycker om honom eller inte. Brukar ju kunna gilla psychokaraktärer ibland, men han är ju lite för obehaglig nästan. Fast ibland bra. Men alltså, hela serien har spårat ur lite väl mycket nu tycker jag. Lite för mörkt, ondskefullt och blodigt. Tycker den borde avrundas nu. Börjar bli dags för det. 





lördag 6 december 2014

Boost!

Idag känner jag mig glad. Av några olika anledningar. Men just nu framförallt för att jag hade en sån rolig kväll igår. Vi hade julfest med jobbet. Dessa jobbfester tycker jag tidigare har känts lite stela, men denna kändes så lättsam och alla verkade vara på så bra humör och så hade vi ju mycket bra underhållning av två sköna dudes som spelade och sjöng för oss. Vi firade våra pensionärer. Och detta innebar spex. Och detta innebar bl a mig med mikrofon och finlandssvenska. Och jag var så sjukt nervös för detta framträdande och så orolig för att folk inte skulle tycka det var roligt och att jag bara skulle göra bort mig. Men det gick bra. Det gick väldigt bra. Publiken skrattade. Och jag är så glad för att jag fick så mycket positiv respons. Kanske låter egotrippat. Men det var en boost för mitt självförtroende som jag verkligen behövde. För jag känner mig allt för ofta så tråkig och meningslös så alla snälla ord och uppmuntran jag fick efteråt värmde verkligen. Jag är så sjukt tacksam för det.

Vad jag mer är glad för är vissa speciella människor som finns i mitt liv som egentligen bara behöver finnas i min närhet för att jag genast ska känna mig gladare. Fy vad mycket tråkigare livet skulle vara utan dessa människor. Tack för att ni finns!

Och så är jag glad för att U2 ska komma till Stockholm nästa år (måste få tag på biljetter!), att min favvo bad guy Moriarty (Andrew Scott) och en annan favvoskådis (Christoph Waltz) ska vara med i nästa Bond-film (längtar!!!), att jag lyckades klura ut staden Seoul på På Spåret på 8 poäng innan Filip och Fredrik och att jag kunde svaren på ganska många av de andra frågorna också (nöjd!) och att Stefan Sundström var gästartist.

Ikväll ska jag på julkonsert med en fin vän. Och det gör mig också glad. Nu hoppas jag att jag kan få vara kvar i detta sinnestillstånd ett tag framöver. Avslutar med pepp-låt.

måndag 1 december 2014

Mockingjay part 1

Tjoho! Äntligen december! Snart är det är det jul! Jag har städat och pyntat och nu är det så mysigt, så mysigt. För tillfället bakas det även saffransbullar och lyssnas på julmusik (precis just nu Jill Johnson och Stefan Sundströms svenska version av Fairytale of New York. Gillart! Gillar Stefan framför allt. Så cool!) Och igår gjordes rocky road-godis. Så nu är jag redo för rejält mycket julmys kan man väl säga.

Tänkte att jag skulle skriva några ord om den nya Hunger Games-filmen, Mockingjay part 1. Jag har sett fram emot denna film ett år nu. Och jag blev inte besviken. Var inget jättestort fan efter första filmen, kommer ihåg hur jag och en kompis grät av skratt på biografen när vi såg kärleksscenen i grottan för vi tyckte den var så pinsam och klyschig. Och lite så är den ju. Men resten av filmen är ju inte pinsam. Efter att jag sett den andra gången så tyckte jag väldigt mycket om den. Och sen när jag hade sett andra filmen var jag ännu mer Hunger Games-frälst. Så nu har jag som sagt längtat. Men ja, det var värt väntan tycker jag. Jag gillar framförallt så många skådisar/karakatärer i dessa filmer. Katniss är ju en karaktär man tycker väldigt mycket om. Woody Harrelson är fantastisk i sin roll som Haymitch, möjligtvis min favorit faktiskt. Woody är väl egentligen awesome i typ alla filmer. Natalie Dormer är så rackarns snygg och cool (blev inspirerad av hennes frisyr och gjorde nåt liknande själv. Dock inte lika vågat som hon). Och så söte Peeta som man tycker så synd om och bara vill krama. Philip Seymour Hoffman förstås, ruskigt bra skådis som lämnade världen alldeles för tidigt tycker jag. Söt-Finnick kan man ju alltid titta lite extra på. Och så skymtades ju min gamla Heroes-skurk-crush Robert Knepper (Samuel i Heroes), om än en väldigt kort stund. Ja, ni märker ju. Mycket bra folk helt enkelt. Spänning, bra handling och förträfflig musik är ju också stämningshöjare som man lyckats bra med. Sådärja, nu har jag fått sagt det jag ville ha sagt. Nu ska jag fortsätta med julbaket.


söndag 23 november 2014

Så mycket bättre

Jahapp, då var det söndag då. Njuter fortfarande av segerns sötma från i går då mitt lag vann på På Spåret-kväll. Får leva några timmar till på det antar jag. För imorgon är det tillbaks till verkligheten igen. Fy vad jag avskyr när helger tar slut. 

Men hörrni. Ville bara säga några ord om årets Så mycket bättre. Har just tittat klart på Carolas dag. Jag såg faktiskt fram emot den här säsongen. Jag menar, Ola är med. Joy! Åh vad jag tycker om Ola. Så snygg, så cool, så skön, så bra. Sen har vi ju Amanda som också är riktigt bra. Och så tyckte jag att det skulle bli väldigt roligt att se Carolas program och höra de andra artisternas versioner av hennes låtar, för det är ju låtar som man har hört så sjukt många gånger och som liksom sitter i ryggmärgen. Första skivan jag någonsin köpte var en Carola-skiva. Med alla de där godbitarna som Fångad av en stormvind, Främling, Mickey och Tommy tycker om mig. Oj vad den skivan spelades mycket. Och oj vad vi sjöng med i alla låtarna. Men det jag är mest överraskad över är hur mycket jag har fattat tycke för Orup. Den mannen verkar ju hur skön som helst. Och jag säger som jag sa om Ola; så snygg, så cool, så skön, så bra. Ja, jag säger snygg. Han är ju riktigt gubbhet alltså. Och har så rackarns snygg stil. Män som passar bra i hatt är män i min smak. Jag är lite småkär i Orup. Det är ord jag aldrig trodde jag skulle yttra. Och jag har nog gillat alla hans  olika låtversioner. Tyckte bl a att han gjorde Främling väldans bra. Ska nog ta och lyssna lite på Orup nu. Hörs hej.

lördag 8 november 2014

Musikal

Jag har lyssnat mycket på låtar från Kristina från Duvemåla på vägen till och från jobbet denna vecka. Det har känts väldigt bra tycker jag. Dock blir man ju så rackarns sugen att bara brista ut högt i sång och verkligen leva sig in i sångerna. Som tur är så har jag ändå lyckats tygla mig. Hade nog inte varit så uppskattat av omgivningen. Åtminstone inte med min röst. Alltså, det är nu jag verkligen börjar ångra så otroligt mycket att jag inte tog sånglektioner när jag var yngre så att jag möjligtvis hade kunnat ha en fantastisk röst nu. Det hade varit så roligt tror jag att vara musikalartist. Sång och skådespeleri i ett liksom. Kan tänka mig att många tror att jag inte skulle klara av det i vilket fall. Men så här ligger det till, om jag ska stå framför publik och göra nåt som jag inte tycker om att göra, exempelvis ha redovisning eller liknande, då tycker jag det är asjobbigt. Då blir jag jättenervös och vill helst bara sjunka genom jorden. Men får jag göra nåt som jag själv tycker är roligt då kan jag trivas väldigt bra på t.ex en scen. Kommer ihåg när jag och Emma var värdar för Sofia och Emmas dansuppvisning. Så sjukt roligt! Och det har ju blivit en del bröllopsspex under åren som också har varit väldigt roliga att få planera och delta i. Jag kan vara nervös innan, men sen kickar adrenalinet in och då tycker jag det är jättekul att stå där på scenen. Så jag tänker, om jag bara var bra på att sjunga och skådespela, då tror jag faktiskt att jag skulle kunna fungera bra som musikalartist. Åh vad det hade varit roligt!!! Men men, det blir ju bara i mina drömmar. Önskar dock att spexaren i mig kunde få komma ut lite oftare. Tyvärr har mina negativa tankar, min dåliga självkänsla och mitt dåliga självförtroende förstört så mycket för mig. Jag känner mig så usla tråkig jämfört med hur jag känt mig förr. Och det suger. Ta mig tillbaka till det roliga livet!

Oj, nu slutade inlägget lite för depressivt känner jag. Det måste vi ändra på. För hörrni, I got good news and good news:

fredag 7 november 2014

Fredagsglädje

Äntligen! Äntligen är det fredag. Och det har varit en bra dag. Förvånansvärt nog. Och ännu bättre blev den av att ÄNTLIGEN så har en av mina absoluta favoritserier börjat igen efter ett ganska så långt uppehåll. Nu är White Collar tillbaka med en ny och sista säsong. Som jag har längtat efter att få se den där charmige bedragaren Neal Caffrey i rutan igen. Love it!

Förutom ett avsnitt av den förträffliga serien har jag även tittat på serien Peaky Blinders ikväll som jag tänkte rekommendera till er. Tycker den är mycket bra. Brittiska gangsters med Birmingham-dialekt, år 1919-ish. Med fantastiske Cillian Murphy i huvudrollen och en annan top notch-skådis i biroll, nämligen Tom Hardy. Rackarns bra musik, seriemakarna verkar ha lite förkärlek till Arctic Monkeys har jag märkt. Och det är ju inte alls fel. Ja, som ni märker är det ju en serie värd att titta på. BBC kan det där med att göra bra serier. Jag menar, Sherlock, need I say more? Nope. Ska jag klaga på någonting i Peaky Blinders är det väl Sam Neills bedrövliga irländska dialekt. Men det kan jag stå ut med.

Tror jag avslutar denna dag med lite mer serier faktiskt. Lite Elementary kanske. Det blir nog bra det.

tisdag 4 november 2014

Kristina från Duvemåla

Var i Göteborg i helgen och hälsade på en kompis och gick på musikal. Var på Göteborgsoperan och tittade på Kristina från Duvemåla. Jag såg fram emot detta, men tänkte väl ändå att jag kanske inte kommer att tycka den är jättejättebra. Vilhelm Moberg, Utvandrarna...kändes lite mossigt på nåt sätt. Men så fel jag hade! Jag tyckte den var väldigt bra faktiskt. Blev t o m lite rörd ibland. Jag förstår nu vissa av mina kompisars fascination för denna musikal. Gillade verkligen musiken. Och de som var med. De var otroligt duktiga. Tänkte väl innan att det kanske skulle bli svårt att hålla samma klass som Helen Sjöholm, Anders Ekborg och Peter Jöback. Men det lyckades de absolut med. Det var lite jobbigt att hon som spelade Kristina sjöng på finlandssvenska eftersom det var svårt att höra vad hon sjöng ibland. Men oj vilken röst. Rös när hon sjöng Du måste finnas. Och rös när han Robert sjöng Guldet blev till sand. Ruskigt bra! Vi satt långt bort från scenen och högt upp på en balkong så det var svårt att se exakt hur deras ansikten såg ut. Men trots detta satt jag där i drömska tankar... Marry me Karl-Oskar, liksom. Blev lite kär. Han såg ut att vara så fin. Och jag tyckte så mycket om karaktären. Han var så snäll. Och sjöng så fint. Kollade såklart upp hur han såg ut sen. Jag hade rätt. Snygg.

För att sammanfatta, jag är väldigt glad att jag fick uppleva den här musikalen. Tummen upp!




lördag 25 oktober 2014

Grekland

Oh sweet Saturday, I love you so much. Det är så underbart gå hem från jobbet på fredagar och veta att när man lägger sig på kvällen behöver man sedan inte vakna upp till ljudet av nån usla väckarklocka tidigt på morgonen, man kan bara vakna när man vaknar och sen bara ta det lugnt och äta mysfrukost och lyssna på bra musik. Just den här lördagsmorgonen var det dock lite tvätt att ta hand om också, men äsch, känns ändå väldigt skönt. Vädret ute suger dock, men å andra sidan, perfekt filmmysväder. Sånt gillas ju.

För en vecka sedan vaknade jag upp i ett varmt och gött Grekland, idag vaknade jag upp i ett grått, regnigt och kallt Sverige. Suck. Jaja. Grekland iaf, det var ju underbart. Tillbringade några dagar med fina vänner i Thessaloniki. Det var oftast varmt och soligt, lite kallare på kvällarna dock. Men mycket, mycket skönare än här. Så kändes ju lite tungt att åka därifrån. Det var väldigt trevligt där iaf. Vi gick omkring i staden, tittade på utsikter, fikade, åt, blev bjudna till en grekisk familj på middag, badade och hade det allmänt gött. Måste nog säga att det roligaste var när vi fick åka ut på landet till den där familjen. God mat fick vi. Och familjen var ju hur mysig som helst. Så otroligt söta barn. Jag som inte ens gillar barn. Men dom barnen var svåra att inte gilla. Sen så var det ju väldigt kul att få hänga med våra två vänner som nyligen flyttat dit. Ja, jag är mycket nöjd med resan. Även om det inte bådade gott i början när jag först glömde mobilen och fick springa mig svettig och hes från tågstationen och tillbaka för att hämta den, sen glömde pengar och kontokort i bilen och fick åka tillbaka från hotellet till långtidsparkeringen för att hämta dem och sen till sist när vi kom till flygplatsen morgonen efter och såg att kön till säkerhetskontrollen var aaaaslång och vi insåg att vi inte skulle hinna tills gaten stängde. Men som tur var så höll de den öppen längre så att vi hann med ändå. Sen flöt det på bättre resten av resan.





Nåt annat positivt som tydligen kan hända ibland är att en läkare på jobbet kommer in med en chokladask som tack för gott samarbete. Och det hände oss. Sånt gillas. Sånt ger ett stort plus i kanten för denne läkare. Sånt glädjer och värmer i hjärtat. Sånt är gott i munnen och magen. Mer sånt!


måndag 13 oktober 2014

Konst

Jag och mina roommates har bestämt oss för att inte dras ner i all negativitet på jobbet. Vi ska försöka koppla bort den dåliga stämningen och se till att ha roligt tillsammans. Och vi kan ha väldigt roligt tillsammans när vi är på bra humör. Så hoppas vi kan hålla oss på bra humör helt enkelt. För ett tag sen pratade vi om att måla egna tavlor för att pryda vår otroligt fula vägg. Men det blev liksom aldrig av. Men nu har det blivit av. I helgen såg vi till att skapa våra fantastiskt fina konstverk och idag satte vi upp dem på väggen och hade lite oseriös vernissage. Det var lite smått skämmigt, vi är ju inga Da Vinci direkt,  men jag måste ändå säga att jag är ganska nöjd. Väggen är nu så mycket roligare att titta på. 
De är lite sneda och skeva och smått fragila. Man får ju åtminstone hoppas att de sitter kvar på väggen. Men man vet ju aldrig med alla dessa sprängningar nu för tiden utanför jobbet som får huset att skaka lite lätt ibland. Ja, det håller ju att på att byggas och grejas utanför och ett par gånger om dagen hör vi först varningssignalen inför sprängningen. Då säger vi farväl till varandra och tackar för vår tid tillsammans, för säkerhets skull liksom, ifall att huset skulle rasa. Sen smäller det lite. Hittills har huset stått kvar.

Nej nu är jag trött. Dags att sova.

söndag 5 oktober 2014

Shop ´til you drop

I går gjorde jag något jag aldrig gjort förr. Jag var på ett speciellt ställe. Ett ställe som somliga kallar paradis. Andra kallar det för helvetet på jorden. Ja det är förstås Ullared och Gekås jag pratar om. Har tidigare inte varit direkt sugen på att besöka denna plats. Men nu när chansen dök upp tänkte jag att man kanske ändå skulle passa på. Det är ju ändå något man bör uppleva åtminstone en gång i livet. Så det var med lite skräckblandad förtjusning jag bestämde mig för att följa med på bussresa dit.

Så, heaven or hell? Kändes ganska lugnt på vägen dit och när vi kom fram med bussen. Sen kom vi in i varuhuset och då började paniken lätt smyga sig på när jag såg alla dessa köpgalna människor med sina stora kundvagnar vallfärda in och tränga sig fram bland gångarna. Alltså käre värld! På vissa ställen stod man liksom still. Det fanns ingenstans att ta vägen. Man var fast. Och ibland skulle det ha behövts en trafikpolis som dirigerade kundvagnstrafiken för att få ett någorlunda smidigt flöde. Det var galet. För folk som inte varit där, jag varnar för leksaksavdelningen och damklädesavdelningen. Där var paniken som mest uttalad. Så jag skulle väl verkligen inte kalla det heaven. Snarare åt den andra riktningen. Men det var inte bara skrik och panik. Det var ju ganska roligt också, att få shoppa och umgås med bästa kollegorna. Gjorde av med lite mindre än 2000 kr. Inte SÅ farligt ändå tycker jag. Men alltså, det dröjer nog innan jag åker dit igen. Om det ens blir någon mer gång.

Slapp vara med i tv i alla fall, det var ju skönt. Annars kanske det hade kunnat bli ett bra inslag. Förvirrad och smått panikslagen kvinna på sin första Ullareds-shopping. Lite överdrivet bred dialekt (charmig norrländska eller ruskigt ocharmig närkingska förstås) på det och så nån härligt svängig och klämkäck Larz-Kristerz-dänga i bakgrunden. Låter inte det fantastiskt? Nja.

Det är skönt att vara hemma igen.


torsdag 25 september 2014

Fascination

Är så rackarns uttråkad nu för tiden så jag kände att jag behövde få göra nåt roligare på jobbet än att bara sitta och skriva och skriva och skriva. Så idag lämnade jag skrivbordet och datorn och alla papper för en stund och begav mig upp två våningar för att vara med och titta på när en av världens snällaste människor skar lite i någon stackares öga. Japp, har alltså varit på ännu en ögonoperation. Ännu en gång dragit på mig världens skönaste kläder. Ännu en gång blivit sur på mig själv för att jag inte har ork till att plugga till operationssköterska. Det är ju så intressant att se. Och just när det gäller ögonoperation, alltså, det måste vara så sjukt pilligt att operera i ett litet öga. Jag är så imponerad och fascinerad av dessa doktorer. Ja, coolt är det.

Det var bara det jag vill säga. Ajöss!

tisdag 23 september 2014

Mer tjat om Skottland

Kära nån, det är bara tisdag. Veckan har ju bara börjat. Det är så segt. Jaja. Något man mår lite bättre av är att titta på tv-serier. Yey! Har nördat två säsonger The Mindy Project på en vecka. Tyckte den var bara okej i början. Sen fastnade jag i den och tyckte den var riktigt rolig faktiskt. En annan serie jag börjat titta på är Outlander, tack vare en god väns rekommendation. Den utspelas i Skottland och har en het skotte vid namn Jamie som man kan dagdrömma om. Kan man annat än tycka om det? Think not. Jamie alltså...det vackra ansiktet, det lockiga håret, skotskan...Swoon! Och så förstås alla vackra vyer. Gillart!

Men alltså. Jag har drömt om och obsessat så länge över detta Skottland så ibland känns det som att det är Skottland som är mitt riktiga hem. Att jag har flyttat därifrån och så sitter jag här i trök-Sverige och längtar tillbaka hem till Skottland. Fast jag aldrig ens varit där. A wee bit weird, yes. Jag har så sjukt höga förväntningar på det där stället. Tänk om jag kommer dit och blir skitbesviken. Men det tvivlar jag på.

Ett till avsnitt The Mindy Project och sedan sova. Känns som en bra avslutning på dagen.

fredag 19 september 2014

TGIF

Hallåååå! It´s Friday!! Oh joy!!! Fredagkvällskänslan är väl ändå en av de bästa känslorna. Tog med en fin liten fredagsbild från den gamla goda tiden då det var roligt på jobbet. Ja, vi hade många roliga stunder med kameran då. Men vi kom liksom av oss. Allt blev tråkigt. Vi blev tråkiga...re. Jaja, håller tummarna för att det ska bli roligare igen. Och mer roliga påhitt, skämt och hyss. Sånt mår man bra av.

Just nu är jag så rackarns sugen på att gå på konsert. Har varit det länge egentligen. Hade ju hoppats att få gå på någon bra konsert i sommar men det blev ju inte så mycket sånt. Har några band/artister som jag verkligen skulle vilja se live. Har ju avklarat några redan. Coldplay, Simon & Garfunkel och The Tallest Man on Earth är ju favoriterna och dem har ju sett live allihopa. Såg ju faktiskt First Aid Kit också innan de blev så kända som de är nu. Jag hoppas att jag någon gång ska få möjlighet att se bl a Arctic Monkeys, U2 och Mumford & Sons. Come to Sweden! Justin Timberlake vore också sjukt kul. Ja, det finns många jag skulle vilja se live. Får hoppas att det kommer nåt bra snart.

Nu ska jag fredagssvulla. Hejdå.

måndag 15 september 2014

En helt vanlig skitmåndag...

...precis som jag förväntat mig. SD kom trea i valet, den vanliga negativa atmosfären på jobbet, jag var tvungen att stå i receptionen för första gången på några år och ha ångest, jag hade långdag och sen när jag är på väg hem från jobbet och tror att lidandet äntligen är över för dagen, då ser jag att jag har något skumt på armen och försöker borsta bort det och så upptäcker jag att oj det var lite fågelbajs. En usla fascistfågel har bajsat på mig! Så nej, det var ingen toppendag idag heller. Ska försöka få en hyfsat bra kväll åtminstone med några bra tv-serier. Det är jag värd.

Ja men valet ja. Vad ska man säga. Regeringsskiftet tycker jag känns rätt. Hoppas att det blir bra iaf. Men vad i hela friden!!! Usla SD!!! Man skäms ju över att vara svensk.

Nej nu måste jag få nåt roligt att tänka på.

Yep! Nu blev jag lite gladare. Älskar Sherlock!

söndag 14 september 2014

Valet och kvalet

Sådärja, då har man lagt sin röst i valet. Vuxenpoäng för det. Jag är ju inte direkt politiskt kunnig eller speciellt intresserad heller för den delen mer än att jag vet att jag verkligen inte vill ha vissa partier till att styra Sverige. Eftersom jag inte är så insatt i politik så röstade jag på partiet med den sötaste partiledaren (finns iofs bara en). Neeeeejdå......Jo det gjorde jag. Nejdå. Kanske till en viss del av den orsaken. En liten del. Nej men jag är nöjd med mitt val. Det kändes rätt. Fast helst hade jag önskat att jag kunde rösta på det här:
http://instagram.com/p/s65q6snGfu/?modal=true
Hahahaha! Rösta på Ernst! Ett mysigare Sverige åt folket!! Skulle ju verkligen behövas.

Förutom att röstat har jag tittat på några filmer idag. Bl a "Frank" med bästaste Fassbender. T o m med ett stort papier-maché-huvud på sig så levererar han. Ja han är fantastisk. Och filmen var riktigt bra tycker jag. Gotta love Fassbender.

Nämen, en till film, lite godis och mental förberedelse för morgondagen kanske skulle vara bra nu. Imorgon ska man släpa sig tillbaka till det sjunkande skeppet. Så man får ju passa på att njuta så länge man kan.


lördag 13 september 2014

Lördag

Helg! Skönt! Slipper att vara på det sjunkande skeppet, som jag kallar det nu för tiden. Ska försöka koppla bort allt som har med jobb och göra och bara njuta av ledigheten. Hade planerat en liten shoppingtur på stan idag. Men så råkade jag göra en snabb titt på facebook och såg att det var nån usla "Race Day" idag. Kände mig då väldigt tveksam. Men ok, jag tänkte att jag ändå skulle testa att stå ut med allt folk. Jag kom dit. Ville hem. Jag hatar när det är mycket folk överallt. Så jag stod alltså inte ut. Begav mig hem igen ganska snabbt efter några tappra försök till shopping. Men kära nån, en race-tävling mitt i centrum. Fantastisk idé....not. Rally, who cares. Tydligen många. Suck. Fy vad tråkigt. Men alla partimänniskor måste ha varit glada över att få pracka på människor en massa skräp man egentligen inte vill ha men tar emot för att man inte vågar säga ifrån. Lyckligt nog lyckades jag undvika alla såna. Ja hörrni, det är val imorgon. Jag är så otroligt dåligt insatt i politik, men självklart ska jag rösta. Men inte på nåt usla SD. Och det är väl ändå det viktigaste känner jag.

Vidare till nåt helt annat. Hörrni, jag har fått en liten crush på Justin Timberlake. Men det är väl inte så konstigt. Killen har ju många bra sidor måste jag säga. Ser bra ut, kan sjunga, kan dansa, kan skådespela, klär sig snyggt och så är han ju faktiskt väldigt rolig också. Totalt ointressant information. Men whatever. Jag behövde få det sagt. Av nån anledning. Oh dear, get a life!

tisdag 9 september 2014

Opeppelipepp

Gaah!! Jag är så sjukt opepp! På mycket. Men just nu mest på jobbet. Det har varit en skitdag. Känns som de flesta dagar är skitdagar nu för tiden. En gång i tiden trivdes jag på jobbet. En gång i tiden var vi glada och positiva. Man undrar ju om det någonsin kommer att hända igen.

But hey, the good news is..... Jag ska till Grekland inom en ganska så snar framtid. En resa är bokad och jag och mina kära vänner drar iväg några dagar för att hälsa på två andra kära vänner. Rackarns vad gött vi ska ha det. Ska bli så otroligt skönt att få komma iväg från det här stället ett tag. Wohoo!! Förhoppningsvis hittar jag där en het grek som kan köra runt mig på sin vespa på grekiska gator. Och sedan lever vi lyckliga i alla våra dagar.... Fast jag vill ju egentligen ha en söt skotte som jag kan leva livet med i hans skotska slott. Jaja, man får ju inte vara kräsen. LÄNGTAR!

Just ja, har ju glömt att nämna att min kusin är med i Idol i år. Än så länge iaf. Väldigt duktig är han tycker jag, så har en känsla av att det kommer att gå bra. Så om han går vidare kan ni ju rösta på pöjken vetja.
 

söndag 31 augusti 2014

Oh well

Helloooo!!! Det är söndag. Har tillbringat denna morgon/förmiddag med att titta på klipp efter klipp från The Tonight Show with Jimmy Fallon. Rackarns festlig kille den där Jimmy. Har skrattat och skrattat och skrattat. Välbehövligt. Av alla talkshows är hans utan tvekan den absolut bästa. De verkar ha så sjukt roligt. Jag vill också vara gäst där. Jag vill också ha roligt med Jimmy Fallon. That´s my dream. Oh well.

Hörrni, imorgon är det september och det betyder att sommaren är totalt förbi. Finito! Hösten är här! Som vi inte har längtat till det. Oh well.

Jag har ju haft semester. Tänkte göra en liten kort resumé av den. Here it goes: Bad - lovely. Syskonbarn - söta att se på. Kyrkbåtsrodd - naturbegåvning. Grönan - berg- och dalbaneskräck, varför-utsätter-man-sig??? Umeå - kusin, katter, räkor och 3D. Födelsedag - snart 30-ångest. Järvsö - Lill-Babs. Kyrkjouren reunion - awesomeness. Föräldrar - Glädje i själen. Ja och så hände lite annat också. Det var en väldigt bra semester iaf. Och nu är det ett år till nästa. Oh well.

Det har såklart blivit några filmer på bio sedan sist jag skrev. Draktränaren 2, väldigt bra. Teenage Mutant Ninja Turtles, inte direkt det bästa jag sett men ändå lite rolig ibland och därför okej men tvivlar på att jag nånsin kommer att se den igen. Magic in the Moonlight, väldigt bra för att vara en Woody Allen-film. Men förstås mest tack vare fantastiska Colin Firth och Emma Stone. Satt först och tänkte att kära nån det får ju inte bli romantiskt mellan dom, han är ju typ dubbelt så gammal som henne. Men sen kom jag på att det är självaste Mr Darcy det gäller. Och Colin är gubbhet. Och det är skillnad på gubbar och gubbar. Och jag skulle också vilja kyssa Mr Darcy. Oh well.

Som vanligt avslutar jag med ett klipp. Och det blir förstås ett Jimmy Fallon-klipp. Jimmy Fallon - sjukt rolig, Jimmy Fallon tillsammans med Justin Timberlake - jag dööör!

"Hashtag - getting my cookie on"  HAHAHAHAHAHA!!! #bromance. Jag vill också vara kompis med Jimmy och Justin. Oh well.

lördag 5 juli 2014

TV-seriespecial

Just ja, jag har ju en blogg också. Måste ju se till att hålla liv i den. En seg lördag som denna kan ju inte bara tillbringas med slappa i soffan och lyssna på fina Simon & Garfunkel och sukta efter semester som inte är allt för långt borta. Nä, dags att skriva ett litet inlägg. Medan jag slappar i soffan, lyssnar på Simon & Garfunkel och suktar efter semester förstås.

Låt oss börja med biobesök sedan sist. Maleficent, Grace of Monaco och Förr eller senare exploderar jag. De två första var bra tycker jag. Har inte så mycket att säga om dem dock mer än att jag gillade Angelina Jolie i Maleficent och Tim Roth var det bästa med Grace of Monaco och har hamnat på min favoritskådespelarlista nu när jag kommit på hur bra han faktiskt är. Förr eller senare var lite väl snyftig och pluttinuttig för min smak. Visst, det var väl ganska fint och väldigt sorgligt men det blev liksom för mycket. Det värsta var när huvudpersonerna kysstes in public och folk omkring dem applåderade. Gosh vad jag tycker sånt är löjligt. Jaja. Filmen var okej iaf. Men inte mer än så.

Känner att jag måste få ur mig lite tv-serietankar. So, here it comes:
Har sett ganska mycket serier på sistone som jag vill rekommendera till alla. Först ut, Ripper Street. Utspelas i London på 1800-talet efter att Jack the Ripper varit där och mördat lite grann. Handlar egentligen inte om just Jack the Ripper. Han nämns förstås, men det är andra mord som ska utredas och andra mördare som här ska fångas av två poliser och en läkare. Har bara sett en säsong än så länge men gillar den och tycker det verkar lovande för fler säsonger. Ska ta tag i andra säsongen nu i sommar tänkte jag.

True Detective är också en lysande serie. Jag är så imponerad av hur Matthew McConaughey har lyckats att helt plötsligt bli en så sjukt bra skådespelare. Från de där dåliga romantiska komedierna som han fjantade runt i förr, till den roll han spelar i True Detective som är fantastisk. Har ju även hört att han ska vara riktigt bra i Dallas Buyers Club, har inte sett den än men det måste jag ju verkligen göra nu. Kommer ihåg när jag såg honom första gången i filmen Juryn - A time to kill. Det var iofs ingen pinsam romantisk komedi. Jag tittade på den igen för ett tag sen och måste säga att jag tycker den är ganska så bra. Och Matthew är helt okej i den. Men tillbaka till serien. Den är mörk och lite smått mystisk och obehaglig med utmärkt skådespeleri. Och den känns inte som alla andra vanliga deckarserier som finns, den är så mycket bättre. Även Woody Harrelson är förträfflig i denna serie. Och så är intro-låten riktigt bra med.

The White Queen. Med svenska Rebecca Ferguson och lovely Max Irons. Jag gillar historiska filmer och serier. Den här serien rekommenderar jag varmt om man gillar sånt. Och om man vill sukta efter vackre och talangfulle Irons. Hans pappa är Jeremy Irons, så jag förstår ju vart det kommer från. Talangen åtminstone. Och visst, lite utseendet också. Serien utspelas i 1400-talets England och handlar om kung Edward IV och drottning Elizabeth. Stackars Elizabeth har det inte så lätt kan man väl säga. Det är bara 10 avsnitt. Jag gillar när serier inte är så långa. Så ja, se den tycker jag.

Min sista rekommendation är The Tunnel som är en brittisk-fransk version av Bron. Blev tipsad om denna serie av en kollega. Visste inte ens om att den fanns innan. Såg ett avsnitt och fastnade direkt. Så sjukt fantastisk serie! Och så otroligt spännande. Jag har inte sett Bron för jag har lite svårt för svenska serier. Men folk säger ju att den är bra. Så kanske borde se den. Men alltså, jag har svårt att tro att den kan vara bättre än The Tunnel. Jag har ett avsnitt kvar som jag längtar efter att se. Har sparat det för jag inte ville att det skulle ta slut så snabbt. Jag hoppas verkligen att det kommer en till säsong. Huvudrollerna spelas av Clémence Poésy och Stephen Dillane (som även spelar Stannis i Game of Thrones). Och de är så rackarns bra. Speciellt Dillane. Ja alltså, bästa serien på länge säger jag bara. Och skäms ju lite över att erkänna detta, men alltså, jag är lite attraherad av den där heta 57-åringen Dillane. Han har nåt speciellt helt enkelt. Alltså vad är det med mig och äldre män. Jaja.... Men 57 år.... skärpning Jessica!

Det var väl alla rekommendationer jag hade för tillfället. Har tänkt ha några serieprojekt i sommar. Ska bli gött. The Killing får en fjärde säsong. Awesome!

 Avslutar med en bra låt.


 Hörs hej!


torsdag 5 juni 2014

A good day

Idag var en bra dag. Bra dagar är sällsynta i mitt liv. Så nu måste jag fira med något. Coca-cola, ostkrokar, nån bra film och ett Fassbender-klipp förstås. Gött!


Och apropå dessa trevliga herrar (Fassbender, Jackman, McAvoy), jag såg ju nya X-Men-filmen, Days of future past för inte så längesedan. Rackarns bra film. Jag tycker ju att First Class är toppen. Men den här nya ligger nog på samma nivå måste jag säga. Men ja, det är ju Fassbenders förtjänst. He is amazing. Och McAvoy med sin skotska dialekt förstås. En bra kombination.


lördag 10 maj 2014

London m.m.

Dags att ta sig i kragen och äntligen göra en uppdatering om vad som hänt i mitt liv den senaste tiden. Har liksom samlat allt på hög kan man säga. So, where to begin?

Det har blivit några biobesök sedan sist. De kan jag ju rada upp här.

Boktjuven – Gillade. MEN jag har egentligen väldigt svårt för filmer som utspelas i länder med karaktärer som borde tala ett annat språk än engelska, men ändå gör man filmen på engelska med lite annan brytning. Som i den här, engelska med tysk brytning. Kommer ihåg att jag störde mig på samma sak när jag såg Enemy at the gates. Men men, det är klart, får man inte tag på bra tyska skådisar så måste man ju ta andra och kan de då inte perfekt tyska är det ju bättre att de pratar engelska. Skulle låta dumt annars.
The Grand Budapest Hotel – Gillade! Typisk Wes Anderson-film. Konstig. Rolig. Fulsnygg. Bra skådespelare. Den där Adrien Brody alltså, så rackarns bra.
Captain America – The Winter Soldier – Gillade! En av de bästa Marvel-filmerna jag sett faktiskt. Tyckte ettan var bra också, men denna var fantastiskt bra. Gillar Marvel alltså, ser sjukt mycket fram emot nya X-Men-filmen. Med hottie Fassbender. Oh yes!
The Selfish Giant – Vet inte om jag riktigt kan säga gillade här. Den var riktigt bra alltså, men den var så usla tragisk och deprimerande så att säga att jag gillade den känns fel liksom. Man mådde lite smått dåligt efteråt. En sån där typisk brittisk, sunkig, grå och tragisk film. Men ja, ändå en stark film liksom.
Divergent – Gillade. Hade egentligen inte tänkt se denna. Tyckte den kändes lite småtöntig och med dåliga skådisar. Men sen började jag bli lite intresserad av att se den ändå. Så det blev en valborgsbio. Och jag blev positivt överraskad. Tyckte ändå att det var ganska bra handling och en del spännande stunder. Skådisarna var okej. Har dock lite svårt för hon som spelar huvudrollen. Men man kan ju inte gilla alla.
The Amazing Spiderman 2 – Gillade. Ok, inte mer än 3:a i betyg tror jag att jag sätter. Första filmen var bättre. Men det är ju ändå Marvel. Och Andrew Garfield och Emma Stone är så otroligt söta tillsammans och spelar bra. Så klart godkänd iaf.

Man har ju onekligen hunnit med en hel del filmer. Känns bra. Och har många fler att se fram emot. Trevligt. 

På tv-seriefronten har det också hänt en del. Jag är ju lite svag för brittiska serier. Så det har blivit mycket Lewis och Mr Selfridge. Gillar att titta på Lewis för det ser så mysigt ut där i Oxford. Jag vill dit! Och Mr Selfridge har Henri Leclair att vila ögonen på. Har även börjat titta på Orphan Black som jag tycker är väldigt spännande. Den är dock inte brittisk. Andra obrittiska serier jag börjat ta mig an är Breaking Bad (det var på tiden). Har bara sett första säsongen än så länge, men det verkar lovande. Även House of Cards som ju egentligen är ganska bra, men jag blir lite uttråkad av all politik så jag vet inte om jag kommer att fortsätta titta. Modern Family gör mig dock inte alls uttråkad. Sjukt rolig serie! Phil är en av mina favorit-tv-karaktärer. Har börjat titta på en serie som heter Turn också med skådisen Jamie Bell. Serien är sådär, men jag är lite småkär i Jamie Bell sedan jag såg Billy Elliot. Sötpojk. Det är typ bara därför jag tittar. Förhoppningsvis blir den bättre sen.

Vidare till något annat än film och serier. Jag har varit i London!! För andra gången. Var som förra gången ganska så nervös för att resa själv. Men allt gick väldigt smidigt och bra. Inget krångel vilket kändes väldigt skönt. Det var en rolig vistelse hos mina kära vänner. Jag har fått leva ut mitt Sherlock-nörderi och bl a varit till stället där Sherlock bor i serien och så fikade vi på Speedy´s café som syns i serien. Det var lite som att gå på helig mark kan man säga. It was a big moment for me. Sen var vi till Notting Hill och åt crepes med nutella och banan vilket var mycket gott, och tittade på den blåa dörren från filmen Notting Hill. Nördigt, men kul. Tror även att vi var in på bokhandeln som Hugh Grant jobbar i i filmen, men är inte helt säker på om det faktiskt var samma. Vi har även åkt båttur på Regent´s canal och tittat på mysiga Little Venice. Man hinner tyvärr inte jättemycket på en helg men jag är ändå väldigt nöjd. Det roligaste var ju ändå att få träffa mina älskade homies. Jag tycker London är en väldigt cool stad, även väldigt mysig. Det får bli fler turer dit. Jag längtar redan tillbaka lite. Så för att behålla Londonkänslan ett litet tag till så hade jag lite brittisk filmkväll igår kväll. Med Hugh Grant-filmer, för att Hugh Grant är typ det mest brittiska som finns. Nästan. Så det blev Notting Hill, Fyra bröllop & en begravning och Bridget Jones dagbok. Det var mysigt.
Det var väl allt för den här gången. 

söndag 23 mars 2014

Bo Kaspers Orkester

 Jag var på konsert igår. Bo Kaspers Orkester. Vad bra de var! Jag har ju inte lyssnat alls speciellt mkt på dem. Har tyckt att de varit helt okej, men de har inte tilltalat mig tillräckligt för att börja lyssna mer på dem. Men jag tyckte ändå att det skulle bli kul att se dem live. Och nu är jag väldigt glad för att jag fick göra det. Ett mycket bra band måste jag säga. Och väldigt duktiga musiker är de. Ja, jag är verkligen positivt överraskad. Har lyssnat lite på dem på Spotify idag också. De är dock bäst live tycker jag. Men hur som helst, jag gillart! Och han Bo är ju för söt med sin norrländska dialekt, fina keps och ibland smått underliga rörelser på scenen. Tummen upp för Bo Kaspers!

St Patricks Day är visserligen över men jag har fortsatt att lyssna på lite irländsk musik under veckan ändå. Jag hittade bl a ett klipp med de här söta pojkarna som jag kände att jag ville avsluta detta inlägg med.


Happy Sunday!

torsdag 20 mars 2014

Det är dags!

Yep! Då var det äntligen gjort. Resa bokad. Pass förnyat. London here I come! Igen. Snart. Rackarns vad roligt det ska bli. Längtar!

måndag 17 mars 2014

St Patricks Day

Happy St Patricks Day!! Kan ju inte säga att jag har firat. Men däremot hade jag dagen till ära på mig en grön fin sjal för att uppmärksamma denna för mig inte så speciella dag. Men iaf, blev lite inspirerad när jag var på St Patricks Day-konsert i helgen. Det var så mysigt med irländsk musik. Nu sitter jag och lyssnar på The Pogues för att komma lite mer i rätt stämning. Funkar skapligt. Åh vad jag vill till Irland. Fast ännu mer till Skottland, of course. Som jag har tjatat om detta Skottland men fortfarande inte varit där. Skamligt. Men det ges ju aldrig några bra tillfällen. Suck. One of these days alltså.

Och så börjar det ju bli dags att ta sig iväg till London igen. Håller på och funderar och planerar. Tänker mig en resa dit i maj. Hoppas verkligen det iaf. Vill så otroligt gärna dit. De senaste dagarna har jag nördat några avsnitt av tv-serien Lewis. Den utspelas i Oxford. Verkar så sjukt fint där. Så nu är jag ju även jättesugen på att åka dit också. När ska jag få tid att åka till alla dessa ställen? Kära nån, jag borde kanske bo i Storbritannien istället.

Låt oss avsluta dagen med lite irish party:




söndag 16 mars 2014

MASH

Nu har jag äntligen gjort det. Jag har tagit mig igenom alla 11 säsonger av MASH. Varenda avsnitt är nu sett. Det tog några år men nu är det i alla fall gjort. Jag är stolt. Det kanske kan tyckas konstigt att jag tycker så mycket om en serie som gjordes innan jag ens var påtänkt. Visst, den är gammal och kanske inte håller samma mått av kvalitet som dagens serier. Lite småtöntigt ibland och kanske en aning för många moralkakor. Men ibland är det så klockrena skämt och citat i den där serien så jag kan inte annat än älska den. Och Hawkeye är en av mina absoluta favoritkaraktärer. Hade serien varit på riktigt och om jag hade råkat vara med på det där mobila armésjukhuset så hade jag sett till att bli kompis med honom. Inte sett till att bli kär i honom dock, det hade ju inte lönat sig så bra med tanke på att han är en sån rackarns casanova. Men han är väldigt rolig iaf. Tycker det är lite kul att Koreakriget, som serien utspelas under, varade i bara tre år men serien varade i hela elva år. Kanske hade man kunnat avrunda lite tidigare. Men jaja, det har iaf varit roligt att se alla dessa avsnitt.

Som en hyllning till denna serie, som är en av mina favoriter, så avslutar jag nu med några fantastiska citat. Vet att jag redan har delat med mig av dessa i tidigare inlägg, men det skiter jag i. Här kommer dom igen:

Hawkeye: Frank, you are 10 of the most boring people I know.

Hawkeye: You´re out of uniform soldier!
Nurse: Where?
Hawkeye: How about my place in ten minutes?

Henry Blake: Frank, whatever it is, just write it down and put it on my desk where I can´t find it.

Frank: I´m a pretty fair doctor myself. Ask any of my patients.
Hawkeye: We can´t dig people up just for that.

Hawkeye: I´m not sleeping. I´m inspecting the inside of my eyelids. 

Trapper, discussing the bible: I peeked at the end, Frank. The devil did it.

Hawkeye: Frank, if I could yawn with my mouth closed you´d have no idea how boring you really are.

Hawkeye: No thanks, I´m a happily unmarried man.

Hawkeye (to psychiatrist): Does the fact that you´re here mean that I´m not all there?

Hawkeye: It´s Frank´s birthday, I wonder how old he is. Let´s saw him in half tonight and count his rings.

Trapper: What can they do? Send us to the front?
Hawkeye: We´re at the front. Maybe they´ll put us in front of the front. 

Henry Blake: You have to speak up Frank. I´m not listening to you.


Brilliant!!!

torsdag 13 mars 2014

Theme song

Ja det var ju det där med att hitta en theme song. Jag har letat och funderat. Jag anser ju att en theme song som ska göra att man mår bättre bör vara en peppande låt. Sen kan man väl kanske ha olika theme songs för olika situationer i livet. Ibland kanske det krävs en mindre glad låt. Man skulle ju kunna ha ett helt soundtrack för sitt liv. Det vore nåt. Men iaf, just för självkänsla och självförtroende ska man ju ha nåt uppiggande. Annars är ju en theme song ingen större idé om man tänker det som en psykologisk strategi för att må bättre. Jag tänkte mig i början något glatt såklart. Och gärna lite småtöntigt eftersom jag ganska ofta känner mig just lite som en tönt. Så jag var inne på nån 60-tals-låt, för där är det lätt att hitta glatt och småtöntigt. Jag testade några för att se om de hade nån positiv inverkan på mig. Lyssnade bl a på Manfred Manns "Do wah diddy diddy", Spencer Davis Groups "Gimme some lovin´" och The Beatles "Ain´t she sweet". Och visst, jag kände lite mer glädje i själen när jag lyssnade på dem. Men, den låten jag de senaste dagarna har lyssnat mest på, bl a för att peppa mig själv innan jag går till jobbet och peppa mig själv inför ett pass i arkivet, och som jag dansat mest till har ju varit låten från föregående inlägg. Pharrell Williams "Happy". Den om någon gör mig ju riktigt glad. Så kanske är det då den som ska vara min theme song för att undvika depression. Åtminstone tills jag tröttnar på den, om jag tröttnar på den. Vi får se.

måndag 10 mars 2014

Positivt tänkande

Men va, Sanna Nielsen till Eurovision....Ehh. Jaja, whatever.

I morse vaknade jag och kände det som alla andra måndagar; ångest, depression, VILL. INTE. JOBBA. Men! Sen tänkte jag, skärpning! Den här måndagen ska jag vara positiv. Och glad. Så glad det går att vara åtminstone. Det har varit så dålig och negativ stämning på jobbet på sistone så något måste banne mig hända snart så man ska orka jobba kvar. Men iaf, idag bestämde jag mig för att inte vara mitt vanliga klagande och grubblande jag. Det har faktiskt gått ganska bra. Om man bortser från halsont och magsmärtor har jag tagit mig igenom dagen med en någorlunda positiv attityd. Jag dansade i arkivet idag. I min ensamhet.  Man måste ju passa på. Och när man hör denna låt, som jag gjorde då, så kan man liksom bara inte stå still. Rackarns vad jag gillar denna. En ny favorit.

Har haft den i huvudet hela dagen. Mycket passande låt för en dag då man vill vara glad. Arbetsdagen började bra kan man säga. Och sen, mycket tack vare en av mina absoluta favoritpersoner, så var även resten av dagen bra. Undras om jag kan fortsätta i denna positiva anda resten av veckan också. Vi får väl se. Tveksamt, men inte omöjligt.

söndag 2 mars 2014

Filmhelg

Och DÄR kom söndagsångesten...Yep! Då var det bara några timmar kvar tills den här dagen är över och det är dags att släpa sig iväg mot jobb. Men så härligt...Nope! Kanske man skulle tillbringa nästa dygns första timmar med tv:n och Oscarsgalan. Skulle inte vara helt fel. Inte för att jag skulle orka hålla mig vaken, men nog hade det varit väldigt trevligt att få se. Men men, man får nöja sig med att läsa om det imorgon istället. Det enda jag håller tummarna för är att Michael Fassbender ska vinna bästa manliga biroll. Sen får det bli hur det vill. Heja Fassbender!

Apropå film. Såg American Hustle för några dagar sedan. Bra film. Mycket bra skådespeleri. Jag måste säga att jag är väldigt imponerad över Christian Bales prestation. Vet inte om jag sett honom äckligare än han är i den där filmen. I och för sig, han är ju inte helfräsch i The Machinist heller där man tror att han ska gå sönder om man nuddar honom för att han är så mager. I American Hustle är han verkligen inte mager. Nej, inte den attraktivaste roll han gjort. Men möjligtvis ändå en av de bästa rollerna han gjort. En annan väldigt bra roll han gjort var 1987 när han spelade Jim i Solens rike. Den söte lille pojken. Åh vad jag tyckte om den filmen förr. Var längesen jag såg den nu. Kanske är dags för det. Sen är ju The Prestige en väldigt bra film också. Yep!

I helgen har jag tittat ganska mycket på film också. Bl a About Time. Kände behovet av att se något romantiskt med någon hottie. Är dock ingen hottie med i den filmen. Så jag var lite tveksam om jag skulle se den eller inte. Men jag bestämde mig för att det fick fungera med den ändå. Och tur var väl det. För det var ju en fantastiskt fin film.

Tittade även på Austenland i helgen. Handlar om en Jane Austen-besatt tjej som åker iväg till ett ställe som heter Austenland för att uppleva livet i Austens värld. Eftersom jag också är lite utav ett Austen-fan så var det ju en självklarhet att jag skulle se filmen. Of course. Helt ok film. Det bästa var ju att finingarna Flight of the conchords-Bret och JJ Feild var med. Så nu är jag lite i Austen-mood och funderar starkt på att spendera kvällen med någon/några av de filmerna. Kanske tråna lite efter Mr Tilney i Northanger Abbey (JJ Field igen, han är ju som klippt och skuren för dessa roller helt enkelt). Ja kanske det. Eller så blir det nåt annat. Vi får se.

Alternativt blir det några avsnitt Ally McBeal. Har märkt att jag känner igen mig i henne ibland. Vissa grejer iaf. Inte alltid in a good way. Så kan det vara.


Hahaha! Remember this one? Haha, fantastiskt! Starten på Bales karriär. Första filmen jag såg på bio. Oj vad jag lekte Mio min Mio efter det. Jag besegrade riddar Kato många gånger. Oh ja.

Nu måste jag ha mat. Hejdå!

tisdag 25 februari 2014

Finfrämmat

Jahaja, vad ska jag surra om den här gången. Tänkte att jag skulle uppdatera er om vilken theme song jag bestämt mig för. Men jag har inte hittat den rätta än. Återkommer om det.

Jag hade finbesök i helgen av mina älskade föräldrar. Åh vad jag tycker om dessa människor. Vad glad jag är att de finns i mitt liv. Jag behövde verkligen få träffa dem, hade sån hemlängtan. Det var väldigt trevligt att ha dem här. Det blev shopping, fika, uppsättande av ny fin hatthylla och en hel del OS. Man kan väl säga att jag under denna helg har sett mer sport än jag sett under hela det gångna året. Det har varit mycket OS som sagt. Skidor och hockey. Jag är ju inte speciellt förtjust i sport. Men efter den här helgen måste jag ändå säga att jag kanske förstår tjusningen med att titta på sport lite mer nu. Åtminstone såna här större tillställningar som just OS. Det var ganska trevligt att se. Visst, jag somnade då och då, men ändock ganska mysigt liksom. Och vi kollade på avslutningsceremonin. Jag var helt imponerad! Rackarns vad snyggt det var. Speciellt i början med vattnet och vågorna och folket som gjorde en massa coola formationer och grejer. Visuellt helt fantastiskt. Det måste ha varit en väldigt påkostad ceremoni. Hela det där OS-spektaklet måste har varit sjukt påkostat.

Såg filmen Her förra veckan. Den var inte lika imponerande som OS-avslutningsceremonin. Nej verkligen inte. Jag var ganska besviken faktiskt. Men det som suger mer än en tråkig film är när folk i biosalongen sitter och pratar i normal samtalston med varandra om hur dålig de tycker att filmen är. Och det gjorde de under hela filmen. Så sjukt störande. Usla kärringar. Håll käften eller gå härifrån ville jag säga, men sånt vågar jag ju inte. Jaja. Hoppas nästa film blir bättre. Imorgon är det dags för American Hustle. Vet inte alls vad jag ska förvänta mig av den. Ska bli spännande.

Hörrni, imorgon ska jag till tandläkaren. Wish me luck. Gah, längar inte!

tisdag 18 februari 2014

Ally

Alltså hörrni, Ally McBeal, vilken underbar tv-serie. Har kommit in på andra säsongen nu och plöjer avsnitt efter avsnitt. Bara längtar efter att se nästa. Jag visste att den var bra (har ju sett den förr) men så här bra minns jag inte att den var. Men jag kanske bara är nostalgisk. Hursom, jag sitter här och skrattar för mig själv åt alla bisarra karaktärer och händelser. Det är så weird, det är så roligt. Jag skrev ju om John Cage i ett tidigare inlägg. Vilken rackarns skön filur han är. Jag älskar alla hans egenheter. Hur han står och tittar sig själv i spegeln tills han hör klockor klämta och får starkare självförtroende, hur han tänker bäst när han är barfota, hur han använder sig utav "smile therapy" för att hantera livets jobbigheter. Alla roliga uttryck han har. Ibland önskar man ju lite grann att man själv var sådär konstig. Eller åtminstone att man kunde få ha det så roligt på jobbet som de verkar ha i serien.

Ally är ju också en väldigt speciell karaktär. I serien går hon till en terapeut som råder henne till att skaffa sig en theme song. En peppande låt som hon ska tänka på för att få bättre självförtroende och kraft till att möta livets alla händelser. Jag tänker att det kanske inte är en sån dum idé. Så nu ska jag minsann hitta min egen theme song. Kanske blir mitt liv bättre då. Man kanske kan lära sig mycket bra från den där serien. Jag kanske också skulle tänka bättre om jag var barfota. Vem vet.

fredag 14 februari 2014

En helt vanlig fredag

Hello there lovebirds och alla ni andra. Ja då var det Alla Hjärtans Dag igen då. Jag har väntat och väntat hela dan, men nej, ingen Flight of the Conchords-Bret har dykt upp och swept me off my feet. Ingen annan heller för den delen. Men det var ju som väntat. Det var en sjukt seg och tråkig dag idag. Vi har känt oss jätte-opepp på jobbet. Mot slutet av dagen fick jag lite smått panik för det kändes som dagen aldrig skulle ta slut. Och så blev jag yr och svettig och fick ont i huvudet. Jag har fått äta choklad- och gelehjärtan idag iaf. Det var ju åtminstone en liten stämningshöjare, om än väldigt så liten.

Nej alltså, kärlek. Romantik. Who needs it? Fjantigt...... fast lite vore ju ganska trevligt ändå...om man nu någon gång kunde falla för någon som det faktiskt finns en måttligt god chans till att kunna få. Men sånt brukar inte hända mig. Jaja.

Igår såg jag RoboCop på bio. Jag ger den betyget ok. Jag är inte speciellt exalterad. Hade visserligen inte så höga förväntningar heller. Enda anledningen till att jag såg den var ju egentligen att snygg-Kinnaman var med. Men om man säger så här, det kändes inte som rätt roll för honom. Inte för att han spelade dåligt, han var ju det bästa med filmen, han gjorde bra ifrån sig. Men det är fel att ha denna heting med i en film där man täcker hela hans kropp med nån klumpig usla robotdräkt. Han ska synas hela han, känns så ovärt annars. Men iaf, tack vare honom var filmen okej. Jag tyckte dock det var lite för tekniskt för mig och för mycket robotar. Jag gillar människor bättre. Men kul att ha sett den iaf. Denna Kinnaman alltså, han är fantastisk i serien The Killing. Så är det nån som inte har sett den än så råder jag er till att göra det. Genast. Så värt det.

Nu ska jag bänka mig framför teven. Snart är det ju På Spåret-final vetja! Jag har laddat upp med allt möjligt onyttigt. Chips, choklad, Ben & Jerry´s, coca cola, ballerinakakor, nutella. Jag kommer att må så dåligt efteråt. Men det får jag bekymra mig över då. Nu ska svullas och tänkas och mysas.

Har ju avslutat nästan alla de senaste inläggen med ett videoklipp, så det får bli ett nu med. Tyckte det skulle passa bra med lite Flight of the Conchords. Det var längesen. 


torsdag 13 februari 2014

Throwback Thursday

Ja hallå ja. Det är ju torsdag idag. Thursday, throwback thursday, tbt. Jag sitter här och tänker tillbaka på den gamla goda tiden när livet var som roligast. Det var igår jag fick lite flashbacks när jag fick för mig att jag skulle lyssna lite på Gavin DeGraw. Lyssnar på honom nu och tänker på alla fina minnen från förr. Igår tittade jag på filmklipp när jag och Klätt-Fia sjöng med högt och ohämmat till hans låtar. Mycket roligt att se... och ännu roligare att höra. Så vackert. Åh, Gavin-perioden, det var en fin tid. Har fortfarande lite svårt att förstå att jag kunde tycka han var så fantastiskt bra. Vi var typ besatta. Alltså, han är ju ganska smörig och så. Känns inte som nåt jag borde ha lyssnat på. Men då gjorde jag tydligen det och älskade det. Det var en av hans skivor som vi lyssnade på så sjukt mycket. Jag och Sofia kunde alla låtar på den där skivan. Utantill. Vi kunde varenda liten ton, varenda liten wailing. Ja kära nån. Det var kärlek. Jag tycker fortfarande om den skivan. Lite mysig liksom.

Så nu saknar jag min kära vän mer än vanligt. Vi hade det så sjukt roligt tillsammans. Det har vi ju fortfarande men det blir ju allt för sällan vi ses nu för tiden. Jag saknar verkligen den tiden. Gavin-tiden. Åh. Men det är ju tur att man har filmklipp och bilder kvar som man kan titta på och glädjas åt. Sofia är nu i Nya Zeeland och lever livet. Jag är ju en aning avundsjuk. Men hon har lovat att försöka fixa en dejt med Flight of the Conchords-Brett åt mig till Alla Hjärtans Dag. Men med tanke på att det är imorgon så känns det lite mörkt. Hur ska han hinna hit till dess?! Nä men det får väl bli ännu en Crappy Valentines Day. As usual.

Apropå minnen från förr. Jag har börjat titta på Ally McBeal. Det känns lite nostalgi tycker jag. Kommer ihåg att jag gillade den starkt. Gillar John Cage mest. Han är en sån underlig liten man med sina näsvisslingar, sitt nynnande och det där att han tar av sig sina byxor och hänger upp dem på dörren när han går på toaletten. Han är ju för skön. Kommer ihåg att han var med i en annan barndomsfavoritserie, Chicago Hope. Tror han blev skjuten och dog, jag tyckte det var jättesorgligt. Jaja. Robert Downey Jr var ju med i Ally McBeal också. Det är ju riktigt statushöjande.

Biodags! Kinnaman! Robocop! Wehey! Hörs hej.


tisdag 11 februari 2014

Frost vs Trassel

God afton!

Väldigt seg start på den här veckan. Trök, trötthet och yrsel. Bådar inte gott för resten av veckan. Jag vill ha helg nu. Och så vill jag ha hit mina föräldrar. För jag saknar dom. Ja, så är det!

Hörrni, var iväg och såg Frost på bio förra veckan. Den var bra. Tydligen är det samma folk som har gjort Trassel. Och därför blev det ju ganska naturligt att man jämförde de båda filmerna. Jag ÄLSKAR Trassel. Den bästa Disney-filmen ever! Det menar jag verkligen. Den är fantastisk. Så, var Frost lika fantastisk? Hmmm...nej. Låtarna är bättre i Trassel. Handlingen är bättre i Trassel. Karaktärerna är snyggare och intressantare i Trassel. Ja, man kan väl säga att allt är bättre i Trassel. Tycker Frost var lite för klyschig. Det är iofs Trassel också, men inte i lika hög grad. Man ska ju egentligen inte jämföra, det är ju egentligen helt olika handling i filmerna. Men man kunde ändå se vissa likheter. Jag tycker dock att Frost var väldigt bra också. Tyckte snögubben var söt, rolig stundvis. Är glad att jag såg den. Den är bara inte i samma liga som Trassel.

En annan sak som är så bra med Trassel är ju att Zachary Levi gör rösten till Flynn/Eugene. Jag började ju titta på Chuck i somras och det var väl då jag fick upp ögonen för honom. Åhh, Chuck. Så nördig och söt. Jag har just tittat klart på alla säsongerna av Chuck nu. Det blev ett ganska stort glapp mellan fjärde och femte (sista) säsongen. Tyckte säsong 1-3 var väldigt bra. Fyran var okej men där tröttnade jag lite. Men jag kände ju ändå att jag var tvungen att se klart. Så nu jag har äntligen gjort det. Femte säsongen kändes egentligen ganska onödig. Det var ganska tråkig handling och inte så många roliga stunder som i de tidigare säsongerna. Men min crush på Zach höll ändå i sig. Jepp, boyfriend material. Fastän den sista säsongen nu faktiskt inte var så jättebra så har jag ändå lite separationsångest. Jag kommer att sakna serien lite. Jaja, man får försöka hitta nån annan bra serie med nån annan dreamy guy att fylla tomrummet med helt enkelt.



Jo just ja, det är ju fine Måns Zelmerlöw som gör den svenska rösten till Flynn/Eugene, och jag tycker att Flynn/Eugene ser ut som en tecknad Måns. Visst har jag rätt? Tycker det är lite roligt att de är så lika varandra. Så jag tänker på Måns varje gång jag ser filmen. Men det är väl trevligt.

tisdag 4 februari 2014

Tisdags-update

Fy vad bitter jag blir på livet ibland. Eller ganska så ofta faktiskt. Så bitter på alla livets besvikelser och orättvisor. Suck. Men det är väl bara att bita ihop och försöka utstå. Just nu vill jag bara uttrycka hur mycket jag hatar den usla sjukdomen cancer. HATAR!!! Fast det gör väl alla. Men jag blir så usla frustrerad på att den finns överallt och förpestar allas liv. Man bara väntar ju på att den en dag ska drabba en själv. För det kommer den väl garanterat att göra. Nån dag. Nånstans.

Låt oss övergå till lite mer glädjande nyheter istället. Jag har köpt en ukulele! Äntligen. Har tänkt göra det hur länge som helst och nu har jag en i min ägo. En väldigt fin och grön sådan. Nu är det bara det svåra med att lära sig spela också. Jag vet ju tyvärr hur jag är när det gäller att lära mig nya saker. Inget tålamod. Men jag ska verkligen försöka nu. Jag måste. För jag vill så gärna kunna spela. Har ju testat lite och det går ändå ganska bra med de enkla ackorden. Det finns kanske hopp. Lyckades t o m stämma ukulelen själv. Ja alltså, men en stämapparat, men ändå. Jag kände mig stolt. Förhoppningsvis ska jag en vacker dag lyckas bemästra detta fina instrument.

Var på bio i helgen och såg The secret life of Walter Mitty. Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av den. Har lite svårt för Ben Stiller. Men tyckte om trailern till filmen och kände därför att jag borde se den. Jag blev positivt överraskad. Den var bra. Fast det som gjorde den bäst var nog musiken. Och det mycket tack vare den fantastiske José Gonzalez. Och så lite Of Monsters and Men förstås. Det var nice att se Ben Stiller i en seriös roll. Han brukar ju vanligen vara med i ganska så b-iga komedier. Jag måste även erkänna att jag vid något tillfälle där i slutet tyckte att han var lite snygg. Ja faktiskt. När han är lite rufsig, lortig, skäggig och ser lite rockstar ut.

Nästa film på agendan är Frost. I morgon. Får uttala mig om vad jag tyckte om den vid ett annat tillfälle. Annars längtar jag rejält tills jag ska få skåda denna film:

Kan vara så att jag blir lurad till att ha höga förväntningar på denna film dels av den självklara anledningen att käre Benedict är med i den och dels för att underbara The Lumineers spelas i trailern och ger en sån myskänsla. Jag vet inte, men jag tror den kan vara väldigt bra. Hoppas det iaf.

Tjingeling!


onsdag 29 januari 2014

The best quotes

Ok, efter det här inlägget ska jag försöka hejda mig i min Sherlock-besatthet. Jag förstår att man tröttnar på att läsa om det. Men det skiter jag i. Just nu måste jag bara få dela med mig av dessa fantastiska citat.


Mycroft: Hello little brother. How´s the exile going?
Sherlock: I´ve only been gone 4 minutes.
Mycroft: Well, I certainly hope you´ve learned your lesson.

Mycroft: We are in Buckingham Palace, the very heart of the British nation. Sherlock Holmes, put your trousers on!

Sherlock: Punch me in the face.
John: Punch you?
Sherlock: Yes, punch me in the face. Didn´t you hear me?
John: I always hear “punch me in the face” when you´re speaking, but it´s usually subtext.

John: You want to remember, Sherlock, I was a soldier. I killed people!
Sherlock: You were a doctor!
John: I had bad days!

Sherlock: What am I saying? This is brilliant. Phone Lestrade, tell him there´s  an escaped rabbit.
John: Are you serious?
Sherlock: It´s this…or Cluedo.

Mrs. Hudson: It´s a disgrace, sending your little brother into danger like that. Family is all we have in the end, Mycroft Holmes.
Mycroft: Oh shut up, Mrs. Hudson.
Sherlock & John: Mycroft!
Mycroft: Apologies.
Mrs. Hudson: Thank you.
Sherlock: Though do in fact shut up.

Mycroft: It´s been two years. He´s got on with his life.
Sherlock: What life? I´ve been away.

John: I don´t shave for Sherlock Holmes!
Mary: Ah, you should put that on a t-shirt.

Sherlock: Brilliant, Anderson.
Anderson: Really?
Sherlock: Yes. Brilliant impression of an idiot.

Sherlock: So! This investigation might move a bit quicker if you were to take my word as gospel.

Sherlock: In your own time… But quite quickly.

Sherlock: Shut up!
Lestrade: I didn´t say anything.
Sherlock: You were thinking. It´s annoying.

Sherlock: Anderson, face the other way. You´re putting me off.

Donovan: Are these human eyes?
Sherlock: Put those back!
Donovan: They were in the microwave!
Sherlock: It´s an experiment!

BÄST!


lördag 25 januari 2014

Saturday night

Sitter i mysbelysning och lyssnar på Vivaldi. Tänkte att det var ett perfekt tillfälle att dela med mig lite av det som hänt i mitt liv den senaste tiden. Låt se...

Jag och Charlotte hade Lord of the rings-maraton för ett tag sen. Alla tre filmerna, extended version. Det tog cirka 11 timmar. Och då tog vi inte speciellt långa pauser heller. Crazy! Men det var väldigt kul att se filmerna igen. Har ju visserligen sett dem några gånger. Men det var längesen jag hade sett dem då så det var kul att få Aragorn-tråna lite grann igen. Gosh, het! Och så glädjen att få se och lyssna på Pippin igen, den skotske raringen. Ja, det var trevligt helt enkelt.

Ida tog sin socionomexamen nyligen så det var det lite firande där. Hon fick konsertbiljetter av mig och Judith till Bo Kaspers Orkester i mars. Har inte lyssnat speciellt mycket på dem, men tror nog att det kommer att bli en bra kväll.

I torsdags var jag och Charlotte på musik-quiz. Jag älskar quiz!! Det är så roligt. Det gick dock inte speciellt bra för oss. 77 rätt av 110. Ändå mer än hälften, så vi var ganska nöjda iaf. Som sagt, älskar quiz. Tittade på På Spåret i går. Varför ska det vara så sjukt usla svårt hela tiden. Jag kan möjligen någon enstaka följdfråga ibland. Och musikfrågorna brukar kunna gå ibland. Men jag kan i princip aldrig lista ut vilken stad de reser till. Men, i går lyckades jag lista ut Moskva på 10 poäng. Mäkta stolt!!! Och så klarade jag nån musikfråga. Sen gick det utför.

I dag har jag varit pysslig och fixat lite nya tavlor till min lägenhet. Jag är mycket nöjd. Gjorde även min egen version av kylskåps-poesi. Sherlock-poesi, eller rättare sagt Sherlock-quotes. Vilket nästan är som poesi för det är så rackarns bra citat i den där serien att det är ljuvligt för öronen. Som ni märker har jag fortfarande inte kommit ur min Sherlock-bubbla. Nej, det kanske dröjer ett tag. Jag tänker minsann bjuda på en massa underbara citat här, men det får bli en annan gång. Eftersom jag redan kollat klart på alla säsonger nu så nördar jag klipp på Youtube istället. Så här sitter jag för mig själv i soffan och skrattar åt dessa fantastiska klipp.

Hahaha, "Like a fairy". Love it!!!

Apropå Sherlock, eller ja, Benedict Cumberbatch. Såg 12 years a slave på bio för ett tag sedan. Både han och Michael Fassbender i samma film. Det är ju för bra för att vara sant. Men det var sant. Det var ett bra spenderande av tid, titta på dessa finingar. Visserligen var de slavägare, Fassbender en ganska otrevlig sådan. Men ändock så rackarns heta.

Ser fram emot en massa nya filmer som ska komma under året. Får se om jag i år kan klå antalet biofilmer under förra året. Tror det blir lite svårt, men vi får väl se. Detta år ser jag fram emot att se The secret life of Walter Mitty, Frozen, RoboCop (kanske, men i så fall enbart för att snygg-Kinnaman är med), Austenland, Snowpiercer, American hustle, Inside Llewyn Davis, August: Osage County (Cumberbatch!), The Grand Budapest Hotel, Captain America: The winter soldier, The amazing Spiderman 2, X-Men: Days of future past (Fassbender!), The hunger games och så förstås sista Hobbit-filmen. Nämnde ju The Grand Budapest Hotel, som är gjord av den underbart konstige Wes Anderson. Gillar hans filmer, ser mycket fram emot denna. Men apropå honom, såg på Saturday Night Live en kväll för ett tag sedan. Brukar inte tycka de är så roliga, men det jag såg då skrattade jag högt åt. Det var en parodi på Wes Anderson. Så klockrent! Eftersom det faktiskt är Saturday night nu, så att säga, så tänkte jag avsluta inlägget med detta roliga klipp:

onsdag 15 januari 2014

Sherlock-special

Jag har mycket inom mig som jag skulle behöva få utlopp för. Känslor. Tankar. Jag är en sån som håller det mesta inom mig. Det skulle behöva ändras. Jag tänker att jag därför borde börja skriva mer i den här bloggen. Skriva av mig liksom. Det har ju inte varit mycket till aktivitet här det senaste året. Men nu ska jag försöka skriva oftare som sagt. Vet inte hur det kommer att gå. Förmodligen blir det en massa meningslösa tråkinlägg, men då har jag iaf fått ur mig det jag har i tankarna. Som sagt, vi får se hur det går.

Just nu har jag en massa nördighet i mig som behöver komma ut. Jag erkänner att jag är ganska nördig. Väldigt nördig när det gäller vissa saker. Det som jag nu tänker ge utlopp för är Sherlock-nörden i mig. Såklart. Vad annars. Jag har så mycket tankar om detta ämne. Och då förstås framförallt den fantastiska BBC-serien Sherlock. Jag har just lyssnat klart på en podcast som hade en intervju med seriens skapare Mark Gatiss och Steven Moffat. Ja, så nördig är jag alltså, jag lyssnar på podcaster om serien. Mycket intressant var det. Jaja. Här kommer min Sherlock-special.

Jag bara älskar denna serie. Den är det bästa jag någonsin skådat under min 27-åriga tid med television. Så vad är det som är så sjukt bra med den? Allt! Först och främst, karaktärerna. Favoriten är ju förstås Sherlock. Underbart spelad av Benedict Cumberbatch, ja det kan ju inte bli annat än amazing då. Han har nåt speciellt alltså. Han är så cool, så briljant, så rolig, så smart, så odräglig, så HET. Han är ju inte en speciellt trevlig människa. Men man älskar honom ändå. Och John Watson är väl hur rar som helst. Man förstår inte hur han står ut, fast ändå gör man det. Man förstår ju varför han tycker så mycket om Sherlock. Det skulle jag också ha gjort. Det är bara för honom att stå ut antar jag. Det får vara värt besväret. Tycker Martin Freeman spelar rollen som Watson väldigt bra. Sen har vi Sherlocks bror Mycroft, som spelas av seriens ena skapare Mark Gatiss. Han är fantastisk. Så rackarns dryg och snobbig ibland, men man kan ju inte annat än älska det. Och han och Sherlocks relation är ju hur kul som helst att se. De beter sig som att de inte gillar varandra speciellt mycket men under ytan märker man ändå kärleken. Speciellt från Mycrofts sida. Till sist har vi seriens bästa bad guys. I de två första säsongerna är Moriarty Sherlocks huvudnemesis. Denna Moriarty alltså. Andrew Scotts skådespelarinsats här är något av det bästa jag sett i skurkväg. Han ser så söt och oskyldig ut, men så är han så evil under ytan. I love it! Scenen som utspelas vid poolen i sista avsnittet på första säsongen, med Moriarty och Sherlock, är så rackarns bra. Jag ryser när jag ser den. I den tredje och nyaste säsongen får man möta Charles Augustus Magnussen som har en massa otrevlig vetskap om folk i sitt "mind palace" som han utnyttjar för utpressning. En man som helt ohämmat ställer sig och kissar i Sherlocks öppna spis, som slickar en stackars kvinna i ansiktet och som upprepat knäpper Watson i ansiktet med fingrarna bara för att han vet att han kan göra det utan att Watson kommer att göra motstånd. Han är en väldigt otrevlig människa. Men ack en sån bra karaktär. Han har den rätta skurk-looken. Och såklart spelad av en bra skådespelare (som alla andra), danske Lars Mikkelsen (bror till Mads). Ja detta är ju favoriterna. Men jag gillar de flesta i den här serien. Lestrade, Molly, Mrs Hudson. Ja, Gatiss och Moffat har hittat ett riktigt top notch skådespelarcrew.

Vad älskar jag mer? Jo musiken. Den ger den rätta känslan. Och serien är så snyggt filmad. Varje liten vy av London får mig att vilja åka dit. Jag hoppas verkligen att jag kan göra det snart. Jag vill dit igen. Då ska jag Sherlock-nörda rejält! Och det är ju inte bara vyerna från staden jag gillar. Jag menar, hur gärna vill man bo i Sherlocks lägenhet. Så gärna!! Jag vill också bo där! Gärna med Sherlock. Men man kan ju inte få allt som man vill här i livet. Så jag nöjer mig med att försöka att få en någorlunda bra Sherlock-feeling i min egen lägenhet istället.

Har ju nyss tittat på den tredje, nyaste säsongen nu. Älskade de två första, och den här tredje gjorde mig verkligen inte besviken. Jag har skrattat åt väldigt mycket den här säsongen. Men bra humor, inte cheesy. Det får ju inte bli för mycket komedi av det hela. Men det tycker jag inte det har blivit. Det har fungerat väldigt bra. Jag har känt mig så glad inombords efter varje avsnitt. Och i sista avsnittet hände det så mycket överraskande saker så jag bara tänkte WHAT?! Men det var kul. Det var bra överraskningar. En annan sak jag gillade med den här säsongen var att man fick se Sherlock och Mycrofts föräldrar (som är Benedicts föräldrar i verkliga livet. Fun fact.) De var så normala. Kul att två så annorlunda människor har så normala föräldrar. En annan fun fact är ju att Amanda Abbington som spelar Mary faktiskt är Martin Freemans flickvän/fru/partner??? (vad säger man, vet inte om de är gifta) in real life.

Klockrena citat finns det mycket av i denna serie. En annan anledning till varför den är så bra. Som dessa:
"We´ve got ourselves a serial killer. Love those - there´s always something to look forward to."
"Baker Street. Come at once if convenient. SH. If inconvenient come anyway. SH"
"I´m not a psychopath, Anderson. I´m a high-functioning sociopath. Do your research."
"Is it nice not being me? It must be so relaxing."
"Anderson, don´t talk out loud. You lower the IQ of the whole street."

Ja, som ni märker gillar jag Sherlock. Det finns ju även en till serie som handlar om honom som heter Elementary. Också väldigt bra serie. I början tyckte jag det var lite segt att komma in i den. Men efter några avsnitt så var jag fast där med. Inte i närheten lika bra som Sherlock men ändå hygglig. Jonny Lee Miller är en bra Sherlock Holmes tycker jag. By the way, han och Benedict har spelat teater tillsammans i Frankenstein. De turades om att spela Frankenstein och monstret. Åh vad jag skulle ha velat sett den teatern! Jag tror den var väldigt bra. Borde bli det med de skådespelarna.

That´s it. Slut på Sherlock-special.