tisdag 29 december 2015

Adjö 2015

Jajjemen, nu ska här bli årssammanfattning! Here is my 2015.

TV-seriefronten:
Som många andra år så har det förstås blivit mycket serier. Men i år har jag faktiskt minskat en del på mitt tittande. Jag kan t o m säga att jag tröttnat lite på att vara så seriebesatt. Det blev lite för mycket helt enkelt. Jag kände ett behov av att göra annat än att titta på tv. Men, nog har det blivit ganska mycket serier ändå. Upptäckte några nya goodies. Tänkte ge er några rekommendationer. Black Sails (Yey, pirates!!), Bloodline (trodde att den skulle vara astråkig men den visade sig vara en riktig höjdare), Broadchurch (inte så ny kanske, men rackarns bra och den gjorde att jag fick upp ögonen för hur bra David Tennant är), Daredevil (ny Marvelserie, otroligt spännande), Jessica Jones (ännu en Marvelserie, också sjukt spännande och så förstås David Tennant som skurk - awesome!), The Fall (se den helt enkelt!), The Knick (sjukhus och läkare på tidigt 1900-tal - gillart!) och så till sist Top of the Lake (konstig, mystisk och spännande som jag skrivit i ett tidigare inlägg). Såg en del mindre bra serier också. Det kom en fortsättning på Heroes under året. Jag älskar Heroes. En av mina favoritserier. Så jag var så taggad för att se den nya Heroes Reborn. Men ack så besviken jag blev. Så ointressant. Så platt. Man skulle ha stannat på topp.

Filmfronten:
I år lyckades jag inte slå rekordet från förra året då jag såg 25 filmer på bio. Men det var nära. 20 biobesök hann jag med under året. 21 om jag räknar med Hamlet, men det var ju egentligen ett teaterbesök. Ska inte räkna upp alla filmer den här gången. Men det var ju en hel del guldklimpar. The Imitation Game var fantastisk. Tycker att den borde ha fått en Oscar för bästa film. Benedict var amazing, som alltid. Still Alice var otroligt jobbig att se men bra. Julianne Moore förtjänade verkligen sin Oscar. Efter att ha sett den filmen är jag livrädd för att få Alzheimers/demens. Usch! Avengers - Age of Ultron. Marvel levererar toppenfilmer nästan jämt. Så även denna gång. Mycket bra. Hawkeye är min favvo! Inga superpowers där inte, bara ren skicklighet och coolhet. Sen måste jag förstås rekommendera den fina Paper Towns. Mys, mys, mys!! The Man from U.N.C.L.E är en av mina absoluta favoriter. Så snyggt gjord, så bra musik, så roliga kommentarer, så snygg Armie Hammer och Henry Cavill. Nya Bondfilmen Spectre får jag inte glömma. Daniel Craig som Bond gör en ju aldrig besviken. Mockingjay part 2 hade jag längtat så länge efter att få se. Och den gjorde mig inte heller besviken. Men till sist har vi kanske den bästa av dem alla. Star Wars - The Force Awakens. Vilken rackarns toppenfilm! När jag hade sett klart den kände jag att jag ville se den igen. Typ direkt. Han Solo, Poe Dameron och Rey i mitt hjärta!

Musikfronten:
Har blivit en hel del musik i år. Tre festivaler bland annat. En musikal. Några konserter. Delsbostämman. Underbart! Såg First Aid Kit live två gånger i år. Var på en mysig spelning med Tomas Andersson Wij. Såg Måns Zelmerlöw på Grönan. Upptäckte Linnéa Olsson på Parkfestivalen i Eskilstuna. Såg diverse artister på en väldigt blöt Way Out West-festival. Njöt av bland annat The String Contingent och Atlantic Francis på Live At Heart. Fick äntligen uppleva the magic of U2 live i Globen. Bono is my hero!! Ja och så drog jag med mig några familjemedlemmar till Cirkus för att se Kristina från Duvemåla. För andra gången. Så bra! Övrig musik som får representera mitt musikår 2015 är: Loic Nottet med låten Rhythm Inside (kära nån vad jag har lyssnat mycket på den, Belgiens bidrag i Eurovision), låten Emergency med Icona Pop (blev sommarens låt, den är så party), Lorde har jag lyssnat mycket på, Punch Brothers är riktigt bra och så blev jag lite folkmusikinspirerad i somras och lyssnade mycket på Skenet och Bjäran.

Resterande liv:
Det här året har inte varit toppen det heller. Mycket jobbigt har hänt. Bland annat somnade min älskade moster in efter att ha kämpat mot cancer. Saknar henne väldigt mycket. Och världsläget är ju inte speciellt glädjande nu för tiden med allt hemskt som händer. MEN, jag börjar se åtminstone lite ljus vid horisonten. Jag har mått bättre psykiskt detta år. Jag har försökt att ta tag i mitt liv och få en bättring. Pratat ut och blivit socialare och aktiverat mig mer. Det roligaste jag har tagit mig för har nog varit att börjat spela innebandy med några sköna människor. Jag älskart! Det är så kul! Alla borde spela innebandy. Men ja, i alla fall, livet kanske börjar vända nu. Till det bättre. Annat roligt detta år har ju varit att fina Måns ÄNTLIGEN fick vinna både Mello och Eurovision. Den glädjen jag kände då var....lite smått pinsam men oh så underbar. Jag kunde inte sitta still i soffan när jag började förstå att han skulle vinna. I somras hängde jag med några vänner i Stockholm. Var på Grönan bland annat. Sjukt roligt att få umgås med mina homies, det blir allt för sällan. Jag har varit med på en operation där man tog bort ett öga. Så coolt att få vara med på det. Jag var och såg showen "Ägd" med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Jag har köpt en vinylspelare. Nöjd.

Dags för årets årets-lista.

ÅRETS: 

Celebrity crushes: Måns förstås! Armie Hammer sedan jag såg The Man from U.N.C.L.E. Daniel Radcliffe, ja han har helt plötsligt blivit het. Sam Claflin, följer honom på instagram och är lite småkär för han verkar vara så fin. Till sist Oscar Isaac, han är numera en av mina favoritskådespelare och tycker han är otroligt yummy i Star Wars - The Force Awakens.

Bästa tv-serier: Bloodline, Jessica Jones, The Knick, The Fall och Top of the Lake.

Bästa karaktärer i tv: Edith i Downton Abbey, Kilgrave i Jessica Jones och Elijah i The Originals.

Värsta karaktärer i tv: Ramsay Bolton i Game of Thrones. Han är fruktansvärd. Jag tyckte Joffrey var hemsk, men då hade jag inte sett Ramsay. Även Danny i Bloodline. Men vet aldrig var man har honom. Sneaky.

Skämsserier: Har några stycken faktiskt. Började titta på The Vampire Diaries fast jag tänkt att jag aldrig någonsin skulle göra det. Men jag fastnade såklart. Och sen var jag tvungen att se The Originals. MEN, den absoluta värsta serien, som jag verkligen skäms otroligt mycket över att jag tittar på är The Royals. Fruktansvärt dålig. Men jag måste se. Kan inte hjälpas. Se den inte!!

Bästa biofilmer: Den absoluta favoriten är såklart Star Wars. I love it! Men på en hedrande andra plats kommer The Man from U.N.C.L.E. Och The Imitation Game på tredje plats.

Sämsta biofilmer: Har nog inte sett någon som varit urusel. Men de jag gillar minst är nog Big Eyes och Maze Runner: The Scorch Trials.

Bästa musikupplevelse: U2 utan tvekan!

Bästa låtar: Enligt Spotify är mina topp 3-låtar detta år Radioactive med Imagine Dragons, Rhythm Inside med Loic Nottet och Heroes med Måns Zelmerlöw. De är de jag lyssnat mest på tydligen. Och de är nog mina favoriter för i år också. Men vill även nämna Desire med U2, Cry to me med Solomon Burke och Emergency med Icona Pop.

Bästa nya musikupptäckt: The String Contingent. Är så glad att jag gick på deras spelning på Live At Heart. Och att jag köpte en skiva. De är så talangfulla och bra. Vill se dem live igen. Är även glad att jag har upptäckt Linnéa Olsson. Samma där, otrolig talang!

Mest sjungna låt på jobbet: Ojojoj, vi sjunger mycket. En period var det mycket sång till Hasse Anderssons Guld och gröna skogar. Nu på slutet av året har Adeles Hello varit populär i vårt rum.

Roligaste: Alltså, om man gillar Coldplay och Game of Thrones får man inte missa klippet som finns på Youtube, Game of Thrones - The Musical. Det måste vara årets roligaste helt enkelt! Har även roats av the dubsmash war som ägt rum på Instagram mellan skådespelarna från Agents of SHIELD och Agent Carter. Och så har det förstås varit riktigt kul med innebandy i år.

Största besvikelse: Ingen Skottlandsresa i år heller. Suck. Nästa år!!! Det måste bli av! Tycker även att det är lite tråkigt att jag inte fick tag på biljetter till varken Coldplay eller Adele som ska ha konserter i Sverige nästa år. Men jaja, livet går vidare.

Coolaste: Jag såg Bono in the flesh! Jag fick uppleva U2 live! Och så fick jag se ett öga opereras bort. Tufft!

Bästa köp: Min skivspelare. Och mina LP-skivor. Gött.

Satte några mål förra året. Tänker göra det enkelt för mig och bara säga att jag inte uppnått dem. Jo, i och för sig, det där med att få ordning på livet har ju ändå gått någorlunda. Men det fattas fortfarande något. Tror jag struntar i att ha några mål för nästa år, man blir ju bara besviken. Inte har jag fått göra någon photobomb heller. Suck. Men året är ju faktiskt inte slut än! Kanske kommer jag att lyckas.

Nu får det vara nog. Adjö 2015, hej 2016. Må det bli ett bra år.




måndag 21 december 2015

The Force Awakens

Jag kan inte påstå att jag är en Star Wars-nörd. Men jag har sett alla filmerna iaf. Och jag tycker åtminstone att de gamla filmerna är bra. Och jag var superpepp på att se den nya filmen nu. Så ok, lite nördig är jag. Men hörrni, den nya, rackarns vad bra den var!! Såg den igår. Kände mig nästan lite lyrisk. Star Wars - The Force Awakens, se den helt enkelt! 5 av 5 toasters! Var så mycket jag gillade med den. Den var snyggt gjord. Älskade den kvinnliga huvudrollen Rey som var astuff. Älskade att karaktärerna från gamla filmerna kom tillbaka (Han Solo, Chewbacca, Leia, Luke). Har haft Han Solo som Star Wars-favvo. Han var bra i den här filmen med. Men nu har jag nog en ny favvo. Poe Dameron, som spelas av fantastiske Oscar Isaac, sjukt bra! Ja och så Rey som sagt. Gillade alla one liners som de lyckats bra med. Var ganska många roliga stunder. Tyvärr lite sorgliga stunder också, ska inte avslöja för mycket dock. Jag vill se den igen. Nu! Nu när jag tänker efter, jag har nog kanske blivit en Star Wars-nörd!

fredag 18 december 2015

Oh James

När man inte kommer på nåt att skriva om så kan man ju alltid skriva om Bond, James Bond. Jag kommer inte på nåt att skriva om nu. Så jag tänkte skriva om James Bond.

Det har ju varit en del prat och skrivande om vem som ska ta över rollen som den brittiske agentcasanovan efter Daniel Craig när han beslutar sig för att kasta in handduken. Ja det undrar vi väl alla över. En viktig roll som inte bara får ges till vem som helst. Tänkte att jag skulle dela med mig av mina tankar gällande detta. Som jag ser det finns det två olika typer av Bond. Först den charmiga, lite snobbiga posh-Bond. Han som ser perfekt ut, är urbrittisk och pratar fint. Här passar då egentligen de flesta Bondskådisarna in. Connery, Brosnan och Dalton framförallt. Sen har vi den astuffa, fulsnygga, who cares-pain is temporary-Bond. Han som är stenhård men också sårbar med känslor långt där inne i hjärtat. Där har vi Daniel Craig. Min favvo-Bond. Så vem som ska spela nästa Bond kommer ju att bero på vilken av dessa typer man vill ha. Eller om man vill ha en helt annan typ förstås. Men låt oss hålla oss till dessa två typer. Jag har funderat och jag har kommit fram till några förslag.

Så, om man vill satsa på den första typen är dessa mina bästa kandidater:

*Henry Cavill - Han gjorde ju typ den rollen i The Man from U.N.C.L.E. Och han gjorde den bra. Så varför inte satsa på ett säkert kort.
*Tom Hiddleston - Kanske ser lite för ungdomlig ut. Men har ändå den rätta "fina" looken. Och det "fina" språket. Och så är han ju snygg förstås.
*Jude Law - Ja varför inte?
*Ewan McGregor - Connery är ju skotte. Det är Ewan med. Det borde väl räcka.
*JJ Feild - Han borde jag egentligen inte alls ha med på listan. Han är ju inte britt. Han är ju amerikan. Det blir ju helt fel. Men han känns så rackarns brittisk. Och tror att han skulle kunna passa riktigt bra.

Sen den andra tuffare typen:

*Michael Fassbender - Ja självklart har jag honom med. Fast jag vet egentligen inte om jag vill att han ska spela Bond. Han är egentligen lite för awesome för det. Men whatever. Har dock lite svårt att bestämma vilken Bond-typ han skulle fixa bäst. Han kanske borde vara på första listan. Men hade redan så många förslag där så han fick hamna på tuffa Bond-listan. Tror han skulle klara det faktiskt.
*Tom Hardy - Yes! Han skulle definitivt kunna vara den nya bad ass-Bond. Så cool!
*Richard Armitage - Lite överraskande kanske. Men ja, jag har tänkt lite på saken och kommit fram till att han nog skulle kunna göra en hyggligt övertygande Bond.

Hade tyvärr inte så många förslag på den andra typen. Jag tror helt enkelt att det kommer att bli ruskigt svårt att vara en bättre Bond än Daniel Craig. Han är så rackarns tuff. Men han börjar ju bli lite till åren kommen nu. Vore nog läge att lämna över facklan som det så fint heter. Ska bli spännande att se vem det blir, när det nu blir. Har sett andra förslag på ersättare. Bl a Damian Lewis och Idris Elba...men neeeeej, ta nån av mina förslag!

Hörrni! Över till nåt helt annat. Snart är det jul! Men det är lite dåligt med julstämningen tycker jag. Vi hade i vår familj en tradition förr. Att varje jul kolla på Sissels julkonsert som vi hade inspelad på VHS. Sen hade vi ingen videospelare längre och kunde inte titta på konserten. Så har inte sett den på flera år nu. Men för några dagar sedan kom jag på att den kanske fanns på youtube. Hittade inte hela konserten men några klipp iaf. Hittade mitt favoritframträdande från konserten bl a. Med Triple & Touch och Kalle Moraeus. Så då fick jag lite mer julstämning. Och härlig nostalgi.

Jag var lite förtjust i han Ken. Det var tider det!


tisdag 8 december 2015

Kristina igen

Jag längtar ihjäl mig tills det blir jul och jag får åka härifrån och umgås med min älskade familj i flera dagar. Men tiden går för sakta. Jag vill åka nu! Men i helgen fick jag iaf träffa delar av familjen vilket var väldigt najs. Det dämpade dock inte min hemlängtan. Jaja, i alla fall, vi var i Stockholm i helgen och såg Kristina från Duvemåla. Det var andra gången jag såg den. Var ju inte jätteexalterad när jag skulle se den första gången. Men sen visade det sig att jag tyckte jättemycket om den. Har lyssnat massor på skivan. Åtminstone vissa väl utvalda låtar. Love it! Och nu fick jag se den igen. Fest! Den var lika bra andra gången också tycker jag. Dock märkte jag nu alla ändringar de gjort i låtarna, det gjorde jag inte första gången eftersom jag knappt lyssnat på skivan då. Var lite besviken över ändringarna. Men vad gör det när man har en söt Karl-Oskar att titta och lyssna på. Swoon!!! Han har sån talang den där Robert Noack. Satt närmare scenen denna gång så kunde glädjande nog beundra honom på skapligt nära avstånd. Men det är ju inte bara han, alla är så rackarns duktiga! Jag rös flera gånger för att det var så bra. Rollen Robert spelades denna gång av en annan kille som jag faktiskt tycker var bättre än han som brukar spela rollen. Det var ju tur, att det inte var nån som var sämre menar jag. Fick ju en riktigt bra musikalupplevelse då. Så nöjd med helgen helt enkelt.

lördag 28 november 2015

Advent

Alltså hörrni!! Imorgon är det första advent. Och det är inte ens december än. Och ingen snö. Men vad bryr jag mig om det. Idag har jag minsann pyntat och haft julmusikpremiär. Det känns bra, för jag behöver verkligen få komma in i julstämning nu. Jag behöver en mysmånad att se fram emot. Hoppas verkligen det blir så.

Apropå det här med julmusik, jag har funderat lite på vilken julsång som är min favorit. Jag har inte riktigt haft nån favorit förut tror jag. Man har hört de flesta julsånger så ofta så man har ju tröttnat ihjäl sig lite på dem. Men jag tror faktiskt jag kan säga att jag har en favorit nu. Åtminstone i den här versionen:

Det är ju faktiskt ganska viktigt hur sången framförs också. Tycker Punch Brothers gör en fantastisk version. Gillar även Måns version av "The Angel Gabriel" väldigt mycket. Och så är det ju lite roligt att lyssna på Stefan Sundströms och Jill Johnsons svenska version av Fairytale of New York (En julsaga). Bara för att Stefan är så cool!

Glad första advent på er!

onsdag 18 november 2015

Celebrity crush

Jag har fått en ny celebrity crush. Helt oväntat. Ja, helt plötsligt en dag kände jag att, ja, han skulle jag kunna vara gift med. Hade inte tänkt speciellt mycket på karln innan. Visst, har sett några filmer med honom och tyckt att han varit ganska bra. Men jag har aldrig liksom kärat ner mig i honom. Inte förrän nu. Och jag vet inte riktigt hur jag kom på att jag tyckte han var het. Eller jo kanske, han var med i The Graham Norton Show en morgon när jag tittade nyligen. Det måste ju ha varit det som utlöste förälskelsen. Tänkte inte så mycket på det då dock. Men sen efteråt smög det sig liksom på mig. Charmig kille det där. Fint leende han har. Och han kan sjunga också. Yey, han är skotte och pratar med underbar dialekt. Marry me Ewan McGregor! Så nu de senaste dagarna har jag lyssnat mycket på soundtracket från filmen Moulin Rouge eftersom han är med där. Tillslut var jag tvungen att titta på filmen igen, så det gjorde jag igår. Bra film.
Japp, min favoritscen i filmen helt klart. Han sjunger så fint den där Ewan. Och jag älskar tangotolkningen av Roxanne. Får nog ta och se några fler Ewan-filmer nu. MEN...Fassbender är fortfarande number 1. Tro inget annat.

Det finns ju fler skådespelare med skotsk dialekt som är en fröjd att lyssna på. Alltså, James McAvoy, jag skulle kunna lyssna på honom i timmar. Jag vill ha hans röst i mina öron konstant. Typ. Men framförallt, JAG VILL TILL SKOTTLAND! Vad jag tjatar om detta Skottland. Sansa dig kvinna!

Men tillbaka till förälskelse. Visst vore det väl roligare att faktiskt bli kär på riktigt. I någon vanlig dödlig, där man faktiskt har åtminstone en liten gnutta chans att få sina känslor besvarade. Sannolikheten för att det ska hända känns dock obefintlig. Jaja, who knows. Citerar Nat King Cole i låten Nature Boy (eller varför inte Ewan McGregor i Moulin Rouge. Passande nog): "The greatest thing you´ll ever learn is just to love and be loved in return". 
Let´s hope so. Kära nån vad cheesy jag är! Dags att avrunda denna sentimentala smörja innan det spårar ur totalt.

God natt!


onsdag 11 november 2015

Klassiskt

Jag tycker att klassisk musik är underskattad. När jag var yngre avskydde jag klassiskt. Fy vad tråkigt jag tyckte det var. Just a bunch of boring dead dudes. Mozart liksom. Nä Mozart är ju inte så skoj. Det tycker jag fortfarande inte. MEN, nu på senare år har börjat uppskatta klassiskt mer och mer. Vissa musikstycken är ju riktigt mäktiga på nåt sätt. Man bara vill vrida upp volymen, sätta på sig hörlurar, blunda och njuta. Har lyssnat mycket nu de senaste dagarna. På mina favoriter. Ja, jag har t.o.m. favoriter. Så tänkte tipsa om dem, vare sig ni vill eller inte. Here it goes:

Dvorak - Symphony no. 9 in E minor, Op 95 "From the New World"
Vivaldi - The Four Seasons (Då framförallt Summer III: Presto och Winter I: Allegro non molto)
Benjamin Britten - The Young Person´s Guide to the Orchestra

Fy vad nördig jag känner mig nu. Jaja, whatever. Lyssna innan ni dömer!

Det sistnämnda stycket är med i den fantastiska Wes Anderson-filmen Moonrise Kingdom.

Jag vill vara med i en Wes Anderson-film. Dom är så rackarns konstiga.

fredag 6 november 2015

Lycka, Hamlet och Bond m.m.

Yes. I´m back. Alive and kicking. Förbered er på ett störande långt inlägg med asmycket text.

Tänkte meddela att det faktiskt verkar som att mitt liv kanske ändå börjar vända. Äntligen. Kanske jag kan känna mig lite lycklig oftare nu. Känna att livet har lite mening ändå. Ja det ser onekligen ljusare ut nu för tiden. Det känns bra. Jag kom till en gräns antar jag, där jag kände att jag helt enkelt var tvungen att få ett slut på depressionseländet och ta mig i kragen och göra något åt saken. Så det gjorde jag. Pratade med psykolog. Drog ner en aning på tv-serietittandet och började aktivera mig mer. Började umgås med lite fler trevliga människor. Och det har faktiskt hjälpt. Glädjande nog. Jag kan väl inte påstå att livet är roses and rainbows hela tiden nu heller, men avsevärt bättre än vad det har varit iaf, så det får jag väl ändå vara nöjd med. Hoppas verkligen det håller i sig, för jag är så rackarns trött på att vara less på livet. Jag har bl a börjat spela innebandy med lite skönt folk. Så kul! Har ju längtat efter att få spela men inte haft några att spela med. Men nu har jag det. Fantastiskt.

Har hänt lite sen sist. Varit på bio några gånger. Det mest annorlunda biobesöket var när jag såg Hamlet live från London. Med favvo Benedict Cumberbatch i rollen som Hamlet. Jag såg för ganska längesen att han skulle vara med i den teatern i London och ville jättegärna åka dit och se den. Men nu behövde jag ju inte åka dit. Det var ju najs. Den där Benedict är en så otroligt talangfull skådespelare. Han glänste. Det var en bra teater. Hade ju dock lite svårt att hänga med i språket ibland. Jag tycker att det är svårt att förstå Shakespeare på svenska. Ännu svårare att förstå på engelska. Det var visserligen textat på svenska, men innan man hade läst det som sagts och försökt utröna vad det egentligen betydde så kom nästa mening. Jaja, det var en rolig upplevelse iaf. Nu kan man säga att man sett Hamlet. Känner mig så rackarns kulturell!

En annan grej som gör att jag känner mig otroligt kulturell är att jag äntligen läst ut alla Vilhelm Mobergs böcker om utvandrare, invandrare, nybyggare och allt vad det nu är. Har följt Karl-Oskar och Kristinas liv med spänning...nej inte så jättespännande kanske, men tycker ändå att böckerna var hyfsat bra. Filmerna...not so much. Ja jag kämpade mig igenom dom också. Så sjukt sega. Men ja, jag gillar ju ändå storyn sen jag såg Kristina från Duvemåla. Ska föresten se den igen snart. Such a nerd.

Jag har köpt en skivspelare! Nu ska här köpas och spelas vinyl! Roligt! Var på skivmässa för ett tag sen. Gick omkring där bland alla vinylnördar och kände mig lite bortkommen. Men köpte en skiva iaf. The Jam. Nöjd.

Och hörrni, nämnde bio men inte att jag sett nya Bondfilmen. Men nu gör jag det. Såg Spectre nyligen. Som jag hade längtat efter att se den. Daniel Craig, Christoph Waltz och Andrew Scott i samma film. En väldigt bra mix. Jag gillade filmen, men den var inte lika bra som Skyfall. Skyfall är sjukt bra. Förmodligen den bästa Bondfilmen av alla. Tycker i och för sig att Casino Royale är fantastisk också. Nä, Spectre nådde inte riktigt upp i den nivån, men helt klart godkänd. Som jag tror att jag sagt förr, Christoph Waltz är guld i skurkroller. Han var det bästa med filmen.

Jag är så konsertsugen. Som alltid. Mumford & sons kommer ju till Sverige! De är ju med på min "artister/band-att-se-innan-jag-dör"-lista. De är så bra! Men, efter lite fundering bestämde jag mig ändå för att avstå. Bestämde mig för att spara pengar och semesterdagar till en eventuell Skottlandsresa som jag verkligen verkligen hoppas ska äga rum i vår. Det måste bli av! Men iaf, Mumford & sons, älskar deras två första skivor. Men sen gjorde de en tredje som inte innehöll ett minsta spår av banjo vad jag kan höra. Då blev jag lite besviken. Jag vill ha Mumford a la folk, inte a la rock. Jaja. Och på tal om besvikelse, jag är ju väldigt besviken på Coldplays album Ghost Stories. Tycker de har förändrats för mycket. Saknar gamla goda Coldplay. Nu ska de snart släppa nytt album igen. Hoppas verkligen att det är bättre. Hörde dock en låt från albumet idag. Bådade inte gott. Men jag fortsätter hoppas. Hörde nåt om ett samarbete med Noel Gallagher, det lät spännande. Och så ska de tydligen turnera. Det gillar jag! Komsi komsi till Sweden.


Nä, dags att avrunda. Ska ha slappkväll i soffan med popcorn och James Bond. Ajöss!

söndag 4 oktober 2015

60-tal

Alltså, 60-talsmusik. Åh vad jag gillart. Det gjordes så mycket bra musik på den tiden. Jag har gjort en lista med mina favoriter. Det är lång lista. Jag tröttnar inte på den musiken. Det är bara så. Idag kände jag att jag behövde lite pepp. Så då lyssnade jag på min lista. Såklart. Och visst kände jag mig på mycket bättre humör. Det känns ju nästan som att det är nåt magiskt över det. Man kan liksom inte känna sig deppad under tiden man lyssnar på sån musik. Visst, det finns deppig 60-talsmusik. Men mycket sånt finns ju inte med på min lista. Jag hade en period i mitt liv då jag lyssnade BARA på 60-talsmusik. Det var mycket Manfred Mann, Spencer Davis Group och The Animals m.m. Jag levde i nån slags 60-talsbubbla. Jag var fascinerad av musiken förstås, men även modet. Så rackarns snyggt mode då. Jag ville resa tillbaka i tiden. Helst. Efter ett tag kunde jag många låtar utantill. Vilket jag också tycker så mycket om med den musiken, att det är så lätt att sjunga med. Då känns det ännu mer peppande. Ja, det var allt jag hade att säga om 60-talsmusik.

Var och såg showen "Ägd" i fredags. Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Käre värld vad roligt det var. Är så sjukt imponerad av Fredrik Lindström. Henrik var bra han med, men Fredrik har jag länge beundrat. Han är så kvick liksom. Och verkar så intelligent och påläst. Jag tycker han är lite utav ett geni. Jag skrattade så tårarna rann flera gånger. Rekommenderas! Såg ju deras show "Ljust & Fräscht" också när den gick. Också otroligt bra, rolig och tänkvärd. Om jag någonsin får barn (I don´t think so) ska jag döpa dem till Spartacus, Poseidon och Beowulf. Hahaha, barn har ju inte normala namn nu för tiden, som typ Mats. Hörrni! Se "Ägd" helt enkelt.

Tillbaka till 60-talsmusik.

Ok, verkligen ingen peppande text i den här låten. Men sedan jag såg The Man From UNCLE och denna låt var med i min favoritscen så älskar jag den (den är även med i pinsam dans/förspelsscen med barbröstad Patrick Swayze i Dirty Dancing). Brukar lyssna på den och dansa lite för mig själv när jag känner mig nere. Funkar ganska bra.

fredag 25 september 2015

Fredagsgodis

Tänkte inte skriva så mycket. Mest bara dela med mig av sånt som gjort mig glad den senaste tiden (utöver livet i min U2-bubbla förstås). Låt oss börja med denna:
Detta kan möjligtvis vara det sötaste jag någonsin sett. 

Man blir bara så glad. Ian McKellen, vilken skön gubbe. Det där skulle jag ha behövt som pepp inför prov på skolan. Fast iofs, jag klarade ju typ alla prov ändå ;)

Inte allt för lång tid kvar nu tills man ska få skåda denna film. Jag är så pepp! Och jag kan bara inte få nog av den där Fassbender. Yum!

söndag 20 september 2015

Jealous much?

Men näääe! Mina kusiners kusin fick banne mig stå på scenen med Bono. Jag ville ju vara den av mina kusiners kusiner som fick stå på scenen med Bono. Unfair!!

fredag 18 september 2015

Legenderna av legender

Jajjemen! Nu kan jag bocka av en till på min "Band/artister jag måste se live innan jag dör"-lista. Och denna gång var det legenderna av legender. Jag har ÄNTLIGEN fått se fantastiska U2 live! Jag har fått uppleva the Bono-magic! Han vet hur man är en riktig rockstar den där Bono. Gosh, han är så cool! Jag har hört att vissa tycker att han är pretentiös. Men näe, jag håller inte med. Jag tycker han känns genuin. Jag tycker han är astuff. Jag tycker om Bono! He is brilliant. Så är det bara.

Jag hade förväntat mig en magnifik konsert totalt utöver det vanliga, bättre än kanske något jag upplevt förr, jag trodde att den skulle blow my mind som det heter. Riktigt så blev det dock inte. Något saknades för att det skulle vara den ultimata konsertupplevelsen. De lyckades helt enkelt inte komma upp i Coldplaynivån (båda Coldplays konserter som jag varit på var ren perfektion och Hallelujah-moments), MEN...jag tycker ändå att U2 bjöd på en otroligt bra show. Min kollega som jag var på konserten med tyckte att de hade för många nya låtar och var lite besviken på det. I början var det mestadels de nya låtarna ja. Men jag hade ju hunnit lyssna igenom det nya albumet några gånger innan och jag måste säga att jag tycker det finns en hel del bra låtar med där. Så jag tyckte första delen av konserten var förträfflig också. Sen när klassikerna kom senare så höjdes ju förstås nivån ordentligt. Käre värld vilka ruskigt bra låtar de har gjort. Så, vilka låtar gjorde de bäst under kvällen? Klassikerna var ju bäst, det kan jag ju inte förneka. Älskar With or without you och man kände ju sig lite uppe i det blå när de spelade den. I will follow - fantastisk. Beautiful day - awesome. Where the streets have no name - lovely. Men tyckte även väldigt mycket om några av de nya, framförallt Song for someone och Iris (hold me close). Sen på slutet körde de ju en Paul Simon-låt. Hurray! En legend som sjunger en låt av en annan legend. Jag blev helt varm i hjärtat.

Bono brukar ju ta upp folk ur publiken på scenen. Så även denna gång. Fatta vilket minne att tänka tillbaka på. Den där kvällen när jag stod på scenen med U2 och kramade Bono. Det minnet skulle jag vilja ha. Men jag undrar hur jag skulle ha reagerat. Skulle ju bli så sjukt nervös. Förmodligen lite lätt handlingsförlamad. Men whatever. Coolt vore det ju iaf!

måndag 14 september 2015

En ganska bra dag

Vissa låtar kan man bara inte få nog av. Visst, fascinationen avtar oftast efter ett tag, men man vill ändå inte riktigt sluta lyssna på dem. Denna låt är en sån för mig. Jag kan inte riktigt förklara varför jag gillar den så mycket. Den är bara sjukt bra helt enkelt. Musikvideon är dock fruktansvärd. Och för att inte tala om sångarens frisyr. Kära nån. Ja men videon iaf, man tycker ju att till en sån fantastisk låt borde man kunna göra en riktigt cool typ postapokalyptisk video. Nåt snyggt. Men icke! Mjukisdjur som fajtas. Suck.

Tycker att Imagine Dragons har gjort en del bra låtar faktiskt, utöver denna. Och måste säga att jag är lite sugen på att se dem live i Stockholm i oktober. Äh, jag får nog nöja mig med U2. Fatta,  jag ska på U2-konsert!!! Ballt!!!

Idag har varit en ganska bra dag. Känns alltid gött att ha såna dagar eftersom de inte kommer alltför ofta. Visst, vissa ständiga problem som jag inte blir av med förstås. Men i det stora hela har jag nog känt mig ganska glad. Jag drog ännu en gång på mig sköna, gröna landstingspyjamasen, mössan och munskyddet och begav mig in i operationssalen för att titta på en operation. Denna gång en enukleation, d v s borttagande av ögat. Låtar asäckligt, jag vet. Ja, det var ju inte mysigt direkt. Men jag tycker det är så fascinerande. Väldigt intressant och tufft att få se. Och detta med bästa läkaren som förklarar allt han gör så bra. Ja som sagt, det var en bra dag.

Såg The man from U.N.C.L.E igår. Rackarns vad jag gillade den filmen. Kan dock hända att jag tycker så mycket om den för att Armie Hammer var så het. Och Henry Cavill är ju inte heller helt fel att titta på. Sen är ju den där Alicia Vikander en väldigt talangfull skådespelerska också. Guy Ritchie har ju gjort många bra filmer tycker jag. Och ofta väldigt snygga filmer. Tycker den här filmen var riktigt snyggt gjord. Och jag är ju lite svag för typ allt som har med 60-talet att göra. Det var så snygga kläder och bra musik. Ja jag rekommenderar den helt enkelt. Men hörrni, Alicia är tydligen tillsammans med Fassbender. Det tycker jag inte om.

That´s all. Hörs hej!

onsdag 9 september 2015

Förändringarnas tid

Jo men jag kände ju att det var dags att förnya sig lite. Så ja, en ny layout på bloggen. Blått kände jag av nån anledning. Och rött. Och vitt. För att jag är så rackarns Storbritannisk förstås. Och så det där typiskt brittiska rutmönstret. Såklart. Det får duga.

tisdag 8 september 2015

Live at Heart

Gah! Jag har hemlängtan!! Varför ska det vara så långt till hemma?! Jag vill ha nån att krama. Suck.

Vi hade utbildningsdagar med jobbet nyligen och var bl a till Vadstena kloster och fick guidad tur. Guiden försökte värva nya nunnor. Funderade starkt på att ta chansen. Tänkte stanna där. Lika bra liksom, kommer ju ändå förmodligen att vara evig singel så då kan man väl lika gärna bli nunna och gå i kloster. Kanske är soft. Men nej, sen ångrade jag mig. Man kanske inte får titta på tv i klostret. Då funkar det helt enkelt inte för mig.

Jag har varit på festival igen också. Live at Heart. En massa artister/band var med. Inga kända dock. Men alltså, måste säga att det är väldigt kul att upptäcka ny musik. Det kan ju vara så att någon/något av de där artisterna/banden kommer att bli superframgångsrika i framtiden. Och då kan man säga att man såg dem live innan de ens var kända. Och det är ju lite coolt ändå. Så var det ju faktiskt för mig med First Aid Kit. Kul! Jag hade varit ambitiös och lyssnat igenom en spellista med de flesta av artisterna som skulle vara med på festivalen och valt ut de jag tyckte verkade värda att lyssna mer på. Jag lyckades välja rätt tycker jag. Det mesta av det jag såg var riktigt bra.

Fick några favoriter som jag tänkte tipsa om. Först ut, The String Contingent. En kille som spelade fiol, en tjej som spelade kontrabas och så den söte skotske killen som spelade gitarr (marry me!). Fantastiskt talangfulla människor. Otroligt bra var dom. Antar att man skulle kalla det för folkmusik. Men de finns ju varken på Spotify, I-tunes eller Soundcloud, bara på gammal hederlig cd-skiva. Så jag köpte en cd helt enkelt.


Mina andra favoriter var ett band med några mycket charmiga killar från Stockholm. Atlantic Francis heter bandet. Väldigt medryckande musik. De är roliga. De är söta. Sångaren har en lite Morrisey-aktig röst som jag gillar starkt. Lite indiefolkrock typ. Med bl a ukulele. What´s not to like?

Lyssna: https://soundcloud.com/atlantic-francis/where-do-we-run

Ett band som jag fastnade för snabbt redan vid snabb genomlyssning av spotifylistan var flora cash. Ett ungt par som gör fin mysmusik tillsammans. De verkade så rara och kära och jag blev lite smått förälskad i dem.

Lyssna: https://soundcloud.com/floracash/freakinlove

Sista tipset. En norsk tjej vid namn Renate Rubini. Lite jazzigt/bluesigt. Väldigt bra! Hon verkade vara en sån skön människa. Sjöng fantastiskt och var så rackarns cool. Och norskt mellansnack, jag gillart!


Ja och så var det förstås flera bra, men dessa var gräddan!

tisdag 18 augusti 2015

Musik gör livet lite lättare

Jahaja, dags för lite update. Lite har ju ändå hänt i mitt liv på sistone. Mycket musik har det blivit bland annat. Sånt gillas. Återkommer till det. Annars har jag ju även fyllt år. Jag har nu påbörjat mitt sista år som 20-ish. Snart är man alltså 30. Gammal och grå (nejdå, inte så gammal, men känns ändå sjukt jobbigt). Och vad har man uträttat i sitt nästan 30-åriga liv? Inte mycket värt att nämna känns det som. Vilket känns ganska så rackarns tragiskt. Men det är inget att göra åt nu. Det ända jag kan göra är att försöka se till att resten av livet blir ett roligt, givande och tillfredsställande liv. Vill inte slösa bort fler år nu på att må dåligt så jag hoppas verkligen att det ska bli en rejäl förändring snart. Gah! Jag vill vara lycklig, frisk och kär! Gärna genast. Men nej. Det dröjer väl. Jaja, födelsedagen iaf, det blev ju ändå en bra födelsedag trots att jag var tvungen att jobba och inte hade någon familj i närheten. Mitt fantastiska Bollnäsfolk kom ju och hälsade på och förgyllde dagen och dagen därpå. Mycket roligt att ha dem här. Och mycket roligt att få spela in festliga dubsmashar med dem. Dämpade 30-årskrisen lite åtminstone. 

Musik var det ja. Tog en sväng till Eskilstuna med några kompisar när det var Parkfestivalen. Såg Elin Ruth, Linnea Olsson och Jonathan Johansson. Elin Ruth - helt okej. Linnea - Otroligt bra! Hade inte koll på henne sedan innan så visste typ inget om henne. Så det var en väldigt positiv upplevelse. Vilken talang, jättebra på att både spela cello och sjunga. Jag är så avundsjuk! Jonathan - Det var en bra konsert, men jag är ju tyvärr inte jätteförtjust i musik på svenska. Och han kändes lite smått knarkig. Han var dock lite söt och bjöd ändå på en bra konsertupplevelse så klart godkänt. 

Helgen som varit har jag tillbringat i Götet. Var på Way Out West i lördags. Enligt YR skulle det vara fint väder fram till sent på kvällen då det skulle komma regn. Molnen kom tidigt. Vid kl fyra kom vi till festivalen. När vi kommit några steg förbi ingången började det droppa. Sen regnade det väl den mesta delen av resten av kvällen. Ett uppehåll fick vi njuta av då man lurades till att tro att kvällen kanske skulle bli perfekt. Men nej, sen kom regnet tillbaka igen. När First Aid Kit, som var sista bandet ut, spelade sin allra sista låt, då började det ösa ner. Och man blev så där härligt genomblöt i byxor och skor (hade som tur var varit smart att ta med regnjacka). Jaja, men om man bortser från regnet (och den äckligaste kebaben jag ätit och fruktansvärd smärta i fötter och rygg) så var det ändå en bra festival. Var på några bra konserter. Bl a en tjej som heter Rae Morris. Sen ett svenskt band som heter Amason. Fick stå en liten bit bort från Oskar Linnros och titta på Patti Smith. Det var ju trevligt. Ellie Goulding tycker jag ju ändå har gjort en del bra låtar. Och konserten var väl okej men det kändes mest som att hon hade ett aerobicspass där på scenen. Till sist var det favoriterna First Aid Kit. Käre värld vad bra de är!!! Älskade deras guldregn på Stay Gold. Och att de spelade Simon & Garfunkels America som extranummer. 

First Aid Kit gjorde ju en cover på en Emmylou Harris-låt när hon fick Polarpriset. Red dirt girl, jag tycker så mycket om den låten sedan en kollega rekommenderade den till mig. Passar ju ypperligt bra att avsluta med den tycker jag. Ett fenomenalt band med en fenomenal låt. 

söndag 2 augusti 2015

Har gått omkring i lägenheten och sjungit för mig själv idag. Bl a har jag sjungit den här.

Alltså seriöst, den här sjöng jag själv inför en massa människor på syrrans bröllop. Hur i hela friden vågade jag det?! Jag kan ju inte sjunga. Jaja, det var andra tider då. Då var man lite modigare. Åh vad jag önskar att jag var en naturbegåvning på att sjunga.

fredag 31 juli 2015

Må det bli en lång helg

Fredag kväll. Jobbveckan är över. Det regnar förstås. Jag äter godis, lyssnar på Punch Brothers och spelar lite ukulele då och då. Det svider på fingertopparna. Funderar på vilken film jag ska se ikväll. Mad Max? Jag vet inte. Hade kjol på mig idag. Whaaat? Japp, det hade jag. Kände mig otroligt kvinnlig. Imorgon är det augusti. Betyder det att sommaren är över? Har det ens varit sommar? Jag vill ha semester igen. Var på bio igår och såg Paper Towns. Mysig film om fin vänskap. De gjorde en roadtrip. Jag vill också göra en roadtrip. I Skottland helst. One of these days.... Jag vill även vara musikaliskt geni. Ska jag ta munspelslektioner? Ska jag ta ukulelelektioner? Ska jag ta sånglektioner? Det är så mycket jag vill kunna. Känner mig sjukt tråkig och ointressant. Funderar på vad jag är bra på och kommer inte på nåt. Är alltså inte bra på nåt. Kära nån, jag måste bli bra på nåt. Nu kom solen!



Hörni, i dessa dystra tider är det alltid bra att ha saker som muntrar upp. Jag följer några Marvel-skådespelare på Instagram. Clark Gregg och Chloe Bennet från Agents of SHIELD. De har så roliga instagramkonton. De har startat ett dubsmashwar mot Hayley Atwell (som jag också följer) och James Darcy från Agent Carter. Så kul. I love it! Heja Clark och Chloe! Jag vill också ha dubsmashwar med någon.




Älskar den här!

Hejdå.

måndag 20 juli 2015

Vacay!

Jaha, så var den semestern över. Då har man börjat jobba igen då. Ack och ve så tråkigt. Det känns sjukt jobbigt att det är slut på ledighet nu. Fy, hade riktig ångest innan jag skulle iväg till jobbet. Blev inte speciellt mycket bättre när jag kom dit heller. Men jag får väl försöka trösta mig med att jag hade en väldigt bra semester. Jag älskar att vara hemma i mitt kära Hälsingland. Det är så fint! Saknar det redan.

Så, en liten summering av semestern kanske vore på sin plats. Började med midsommar som firades med vänner. Helgen efter det drog jag till Stockholm med andra vänner och hade det väldigt najs. Utekväll på ett väldans mysigt ställe under nån bro på Söder med en massa hipsters som kändes så mycket coolare än vi, en dag på Grönan och sista dagen mys med picknick i solen i nån park. Plus inspelning av en riktigt fenomenal dubsmash. Ja det var en lyckad helg, trots att det var i Stockholm (gillar ju inte den staden).

Helgen efter det var det Delsbostämman. Dansnatta, Förstämma och sedan Delsbostämman. Tre dagar i rad med en massa folkmusik, folkdans och folkdräkter. Åh vad jag tycker det är mysigt med Delsbostämman. Jag älskar stämningen. Fick träffa fina vänner jag inte träffat på länge. Blev lite kär vid första ögonkastet, tänkte att jag hade träffat "the one" men så var det tydligen inte. Han hade annars varit så perfekt på många vis. Jaja. Alltså, jag blir lite arg på mig själv att jag inte kan spela fiol och dansa gammeldans. Det hade varit så mysigt om man kunde vara med i buskspelandet och dansat loss på dansbanan. Jag önskar jag var folkmusikmänniska! Blev väldigt inspirerad iaf så nu har jag lyssnat på en del svensk folkmusik den senaste tiden och tycker det är riktigt bra. Och så måste jag ju faktiskt se till att lära mig lite polska och hambo och allt vad det nu är så jag kan vara med och dansa nästa sommar. Om någon vänlig själ bara kunde ta och lära mig. Jag hoppas det ska gå vägen. Även detta var en mycket bra helg, möjligtvis det bästa som hände på semestern. Just ja, får inte glömma, tokdans till gypsy punk/klezmermusik av bandet Räfven. Väldigt roligt!

Har även avnjutit bl a jazzkonsert, blueskonsert och country/rock/gospel-konsert. Sett djur på Järvzoo. Hängt med syskonbarn. Hängt med familj. Hängt med vänner. Sjungit "Bridge over troubled water" på en bro över en fors. Varit på 1-årskalas. Badat (inte speciellt mkt dock, trökväder mestadels). Läst ganska mkt, har nu gett mig in på Utvandrarna. Ska det läsas så ska det läsas ordentligt!

Ja det var väl det hela. Men nu är friden och fröjden slut som sagt. Bara jobba och jobba och jobba nu ett år tills det är dags för sommarsemester igen. Längtar!!


Känn stämningen!

söndag 14 juni 2015

Prinsbröllop och Hellenius hörna

Oh nooo! Söndag!! Jag gillar inte söndagar. Eller jo, jag gillar ju ledigheten men inte söndagsångesten. Suck. Jaja, snart semester. Sköönt!

Igår var det en dag det hände mycket. Både roliga och tråkiga saker. Jag hade shoppingrunda (vet inte om det räknas som roligt eller tråkigt egentligen, för det mesta tråkigt men i går fyndade jag ganska mycket så det var ju roligt), Prins Carl Philip och Sofia gifte sig (roligt), Benedict Cumberbatch fick tydligen en liten cumberbaby (roligt) och Magnus Härenstam lämnade jordelivet (usch vad sorgligt).

Tittade förstås på prinsbröllopet igår. Åh så fint det var. Vilket otroligt vackert brudpar. Alltså han är ju ganska stilig den där Carl Philip. Tyckte deras vigsel kändes ganska avslappnad och roligare jämfört med de andra kungabarnens vigslar. Älskade brudparets alla låtval. Blev helt lycklig när Salem Al Fakir dök upp i tv-rutan, och ännu lyckligare när jag hörde de ljuva tonerna av Coldplays Fix you. Måste erkänna att jag blev en aning rörd. Den där låten är så fantastisk. Och sen Umbrella på svenska kändes ju ganska otippat måste jag säga. Men kul! Sen förstås gospelutgången med Samuel Ljungblad. Awesome. Ja det var ett riktigt fint bröllop helt enkelt. De verkar så kära och de är så söta tillsammans, prinsen och prinsessan. Hoppas de blir för evigt lyckliga tillsammans.

Tittade på några avsnitt av Hellenius hörna igår också. Bl a när Carl Philip var med. Sen åt jag mums-mums och kollade på mums-Måns när han var med i programmet. Fy vad roligt det var. Den där Måns Petter alltså. Tyckte pratet om alla hans husdjur var väldigt roligt, bl a om hans 24 möss och marsvinen Kalle och Mimmi som fick 30 barn och så förstås nymfparakiterna Stefan och Anki. Tyckte även det var kul hur media vinklade hans otrohet och att han gått i terapi till att han gick i terapi för sin otrohet, sen till att han var sexmissbrukare och sen till att han låg med sin sexterapeut. Haha, alltså media, sjukt! Jag är nog ganska glad ändå att jag valde att inte fortsätta på mediaspåret efter gymnasiet. Kollade även på programmet när Peter Stormare var gäst. Det verkar vara en skön kille. Och David Hellenius är ju väldigt rolig ibland. Jag rekommenderar att följa honom på Instagram.

Nej, nu ska jag nog lyssna på lite podcaster och sen ta en sväng på stan och leta nya skor.
Ha en bra vecka!

tisdag 9 juni 2015

Sommar

Äntligen har man fått ha lite sommarkänslor. Det har varit sommar idag. Och det var ju underbart. Tog en promenad i solen. Kunde gå i t-shirt. Fick känna doft av nyklippt gräs och grilldoft. Och så med fantastiskt somrig musik i lurarna från min sommarspellista på spotify. Det kändes gött liksom. Kära nån, snart är den här, semestern. Sommar och ledighet. Älskart!

onsdag 3 juni 2015

Suck

Gah! Life is so depressing. Varför kan man inte bara få vara lycklig och kär och nöjd med sig själv och inte behöva ha ont vareviga dag. Jag är så less. Varför ska det vara så usla svårt? Livet. Crap.

Det är ju tur att den här karln finns iaf.
Ja, lite svårt att se kanske, men det är förstås Måns. Att titta på honom ger lite glädje i själen iaf. Så det gjorde jag i helgen när han hade konsert på Grönan. Det var trevligt. Gosh vad han är fin!

Nu orkar jag inte vara vaken och tänka på hur meningslöst livet är längre, så nu säger jag nattinatti. Får väl hoppas att jag vaknar på en bra sida imorgon. Och att nåt tokspännande händer. Tveksamt.

söndag 24 maj 2015

Eurovision 2015

Det var året 2005. En fantastiskt snygg kille dök upp i tv-rutan, sjöng fint och charmade Idoljuryn...och mig. Det var kärlek vid första ögonkastet. Sedan dess har denne vackre, talangfulle herre haft en speciell plats i mitt hjärta. I flera år har jag väntat på att få se honom stå på scenen i Eurovision och tävla för vårt avlånga land. Och igår kom äntligen den dagen. Han tävlade. Och han vann. Och käre värld vilken lycka jag känner för detta. Fina, fina Måns. Gosh vad bra han var! Gosh vad spännande finalen var! Gosh vilken välförtjänt vinst det var! Jag var så rackarns nervös, kunde liksom inte sitta still i soffan under röstningen. Var helt säker på att Ryssland skulle knipa segern där ett tag. Men så blev det helt plötsligt en totalvändning. Det var längesen jag känt sån glädje måste jag säga.

Måns hade ju helt klart det bästa bidraget. Men hade en del andra favoriter också. Och på slutet visade sig att alla mina favoriter fanns med i topp 10. Oh yes! Kändes bra. Om man bortser från Måns så var min andra absoluta favorit Belgiens bidrag. Väldans bra låt. Söt kille med snygg outfit. Kändes fräscht liksom. Kommer att lyssna mycket på den låten. Var lite emot att Australien skulle få vara med och tävla. Men måste ju erkänna att låten var ganska bra. Så den var ju faktiskt en av mina favoriter. Den var medryckande. Tyckte även Norges låt var bra. Men mest gillade jag nog tjejens röst och otroligt vackra hår. Estland och Lettland var andra favoriter. Varken Rysslands eller Italiens bidrag var i min smak men jag förstod ju snabbt ändå att de skulle bli de största hoten. 

Nä hörrni, tror jag måste försöka se till att ta mig iväg till en Måns-konsert i sommar. Hallå, snart är det sommar! Wohoo!

lördag 23 maj 2015

Bästa kombon

Det finns många anledningar till varför jag älskar Coldplay. Det är ett fenomenalt band. De gör så sjukt bra musik (sista albumet är dock lite av ett undantag, är ganska besviken på det). De har Chris Martin som sångare som har en röst som är sammet för öronen och han är en fröjd för ögonen att titta på. Deras konserter är magnifika, det känns lite som man är i en annan värld ibland. Och så är de ju så rackarns roliga. Såg ett klipp som de lagt ut på sin hemsida i morse. Skrattade högt. Tänkte att det skulle passa bra att lägga upp klippet här apropå mitt förra inlägg om Game of Thrones. Alltså, Coldplay och Game of Thrones, en riktigt festlig kombo helt enkelt.



Roligaste jag sett på länge!!

"-Thank you Jon Snow.
-It´s Kit.
-Thank you Kit Snow".

Älskar Jon Snows framförande av "Wildling" och när Ygritte säger "You know nothing Chris Martin". Men framförallt älskar jag musikalversionen av Red Wedding. Hahaha.

"You don´t mess around with Walder Frey, you don´t mess around with Walder Frey".
"Red wedding, red wedding. Lots of stabbing and a bit of beheading".
"Red wedding, dead wedding. A headshred wedding, a bloodshed wedding. There will be no wedding bedding".

"Are you thinking about Joffrey? Such a spirited lad. I was his uncle, I was also his dad".

Game of Thrones - The Musical. Vill se den!!!

onsdag 20 maj 2015

Game of Thrones

Alltså, det här med Game of Thrones, apropå ingenting alls. Jag vill få utlopp för lite tankar angående denna serie. SPOILER ALERT om man inte sett alla avsnitt!!

En väldans bra serie måste jag säga. När helgen börjar ta slut och söndagsångesten sätter in är det enda som känns någorlunda tröstande att jag på måndagen efter en trög dag på jobbet kan gå hem och se ett nytt avsnitt Game of Thrones. Härligt.

Här är mina tankar om denna fantastiska serie:

* Det är så många olika sidor man kan stå på. Alla är ju rivaler till varandra. Många vill sitta på den där järntronen. Och det jobbiga är att jag tycker om så många karaktärer i serien så jag kan ju inte välja sida. Jag gillar Tyrion och Jamie i familjen Lannister, Daenerys i familjen Targaryen, Arya i familjen Stark, Stannis i familjen Baratheon, Margaery i familjen Tyrell och nu på slutet har jag även börjat gilla Jon Snow som egentligen är en Stark fast ändå inte. Jobbigt att hålla på alla sidor liksom. Fast å andra sidan, större chans att jag håller på en av segrarna, mindre risk att bli besviken.

* Jag saknar Oberyn Martell! Han var så bra! Han fick ett så hemskt slut, nåt av det mest obehagliga jag sett. Det förtjänade han inte. Hade han fått leva hade han varit min absoluta favorit och rackarns vad jag hade hejat på för att få honom på tronen. Då kunde alla Lannisters, Targaryens och Starks kämpa på bäst de ville. Jag hade stått på Martells sida.

* Gah! Jag tycker så synd om Sansa! Varför ska hon behöva genomlida så mycket skit? Varför ska hon råka ut för alla seriens idiotpsykopater? Hur kan man ha kommit på såna fruktansvärda karaktärer som Joffrey och Ramsay? Blää! Stay strong Sansa! Som tur är blev vi ju av med ett av monstren vilket var mycket glädjande. Men nu är det dags igen. Bort med Ramsay!

* Daario är så rackarns het! Det var bara det jag ville säga.

* Yay! Jaqen H´ghar är tillbaka! Jag tyckte han var awesome när han var med första gången och röjde några idioter ur vägen för Arya. Blev sen lite smått frustrerad när han försvann från serien. Sen ba, wohoo, he´s back! Hoppas verkligen att han visar sig bara en bra människa. Och att han tar Arya under sina vingar som man så fint säger. Men det verkar ju onekligen som att han fattat tycke för henne.

* Vem skulle egentligen bli den bästa kungen/drottningen? Som jag redan nämnt, jag håller ju på typ alla sidor. Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag nog att kanske Jamie skulle bli bäst. Dock bara om han kapar alla band till Cersei. Tål inte den kvinnan. Tyrion är nog för snäll för att vara kung. Stannis är en annan favorit. Men det är möjligen bara för att jag gillar den skådespelaren sedan han var med i The Tunnel. Och om han ska bli kung får han banne mig göra sig av med rödhåriga häxan eller vad hon nu är. Men varför inte en kvinna på tronen. Tror nog att Margaery skulle göra ett bra jobb om hon fick chansen.

* Daenaerys verkar ha fått lite storhetsvansinne. Det bådar inte gott. Fortsätter det så blir hon inte kvar på min favoritlista länge till.


Alltså seriöst, kära nån vilken tönt jag är!!!! Men jag kan inte hjälpa det.




tisdag 19 maj 2015

Modern Family

Har haft nöjet att haft mina kära föräldrar hos mig i helgen. Väldigt trevligt och mysigt var det. Men nu är man tillbaka i verkligheten igen. Nu känns det tomt och ensamt. Försöker muntra upp mig med bra tv-serier. Har sett ganska mycket Modern Family. Sjukt kul serie det där. Alltså, Phil Dunphy är så rackarns rolig! Bjuder på några härliga Phil-citat.

Phil: Sometimes a boy might be a good distraction. I remember a certain young lady who was pretty addicted to Miss Pacman until a dashing young gent caught her eye.
Claire: Only because you were wearing a feather earring.
Phil: It wasn´t a feather, it was a dreamcatcher. And it worked.

Phil: You see, something hit me this morning when that truck didn´t hit me this morning.

Claire (about Phil´s banjo): I can never hear that awful thing again.
Phil: But you called med "Ban jovi".
Claire: I know. I did whatever was necessary to make it stop.
Phil: Wait, does that mean you also didn´t like my bagpiping? Is that why we have Luke?

Phil: I´ve always said that if my son thinks of me as one of his idiot friends, I´ve succeeded as a dad.

Haley: In Legally Blonde Elle won her case because she was true to herself and dressed cute.
Phil: Haley, this is real life, not an excellent movie.

Gloria: How dumb do they think we are?
Phil: Sometimes Claire leaves me pictures of food instead of a shopping list.

Och så kom det lite ögonhumor i ett avsnitt också. Förmodligen bara roande för folk som jobbar på ögonklinik. Jag tyckte det var ganska kul åtminstone.

Andy: Dear Haley, I know how eyes work, but I never knew how they sparkled until I...
Haleys doctor-boyfriend: That could be macular degeneration!









fredag 8 maj 2015

Veckans positiva

Äntligen fredag! Den här veckan började inte bra. Oro och ångest. Det känner jag i och för sig fortfarande men det är något dämpat nu. Har kunnat glädja mig lite åtminstone de senaste dagarna. Och ser ut som att det kan bli en ganska bra helg också. Går inte in mer på det jobbiga under veckan. Men det positiva som har hänt och ska hända är ju iaf detta:

* Trevligt häng på O´Learys. I och för sig var det i måndags, en av de jobbigaste dagarna. Men det var ju bra att nåt roligt hände den dagen iaf.

* Besök hos kollega med god mat och efterrätt.

* Middag och bowling ikväll. Hoppas det blir riktigt roligt.

* Filmmaraton imorgon. Marvelmaraton igen. Men det kan man ju inte få för mycket av.

* Dop för ett litet, litet barn i Kristinehamn på söndag.

* Och så gjorde det här mig glad också:

Nostalgi!  Blur, de gamla britpoprävarna, still going strong! Tyckte de var så rackarns bra förr. Tror jag måste börja lyssna på dem igen. Och Blur + Jimmy Fallon liksom, bra kombo. Gillart! Jag vill också vara med och jamma med Damon Albarn, Graham Coxon, Alex James och han jag inte har en aning om vad han heter. Ja och Jimmy förstås. Älskar Alex slappa stil med fötterna på trummorna.

Trevlig helg hörrni!


fredag 24 april 2015

Random thoughts

Jahaja, då var det äntligen fredag då. Här kommer lite random thoughts från mitt huvud.

* Jag vill till Skottland. NU!! Jag vill, jag vill, jag vill! Är så rackarns sugen. Jag vill åka dit, hyra en bil och göra en roadtrip. Men jag vågar ju inte köra i vänstertrafik. Hur ska det gå? Åh vad jag längtar dit.

* Tre efterlängtade säsongstarter har satt igång. Orphan Black, Game of Thrones och Outlander. Joy! På tal om Skottland innan. Outlander utspelas ju där. Så otroligt vackra miljöer i den där serien. Gör mig ännu mer peppad på att åka dit. Och så den fina dialekten förstås. Bra serie. Lite väl erotiskt och smått pinsamt ibland dock. Men jaja, det får man stå ut med.

* Tv-serie-tips: Top of the lake. Tummen upp. Konstig, mystisk och spännande. Gillart.

* Har fått en ny tv-favvo. Daniel Gillies. Elijah i Vampire Diaries och The Originals. Jo, ganska töntiga serier egentligen. Skäms en aning att jag tittar på dem. Vampyrer, varulvar och häxor. Kära nån! Men Elijah är awesome. Så bara för att han är med så måste jag titta.

*Har kommit på att Movits är bra peppmusik. Så senaste tiden har jag lyssnat mycket på dem. Och eftersom det nu är fredag och jag vill fira att det är helg så avslutar jag detta inlägg med lite fredagsparty a la Movits.




söndag 12 april 2015

Töntig lista

Gah! Life sucks. Min usla djävulsmage sucks. Men man hittar ju inget fel på den. Jag inbillar mig väl bara. Så det är väl bara att leva med det resten av mitt liv. Jättekul!

När jag är uttråkad och frustrerad på livet kan det hända att jag gör töntiga listor. 

Här kommer en töntig favoritkaraktärslista. TV-serier är den bästa medicinen.

Favoritlovebirds: Seth & Summer, O.C. 
Favoritläkare: Hawkeye, M*A*S*H (om jag ändå hade honom här nu så han kunde fixa min usla djävulsmage). 
Favoritlärare: Ezra, Pretty Little Liars.
Favoritadvokat: John Cage, Ally McBeal. 
Favoritpsykopat: Sylar, Heroes. 
Favoritnörd: Chuck, Chuck. 
Favoritföräldrar: Phil & Claire, Modern Family. 
Favorithjälte: Peter Petrelli, Heroes. 
Favoritpolis: Karl, The Tunnel.
Favoritbromance: Damon & Alaric, The Vampire Diaries.

Favoritsmarting: Sherlock, Sherlock/Tony Hill, Mord i sinnet/Spencer Reid, Criminal Minds (kunde inte välja så det fick bli alla tre).
Favorit-rich guy: Chuck Bass, Gossip Girl.
Favoritbritt: Ryan, New Girl.
Favoritcharmör: Neal, White Collar.
Favoritskotte: Jamie, Outlander.
Favorit-bad boy: Sawyer, Lost.
Favoritzombiedödare: Daryl, The Walking Dead.
Favorit-evil mastermind: Moriarty, Sherlock. 
Favoritblodsugare: Elijah, Vampire Diaries. 
Favoritpirat: Billy, Black Sails.
Favoritheting: Wade, Hart of Dixie.
Favoritjunkie: Jesse, Breaking Bad.
Favorit-fun guy: Coach, New Girl.
Favorit-fun girl: Jess, New Girl.
Favoritagent: Skye, Marvel´s Agents of SHIELD.
Farvoritodödlig: Henry, Forever.
Favoritfransman: Henri, Mr Selfridge.


Sådärja. Ja, mest män, jag vet. I don´t care. Deal with it!

fredag 20 mars 2015

Vad hände med Salem?

Äntligen fredag! Och dags för en helg utan Melodifestivalen. Känns skönt att det är över. FAST jag är så otroligt glad att det var Måns som vann. Det var på tiden liksom. Och jag tycker verkligen han förtjänade vinsten. Tycker att både låten och framträdandet är riktigt bra så jag hoppas på höga poäng i Eurovision. Heja Måns! 

Har lyssnat på lite Mello-låtar från andra år. Och då mindes jag ju den där fina låten Keep on walking som Salem Al Fakir tävlade med. Sjukt bra låt. Varför vann inte den?! Och så började jag fundera, vart tog Salem vägen egentligen? Har inte hört mycket om honom på sistone. Jag saknar honom. Han är ju en sån rackarns bra musiker. Tycker han borde släppa nåt nytt snart. Men vem vet, han kanske har tröttnat på artisteriet. Synd i så fall dock. Karln har ju talang. Och är söt. Jaja.

I går var det biodags igen. Insurgent, uppföljaren till Divergent. Gillade den. Ibland lite smått förvirrande dock. Önskar att jag hade läst böckerna först. Tycker tyvärr att hon som spelar huvudrollen Tris är en ganska tråkig skådespelerska. Men jag gillar Four. Han skulle jag kunna tänka mig att göra revolt med. I filmerna är människorna uppdelade i olika falanger: De ärliga, de osjälviska, de tappra, de fridfulla och de lärda. Undrar vilken jag skulle höra till. De ärliga kanske. I don´t know. Whatever. 

Alltså, mer Salem åt folket. Come back!

lördag 14 mars 2015

Tanketömning

Jag är tillbaka. Jag hade tänkt att lägga ner den här bloggen nu. Som några gånger förut. Men av någon anledning lockas jag alltid tillbaka. Inte för att jag tror att det är så många som är speciellt intresserade egentligen. Men för min egen skull. Ibland vill jag bara få berätta saker, ganska onödiga och ointressanta saker ibland eller kanske ofta, men ändå sånt jag vill få ur mig. Även om inte många läser det jag skrivit. Bara så jag inte behöver ha kvar allt i huvudet liksom. Så jag fortsätter väl. Nåt inlägg då och då. När jag känner för det.

Igår var jag på en mycket bra konsert med fina Tomas Andersson Wij. Jag tycker om den mannen. Jag kan väl inte påstå att jag är ett hardcorefan som kan alla låtar och lyssnar på honom jämt. Men han har nåt speciellt. Det som gör honom så bra är ju förstås musiken. Han har gjort många bra låtar. Men framförallt gillar jag hans personlighet. Han utstrålar nåt slags lugn. Ja t o m hans röst är lugnande. Och jag tycker så mycket om hans mellansnack. Och så är han så omärkvärdig. Det menar jag inte alls på nåt negativt sätt. Bara positivt. Han står där med sin gitarr och sjunger så fint i all enkelhet liksom. Och man blir fängslad av det. En av mina favoritlåtar som han har gjort är Hälsingland. Mamma sa en kommentar om att det är min nationalsång. Och ja, så är det nog. Jag blir sån stolt hälsing när jag hör den. Sverige och Du gamla du fria, släng dig i väggen. Hälsingland är mitt land! Han spelade den igår och jag blev så glad. Kände hemlängtan. Och så spelade han So long som är enligt hans ord en släkthistoria. Pappa berättade den där släkthistorien för mig. Och därför tycker jag extra mycket om den låten, för att jag faktiskt vet vad den handlar om. Men den är ju lite vemodig. Sorglig, men ändå väldigt fin. Ja, det var alltså en väldigt trevlig kväll.

Det var ju ett tag sen jag skrev här. Så det har hunnit bli en del biofilmer som jag tänkte nämna några ord om. Årets första biofilm blev Exodus - Gods and Kings. En sån där storslagen, påkostad biblisk film som handlade om Moses. Tyckte den var bättre än vad jag trodde den skulle vara faktiskt. Kändes som den stämde ganska så bra överens med de berättelser man hört om Moses. Gillade att söte Aaron Paul var med i rollen som Joshua. Inte så stor roll, men ändå, han gjorde den bra. Och så är jag sjukt impad av barnet som spelade Gud. Han var den bästa i filmen. Väldigt bra rollprestation. Man kände respekt för honom, och då var han en liten pojke liksom.

Nästa film blev Unbroken. Ok, ganska Hollywoodklyshig och stundvis lite seg, men jag tyckte om den ändå. Förr tyckte jag jättemycket om krigsfilmer av någon anledning. Tror det var mest att jag tyckte de var så intressanta. Sen tröttnade jag lite. Men efter jag sett Unbroken blev jag lite inspirerad igen. Så då tittade jag igenom serien The Pacific. Tror det är samma skapare som gjort Band of Brothers. Band of Brothers är dock mycket bättre. Men nu var det ju Unbroken jag skulle skriva om. Ja i alla fall, bra film tycker jag. Sen blev jag så glad när eftertexterna började rulla, inte för att jag var glad att den var slut men för att jag hörde Chris Martins ljuva stämma. Coldplay har alltså gjort låten som spelades i eftertexterna. Miracles heter den. Gillar starkt! Var ju lite besviken på Coldplay efter deras senaste album för jag tyckte de hade bytt stil allt för mycket. Men Miracles låter mer som Coldplay när de är som bäst. Som dom ska låta enligt mig. Då blev jag så glad.

The Imitation Game är en film jag varmt rekommenderar. Handlar också om andra världskriget. Om Alan Turing som knäckte tyskarnas hemliga koder.  Väldigt intressant film. Och briljant skådespeleri av favvo Cumberbatch. Tycker att den borde ha vunnit Oscar för bästa film. Verkligen. Och gärna Benedict Cumberbatch för bästa manliga huvudroll. Men så blev det inte. Suck. Se den!

Sen såg jag filmen som faktiskt vann Oscar för bästa film, Birdman. Visst, den var helt okej. Bra skådespeleri av Michael Keaton och Emma Stone. Gillade hur den var klippt, kändes som att hela filmen var gjord i en tagning. Men själva handlingen tilltalade mig inte.

Den som vann Oscar för bästa manliga huvudroll var Eddie Redmayne. Hur gärna jag än ville att Benedict skulle vinna så måste jag ju säga att Eddie helt klart var värd sin vinst. Han spelade rollen som Stephen Hawking otroligt bra i filmen The Theory of Everything. Jag förstår egentligen inte hur han kan göra den rollen så fantastiskt. Mycket imponerande. Själva filmen var också bra, men ja, hade det inte varit för Eddie så hade den nog varit ganska platt. Jag har ju faktiskt sett en annan film om Stephen Hawking som heter Hawking där det är Benedict Cumberbatch som gör huvudrollen. Tycker att han gör rollen mycket bra också. Men ok, kanske inte fullt lika bra som Redmayne ändå. Båda filmerna är värda att ses iaf.

The Riot Club är en film som jag och min kompis sett fram emot att se jättelänge. Kanske mest för att vackre Max Irons är med. Nu har vi äntligen fått se den. Den var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Den var mycket obehagligare än vad jag hade tänkt mig. Bortskämda rikemanskids som går på Oxford University och tycker att de kan göra och behandla folk precis hur de vill. Såg ju som sagt fram emot filmen mycket för att Irons var med. Men även fina pojkar som Sam Claflin och Douglas Booth. Men alltså, jag blev så äcklad av alla dessa killar i The Riot Club för de var så hemska. Vissa delar av filmen var så obehagliga. Dock måste jag ju ändå säga att jag tycker det var en bra film. Känns ju hemskt att säga det om en så obehaglig film. Jaja. Så kan det vara.

Sista filmen ut är Big Eyes. Sämre än jag hade förväntat mig men ändå helt ok. Jag var ju så glad för att Christoph Waltz är med i den. Hans roll som Hans Landa i Inglourious Basterds är nåt av det bästa jag sett på film. Han är sjukt duktig på att göra roller där han en ger sken av att vara otroligt charmig och trevlig men då han under ytan är en så fruktansvärd person. Man vet liksom inte vart man har honom. Ja han är genial i dessa roller. Men blev lite besviken på honom i denna film. Tyckte han var så överdriven. Men kom på sen att det kanske var just så den där mannen var i verkligheten. Det är ju en sann historia om en man som utgav sig för att vara konstnären bakom målningar som hans fru egentligen hade målat. Så jag vet ju inte, han kanske spelade väldigt bra egentligen.

Ja hörrni, det var alla biofilmer jag sett sen sista inlägget. Det har hänt ganska mycket sedan sista inlägget. Sorgliga saker har hänt. Min älskade moster somnade in efter ha kämpat tappert mot den pissiga sjukdomen kallad cancer. Usla cancer! Det har varit väldigt jobbigt. Det känns så overkligt att hon inte finns hos oss längre. Saknaden är stor, men det känns ändå tröstande att hon inte behöver lida längre.

Roliga saker har också hänt. Var på First Aid Kit-konsert. Toppen! De är så rackarns duktiga de där tjejerna. Åh vad de sjunger fint. En awesome konsert helt enkelt.

Nu blev det här ett väldigt långt inlägg så jag får nog ta och avrunda. Avslutar med nationalsången:


"Hälsingland, mitt eget land. Det här var jag tappade min första tand, och här så ska jag spotta ut den sista".

Ikväll är det Mello-final. Heja Måns!!