Var i Göteborg i helgen och hälsade på en kompis och gick på musikal. Var på Göteborgsoperan och tittade på Kristina från Duvemåla. Jag såg fram emot detta, men tänkte väl ändå att jag kanske inte kommer att tycka den är jättejättebra. Vilhelm Moberg, Utvandrarna...kändes lite mossigt på nåt sätt. Men så fel jag hade! Jag tyckte den var väldigt bra faktiskt. Blev t o m lite rörd ibland. Jag förstår nu vissa av mina kompisars fascination för denna musikal. Gillade verkligen musiken. Och de som var med. De var otroligt duktiga. Tänkte väl innan att det kanske skulle bli svårt att hålla samma klass som Helen Sjöholm, Anders Ekborg och Peter Jöback. Men det lyckades de absolut med. Det var lite jobbigt att hon som spelade Kristina sjöng på finlandssvenska eftersom det var svårt att höra vad hon sjöng ibland. Men oj vilken röst. Rös när hon sjöng Du måste finnas. Och rös när han Robert sjöng Guldet blev till sand. Ruskigt bra! Vi satt långt bort från scenen och högt upp på en balkong så det var svårt att se exakt hur deras ansikten såg ut. Men trots detta satt jag där i drömska tankar... Marry me Karl-Oskar, liksom. Blev lite kär. Han såg ut att vara så fin. Och jag tyckte så mycket om karaktären. Han var så snäll. Och sjöng så fint. Kollade såklart upp hur han såg ut sen. Jag hade rätt. Snygg.
För att sammanfatta, jag är väldigt glad att jag fick uppleva den här musikalen. Tummen upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar