tisdag 31 december 2013

2013

Jahapp, då var det dags för den årliga nyårskrönikan eller vad man nu ska kalla det. Dags att summera året 2013.

2013 har inte varit mitt år. Tyvärr. Jag har inte mått bra, åtminstone inte psykiskt. Psykiskt har det varit ett riktigt skitår. Så är det. Men det betyder inte att det inte har hänt bra saker. För det har det. Och tack vare det har jag stått ut.

Så, vad har hänt i mitt liv under det gångna året?
Startade det nya året med ett tandläkarbesök. Som ledde till fler tandläkarbesök. Som ledde till fler tandläkarbesök. Härligt. Och nu sitter jag här med två lagade tänder som inte känns lagade. Men men, sånt är livet antar jag.

Under maj-augusti fick jag uppleva fyra bröllop (men ingen begravning....som tur var). När sommaren var slut kände jag mig ganska mätt på bröllop. Tycker det kan dröja ett tag nu till nästa. Vi får väl se.

Jag gick på tre humorshower. Först Björn Gustafsson & Henrik Schyffert. Roligt. Sen Anders & Måns. Roligare. Sist Fredrik Lindström. Tänkvärt och mycket roligt. Jag är nöjd. Jag behövde få skratta.

Jag har varit på några konserter. The Hives var riktigt bra. Trodde att de hade tappat stinget lite. Men så fel jag hade. Tomas Andersson Wij hade en mysig spelning i somras som jag är väldigt glad att jag gick på. Det var en sån fin kväll vid vattnet. Åh härliga sommarkänslor. I augusti såg jag Stefan Sundström live i ösregn. Jag känner mig lite lyrisk över det. Han är så rackarns cool! I september var jag på en festival som heter Live at Heart och gick på några spelningar. Inga kända artister men de flesta spelningarna jag gick på var väldigt bra. Såg bl a The Din, Black River String Band, Colin Macleod och Bernard et Bianca. Gillart! Till sist, innan det var dags för julfirande, var jag på Håkan Hellström-konsert. Denne fantastiske man. Man kunde inte annat än le, man kunde inte stå still. Han har något speciellt.

Så har jag ju varit på musikal också. Men den vackre Måns Z. Jag och min kära syster drog till Stockholm för att se Spök. Den var bra. Inte det bästa jag sett kanske, men ändå bra tack vare snygg-Måns och en rolig Loa Falkman.

Under detta år har jag sett 18 filmer på bio vilket nog är ett rekord för mig. Tyckte det var mycket med 13 förra året men nu har jag alltså spöat den siffran. Många bra filmer, vissa väldigt bra, några mindre bra. Dessa har jag alltså sett: Les Misarables, Django Unchained, Anna Karenina, Oz the Great and Powerful, Kon-Tiki, The Place Beyond the Pines, Jakten, Du gör mig galen, Iron Man 3, Star Trek: Into Darkness, The Great Gatsby, Wolverine, Känn ingen sorg, Thor: The Dark World, Prisoners, The Counselor, The Hunger Games: Catching Fire, Hobbit: Smaugs ödemark.

Jag har upptäckt mycket bra musik under det här året. Av någon anledning har det blivit mycket bluegrass-inspirerad musik. Med banjo och grejer. Alltså, banjo, jag önskar att jag kunde spela. Det verkar roligt. Har även lyssnat mycket på musik med fina stämmor. Men även annan sorts musik förstås. De artister/band som får representera mitt musikår 2013 får bli Mumford & Sons, Hudson Taylor, Matrimony, The Din, Stefan Sundström och Tomas Andersson Wij. Och kanske lite Movits också. Musik har varit väldigt bra för att fly undan depressionen. Det har även tv-serier varit. Tänkte bara dra en liten lista på serier jag upptäckt och nördat under året: Chuck, Elementary, Firefly, Happy Endings, Hell on Wheels, Jericho, Legend of the Seeker, Life Unexpected, Lost, Marvel´s Agents of S.H.I.E.L.D, Solsidan, Suits och White Collar. Fler har jag nördat, men dessa är de som är nya för mig detta år.

ÅRETS:
Major celebrity crush: Ja alltså, egentligen skulle jag vilja säga Fassbender igen. För jag har varit lika förälskad i honom detta år som det förra. Men i år har jag även haft en rejäl crush på herr Benedict Cumberbatch. Mannen som gestaltar Sherlock i serien med samma namn. Han är fantastisk! Och faktiskt har han ju t o m dykt upp i mina drömmar ibland som mitt kärleksintresse. Och det har jag ingenting emot.
Minor celebrity crush: Matt Bomer. Vacker man. Föll för honom första gången när han var med i serien Chuck. Sen började jag titta på White Collar och kärade ner mig ännu mer.
Bästa tv-serie: Här har jag lite svårt att välja. Jag har tittat på många serier det här året. Det står mellan White Collar och Hell on Wheels. Jag är så glad att jag upptäckte dessa serier. Men jag måste välja en. Jag väljer…Hell on Wheels.
Bästa karaktär i tv: Absolut Neal Caffrey i White Collar. Så het, så charmig, så bra!
Värsta karaktär i tv: Joffrey i Game of Thrones. Jag tål inte människan. När ska någon få honom att försvinna?
Bästa bioupplevelse: Star Trek: Into Darkness. Trodde inte att jag skulle tycka om en Star Trek-film så mycket. Men jag tycker den är ruskigt bra. I och för sig kan det ju bero på att Benedict är med i den och gör en fantastisk rollprestation. Tummen upp!
Sämsta bioupplevelse: Les Miserables. Alla tyckte den var så bra. De bredvid mig snyftade. Jag satt bara och tänkte: Käre värld!! När tar den slut?! Varför slutar de aldrig sjunga?!
Bästa musikupplevelse: Väldigt svårt val. The Hives var top notch, Stefan Sundström var top notch och likaså Håkan Hellström. Men jag har varmare känslor för Håkan än The Hives och på konserten med Stefan ösregnade det så jag var dyblöt ända in till underkläderna. Alltså, Håkan var bäst. Så fort han kommer in på scenen formar sig ett stort leende på läpparna. Han skänker sån otrolig glädje. Varje gång! Amazing!
Bästa låt: Ska jag nämna bästa låten som kommit under året får jag nog säga Counting stars med One Republic. Vet inte riktigt varför men jag bara tokgillar den. Men om jag ska nämna den jag lyssnat allra mest på blir det svårare. Har varit så många. Men skulle gissa på Timshel med Mumford & Sons. Möjligtvis.
Bästa musikaliska upptäckt: The Din. Egentligen inte bäst musikmässigt. Men jag kommer ihåg hur glad jag blev när de spelade på Live at Heart-festivalen. Hur glad jag var att jag faktiskt pallrade mig iväg själv på den här festivalen och fick uppleva det sprudlande Londonbandet.
Mest sjungna låt på jobbet: Inte helt säker, det har varit så många, men vet att Rihannas Diamonds har sjungits i ljuva toner på vårat rum.
Roligaste: Appen Helium Video Booth. Ojojoj, vad jag och mina kollegor haft roligt med denna app. Ett mycket bra tidsfördriv också. Jag rekommenderar alla att köpa den.
Pissigaste: Släktingens cancerbesked. Usla cancer. Jag hatar dig!
Största besvikelse: Lagningen i tanden som inte blev bra. Gjorde t o m om lagningen. Fick ännu ondare. Nu gör det ont varje gång jag tuggar. Men man hittar inget fel. Skittänder.
Nördigaste: Att jag är så besatt av serien Sherlock att jag försöker inreda min lägenhet i Sherlockstyle.
Coolaste: Stefan Sundström. Helt enkelt.
Nykomlingar: En hög med kusinbarn. Alfred, Kerstin, Alice och Olivia. Välkomna!
Bästa köp: Alla mina nya möbler och grejer som har höjt mysfaktorn i min lägenhet. I like it!

Mål för 2014: Lära mig spela schack, åka till London igen, blir kär i någon som inte redan är upptagen och som inte redan har familj, bli hälsosam, köpa en ukulele och lära mig spela, läsa igenom hela min jättetjocka Sherlock Holmes-bok, få ordning på mitt liv. 

Gott Nytt År allihopa everybody!

lördag 9 november 2013

All work and no play makes me a dull girl

Ja så är det. Jag känner mig så sjukt tråkig. Så här kände jag inte förr. Jag förstår inte vad som har hänt. Dock kan jag ju inte skylla allt på jobbet. Även om jag tycker att man tillbringar på tok för mycket tid på jobbet så är det inte den mest bidragande orsaken till mitt trök-liv. Hur segt det än må vara vissa dagar, hur frustrerande det är att tänka att jag kanske kommer att sitta vid den där datorn resten av livet så trivs jag ju ändå ganska bra där. Med folket. Vissa av dem är helt fantastiska och jag är så glad att jag har dem i mitt liv. Vet inte hur jag skulle stå ut utan dem. Nä, det stora problemet är ju jag själv och mitt usla självförtroende. Jag saknar hur det var förr. När jag hade min familj och mina fantastiska vänner där hemma i närheten som gjorde livet till en fest varje gång man umgicks med dem. Då kunde jag vara helt mig själv. Nu känner jag mig hämmad. Jag håller tillbaka och är rädd för att göra bort mig. Förhoppningsvis vänder det en vacker dag. Men nog om detta.


Man får hitta sina knep till att orka med. De sega dagarna på jobbet brukar kunna bli mer uthärdliga av tanken på att jag när jag kommer hem ska få titta på någon bra tv-serie. Åh vad jag älskar bra tv-serier. Jag vet hur tragisk jag låter, som att tv-serier är den enda glädjen jag har. Riktigt så är det inte, men det hjälper väldigt mycket när det kommer till att fly mina depressiva tankar. Som jag skrivit tidigare så har jag två nya favoriter. Den första är då White Collar. Jag älskar den. Har sett fyra säsonger nu. Ska börja med den femte och senaste snart. Men jag drar ut lite på det för jag vill inte att det ska ta slut så snabbt. Oh how I love den där vackre Neal Caffrey (kärlek!) och han och Peters "bromance" eller vad man ska kalla det. Och så den andra serien, Hell on Wheels. Så rackarns bra! Den serien fick mig att upptäcka Mumford & Sons. Och via lyssning på dem upptäckte jag även Hudson Taylor samt återupptäckte vissa låtar med Black Rebel Motorcycle Club, och andra väldigt bra band. Älskar musik! Och älskar när musik smälter in så bra i vissa scener i en film eller serie. Som här (Spoilervarning om man inte sett men tänker se säsong 2 av Hell on Wheels:

Älskar den här scenen. Nu är den ju ganska tragisk så man borde kanske inte tycka om den så mycket. Men det är så mycket känsla i den, och det tack vare hur bra musiken och själva handlingen fungerar ihop. Jag ryser för sånt.

Där här låten upptäckte jag i samma serie. Så otroligt bra så jag måste dela den här:

Och så måste jag förstås visa ännu en nyupptäckt favorit, Hudson Taylor (inte med i Hell on Wheels men ändå ruskigt bra): 

Jaha, annars då. Jag såg Thor: The Dark World på bio. Gillade humorn i den. Gillar verkligen Loki. Gillade att Zachary Levi var med i den och att han förvånansvärt nog passade så bra i blont hår. Ja hörrni, tur att det ändå finns vissa saker i livet som kan förgylla ändå. Så det inte vore helt åt skogen med allt.

fredag 11 oktober 2013

On my mind

Det här är alltså vad som är on my mind just nu (en del av det iaf) :

* Jag har tydligen börjat gilla bluegrass. Weird.
* Längtar efter att se fler avsnitt av två serier jag börjat titta på. White collar och Hell on wheels. Mycket bra serier. Och mycket het Matt Bomer i White collar. Yum! Får nog bli ett sånt avsnitt ikväll kanske.
* Längtar även efter att få se lite nytt med min favvo Fassbender. Det ska komma två filmer med honom på bio ganska snart. The Counselor och 12 years a slave. Och den sistnämnda är även min andra favvo Benedict Cumberbatch med i. De är så bra de där två. Gillart!
* Jag vill fortfarande av hela mitt hjärta få åka till Skottland nån gång. Snart!!! Och jag fortfarande bara älskar den där dialekten de har där. Åhhhh! Måste kolla på Sagan om ringen snart och njuta av när Pippin pratar. Och jag blev så glad när jag fick höra lite skotska av Fitz i Agents of S.H.I.E.L.D. Gulligt som bara den.
* I december ska jag på Håkan Hellström-konsert. KUL!!
* Jag kommer att få så ont i magen av allt godis jag har köpt till ikväll. Ser jag inte fram emot.
* Jag är så glad för vissa fantastiska människor som finns i mitt liv. Stanna för alltid kvar i mitt liv!!
* Den där Måns alltså....kärlek!
* Måste börja lyssna mer på Mumford & Sons. Sjukt bra ju!
* Nu tycker jag faktiskt att På Spåret kan ta och börja snart igen. Jag behöver bättra på kunskaperna lite.
* Dags för fredagsmyyyys!!!!

Hejdå.

fredag 30 augusti 2013

It´s Friday

Jahapp. Då var sommaren helt och hållet slut då känns det som. Allt är tillbaka till det normala igen. Jag gillar inte det normala.

Så, nu är alla bröllop avklarade. Känns väldigt skönt. Jag känner mig lite less på bröllop efter den här sommaren. Det har varit trevliga och fina bröllop, men jag och min sociala oförmåga fungerar inte väl på såna tillställningar. Jag önskar det vore annorlunda. Men men. Är dock stolt över mitt och mina homies succéframträdande på sista bröllopet. Jag var så sjukt nervös innan så jag inte visste om jag skulle klara det överhuvudtaget. Men det gick. Och det gick väldigt bra. Tack för adrenalin säger jag bara.

Jag har blivit ett år äldre sedan sist. Det var ingen spektakulär dag. En helt vanlig dag. Kändes lite deprimerande. Men den räddades av en fantastisk vän som kom förbi och bjöd på hembakade kakor. Sånt gillas! Sen kom ju kära föräldrarna två dagar efter och då kändes det bättre i hjärtat. Blev även bjuden på bio av en kompis. Vi såg Wolverine. Tyckte den var ganska bra. Jag längtar till nästa X-Men-film med het-Fassbender. Men den får man väl tyvärr vänta länge på. Apropå den fine herren, tänkte ha lite Fassbender-helg den här helgen. Det blir nog nice.

Förrförra helgen var jag på Stefan Sundström-konsert. Han är för skön den mannen. Så rackarns cool. Det var en mkt bra kväll. Bortsett från ösregnet. Fast det är sånt man ser till att uthärda när man har Stefan på scenen. Samma helg blev det även Indiana Jones-maraton och bio. Såg Känn ingen sorg. Inte SÅ bra som folk har sagt att den är. Men ja, bra var den. Fast mest just för Håkans underbara musik och för att folk hade snygga kläder och huvudpersonen var så söt. 

Ja det var väl det jag hade att dela med mig av från de senaste veckorna. 

I övrigt hade jag tänkt börjat ett nytt liv när sommaren var över. Jag skulle börja träna nån kampsport för att få utlopp för min frustration och aggression och kick some ass och kanske lyckas öka mitt självförtroende lite. Det har inte hänt, kommer förmodligen aldrig hända. Jag skulle lära mig spela schack för det är ett intelligent spel och jag vill vara intelligent. Det har inte hänt. Skulle kunna hända för jag har ju faktiskt köpt mig ett bräde. Men förmodligen kommer det inte att hända. Jag skulle lära mig spela munspel för det vore så rackarns coolt att kunna jamma loss på munspel. Jag har inte spelat en enda ton. Jag skulle bli hälsosam.... ja ni fattar, jag är förmodligen mer ohälsosammare än någonsin. Gosh! Jag är bara så less!

Nej nu behöver jag lite Håkan för att komma i fredagsstämning. Håkan på den tiden då jag var som mest kär i honom.




lördag 27 juli 2013

Sommar 2013

Jahaja, här har man inte varit aktiv. Men nu ska här uppdateras. Detta har hänt:

Mina kära vänner Erika och Lucas gifte sig. Ok, detta hände egentligen innan senaste inlägget men det blev inte dokumenterat så jag gör det nu istället. Det var alltså bröllop nr 1 av 4. Väldigt fint. Och hon var ju en sån rackarns vacker brud den där Erika.

Jag har haft semester. Drog hem till älskade föräldrarna och slappade i fyra veckor. Helt sjukt underbart! Jag ville inte att det skulle ta slut. Men det gjorde det....

Första helgen på min semester fyllde min fina vän Josy år och det firades med ferre hos Grindsäters. Mycket trevligt att få vara med i den gemenskapen.

Har träffat syskonbarnen mycket under semestern. Otroligt söta kids det där. Lille Monky svalde ett mynt som han bajsade ut två veckor senare. Men han deppade inte för det.

Jag fick stifta bekantskap med Persson. Persson är grannens robotgräsklippare. Han bara klippte och klippte. Slet och slet. Vi pratade med honom ibland, men han verkade inte bry sig så mycket. Han bara fortsatte att klippa. Jaja, söt var han i alla fall.

Klätt-Fia och Hobis kom hem från London och stannade ett tag. Wohooo! Så rackarns roligt att få träffa dem. Det är stor saknad när de är så långt borta från mig. Vi hade nån slags möhippa för Emma-slemma och hade midsommarfest tillsammans. Tyvärr stannade de för kort tid, men snart ses vi igen.

Jag har haft några tv-serie-projekt. Det började ju med Lost. Jag lyckades tillslut plöja igenom alla säsongerna. Åh så spännande! Och kära nån vad många bra karaktärer det är i den serien. Jag hade många favoriter. Sawyer är ju som sagt en av mina största favoriter. Men tröttnade lite på honom på slutet. Annars gillade jag Desmond, Miles, Richard och Lapidus väldigt mycket. Av tjejerna var Kate och Sun mina favoriter. Efter Lost var jag ju tvungen att hitta nåt nytt att titta på. Så jag började titta på Chuck. Och jag fastnade snabbt. Kanske mycket för att jag upptäckte att Chuck var lite utav min drömman. Mörkt hår, söt, rolig och lite nördig. Just as I like them. Han var en lite äldre version av Seth Cohen. Fast spion. Ja, han är inte helt fel alltså. Jag hann klart tre säsonger när jag var hemma. Är nu inne på fjärde säsongen. Har även börjat med tredje säsongen av The Killing. Med snygg-Kinnaman. Mmmm... Ja och så har jag ju tittat på Vi på Saltkråkan. Så mysigt!!! Jag vill att mina somrar ska vara som deras somrar!!

Det har blivit en del bad. Inte jättemycket men tillräckligt. Det finns en sjö där hemma som det alltid är skönt att bada i. Det är bara att kliva i. Man behöver inte känna någon ångest alls när man ska i. Man skulle kunna simma omkring där hur länge som helst. Underbart!

Jag och föräldrarna tog en liten roadtrip till Dalarna. Jag gick på bröllop nr 2 och föräldrarna hälsade på släkt. Det var mina fantastiska vänner Ida och Johannes som gifte sig. Och vigseln var så vacker att jag rös och nästan klämde ur mig några tårar. Och festen var mycket rolig.

Det var Delsbostämma. Och förstämma innan det. Riktigt rolig kväll. Träffade en massa härligt folk och njöt av atmosfären.

Var och lyssnade på Tomas Andersson Wij. Var inget fan innan det. Men nu gillar jag honom starkt. Han är väldigt bra live. Och verkade så skön. Och föräldrarna hade lite koll på hans släkt och berättade lite. Väldigt intressant. Det var en sån fantastisk, om än ganska kall kväll. Otroligt mysigt!

Jaha, sen tog semestern slut då. Så nu är man tillbaka i den tråkiga verkligheten igen med jobb och ångest. Tröstar mig med att lyssna på bra musik, se bra filmer, tänka på att jag ska se Stefan Sundström live snart och att jag snart ska få träffa mina London-vänner. För snart är det dags för bröllop nr 3 och 4. Men sen, sen får det väl ändå vara nog med alla dessa bröllop för ett tag.

måndag 27 maj 2013

Lost

Ja, nu kommer jag såhär några år efter alla andra och delar med mig av min fascination för den fantastiska tv-serien kallad Lost. Jag är så glad att jag tog mitt förnuft till fånga och gjorde Lost till mitt nästa serieprojekt. Jag vet inte varför jag inte kollade på den tiden den visades på tv. Jag missade de första avsnitten och då kändes det väl dumt att börja antar jag. Och sen inbillade jag mig av nån konstig anledning att jag inte skulle gilla den. Men åh så fel jag hade. I love it! Jag känner mig typ lite beroende av den. Jag vill bara ha mer. Är inne på andra säsongen än så länge, så ja, mer kommer jag ju att få med alla säsonger som är kvar. Härligt! Det är såna bra karaktärer och en sån bra story. Sawyer är min absoluta favorit. Jag har en crush på honom, det kan jag inte förneka, även fast han ganska ofta är ett riktigt drygarsel. Men jag kan inte hjälpa det, han bara har nåt speciellt helt enkelt. Är dock inte överförtjust i hans hår. Men jag har accepterat det ändå. Jag blev så besatt av att veta om det blir han och Kate på slutet så jag var tvungen att fuska och googla. Orkade inte vänta. Men det förstörde inte allt för mycket ändå. Ska bli ett sant nöje att se alla säsonger.

Jag är en tv-nörd. Jag vet.

söndag 19 maj 2013

Eurovision 2013

Jag måste säga att jag är imponerad. Sverige gjorde ett riktigt bra jobb som värd för Eurovision i år. Jag hade mina tvivel för Petra Mede som programledare, men hon skötte det ju galant. Det mesta var fantastiskt bra med showen faktiskt. Sarah Dawn Finers karaktär var rolig. Mellanakten med Petra var rolig. Jag gillade att vi skämtade om oss själva, och det var så klockrent. Jag hoppas att resten av Europa fattade det roliga. Tänkte att jag skulle ge ett litet utlåtande om alla bidrag i finalen.

Frankrike: Courtney Love-kopian. Helt okej låt. Har inte så mycket att säga om den.
Litauen: Tråkig låt. Men sångaren såg ju lite smårockig ut iaf. 
Moldavien: Alltid roligt när det sjungs på orginalspråk. Och låten var okej. Gillade det crazy håret och att hon växte och blev så väldans lång där på slutet.
Finland: Nja. En låt med textraden I´m your slave and you´re my master är inget som faller mig i smaken. Det var lite för mycket för mig. För fjantigt och käckt och ganska pinsamt. 
Spanien: En av mina favoriter. Gillade det keltiska inslaget i den. Kändes väldigt mysig.
Belgien: Sångaren såg så liten och söt ut. Och han var duktig. Lite tråkigt framträdande kanske men bra låt. 
Estland: Fint men ingen wow-känsla.
Vitryssland: Kan tänka mig att låten kommer att spelas på radion. Gillade inte outfiten. Ingen favorit. Kändes lite gjort. 
Malta: Min favvo! Den sjungande doktorn. Sjukt sött, sjukt charmigt. Man blev glad ända in i själen. 
Ryssland: Fin låt, fina kläder, fint budskap men ingen vinnare.
Tyskland: Gillade aldrig Cascada när de började spelas oavbrutet på radion. Inget fan nu heller men låten var väl okej. Kommer väl att spelas varm på radio och dansgolv. Borde ha varit lite mer show till en sådan låt.
Armenien: Ganska tråkigt. Ja det är väl allt jag har att säga om den.
Nederländerna: Snygg-Anouk. Väldigt fin låt. Kändes nästan lite mäktigt på nåt sätt. 
Rumänien: Opera-vampyren. Nja. Ok, coolt att kunna sjunga så, men nej, inte fint. Inte bra. 
England: Coolt att Bonnie Tyler var med tycker jag. Hon har ju gjort en del bra låtar i sina dar. Men denna var väl ingen höjdare kanske. Men gillar Bonnie.
Sverige: Jag gillar fortfarande den här låten. Tycker att Robin gjorde bra ifrån sig. Lite fula kläder men annars klart godkänt. Han ser så mysig och snäll ut.
Ungern: SNARK! Fruktansvärt tråkigt! Killen ser bra ut och har en snygg look. Men det var det enda bra med detta.
Danmark: Mycket bra låt. Värdig vinnare, en av mina favoriter. Hon var vacker och hennes flöjt/trumm-kille var ännu hetare. Jag blev lite kär i honom. 
Island: Ok. Det var fint. Roligt att höra isländska. 
Azerbaijan: Ok låt. Tyckte det var lite coolt med killen i lådan. Men topp 3 ? Nja. 
Grekland: Jag har lite svårt för oseriösa bidrag. En låt som heter Alcohol is free känns inte seriöst. Nja, gillade inte. 
Ukraina: Vad hände där? Var den så bra? Det tyckte inte jag. 
Italien: Snygg kille. That´s it. 
Norge: Bra låt och snygg fläta. Och Norge är ju ett bra land. 
Georgien: Varken bra eller dålig. Mest tråkig och kommer att glömmas fort. 
Irland: Trodde det skulle gå mycket bättre för den. Det var ju en bra och medryckande låt som känns som en som man kommer att få höra mycket. Men det tyckte tydligen inte Europa. Gillade inte de barbröstade dansarna och sångarens skinn-outfit dock.

Sådärja! Nu är det bara ett år kvar till Eurovision 2014!

Bara för att Bonnie Tyler var med i Eurovision och att jag tittade på So you think you can dance i morse så måste jag bjuda på detta klipp. Jag tycker det är amazing. 
Det där hoppet alltså, crazy!

torsdag 18 april 2013

Usla skitliv!

Det var bara det jag ville säga.

fredag 12 april 2013

En dansk och en massa hår


Jag har fått en ny favoritskådis. Eller ja, han kanske inte är min absoluta favorit men han ligger högt i toppen. Den där Mads Mikkelsen vet hur man skådespelar han! Jag är så imponerad av honom. Han är i princip alltid bra. Och så har han ett så speciellt utseende. Han har den där förmågan att kunna skifta mellan att vara riktigt het och se sliskig och obehaglig ut. Beror väl iofs på vilken roll han spelar. Såg filmen Efter bröllopet förra helgen. Ruskigt bra film. Jag trodde aldrig att jag skulle gråta till en film med Rolf Lassgård, men nu har jag minsann gjort det. Mads var förstås den starkast lysande stjärnan. Ska se till att se den nya filmen han är med i, Jakten. Tror den kan vara väldigt bra, dock jobbig att se. Han spelar ju även crazy kannibal i nya serien Hannibal. Han passar i den rollen, för han har som sagt förmågan att vara creepy men på ett bra sätt (om det nu finns ett bra sätt att vara det på). Har dock lite delade känslor kring den serien. Å ena sidan vill jag se den för att Mads är med i den och jag tror han kommer att göra en fantastisk skådespelarinsats. Å andra sidan verkar det vara en väldigt obehaglig serie som man kanske kommer att må lite dåligt av. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Men ja, Mads alltså. Har gillat karln sen jag såg honom i den danska serien Mordkommisionen. Saknar den serien lite. Den var väldigt bra. Jag gillade han La Cour också, han var cool. Jaja, nog om danska skådisar.

Den senaste tiden har jag snöat in på musikalen Hair. Några av låtarna iaf. Jag lyssnar på den här låten och får varje gång lust att brista ut i ett spektakulärt musikalnummer. Fy vad roligt att vara musikalartist. Kunna sjunga och dansa. Men talanglös som jag är så får jag nöja mig med att fantisera ihop ett fantastiskt sång- och dansnummer i mitt huvud. Det får väl duga antar jag. 

"Let it fly in the breeze and get caught in the trees, give a home to the fleas in my hair"...
..."Oh say can you see my eyes....if you can then my hair´s too short!"

Nu får det vara nog med detta skrivande. Det är ju fredag vetja. Här ska tittas på film!

söndag 10 mars 2013

Detta har hänt:


Ojojoj! Ojojojojoj! Ojojojojojojojojojojojoj, vad dålig uppdatering det är här. Och då skulle man kunna tro att jag har massor av erfarenheter att dela med mig av, sånt som hänt sedan sist. Men nej. Det kan jag inte påstå. Eller, vi får väl se hur det slutar.

Jag var på Björn Gustafsson och Henrik Schyfferts live-show för ett tag sen. Det var ju kul. Långt ifrån så kul som Johan Glans show var. Då grät jag av skratt. Det gjorde jag inte nu. Kanske någon enstaka tår. Men iaf, det var godkänt. Vissa bra skämt, vissa mindre bra skämt. Den där Björn är ju iaf ruskigt söt. Så är det bara. Men han gick över gränsen när han skämtade om Måns. Sånt kan jag inte acceptera. Fina, fina Måns. Oh well.

Den senaste tiden har varit lite psykiskt påfrestande för mig. Mycket på jobbet, besök hos tandläkaren för att laga sammanlagt tre hål och diverse andra jobbigheter. Men nu är det värsta över. Hoppas jag. Jag vill bara att det ska bli påsk så jag får åka härifrån. Jag behöver en paus. När livet blir så där jobbigt har jag börjat tänka för mig själv:” It could be worse. I could be pregnant. ” Och då känns det lite lättare. Det är ju banne mig nåt av det värsta jag kan tänka mig. Men det är det tydligen bara jag som tycker. För folk blir gravida och trycker ut ungar till höger och vänster nu för tiden. Och det är ju kul för dom. Men jag tycker det är skönt att jag slipper.

I går hade jag Sherlock-maraton med en av mina kära vänner. Jag har sagt det förr men jag tänker säga det igen. Det kan inte påpekas tillräckligt. Sherlock är en sån fantastiskt bra serie (alltså, den brittiska BBC-serien). Jag älskar allt med den.  It´s brilliant! Karaktärerna alltså. Sherlock är så usla odräglig allt som oftast men man kan inte annat än att älska honom. Och stackars Watson bara utstår och beundrar. Och så har vi den briljanta skurken, Moriarty. Så elak, så obehaglig, men åh så mindblowingly fantastiskt spelad av Andrew Scott. Jag tycker även att Sherlocks bror Mycroft är en sjukt bra karaktär. Som sagt, bara älskar dem alla. Så för att summera vårt maraton, en mycket trevlig dag. Och just ja, det ska visst snart börja filmas en tredje säsong av Sherlock. Hurra! Fy vad jag längtar.

Ja och så var det ju Melodifestival-final i går också. Jag har inte sett en enda av deltävlingarna och hade inte speciellt bra koll på bidragen. Men jag kände att jag ju iaf måste se finalen. Var väl inte så värst imponerad i början. Visste inte riktigt vem jag skulle heja på, men jag tänkte att i princip vem som helst får vinna bara det inte blir Sean Banan. Men sen kom bidraget med Robin och jag tyckte att det väl skulle kunna vara en hyggligt värdig vinnare. Och det var det tydligen fler som tyckte. Och nu så här efteråt har jag märkt att jag tycker den var mer än hyggligt värdig. Den är ju väldigt, väldigt bra egentligen. Inte i  Euphoria-nivå, men som sagt, helt klart värdig. Jag har hunnit lyssna på den flera gånger i dag faktiskt.

Oj, det blev ju ett ganska rejält inlägg det här ändå. Det var det värsta! Men nu får det vara stopp. Nu tror jag bestämt jag ska se nåt smått pinsamt avsnitt av Legend of the seeker på Netflix. Så att tonåringen i mig kan sukta efter den söte huvudkaraktären. Äh, who am I kidding, det är inte bara tonåringen i mig som suktar. Jo, jag skäms en aning över att jag tittar på denna serie. Men mitt nya motto i livet skulle ju bli att skita i vad folk tycker. Så då gör jag det. Det blir en bra avslutning på veckan. Ajöss!

lördag 9 februari 2013

Mörker

Nej. Livet är inte det bästa just nu. Jag befinner mig i en dålig period av mitt liv. Det mesta känns ganska så värdelöst och jag är inte så förtjust i mig själv heller för den delen. Livet känns jobbigt, orättvist och tråkigt. Och just det, snart är det alla hjärtans usla dag också. Kärlek... Love sucks!
Ja, jag är lite bitter på livet. Jag vill ha tillbaka mitt ljus i mörkret.

Men för att inte deppa ihop helt och hållet finns det ju ändå några glädjeämnen att tänka på i de jobbigaste stunderna. Som när jag var på konsert förra helgen. The Hives. Käre värld vad de äger live. Att jag inte har sett dem live tidigare. Det var på tiden. Sjukt bra! Han är rackarns kaxig den där Pelle, men ganska het måste jag säga. Ja, det har jag inte tyckt förr men killen har ju utstrålning alltså. Så nu spelas The Hives varma hos mig på Spotify. Jag mixar det med lite av de fina The Lumineers och Paul Simon så kommer åtminstone lite av livsglädjen tillbaka.

Den här låten lyssnas det också mycket på i mitt hushåll nu för tiden. Fin!