söndag 29 mars 2009

Monk

Tänka sig, jag har lyckats hålla detta hemligt i flera veckor nu. Vad stolt jag blir. Nu undrar ni kanske vad jag menar. Jo så här är det, att typ i oktober kommer en skrynklig, skrikande och dreglande liten varelse att påbörja sin långa färd genom livet på denna jord. En liten Thelonius måntro? Ja vem vet.....Lugn, det är inte jag som ska klämma ut det lilla livet. No no no. Jag ska ju bli moster vettja! Stolt moster. Wehey!

Jag ser det som min plikt att lära detta lilla knyte om allt viktigt här i livet och om sånt som gör livet mer uthärdligt. T.ex. måste jag ju se till att det stackars barnet inte blir helt totalt jazz-skadat. Så därför ska jag tvinga på honom/henne min geniala musiksmak. När jag är färdig med min musikförmedlingsprocess kommer barnet att andas Dylan, Coldplay, Blindside och en massa annan kungligt bra musik och bli rocker! Ja man måste ju börja i tid. Även att min filmbesatthet och typ av humor måste föras vidare i släkten. Ja jag ska helt enkelt fixa en ny version av mig...oj det lät lite drastiskt, som att jag tänker göra en klon liksom. Läskigt! Nej ingen klon heller!

Tyvärr är mina färdigheter i barnomhändertagning inte de bästa. Måste nog se till att fixa kontrakt på att jag inte har något som helst ansvar vad gäller blöjkatastrofer och andra kroppsvätskeproblem om jag mot förmodan någon gång tar på mig uppdraget att vara barnvakt....fast om jag ska kunna få ungen till att bli som mig måste jag kanske offra några stunder till barnpassning ändå. Jag ska ju bli coola mostern liksom. Oh yes! Jag ska dela med mig av all min vishet. Nästan som en guru....javisst!

Ja hörrni, så ligger det till. Ser fram emot att välkomna lilla Monk till världen i höst. Göttmos!

torsdag 26 mars 2009

Harmonica master



Idag var jag på själviskt humör och tog några ego-kort. Sen fixade jag lite med dom i ett redigeringsprogram så de blev snyggare. Också får man en sån där wow-känsla och blir helt förvånad över att bilden faktiskt blev ganska bra. Men egentligen tycker jag inte det är ego att tänka så. Man måste ju få känna sig snygg ibland...faktiskt. Här är en av bilderna. Jag var inne i Dylan-harmoni så därför fick munspelet vara med på bild....men i verkligheten är jag helt usla värdelös på att spela munspel. Det var ju bara för syns skull. Men whatever, vi kan ju låtsas att jag är musikalisk. Åh vad jag vill lära mig spela munspel!

Samhällsvetenskaplig metod...vilket lidande.

Jag hade planerat in en heldag med hemtentaplugg idag. Men vad är det som har hänt? Jo det är så här att jag är typ klar redan. Vet inte om det känns bra eller dåligt. Eller alltså, det är ju skönt att få slippa det men jag kan inte riktigt släppa det. Det gick för fort. Jag tänker och tänker för att komma på nåt mer jag måste skriva innan jag skickar in det så att jag inte har missat nåt, men jag kommer inte på nåt. Jag vet ju att det inte är toppenbra, och kanske inte ens godkänt, men jag kommer ändå inte på nåt mer att tillägga. Vi får väl se hur det blir. Kan ju hända att jag får en snilleblixt snart som kan ge mig ett VG...men knappast.

Jag har bestämt mig för att öppna mitt sinne för lite annan musik än det jag brukar lyssna på. Så nu har jag fixat lite David Bowie som jag just nu sitter och lyssnar på. Inte helt förskräckligt faktiskt. Men jag ska lyssna på en hel skiva innan jag uttalar mig helt om vad jag tycker. Har även fixat lite Leonard Cohen, Johnny Cash, The Smiths och hör och häpna, Caroline af Ugglas. Haha, jag tycker hon är skön. Kanske inte det mest passande för melodifestivalen, men annars är hon ju hur cool som helst. Helt egen. På den skiva jag har sjunger hon Janis Joplin-låtar på svenska. Har inte lyssnat än, men det kan nog vara ganska bra. Jag menar, Joplin var väl ganska cool. Eller nåt... Även att jag fixat lite mer musik med Bob Dylan. Oh yes! Han är så otroligt bra. Jag är aningens sur bara för att jag inte drog iväg till Sthlm på hans konsert. Rackarns! Musiktips: Tangled up in blue- Bob Dylan. Oh dear vad jag gillar den låten. Lyssnar på den flera gånger per dag. Så skön melodi i den.

Nej hörrni, nu börjar det kurras i magen. Jag känner att jag är i starkt behov av fläskkarrétallrik från My way. Yummy! Och så ska det ju handlas också....Bye!

tisdag 24 mars 2009

Suck

Fy vad sur jag blir på mig själv för att jag alltid ska skjuta upp viktigt skolarbete tills sista veckan. Nu är jag ju tokstressad och fylld med ångest. Jag kan verkligen inte det där med att opponera på nån annans uppsats. Hur gör man egentligen? Det jag har skrivit på den där opponeringen känns som det sämsta jag skrivit någonsin under de här två åren. Panik! På fredag ska det in och jag vet inte hur jag ska fixa till det här. RAAAACKARNS! Lord help me!

Fast å andra sidan, det värsta som kan hända är ju att man får rest. Det är ju inte hela världen. But still, vore ju skönt att klara hela utbildningen utan omtentor och restuppgifter. Jaja, det får gå som det går. Vidare på nya äventyr.....

torsdag 19 mars 2009

Victory!

Puh! Den usla tentan är äntligen över och imorgon får jag åka hem några dagar. Fy vad gött! Dagen började väldigt förargligt med tentaångest och ont i magen men slutade i seger och härlig utklassning. Oh yes, Team Peter Rules! Det var en mycket bra avslutning på dagen kan man väl säga. Vi hade alltså vårfest med kören. Det hölls tävling. Mitt lag vann första delen. Sen var det final med "Hela havet stormar". Vi tog hem det med. Respekt! Ännu mer respekt att vi var de enda som kunde alla hårdrocksgrupper i den där Dobidoo-tävlingen. Ja en gång i tiden befann jag mig faktiskt i den där hårdrocksfasen vissa behöver gå igenom. Tur att det fortfarande satt kvar i huvudet på mig, även om det inte är riktigt min typ av musik nu för tiden. Men iaf, vi blev så otroligt lyckliga i vårt lag och verkligen njöt av segerns sötma. Kanske lite väl mkt. Men det var vi värda. Vi var verkligen tokpepp för den där tävlingen. Kändes väldigt bra. Pris fick vi också. Hubba bubba att dela på. hahaha. Tyvärr glömde jag kvar det i kyrkan så det blev inte utdelat i laget. Hoppas nån av de andra hittade paketet så att åtminstone dom kunde få nån glädje av det magnifika priset. Rackarns alltså, jag som ville ha mitt Hubba Bubba!

Kändes även bra att få vinna efter nederlaget i innebandyn igår där min dåliga förlorar-sida smått började visa sig i form av mer pucklande än vanligt, slå klubban hårt i golvet när de andra laget gjorde mål och några irriterade stön och suckar. Fast ibland gick det ju bra iaf. Men jag är nog en ganska så dålig förlorare. Tur att vi vann ikväll då.

Sen efter vårfesten blev det ännu mer glädje i själen när min ängel Sofia ringde till mig. Och då tänkte jag bara: Vilken kick ass-kväll alltså! Tack för den!

Imorgon får jag komma hem och träffa min älskade päron och min underbara Tater nuts och förhoppningsvis även kära syster min och svågern. Hurra!

God natt :)

söndag 15 mars 2009

Pinsamheter

Ibland kan det vara bra för psyket att erkänna sina pinsamma böjelser och istället knuffa bort skammen, stå för det och vara stolt över det. Så det tänker jag göra nu.

Pinsamhet nr 1: Ja, jag erkänner, jag tycker att Måns Zelmerlöw är en av de vackraste varelser jag någonsin skådat på denna jord, vilket kanske i viss mån framgick i mitt förra inlägg.

Pinsamhet nr 2: Idag har jag tillbringat i princip hela dagen i soffan och följt intrigerna i The Hills med spänning. Har även haft en period förut där jag kämpade mig igenom hela säsong 1, 2 och 3 på nätet för att jag inte hade nåt bättre för mig. Men det pinsammaste av allt är väl kanske att jag faktiskt är intresserad av vad som händer (snart måste jag ju ta tag i den nya serien The City också. Ska man ändå vara nördig så ska man ju vara det ordentligt liksom).

Just nu har jag inget mer pinsamt att dela med mig, men det här räcker väl gott och väl för ett tag framöver.

Men jag har glädjande nyheter att frambringa. Fast det är mest glädjande för min egen del. Vissa vet redan om det. Men iaf, jag har fått tag på en lägenhet. Så i juni tar jag mitt pick och pack och drar en våning upp :) Yey! Det andra glädjeämnet är att jag idag har bokat tågbiljetter till en trevlig liten hemvistelse. Så på fredag bär det av home to home sweet home. Lycka! Jag längtar så!

För att tränga bort mina hemtenta-tankar från min hjärna måste jag nu se till att fördjupa mig i nåt trevligt program på tv medan jag gottar mig med lite kokoskolakaka och saft. Sånt förgyller ju alltid livet en aning. Peace out!

Back on swedish ground


Men hallå! Måns skulle ju vinna. Har ju sett fram emot det ögonblicket hur länge som helst nu. Ögonblicket när man skulle få veta att Måns har vunnit och så får man se hans sannerligen bedårande ansikte skina upp av glädje med världens charmigaste ögon och leende. Men ack, mina förhoppningar var förgäves. Suck. Han är ju vacker som en vårdag. Min själ är i sorg. En stund iaf. Jaja, vidare...

Nu är jag alltså tillbaka från en trevlig liten mini-semester i Milano. Och här på bilden ser ni några av mina inköp. En keps, en Dylan-notbok, en Magnum Temptation Chocolate och Lindt Apelsinchoklad. Ja bättre än så kan det ju inte bli.

Förutom shopping försökte vi att turista på ordentligt sätt genom att vara kulturella och titta på slottet, domkyrkan och teatern m.m. Men det var trevligt tycker jag. Taket på Duomo (domkyrkan) var ju häftigast. Även om det spände nåt så fruktansvärt i benen, pirrade i magen och man kramphöll i trappräckena när man gick upp för att det var så högt. Men det var en härlig känsla ändå. Efter att vi gjort alla dessa saker kände vi att vi hade varit lite väl för kulturella och gick och åt på McDonalds. Våga prova nåt nytt liksom...not! Nej men vi åt ju faktiskt pizza en dag, pasta en dag och mackor med mozarella en annan dag, så det blev ju lite typisk italiensk mat iaf. Och så åt vi italiensk glass.

Ja det var väl det vi gjorde....och så spelade vi UNO ett antal gånger....Jag förlorade alla omgångar. Nej men jag är inte bitter.....inte alls.....

Trodde att vi kanske skulle kunna vara ganska så eftertraktade därborta, iaf Sara och Emma som är blonda, men det verkade bara vara bygg- och vägarbetare som fattade tycke för oss...men alltså, det fanns ju en del vackra människor i den där staden att vila ögonen på iaf. Kanske man ska satsa på en italienare...Milo har ju lite italienskt blod i sig....och han är ju HET!!! Ja men kanske.Pendla med Ryan Air. Nja.

Arrivederci!

fredag 6 mars 2009

Det börjar närma sig

Snart bär det av till Milano! Yey!!!! Roligt ska det bli! Jag, emma och sara i en stad full med sliskiga italienare. Ja det är ju en dröm som går i uppfyllelse nästan.....

Ciao!

Framtidstankar

Igår hade jag ett roligt msn-samtal med johan. Vi diskuterade hur vi skulle kunna bli som föräldrar i framtiden om vi skulle hjälpa våra barn med läxorna fast vi verkligen inte kan för att vi inte hängde med tillräckligt i skolan själva. Haha. Det var lite skrämmande faktiskt, för jag kan verkligen se mig själv i framtiden just så som jag skämtade om att jag skulle vara. Ännu läskigare att både jag och johan beskrev oss på i princip samma sätt. Min beskrivning var i stil med:
- Mamma, kan du hjälpa mig med läxan.
- Mamma tittar på Heroes. Stör mig inte! Fråga pappa istället.

Johan var lite mer aggressiv i tonen. Kommer inte ihåg exakt hur det lät men det var mer som:
- Pappa, kan du hjälpa mig räkna ut det här talet.
- Håll käft! Pappa är upptagen med att titta på Heroes. Fråga mamma istället.

Vi kom fram till att säga "håll käft" till sina barn kanske skulle vara lite väl hårt. Men det löste vi genom att johan sen kunde säga till sina barn när de brast i gråt av förskräckelse:
- Nej men pappa skämtade bara. Har ni ingen humor. Hehe. Vem vill ha glass?!

Sen så skulle allt vara frid och fröjd igen.

Jag hade som idé att jag skulle gifta mig med evil Sylar (i Heroes), men det kom vi också överens om att det skulle vara alltför taskigt mot mina barn, för då skulle det bli mer:
- Mamma hjälp.
- Tyst, annars öppnar pappa hjärnan på dig.

Det skulle ju inte vara så bra för familjelivet liksom. Fast å andra sidan så har vi ju sett Sylar som myspappa nr 1 med glasögon, förkläde och slev i handen i ett avsnitt, så vi vet ju att han har en liten ådra av snällhet i sig. Någonstans djupt där inne i hans själ. Vi lämnade det där ämnet iaf och hoppas nu på att vi inte kommer att vara så hemska förädrar när det väl gäller. Men jag är ganska så lugn. Vi är ju egentligen fromma som lamm, både jag och johan. Så det ska nog inte vara några problem.

But still, barn är jobbiga. Många iaf. Yrke:dagisfröken skulle bli min död.

Kära nån vad vi är besatta av Heroes...förlåt! Men det går inte att stå emot. Det är helt enkelt bara så otroligt bra. Nu ska jag återgå till min godisfrossa. Tjing!

måndag 2 mars 2009

Napoleon Dynamite

Igår kväll tittade jag på Napoleon Dynamite med Erika, Ida och Linnéa. Hade inte sett den innan, men hade hört att den skulle vara väldigt rolig. Och det var den. Hahaha, ojojoj alltså! What a jolly fellow he is, den där Napoleon....Jag som tycker att jag är pessimist, men han var ju snäppet värre alltså. Han verkade ju inte ha en glad stund alls. Nåt av det roligaste är ju nästan när han får ett aggressivt utbrott mot sin lama. Laman Tina. Haha, bara det är ju kul, att han har en lama som han brukar mata. Jag satt och skrattade och tyckte synd om honom samtidigt. Han var ju så ynklig. Älskar hans djupa, irriterade suckar. Man verkligen känner hur jobbigt han tycker det är och hans avsky för situationen. Och alla ord han han använder istället för svärord. Hahaha. Han är ju den ultimata nörden alltså. Alla som inte sett filmen, se den!