Så mycket bättre

Jahapp, då var det söndag då. Njuter fortfarande av segerns sötma från i går då mitt lag vann på På Spåret-kväll. Får leva några timmar till på det antar jag. För imorgon är det tillbaks till verkligheten igen. Fy vad jag avskyr när helger tar slut. 

Men hörrni. Ville bara säga några ord om årets Så mycket bättre. Har just tittat klart på Carolas dag. Jag såg faktiskt fram emot den här säsongen. Jag menar, Ola är med. Joy! Åh vad jag tycker om Ola. Så snygg, så cool, så skön, så bra. Sen har vi ju Amanda som också är riktigt bra. Och så tyckte jag att det skulle bli väldigt roligt att se Carolas program och höra de andra artisternas versioner av hennes låtar, för det är ju låtar som man har hört så sjukt många gånger och som liksom sitter i ryggmärgen. Första skivan jag någonsin köpte var en Carola-skiva. Med alla de där godbitarna som Fångad av en stormvind, Främling, Mickey och Tommy tycker om mig. Oj vad den skivan spelades mycket. Och oj vad vi sjöng med i alla låtarna. Men det jag är mest överraskad över är hur mycket jag har fattat tycke för Orup. Den mannen verkar ju hur skön som helst. Och jag säger som jag sa om Ola; så snygg, så cool, så skön, så bra. Ja, jag säger snygg. Han är ju riktigt gubbhet alltså. Och har så rackarns snygg stil. Män som passar bra i hatt är män i min smak. Jag är lite småkär i Orup. Det är ord jag aldrig trodde jag skulle yttra. Och jag har nog gillat alla hans  olika låtversioner. Tyckte bl a att han gjorde Främling väldans bra. Ska nog ta och lyssna lite på Orup nu. Hörs hej.

Musikal

Jag har lyssnat mycket på låtar från Kristina från Duvemåla på vägen till och från jobbet denna vecka. Det har känts väldigt bra tycker jag. Dock blir man ju så rackarns sugen att bara brista ut högt i sång och verkligen leva sig in i sångerna. Som tur är så har jag ändå lyckats tygla mig. Hade nog inte varit så uppskattat av omgivningen. Åtminstone inte med min röst. Alltså, det är nu jag verkligen börjar ångra så otroligt mycket att jag inte tog sånglektioner när jag var yngre så att jag möjligtvis hade kunnat ha en fantastisk röst nu. Det hade varit så roligt tror jag att vara musikalartist. Sång och skådespeleri i ett liksom. Kan tänka mig att många tror att jag inte skulle klara av det i vilket fall. Men så här ligger det till, om jag ska stå framför publik och göra nåt som jag inte tycker om att göra, exempelvis ha redovisning eller liknande, då tycker jag det är asjobbigt. Då blir jag jättenervös och vill helst bara sjunka genom jorden. Men får jag göra nåt som jag själv tycker är roligt då kan jag trivas väldigt bra på t.ex en scen. Kommer ihåg när jag och Emma var värdar för Sofia och Emmas dansuppvisning. Så sjukt roligt! Och det har ju blivit en del bröllopsspex under åren som också har varit väldigt roliga att få planera och delta i. Jag kan vara nervös innan, men sen kickar adrenalinet in och då tycker jag det är jättekul att stå där på scenen. Så jag tänker, om jag bara var bra på att sjunga och skådespela, då tror jag faktiskt att jag skulle kunna fungera bra som musikalartist. Åh vad det hade varit roligt!!! Men men, det blir ju bara i mina drömmar. Önskar dock att spexaren i mig kunde få komma ut lite oftare. Tyvärr har mina negativa tankar, min dåliga självkänsla och mitt dåliga självförtroende förstört så mycket för mig. Jag känner mig så usla tråkig jämfört med hur jag känt mig förr. Och det suger. Ta mig tillbaka till det roliga livet!

Oj, nu slutade inlägget lite för depressivt känner jag. Det måste vi ändra på. För hörrni, I got good news and good news:

Fredagsglädje

Äntligen! Äntligen är det fredag. Och det har varit en bra dag. Förvånansvärt nog. Och ännu bättre blev den av att ÄNTLIGEN så har en av mina absoluta favoritserier börjat igen efter ett ganska så långt uppehåll. Nu är White Collar tillbaka med en ny och sista säsong. Som jag har längtat efter att få se den där charmige bedragaren Neal Caffrey i rutan igen. Love it!

Förutom ett avsnitt av den förträffliga serien har jag även tittat på serien Peaky Blinders ikväll som jag tänkte rekommendera till er. Tycker den är mycket bra. Brittiska gangsters med Birmingham-dialekt, år 1919-ish. Med fantastiske Cillian Murphy i huvudrollen och en annan top notch-skådis i biroll, nämligen Tom Hardy. Rackarns bra musik, seriemakarna verkar ha lite förkärlek till Arctic Monkeys har jag märkt. Och det är ju inte alls fel. Ja, som ni märker är det ju en serie värd att titta på. BBC kan det där med att göra bra serier. Jag menar, Sherlock, need I say more? Nope. Ska jag klaga på någonting i Peaky Blinders är det väl Sam Neills bedrövliga irländska dialekt. Men det kan jag stå ut med.

Tror jag avslutar denna dag med lite mer serier faktiskt. Lite Elementary kanske. Det blir nog bra det.

Kristina från Duvemåla

Var i Göteborg i helgen och hälsade på en kompis och gick på musikal. Var på Göteborgsoperan och tittade på Kristina från Duvemåla. Jag såg fram emot detta, men tänkte väl ändå att jag kanske inte kommer att tycka den är jättejättebra. Vilhelm Moberg, Utvandrarna...kändes lite mossigt på nåt sätt. Men så fel jag hade! Jag tyckte den var väldigt bra faktiskt. Blev t o m lite rörd ibland. Jag förstår nu vissa av mina kompisars fascination för denna musikal. Gillade verkligen musiken. Och de som var med. De var otroligt duktiga. Tänkte väl innan att det kanske skulle bli svårt att hålla samma klass som Helen Sjöholm, Anders Ekborg och Peter Jöback. Men det lyckades de absolut med. Det var lite jobbigt att hon som spelade Kristina sjöng på finlandssvenska eftersom det var svårt att höra vad hon sjöng ibland. Men oj vilken röst. Rös när hon sjöng Du måste finnas. Och rös när han Robert sjöng Guldet blev till sand. Ruskigt bra! Vi satt långt bort från scenen och högt upp på en balkong så det var svårt att se exakt hur deras ansikten såg ut. Men trots detta satt jag där i drömska tankar... Marry me Karl-Oskar, liksom. Blev lite kär. Han såg ut att vara så fin. Och jag tyckte så mycket om karaktären. Han var så snäll. Och sjöng så fint. Kollade såklart upp hur han såg ut sen. Jag hade rätt. Snygg.

För att sammanfatta, jag är väldigt glad att jag fick uppleva den här musikalen. Tummen upp!