På gränsen till nervsammanbrott

Oh dear. Så här är livet några millimeter från bristningsgränsen: ÅNGEST!
Jag kommer snart att få nervsammanbrott och krypa ihop i fosterställning på golvet(rätt ner på det hårda golvet, inte på en matta för det känns för bekvämt för mitt nuvarande tillstånd). Varför?!!! Ibland kan man få den där känslan att plugg är lika med döden....DAH! Snarare typ jämt. Jag får så psyk! Ett till värdelöst usla grupparbete! Har ju just kämpat mig igenom ett, and we barely made it through. Tänkte att då kanske man kan pusta ut ett tag, men nejdå, vi lastar på med ännu ett härligt grupparbete på de stackars medicinska sekreteraroffren. Ja hurra för Processorienterad verksamhetsutveckling! Tack så usla mycket! Japp, så det här ska vi alltså fixa med på kvällarna efter typ kl 17 eftersom vi har praktik på dagtid. Och inte nog med det, samtidigt ska vi tentaplugga. Hurra! Humöret är på topp och jag bara känner hur glädjen flödar i mina ådror.....Skitliv! Härliga kvällar och helger vi kommer att ha de följande veckorna.

Snart får jag åka hem iaf. Den enda glädjen jag känner just nu. Och då ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva uti hundrade år! Fanfar!!!!! Min kära mor fyller 50. Längtar ihjäl mig!!!! Home sweet home, I love you!