Känner mig lite smått uttråkad om dagarna nu för tiden. Så jag försökte vara lite kreativ idag och göra ett t-shirttryck. Ett Heroes-tryck. Så här blev resultatet. Ja alltså, det är inte jag som gjort bilden. Men jag tryckte den på tröjan iaf, så lite kreativt var det väl ändå. Johan, ser du att det är vår käre sylar på bilden? Haha, i like it! Tack och lov för Heroes. Oh dear, I´m such a geek.
Jag beslutade för nån timme sedan att jag måste få nåt slut på mitt tjockisliv och att det var dags att börja motionera. Jag vill ta tillbaka beslutet.
Kom just tillbaka från en joggingtur (eller jogging och jogging. Jag kallar det jogging, ni skulle förmodligen kalla det promenad med korta,korta jogginginslag). Nu känner jag mig helt död. Tyckte jag var så duktigt först som var så hurtig. Efter typ 50 meter (ok 100 meter kanske, överdrev lite) av jogging ville jag lägga mig ner på backen och kräkas och gråta. Motion är inte min grej. Inte tråkig motion som jogging och promenad iaf. Jag får helt enkelt fortsätta mitt tjockisliv och bli fet och otränad. Vad ska jag göra liksom? Jag har inte råd med några usla friskispass.
Johan gav mig glädjande nyheter idag och en glädjande gåva. Det är dags för Heroes igen! Hurra! Har nu snart första avsnittet av säsong fyra i min ägo. Det är nästan så ögonen tåras av lycka. Tack Johan.
Vad har jag kvar på agendan idag? Jo, det ska duschas, rakas ben, handlas, lagas mat, kanske spelas lite gitarr, ringas till systern och spanas på t-shirts på internet. Och just ja, ikväll är det Idol. Yey! Mycket att hinna med. Så det gäller att sätta fart. Ciao!
Nu när jag bara är hemma och inte har något att göra om dagarna, vore det inte ett ypperligt tillfälle att bli beroende av nåt nördigt dataspel då? Det tycker jag. Då kan jag sitta och spela hela dagarna och hela nätterna. Problemet är att jag inte har nåt dataspel. Är det nån som har nåt nördigt dataspel åt mig? Eller nån som vet om det finns nåt bra beroendeframkallande onlinespel? Eller ska jag försöka skaffa en X-box eller ett playstation eller nåt? Nån som har att sälja billigt? Fy vad kul det vore att ha! Kanske jag ska satsa på att bli nörd fullt ut, som de härliga killarna i The Big Bang Theory. Bli som Sheldon och endast ha t-shirts med tecknade superhjältar på och vara ett geni. Jag har ju faktiskt en Wolverine-tröja nu så jag är ju en bit på väg iaf. Och så kan jag börja titta på Star Trek. Vore det inte bra för mig? Då behöver jag ju inte tröga runt och ha tråkigt varje dag. Värt att fundera på iaf.
Ikväll är det Idol igen. Yey! Heja Calle! Han måste ju klara sig länge. Hoppas verkligen att han håller måttet. Hans audition var ju grym iaf. Fy vilken Idolnörd jag känner mig som. Men det är nog så, att vara nörd är mitt kall!
I morse när jag vaknat gick jag som vanligt till toaletten för att uträtta mina behov. Och vad möter jag när jag öppnar dörren om inte en gigantisk äcklig usla monsterspindel. Jag fick hjärtat i halsgropen , flämtade till och stapplade bakåt i förskräckelse. Sen stod jag där skräckslagen och stilla i några minuter och funderade på hur i hela friden jag skulle få bort besten från mitt liv. Ska jag ta dammsugaren? Nej då kanske den kan krypa upp igen (knappast troligt, but still, jag tar inga risker). Ska jag ta ett papper och mosa den? Nej den är alldeles för stor och äcklig för att jag ska kunna komma så nära inpå för att kunna döda den på det sättet. Sen kom jag ju på det jag borde kommit på från första början. Spindeln är ju i duschen. Dränk den vettja och spola ner den i avloppet. Så det gjorde jag. Nu har den mött sin skapare. Hoppas jag.
Igår blev jag tillfrågad att jobba i jul. Det är såna stunder man känner att livet har passerat alldeles för fort och man verkligen har lämnat den trygga oskyldiga barndomen. Dagen man bryter det traditionella julfirandet hemma hos sina älskade föräldrar för att istället tillbringa julen jobbandes på en akutmottagning ca 40 mil från sina älskade föräldrar, den dagen måste ju vara det ultimata slutgiltiga steget in i vuxenvärlden. Så nu är frågan, ska jag ta det steget eller ska jag hänga kvar i nåt slags mellanting ett tag till? Ensam på julafton liksom, är jag redo för det? Jag får ta och fundera ett tag till. Men det är klart, man tjänar väl ganska gött med pengar en sådan helg så det kanske är värt det. Hmm...
Igår lyckades jag även fixa några jobbpass i november och december. Inte mycket men alltid något. Kära nån, jag vill ha en inkomst!!!! Jag och Erika ska ju kanske dra till London och kolla på musikal. Sånt är ju inte gratis. Och jag och Tater Nuts ska ju dra till London och leka groupies och leta reda på Coldplays studio och springa runt i coola musikaffärer. Och jag ska ju dra till Skottland och hitta mig en snygg skotsk greve som är läkare och har ett slott. Om inte en snygg skotte så kanske en grek. Sen jag såg "Systrar i jeans" igår så blev jag lite sugen på att tillbringa en sommar i Grekland och hooka upp med en het grek och åka vespa. Så nu är Grekland på listan också. Hur ska det här gå?
Näe, jag ger upp. Vad är det för mening med att kämpa emot egentligen. Det är ingen mening alls. För dom är så underbart bra. Jag struntar i om jag är lite besatt. Dom gör mig glada och det är väl allt som betyder nåt. Jag tröttnar inte! Än iaf. Inom sinom tid gör jag antagligen det, men jag tänker njuta så länge det varar. Jag älskar Coldplay!!!
Nu tänker jag shejka loss till Viva la vida. Ja det tänker jag! Det är dom värda. Ni skulle ha varit med när jag var hemma hos päronen. Det var nog en syn utan dess like. Då shejkades det och sjöngs för glatta livet. Det togs i för kung och fosterland. När jag var ensam i huset alltså...annars hade jag skämts lite. Faktiskt. Men oj så frigörande det var.
Imorgon är det kör. Den där kören som jag sagt om och om igen att jag ska sluta vara med i. Men likväl är jag där ändå, nästan varje gång. Jag tycker ju inte ens om att sjunga....såvida det inte är Viva la vida förstås! Kärlek!!! Jaja, vi får väl se hur länge jag blir kvar. Troligen för evigt.
Den där Chris, han är väl riktigt giftasmaterial han. Det var ju för synd att någon annan insåg det före mig. Annars hade jag ju absolut haft en chans...
Hahahahahaha! Tänk om han verkligen skulle vara ett sånt här drygt arsel i verkligheten. Fy vad lurade vi alla skulle vara! Ja man vet ju faktiskt inte säkert.
"I wanna get back for Deal or no deal. Plus, Gwyneth´s making drumsticks."
Joråsörrusatte, då har man varit på Arbetsförmedlingen idag då. Det är ju så att man får kalla kårar längs ryggraden. Så fort jag sätter min fot där inne så blir jag gravt deprimerad. Så även idag. Fattar inte vad det är med det där stället som så snabbt kan ge såna jobbiga känslor och ångest. Nej fy! Jag var tvungen att trösta mig med glass och två avsnitt av The Big Bang Theory när jag kom hem. Efteråt mådde jag bättre.
Alltså, oh dear vad jag gillar Sheldon i "Big Bang". Han är min idol. Han är ju så underbart skön. Så underbart rolig. Så underbart nördig. Jag vill ha honom! Ojojoj, vilken humor den serien besitter.
Jag funderar på att börja videoblogga. Jag tänker mig att den skulle kunna vara i stil med detta: Eller vad säger ni? Känns det inte väldigt "Jessica" över det hela? Jag menar, hur mycket djup ska det behöva vara i en blogg liksom. Detta är väl fullt tillräckligt.
Nej kära nån alltså, hahaha, skämtar hon eller vad?! Finns det såna människor i verkligheten? Jag är imponerad.
Idag när jag skulle cykla till affären stod det några snorungar inne på en gård alldeles vid vägen och fnittrade. Förstod genast att de hade nåt lurt på gång. Då råblängde jag på dom med the evil eye och så kastade dom grus på killen som kom efter mig istället. Usla snorungar! Fy alltså, ibland ger dom där små liven mig mordtankar. Jobbiga små kvalster är vad dom är ibland. För det mesta. Eh!
Arbetsförmedlingen imorgon. Humöret på topp....NOT! Hatar arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen är systematisk och ångestladdad nedbrytning av psyket!
Ett avsnitt av The Big Bang theory innan jag går och lägger mig kanske. Hmmm...ja kanske det. Tack ännu en gång kära kusin för den glädjande gåvan :)
Fy vilken skitdag det var idag. Jag vaknade upp och kände direkt på mig att det inte skulle bli en bra dag. För det första skulle jag lämna mitt älskade hem och mina älskade föräldrar och åka tåg typ hela dagen. För det andra så regnade det. För det tredje krånglade datorn en massa på morgonen så jag höll på att få psyk. Sen när jag väl kommit på första tåget så var det nåt fel på rälsen eller nåt så tåget fick stanna flera gånger och körde skitsakta och blev försenat. Eftersom detta var en skitdag så var jag nästan helt säker på att jag skulle missa nästa tåg. Men tur nog så hann jag, men ganska på gränsen. Så man kan väl säga att jag varit ganska så deprimerad idag.
Coldplay var idag ljuset i min mörka tillvaro. Vilka annars liksom. De var dom som drog mig upp åtminstone en bit över ytan i depressionens stora träsk. Fy vad bra dom är alltså. Idag försökte jag dock bota min Coldplayfeber genom att lyssna på annan musik. Men näe, det gick inte. Min själ och mina öron ropade efter mer av Chris. Mer Chris! Så jag gav efter och bytte såklart tillbaka. Kommer jag någonsin att komma ur denna trans? Vem vet, but I like it!
Det har varit en ljuvlig hemvistelse iaf. Jag har fått ut allt jag ville få ut av den. Det har varit fint väder, jag fick träffa Tater nuts och jag har tillbringat mycket tid med mina underbara söta föräldrar. Så fick jag ju träffa syster, magen och Kristofer också vilket var ett plus. I och med detta hände det mycket spännande. Jag har hjälpt Elin att "bygga bo" (eller är det "nesting" det heter? Fast det är ju på engelska iofs) genom att deltaga i monterandet av skötbord, jag har provat Kristofers gubbkeps (looking good!), jag har klättrat på gravhögen, jag har sett Kristofer i hans egensydda, färgglada och alldeles för tajta hip-hop-byxor som han sytt i slöjden nån gång i livet. Förskräckligt fula byxor vill jag påstå. Tror han tyckte det själv med faktiskt men verkade ändå ganska stolt över dom. En av de grejer jag gillar bäst med herr Kristofer är hans förkärlek till fula saker. Han gillar mycket fult. Han vill att hans eget barn ska ha ett fult namn och fula kläder. Ja alltså, jag tycker det är beundransvärt.
Just ja, så hittade jag en Sverigetröja hos Elin som jag fick också. Jag gillar ju egentligen inte att titta på fotboll....eller nån sport alls för den delen. Men ok, nu när jag har en Ljungberg-tröja är det kanske dags att ändra attityd och bli fotbollsfanatiker. Heja Sverige!
Det bästa med att vara förkyld är att man får sån het röst. Oh yeah! Natti natti!
Näe! Jag förstår inte folk som trackar ner på Peter Jihdes insats som programledare i Idol. Jag tycker han är skitrolig! Jag är nästan lite kär i honom. Ja, jag skulle nog kunna gifta mig med honom...om han inte var sån sportnörd. Och hur underbar är inte den där juryn alltså. Så mycket bättre än den gamla juryn. Fy vilka störtsköna människor! A whole bunch of niceness liksom!
Hittade den här bilden hemma från min och Kristinas photoshoot i gymnasiet. Visst är den snygg? Vi skulle ta foton av de sju dödssynderna. Gissa vilken detta är. Det är by the way kladdkaka på fatet om ni inte såg det direkt. Det var tider det!
Jag har dragit på mig en förfärlig usla förkylning. Så nu går jag runt här hemma och snorar, hostar, nyser, ser för usla bedrövlig ut och tycker synd om mig själv. Jag tror hjärnan har bytts ut mot snor. Känner mig lite smått däckad. Har därför beslutat att jag är värd en extra dag hemma. Så det bär inte av tillbaka till öret förrän på onsdag. Gött! Det har varit underbart att ha varit hemma. Kommer att bli jobbigt att åka härifrån. Nä hörrni, nu ska jag leta jobb på nätet. Bye bye love, bye bye happiness!
Oh how I love my ipod. Denna lilla tingest som kan glädja så mycket och skänka sån tröst i jobbiga tider. Ipodens magiska musikvärld är min fristad. Speciellt när föräldrarna tvingar ut en med på promenad med små avstickare för att plocka svamp...i skogen! Suck. I skogen finns det ju kryp. Huga!
Jaha. Här blir man ditched av syrran för en barnmorska. Är det syskonkärlek det? Väl halvvägs hit får man medelande att syrran blir sen. What to do en timme på deras gård? Jo varför inte klättra upp på gravhögen och sätta sig och filosofera litegrann med lovely Coldplay i öronen. Vilken utmärkt idé. Tyvärr var det inte helt genomtänkt. Det blåser som bara den och jag FRYSER! Men men, vad gör man inte för lite relaxing ute i det gröna och den friska lantluften. Fast nu klättrade det en spindel och en myra på mig så jag kanske måste ge mig av illa kvickt. SPIDERS FREAK ME OUT! Usch, nu har jag krypkänsla på hela kroppen. Good day. I said good day!!!
Var in en sväng till stan idag för att hälsa på mina gamla kollegor på sjukhuset. Efter det funderade jag på om jag skulle åka hem direkt eller gå lite i affärer. Men eftersom jag i princip hatar att gå i affärer kände jag verkligen inte för att göra det. Å andra sidan så ville jag köpa Coldplays live-DVD. Kanske man skulle ta och titta in lite snabbt på Åhléns ändå. Men så tänkte jag, nej men kära nån, om den inte finns i Örebro, varför skulle den då finnas i Hudiksvall av alla ställen. Så jag bestämde mig för att åka hem direkt. Sen kom jag på hur usla störd jag var. Hur tänker jag egentligen?! Klart att den kommer att finnas i Hudiksvall av alla ställen när den inte finns i Örebro. Så är det ju alltid. Och såklart så var det som så. Där stod den nästan som med en gloria runt om sig på hyllan och bad mig att köpa den. Så det gjorde jag. Nu är jag en stolt ägare av Coldplay Live 2003-dvd:n. Hurra!
När jag kom hem satte jag i filmen i dvd-spelaren, vred upp volymen och placerade mig i soffan framför föräldrarnas storbilds-TV och bara njöt!!!!
Till extra glädje för mig så fick jag även med två skivor till med filmen, Parachutes och A rush of blood to the head. ”Yehey”, tänkte jag. ”Parachutes har jag ju inte än”. Nu har jag det. Och två exemplar av Rush of blood. Hmm…men det var det värt tyckte jag. Det var så billigt ändå. Först tänkte jag att jag skivan skulle bli en gåva till mitt ännu ofödda systerbarn som en del i min rockinskolning. Men sen började jag fundera och kom fram till att jag inte vågar lita på att syrran och Krille kommer att spela upp skivan för knodden. Jag fick kände en oro av att skivan skulle hamna i botten av någon låda eller längst in i en överfull garderob eller nåt liknande, allt för att hindra mitt mission att skapa en rockbebis med världens bästa musiksmak.
Så nu har jag bestämt att jag ska skola in min kära mor i the joy of Coldplay istället. Skivan får bli en gåva till henne istället. Känner på mig att hon kommer att hoppa av glädje. Hon måste tycka om den! Men alltså, jag spelade lite för henne igår och det gick förvånansvärt bra. Jag tror jag kanske kan lyckas med mitt uppdrag. Fingers crossed! Jag ska skapa en rockmamma! Oh yeah!
By the way, i måndags satt jag och Sofia och försökte komma på snygga namn man kan döpa sina barn till. Vi kom fram till att det inte finns några acceptabla tjejnamn. Inte på svenska iaf. Alltså namn, flick som pojk, är såå mycket snyggare på engelska. Varför bor vi här?! Men ok, om man nu ska envisas med att ha barn, se då till att fixa fram ett av det manliga könet så behöver man inte slita sitt hår alltför mycket i namnbestämmandet.
Om man bortser från det faktum att det luktade blöt hund på tåg nr 1 så var det en ganska behaglig resa. Det gick snabbt och smärtfritt. Den där resan brukar ju ta forever ibland.
Igår hade kyrkjouren reunion. Åh så trevligt det var. Men tyvärr blev Ewa försenad så vi hann inte med några djupa andliga frågor i "Fråga Ewa". Men jag förlåter henne eftersom hon bjöd mig på goda pannkakor.
Vi försökte oss på att jamma lite igår också. Det lät inte så bra. Det var mest som ett buller liksom. Det där med trummor är inte så enkelt som det ser ut. Idag har jag tänkt jamma lite för mig själv. Kanske. Om jag orkar ta mig upp för trappan och göra mig i ordning och cykla iväg till kyrkan där gitarren finns. Känns lite jobbigt så jag kanske skippar det och sitter här hemma och degar framför datorn istället och lyssnar på Coldplay på hög volym. Kanske lite dans också. Who knows?
Äntligen! Ännu en dag med jobb avklarad och imorgon bär det av hemåt. Åh vad skönt det ska bli att få komma hem. Imorgon ska kyrkjouren återförenas och det ska spelas trummor så att öronen börjar blöda och sen ska kvällen avslutas med lite Fråga Ewa-session. Härliga tider! Måste börja fundera ut några djupa frågor att diskutera.
Idag har det varit en hektisk dag på jobbet. Ojojoj. Datasystemet har inte funkat för det har hållit på att uppdaterats eller nåt sånt, så vi har fått skriva allt för hand. Alla journaler för hand.
Neeeeeeeeee......klart vi inte skrev alla journaler för hand. Det var bara alla patientuppgifter som behövdes skrivas ner för hand eftersom vi inte kunde registrera dom i datorn. Så som sagt, det blev lite hektiskt när man blev tvungen att jobba på ett annat sätt och saker och ting tog lite mer tid än vanligt. Även att det var väldigt många patienter idag. Sånt kan ibland vara usla jobbigt, men idag var det ganska bra för att tiden gick så mycket snabbare. Och så dök det inte upp några komplicerade grejer att utföra.
Idag var det en av sköterskorna som tyckte det var konstigt att jag var på jobbet för att hon trodde att jag var barnledig. "Det hoppas jag verkligen inte att jag är" var mitt svar. Nej kära nån, det hade ju varit jobbigt och aningens pinsamt om man missat en sådan sak. Sen så är jag så fruktansvärt dålig på att handskas med barn också. Men som tur var så hade sköterskan ju förväxlat mig med en annan person. Så nu behöver jag ju inte bekymra mig om det längre. Puh!
Nu ska jag nog sova snart så att det snabbt blir imorgon och jag får åka hem. Lycka! Puss på er mamma och pappa, snart kommer jag!
Home at last! Efter 11 timmar på akuten. Puh. Det var jobbigt. Psykiskt jobbigt åtminstone. Man bara räknar ner timmarna och kollar på klockan och vet att man måste vara kvar flera timmar till. Så usla trååkigt alltså. Så då måste man ju försöka hitta små glädjeämnen i tillvaron som hjälper en att ta sig igenom dödspasset. För mig innebar det mailterror till kära tater nuts. Bara en massa totalt meningslösa mail. Det var kul för mig, men var det kul för henne? Söta läkaren och mustash-axel var också bra för min trivsel kände jag. Och tanken på att få åka hem på måndag. Och tanken på att få träffa tater nuts på måndag. Och tanken på att få lyssna på Coldplay när jag slutat jobba. Ja som ni märker så lyckades jag ta mig igenom dagen med ganska mycket hjälp. Men utan allt detta, vilken fruktansvärd dag det hade varit då.
Nu har min oro börjat blomma igen. För det lilla livet som växer och frodas i min systers mage. Det är det där med jazzen igen alltså. Hur ska det gå egentligen. Jag har sett ett klipp på hemska saker som kan hända av jazz. Och jag är rädd att det kommer att locka mitt kära systerbarn ner i fördärvet som jag kallar för jazzsjukan. Kolla bara på det här:
Fattar ni min skräck. Ja alltså, jag får nästan ont i magen av oro. Jazz nästan splittrade Coldplay, världens bästa band. Tänk om stackars Potifar bildar världens bästa rockband. Och sen får han "jazz" och äventyrar hela bandets framtid och framgång. Det får bara inte hända. Nu gick det ju som tur var bra för Coldplay i och med att Johnny insåg att han hade problem och kunde ta sig ur det, men det betyder ju inte att Potifar har samma flyt. Nej Kristofer, du får ta det varsamt med jazzen i Potifars närhet. Lova mig det! Men du, för all del, lär barnet allt du kan om musik ändå, ditt musikgeni! Men tänk på att behärska dig med jazzen bara. Suck, jag vill också vara ett musikaliskt underbarn!
-John, what is this? "Play more solos. If it´s not jazz, I won´t like it". Chris, he´s got jazz! -What?! -There´s nothing wrong with jazz. -John, have you completely lost your mind.
-What´s this? -It´s a cigarette. -It´s a jazzcigarette John! -Well yeah. There´s nothing wrong with jazz. Listen.
-You know, if one of us goes jazz, Coldplay is in trouble!
-Hi, I´d like to buy a saxophone. Does it play be-bop? YES! YES!
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha! Oh dear vad jag har skrattat åt det här. Förmodligen är det bara jag och Sofia som tycker det är kul. Men äsch. Coldplay in my heart! Haha, fy vad ni är less på att läsa om Coldplay i min blogg nu. Jag känner det på mig. Men det är bara att stå ut! Moahaha!
När man bara är hemma som jag är nu för tiden och inte har nåt speciellt att göra på dagarna så är det ju ett förträffligt tillfälle att hitta på en massa galna upptåg. Så idag bestämde jag mig för att ge mig ut på ett äventyr. Istället för att handla på gamla goda Ekershallen som jag alltid gör......så hoppade jag upp på cykeln och begav mig ut på galej i riktning mot....Willys! Wohoo! Crazy, I know! Men det var liksom dags kände jag. Det var bara en grej som hindrade mig...jag hittade inte dit. Men eftersom jag ändå var ute på äventyr så tänkte jag att äsch, man lever ju bara en gång, jag frågar någon jag möter om vägen. Och det gick ju alldeles utmärkt. Snart var jag framme vid mitt mål. Oj vad spännande det skulle bli. När jag kom ut därifrån hade jag bara köpt saker jag lika gärna kunde ha köpt på Ekershallen. Så då kände jag mig lite down. But hey, jag fick tag på en kokosyougurt iaf. Såna delikatesser finns inte på Ekers. Så lite nöjd var jag ändå...tills jag kom hem och såg att jag hade fått post från SKTF som påminde mig om att jag var arbetslös och har ett tragiskt liv. Nej hörrni, nu ska jag deppa ihop en stund och sen ska jag försöka vara effektiv på nåt sätt. Eller spela gitarr...har inte bestämt än. Eller varför inte göra som Kelso: "Hey, let´s throw stuff at other stuff". Han är så vis den där Kelso. Han vet hur man dödar tid han. Eller så gör man som min käre vän Jack Sparrow: "Now, where is that monkey? I want to shoot something!"
Gaah! Död åt arbetslöshet! Pest och ödeläggelse åt allt som har med arbetslöshet att göra såsom arbetsgivarintyg hit och arbetsgivarintyg dit. Varför började jag inte plugga ändå? Jag hatar det här! Det är mina andra dag som arbetslös och jag har redan ångest. Idag ska det jobbas på akuten iaf. Får hoppas att det kan glädja mig lite. Det är ju åtminstone en dag som ger klirr i kassan.
Vad ska man nu göra på dagarna liksom. Suck. Planera sitt framtida bröllop som förmodligen aldrig kommer att ske?.....hmmm, ja kanske det. Lära sig spela de svåra ackorden på gitarr? Kolla igenom alla filmer man har? Lyssna på alla skivor man har? Ja som ni ser så finns det ju faktiskt många valmöjligheter. Sen om det finns tid emellan kanske man borde söka lite jobb också....som om jag någonsin kommer att få något....nej fy, nu är jag för negativ. Bäst att sluta. Så vi avslutar med lite glada nyheter:
Glory Hallelujah! Nästa vecka drar jag hemåt och är hemma en hel vecka! Äntligen! Som jag har längtat. Dags för lite härlig qualitytime med mina darlings till föräldrar och tid för att ta igen sig och pusta ut efter en sommar fullspäckad med jobb. Rackarns att jag måste vänta ända till måndag. Men jaja, jag har ju något att se fram emot iaf. Sen när jag kommer hem ska jag tvinga mamma att kolla på Coldplay-klipp med mig vare sig hon vill eller inte. Moahaha!
