fredag 28 november 2008

Ho ho alla glada, julen är nära

Shibby! Ännu en praktikvecka avklarad och detta var min sista på urologen. Känns lite sorgligt faktiskt. Trivdes väldigt bra med allt folk där. Men men, vidare på nya äventyr! Full fart!

Idag har jag varit en halv dag på operation. Fick vara med och titta på två operationer. Tänker bespara er från att ge ingående detaljer, men jag kan säga att det såg ganska unpleasant ut. Men det var inget jag inte klarade av. Jo man har ju nerver av stål liksom...hehe. Det var väldigt intressant att få se hur allt går till iaf. Och dessutom fick jag ju än en gång dra på mig en sån där underbar sjukhuspyjamas som jag vill kalla det. En grön denna gång eftersom vi ju va på operation. Åh vad bekvämt det är. Jag tror jag måste byta bana i livet och börja plugga till läkare eller nåt istället(oh yes, jag med min intelligenskvot. I don´t think so)...bara för kläderna. Och så fick jag ha en sån där vacker mössa också. Haha. Åh så stilig jag var.

Kirurgmottagningen nästa då. På måndag. Hoppas det blir lika bra där bara. Nu har jag iaf ingen usla tenta hängades över mig. But still, jag har ju ändå ett grupparbete att avklara. Pest och ödeläggelse!

Idag har jag tagit ännu ett steg Projekt Fruktätning! Jag har ätit...en clementin!!!! Ge mig en mastig, högljudd fanfar! Ja det är faktiskt sant. Jag har lyckats. Helt själv. Sen efter att jag ätit clementinen stoppade jag i mig en massa godis. Kändes ju lite fel, men whatever. Godis är godare! Hurra för det!

Snart är det dags för en kväll med musikal på schemat. Och den kvällen är faktikst denna kväll. Så adjö kära vänner för denna gång. And remember: kommer boll, kommer barn! God afton!

måndag 24 november 2008

Dr. McSteamy i mitt hjärta

Praktik är nog ganska trevligt ändå tycker jag. Även om det är på urologkliniken och det finns pärmar med p-bilder där(tänker inte berätta vad jag menar, men ni fattar väl ändå). Jag menar, det är ju inte varje dag man får hänga i fikarummet med självaste överläkarna. Tyvärr börjar väl de flesta läkarna där närma sig farfarsåldern(eller ja, de kanske t.o.m har uppnått den) och kanske inte är de första man väljer att spana på..eh...men ok, åtminstone en av dom är ju ändå ganska så het för sin ålder. Ja hörrni, det finns ju faktiskt nåt som heter gubbsnygg!

Suck...tänk om ändå McSteamy var där. Åh! Fast då vet jag inte om jag skulle kunna fungera riktigt. Mina uppgifter kanske skulle bli lidande. Och det finns risk för dreggel på journalerna, så det vore kanske inte en sån bra idé ändå. Men alltså, snyggare hittar man ju inte. Oh dear! Kom tillbaka in i mitt liv så gifter vi oss och rider bort mot horisonten på din vita springare! Jag har ställt mitt krav...jag ska ha en hetingläkare! Jag satsar på att bli Mrs. McSteamy; rik med en tokhet karl! Oh ja! (måste bara klargöra att det inte är McSteamy i Grey´s Anatomy jag menar. Oh dear no, den McSteamy jag menar slår tv-McSteamys snygghet med hästlängder!) Han är min mörka, mystiska drömprins! Min Petrelli! Som sänd från ovan!

En annan grej i tal om praktiken...man blir så usla kissnödig av att vara på urologen. Wonder why? Allt tal om urinprov och vattenkastning tär på kissmusklerna....(men har man kissmuskler undrar jag då?)

fredag 21 november 2008

Första praktikveckan avklarad...snart är det jul!!!!

Allright! Då var första praktikveckan avklarad. Vilken glädjeyra! Bara tre veckor kvar. Hoppas det går snabbt. Så ok, dags att resumera veckan som gått.
Började alltså min praktik på Urologkliniken i måndags. Fick en rundtur och hängde lite i arkivet och sånt. Nya erfarenheter och nya intryck, men det var en ganska bra start på veckan ändå tycker jag.

På onsdagen kom dagen jag längtat efter så länge. Jag fick ha på mig sjukhusoutfit! Fatta hur bra läkare och sköterskor har det som får gå omkring i såna kläder varje dag. Det är ju hur skönt som helst! Som att springa runt i pyjamas ju. I love it! Men till min stora förtret så var det typ inga av sekreterarna som hade såna kläder. Och då vågade inte jag insistera på att ha det heller. Dom hade bara sin vanliga tråkiga kläder....jag fattar inte varför....när man får ha sjukhuskläder liksom. Det är ju typ bara för kläderna som jag har valt detta yrke....nästan.

Jaja, men på onsdagen iaf gick jag runt i mina scrubs och kände mig snygg, bekväm och viktig. Jag fick vara på mottagningen denna dag och hänga med sköterskorna och på olika undersökningar. Det var riktigt spännande, även om man fick se lite sånt man verkligen skulle vilja slippa se om ni vet vad jag menar(jag är ju trots allt på urologen). Men det var inget jag tillät mig stoppas av. Jag fick vara med på två cystoskopi-undersökningar. Sånt där när man går in med ett smalt instrument med kamera in i urinröret för att se hur blåsan ser ut. Det såg inte speciellt mysigt ut, I tell you! Sköterskan sa att det är lite skonsammare för tjejer för det är inte så långt som den där grejen ska in. Men vägen in för killar är ju en aning längre och krokigare...haha....stackars er killar! Fast det såg obehagligt ut för tjejer med. Oh dear, hoppas man slipper sånt. Sen skulle jag eventuellt få vara med på en prostataundersökning(hahaha, ja det är inte alla som får det). Och det kan jag säga, att det instrumentet var inte smalt. Och det skulle in på ett annat ställe....you now what I mean! Jag känner allmänt obehag över denna lärdom. Åh vad jag lider med er män om ni någon gång får prostataproblem....Huga! Nä fy, varför berättar jag sånt här. Men jag bara kände att resten av världen borde få veta. I vilket fall, jag slapp att se denna undersökning för den blev inte av. Nu lämnar vi detta snusk.

Dagen vi alla har upplevt idag har tyvärr inte varit en av mina mest givande dagar. Åh en sån tråkig och bortkastad dag. Har spenderat den på sjukhusets IT-support. Suttit och lyssnat på supportsamtal med folk som haft datakrångel, fikat med en massa tråkiga datakillar, hängde med en tekniker och bytte ut en scanner, fikade igen med en massa datakillar som pratade om whisky och sen surfade jag en stund och åkte hem. Spännande värre! Det enda bra med denna dag var att jag fick åka runt på sparkcykel(Weeeeeeee! Rally i sjukhuskorridorerna med vinden i håret)...och de två killarna jag hängde med var ju trevliga iaf. Men annars vill jag gärna glömma denna dag. Nu fokuserar jag på helg istället. Hurra!

Ikväll blir det filmkväll med Judith. Hoppas vi lyckas hitta en kanonerskanon-film bara. Och en massa göttigt svull. Jag är i desperat behov av det nu. Jag måste äta för att glömma. Inte nog med att dagen har varit trög....när man jobbar med en massa pappersarbete som sekreterare gör blir man allt för ofta drabbad av hemska skador....I´m talking about stupid ass-papercuts! Smärta! Det känns som fingrarna blir helt slice:ade liksom. Inte kul, inte kul alls. Vad har jag gett mig in i? Och jag som börjat äta apelsin och allt...fatta vad det svider när man får apelsinstänk i sitt papercut-sår. Pain, I Say!!!!

Nu måste jag se till att få bort min diskhög. Men en liten tanke till avslut bara:
Är det pensionärsvarning när man börjar använda cykelhjälm och sadelmuff? I hope not, because then I´m doomed!

torsdag 20 november 2008

Big news everybody! Hör och häpna, jag har ätit frukt!

Jag bara kände att jag var tvungen att dokumentera en otrolig händelse som ägde rum idag. Ja den borde sannerligen gå till historien, för så stor är den. Idag har JAG ätit en HEL apelsin! JAG! Ätit en frukt! En hel! Och det var inte en banan. Jag är mäkta imponerad av mig själv. Och otroligt stolt. This is the beginning of a new era for me....maybe....det var ju faktiskt skapligt gott. Fast tycker fortfarande att det är läskigt med fruktköttet. Gillar inte den konsistensen. Men ok, då har jag lyckats tvinga i mig en nyttig frukt då iaf. Då är det bara att komma igång med träningen då. Yes! It´s never gonna happen, men man kan ju inbilla sig iaf.

Nu ska jag fixa käk!

söndag 16 november 2008

Älska U2

Jahapp, då var man tillbaka i Öret igen då. Suck! Jag ville vara hemma längre. Har nu alltså varit hemma i helgen och umgåtts med min älskade familj. Det var en mycket efterlängad hemvistelse. Fy så jag har saknat dom! Och det blev alldeles för kort tid. Usch, känner att jag är inne i en jobbig hemlängtansperiod nu. Hoppas det går bra ändå.
Men det var kul i helgen iaf. Mamma fyllde 50 och det firade vi med pompa och ståt....nejdå, inte riktigt. Men vi drog ut på galej till Sundsvall istället. Fika, mat och Ikea bl.a.(ja det är sant, vi gick en sväng på Ikea på mammas 50-års dag) men hon tyckte det var kul ändå. Sen var vi på nåt ställe som hette nöjeshallen. Och hör och häpna. Jag, Jessica, red på mekanisk tjur. Lyckades hålla mig kvar i häpnadsväckande 15 sekunder! Oh ja, smaka på den! Nu ska jag sadla om och bli cowgirl! Yiihaa!!! Nejdå...15 sekunder var nog inte så bra faktiskt....men jag var bättre än mamma och brorsan iaf. Respekt! Sen körde vi gocart. För mig gick det åt skogen, för min bil stannade flera gånger så att han som jobbade där var tvungen att komma och starta om den hela tiden. Suck, snacka om att jag var sur efter det. Alla andra tyckte att det var skitkul utom jag. Och inte nog med detta, utan efteråt kände jag att jag hade ont i nacken så jag måste väl ha fått nån knyck under körningen. Jag var inte på mitt bästa humör då. Men skitsamma, sen fick jag mat iaf och då blev jag lite gladare.

Jag fick även träffa min BFF i helgen. Hurra vad glad jag är för det. Sofia, vi vet bäst hur man har roligt! Och så hade vi Fråga Ewa-seminarium med många djupa och tunga funderingar om livet. Åh så trevligt! Jag vill hem igen!!!

Imorgon börjar min praktik. Oh yes! Två veckor på urologkliniken till att börja med. Ja då hörrni, då ska det skrivas journaler för glatta livet om njurar, urinledare och könsorgan av det manliga slaget. Oj vilken glädje! I just can´t wait! Märk en viss ironi... nä men det ska bli ganska kul. Lite omväxling. Fast det kommer att bli hårt nu med en massa plugg samtidigt som praktiken. Usch, nu blev jag nervös inför imorgon. Suck! Äsch, det ska väl gå vägen hoppas jag.

Sofia visade mig detta klipp i helgen med U2. Åh vad dom är bra. Och åh vad jag är avundsjuk på denna tjej. Fatta grejen! Det är Bono! Och låten är ju så otroligt bra också. Åh, jag vill se dom live. Göttmos säger jag bara!



Nu ska jag ringa hem och mentalt förbereda mig för praktiken imorgon. Shibby!

onsdag 12 november 2008

Rosa söta pälsbeklädna freaks. Mahnamahna, I tell you.



Vad ska det här betyda?, kanske ni tänker.
Mmm...det kan ni fundera på. Medan denna låt långsamt och smärtsamt går er på nerverna p g a att den fastnar som med superlim på hjärnan och vägrar att försvinna. Hurra säger jag bara. Och hurra säger jag även för att jag ska hem imorgon. HURRA!

tisdag 11 november 2008

Bond är min hjälte

Ikväll var jag på bio och såg den nya Bondfilmen med Judith och grabbarna grus. Fick tillåtelse att låna Emma och Matildas pojkvänner som sällskap eftersom ingen annan verkade så överförtjust i att titta på Bond. Jag var dock i stort sett överförtjust. Har sett fram emot det länge. Judith var nog inte överförjust, men skapligt för att vilja se den iaf. Så vi drog iväg. Jag gillade den! Haha, vilken man han är, den där Bond. En riktig karlakarl. Ja det är ju så man blir knäsvag. Han kan ju allt den där karln. Hoppa från tak till tak och allt med sin pain is temporary-attityd. Och har charm som bara den. Haha. Ja så nu fick vi väl alla den testosteronkick vi behövde. Jag menar, vad är väl manligare än Bond? Jag är mycket nöjd med kvällen. Tyvärr har jag nu inte lika mycket att se fram emot. Jo hemresan förtås. Det ska bli underbart. Men annars är grupparbete det enda jag har i huvudet nu. Och det är inte skonsamt! Fy!

Idag hade vi föreläsning om sjukdomskoder, så nu är jag helt fullmatad med info och kommer att drömma om, och förmodligen även i koder. Kan bli skrämmande! Nejdå, kanske drömmer om Bond, James Bond istället. Hellre det, I tell you! Jag vill också vara sådär cool och orädd som han. Haha, that´s my goal! Eller få en massa coola krafter som Peter Petrelli och vara en hjälte.....nej men fy Jessica, nu är du bara pinsam och nördig! Äsch, jag erkänner, jag är en Heroes-geek. Det vet redan Johan iaf. Han och jag är geeks tillsammans. Det är lättare om man är fler. Johan, jag vill ha nästa avsnitt snart! Jag längtar! Känn ingen press men.....I need my dose!

Nattinuffsan på er alla!

måndag 10 november 2008

På gränsen till nervsammanbrott

Oh dear. Så här är livet några millimeter från bristningsgränsen: ÅNGEST!
Jag kommer snart att få nervsammanbrott och krypa ihop i fosterställning på golvet(rätt ner på det hårda golvet, inte på en matta för det känns för bekvämt för mitt nuvarande tillstånd). Varför?!!! Ibland kan man få den där känslan att plugg är lika med döden....DAH! Snarare typ jämt. Jag får så psyk! Ett till värdelöst usla grupparbete! Har ju just kämpat mig igenom ett, and we barely made it through. Tänkte att då kanske man kan pusta ut ett tag, men nejdå, vi lastar på med ännu ett härligt grupparbete på de stackars medicinska sekreteraroffren. Ja hurra för Processorienterad verksamhetsutveckling! Tack så usla mycket! Japp, så det här ska vi alltså fixa med på kvällarna efter typ kl 17 eftersom vi har praktik på dagtid. Och inte nog med det, samtidigt ska vi tentaplugga. Hurra! Humöret är på topp och jag bara känner hur glädjen flödar i mina ådror.....Skitliv! Härliga kvällar och helger vi kommer att ha de följande veckorna.

Snart får jag åka hem iaf. Den enda glädjen jag känner just nu. Och då ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva uti hundrade år! Fanfar!!!!! Min kära mor fyller 50. Längtar ihjäl mig!!!! Home sweet home, I love you!

söndag 9 november 2008

Helgresumé

Ok, då kör vi en resumé av alla spännande händelser som har ägt rum under denna fullspäckade partyhelg...
Let me think.....
Fredag: Det började bra med en helt oklanderlig natts sömn. Jag sov skapligt länge på morgonen utan att behöva vakna till the godforsaken sound of the alarmclock. Jag hade den där härliga känslan av ledighet som jag ofta kan unna mig. Lovely! Sen blev det en snabb tripp till stan för att inhandla en sadelmuff. Nu har jag det varmt och gosigt om rumpan när jag är ute på galej med cykeln. Men sen, ve och fasa, fick jag plötsliga symtom såsom huvudvärk och trötthet och jag började känna mig allmänt hängig. Då blev jag sur och bosatte mig i min soffa framför tv:n hela resten av dagen. Nej föresten, jag var och handlade lite käk också. Men sen återgick jag till min bekväma titta-på-idol-och-svulla-godis-position i soffan. Och sen sjöng Lars. Och jag tänkte att han förmodligen kommer att åka ut denna gång så då passade jag på att lägga en röst på honom. Och då sa han puss och kram till mig och jag blev lite varmare i själen. Sen åkte Lars ut. Som jag anade. Men men, så kan det gå. Vidare...
Lördag: Sov skapligt länge. Tillbringade hela dagen inlåst i min lägenhet med att titta på bl.a Camp Rock.......det kändes pinsamt.....funderade på att titta på den svenskdubbade versionen idag bara för att störa mig och vara extra tragisk, men jag lyckades hålla mig ifrån detta. But whatever, jag har nu ändrat min favoritgrupp från Blindside till...The Jonas Brothers! Jo men dom är väl charmiga. Och Camp Rock borde ju kunna kamma hem en Oscar. Jag ska göra allt i min makt för att det ska hända. Ironi åsido, vilket jag hoppas att ni fattade. Och även om ni inte gjorde det....I don´t care! Få se nu, where was I? Jo just ja, lördag. Alltså, pyjamasprydd och fastklistrad i tv-soffan. Härligt!
Söndag: Vaknade av that godforsaken sound of the alarmclock. Började dagen med en aning av förakt...mot vad? Just då var det mot väckarklockan till största del. Men det gick över. Sen bar det av till möte på Filadelfia. Kände dock att jag inte var helt vaken än. Min kropp var vaken, men inte min hjärna och tillhörande nervtrådar. Så det blev en hel del mastodonta gäspningar med käken-hoppar-snart-ur-led-känsla. Men vad jag vet så är den fortfarande i ledet. Sen cyklade jag hem, glad i hågen över min nya sadelmuff och tanken på det goda som väntade mig när jag kom hem. Kladdkaka och glass! And that was delicious! Sen kollade jag på Christian Bales´ skelett i The Machinist. Unpleasant! När jag tröttnat på att dega i soffan kände jag att jag behövde lite kontakt med världen utanför så då ringde jag till min kära vän Kristina. Kom på att jag saknar henne så jag måste se till att göra ett besök i Uppsala snart. Ja det var väl allt för denna helg. Nu sitter jag här. Och tittar på Gossip girl med Sveriges alla tonåringar. Men hallå, Camp Rock är pinsammare! Faktiskt! Till sist, låt oss alla uttropa ett stort GRATTIS till våra kära pappsisar.
Nu ska jag äta nåt gott. Och fortsätta att titta på Gossip girl och följa de spännande intrigerna. Hur ska det egentligen gå för Dan & Serena, Chuck och Blair och alla de andra rikemanskidsen? Ja det är väl frågan vi alla funderar på.
Bye!

torsdag 6 november 2008

ICA-nostalgi

Det var ett gjädjande ögonblick för mig när jag hittade dessa klipp på Youtube. Tänk att jag nästan glömt hur ruskigt roliga ICA-reklamerna var en gång i tiden, dvs då Roger var med. Kära nån alltså, han är så bäst. Roger i mitt hjärta. Känns som att jag har många i mitt hjärta...men det är ju bra....hoppas jag. Luta er tillbaka och upplev en härlig nostalgitripp.







Shibby!

måndag 3 november 2008

Plugg är ohälsosamt

Usch! Idag har det varit en sån där trög och obehaglig plugg-dag. Inte kul alls! Man vaknar, äter frukost och sätter sig vi datorn nästan direkt för att plugga. Sen sitter man en lång stund. Till slut börjar man känna att håret är fett och lortigt och man anar en viss svettlukt och inser att man skulle ha duschat igår. Men eftersom man inte har planerat att träffa någon idag och man ska vara ledig imorgon så bestämmer man sig för att fortsätta vara äcklig till nästa dag. Sen kommer pluggångesten. Sen tröttheten. Sen den aktiva plugg-perioden. Sen tillbaka till total likgiltighet inför att plugga. Då fixar man mat och ger upp. Sen märker man att klockan är sex på kvällen och att man fortfarande har på sig pyjamasen(vilket i och för sig är skönt, för då behöver man inte byta om igen). Och huvudet är helt tungt och segt och man vill bara dö för en liten stund. Ja, eller dö kanske var lite väl dramatiskt, men man vill däcka i sin säng ett tag iaf. Men man gör det inte, eftersom man inte kan slita sig från den usla datorn. Så då sitter man där, trött, irriterad, seg och måttligt äcklig. Och så börjar man skriva en massa meningslöst tjafs på sin blogg för att få tiden att gå så man kan lägga sig snart. Men nej du! Det får jag inte göra än. För än är ju inte pm:et klart. Of course not! Nu måste man vänta på att alla berörda parter är överens om arbetet så att vi kan skicka in det. Men vi har ju till 23.00 på oss.....Yes, kämparglöd nu då. Kan vi lyckas få oss ett godkänt ändå. Jag ser inte så ljust på det uttalandet. Hoppas Ulla har ätit mycket pepparkakor säger jag bara. Så hon är snällare än snällast. Nä nu måste det här bli färdigt snart! Jag vill tänka på nåt annat nu. Please Lord, låt detta fixa sig. I´m going crazy!