tisdag 25 februari 2014

Finfrämmat

Jahaja, vad ska jag surra om den här gången. Tänkte att jag skulle uppdatera er om vilken theme song jag bestämt mig för. Men jag har inte hittat den rätta än. Återkommer om det.

Jag hade finbesök i helgen av mina älskade föräldrar. Åh vad jag tycker om dessa människor. Vad glad jag är att de finns i mitt liv. Jag behövde verkligen få träffa dem, hade sån hemlängtan. Det var väldigt trevligt att ha dem här. Det blev shopping, fika, uppsättande av ny fin hatthylla och en hel del OS. Man kan väl säga att jag under denna helg har sett mer sport än jag sett under hela det gångna året. Det har varit mycket OS som sagt. Skidor och hockey. Jag är ju inte speciellt förtjust i sport. Men efter den här helgen måste jag ändå säga att jag kanske förstår tjusningen med att titta på sport lite mer nu. Åtminstone såna här större tillställningar som just OS. Det var ganska trevligt att se. Visst, jag somnade då och då, men ändock ganska mysigt liksom. Och vi kollade på avslutningsceremonin. Jag var helt imponerad! Rackarns vad snyggt det var. Speciellt i början med vattnet och vågorna och folket som gjorde en massa coola formationer och grejer. Visuellt helt fantastiskt. Det måste ha varit en väldigt påkostad ceremoni. Hela det där OS-spektaklet måste har varit sjukt påkostat.

Såg filmen Her förra veckan. Den var inte lika imponerande som OS-avslutningsceremonin. Nej verkligen inte. Jag var ganska besviken faktiskt. Men det som suger mer än en tråkig film är när folk i biosalongen sitter och pratar i normal samtalston med varandra om hur dålig de tycker att filmen är. Och det gjorde de under hela filmen. Så sjukt störande. Usla kärringar. Håll käften eller gå härifrån ville jag säga, men sånt vågar jag ju inte. Jaja. Hoppas nästa film blir bättre. Imorgon är det dags för American Hustle. Vet inte alls vad jag ska förvänta mig av den. Ska bli spännande.

Hörrni, imorgon ska jag till tandläkaren. Wish me luck. Gah, längar inte!

tisdag 18 februari 2014

Ally

Alltså hörrni, Ally McBeal, vilken underbar tv-serie. Har kommit in på andra säsongen nu och plöjer avsnitt efter avsnitt. Bara längtar efter att se nästa. Jag visste att den var bra (har ju sett den förr) men så här bra minns jag inte att den var. Men jag kanske bara är nostalgisk. Hursom, jag sitter här och skrattar för mig själv åt alla bisarra karaktärer och händelser. Det är så weird, det är så roligt. Jag skrev ju om John Cage i ett tidigare inlägg. Vilken rackarns skön filur han är. Jag älskar alla hans egenheter. Hur han står och tittar sig själv i spegeln tills han hör klockor klämta och får starkare självförtroende, hur han tänker bäst när han är barfota, hur han använder sig utav "smile therapy" för att hantera livets jobbigheter. Alla roliga uttryck han har. Ibland önskar man ju lite grann att man själv var sådär konstig. Eller åtminstone att man kunde få ha det så roligt på jobbet som de verkar ha i serien.

Ally är ju också en väldigt speciell karaktär. I serien går hon till en terapeut som råder henne till att skaffa sig en theme song. En peppande låt som hon ska tänka på för att få bättre självförtroende och kraft till att möta livets alla händelser. Jag tänker att det kanske inte är en sån dum idé. Så nu ska jag minsann hitta min egen theme song. Kanske blir mitt liv bättre då. Man kanske kan lära sig mycket bra från den där serien. Jag kanske också skulle tänka bättre om jag var barfota. Vem vet.

fredag 14 februari 2014

En helt vanlig fredag

Hello there lovebirds och alla ni andra. Ja då var det Alla Hjärtans Dag igen då. Jag har väntat och väntat hela dan, men nej, ingen Flight of the Conchords-Bret har dykt upp och swept me off my feet. Ingen annan heller för den delen. Men det var ju som väntat. Det var en sjukt seg och tråkig dag idag. Vi har känt oss jätte-opepp på jobbet. Mot slutet av dagen fick jag lite smått panik för det kändes som dagen aldrig skulle ta slut. Och så blev jag yr och svettig och fick ont i huvudet. Jag har fått äta choklad- och gelehjärtan idag iaf. Det var ju åtminstone en liten stämningshöjare, om än väldigt så liten.

Nej alltså, kärlek. Romantik. Who needs it? Fjantigt...... fast lite vore ju ganska trevligt ändå...om man nu någon gång kunde falla för någon som det faktiskt finns en måttligt god chans till att kunna få. Men sånt brukar inte hända mig. Jaja.

Igår såg jag RoboCop på bio. Jag ger den betyget ok. Jag är inte speciellt exalterad. Hade visserligen inte så höga förväntningar heller. Enda anledningen till att jag såg den var ju egentligen att snygg-Kinnaman var med. Men om man säger så här, det kändes inte som rätt roll för honom. Inte för att han spelade dåligt, han var ju det bästa med filmen, han gjorde bra ifrån sig. Men det är fel att ha denna heting med i en film där man täcker hela hans kropp med nån klumpig usla robotdräkt. Han ska synas hela han, känns så ovärt annars. Men iaf, tack vare honom var filmen okej. Jag tyckte dock det var lite för tekniskt för mig och för mycket robotar. Jag gillar människor bättre. Men kul att ha sett den iaf. Denna Kinnaman alltså, han är fantastisk i serien The Killing. Så är det nån som inte har sett den än så råder jag er till att göra det. Genast. Så värt det.

Nu ska jag bänka mig framför teven. Snart är det ju På Spåret-final vetja! Jag har laddat upp med allt möjligt onyttigt. Chips, choklad, Ben & Jerry´s, coca cola, ballerinakakor, nutella. Jag kommer att må så dåligt efteråt. Men det får jag bekymra mig över då. Nu ska svullas och tänkas och mysas.

Har ju avslutat nästan alla de senaste inläggen med ett videoklipp, så det får bli ett nu med. Tyckte det skulle passa bra med lite Flight of the Conchords. Det var längesen. 


torsdag 13 februari 2014

Throwback Thursday

Ja hallå ja. Det är ju torsdag idag. Thursday, throwback thursday, tbt. Jag sitter här och tänker tillbaka på den gamla goda tiden när livet var som roligast. Det var igår jag fick lite flashbacks när jag fick för mig att jag skulle lyssna lite på Gavin DeGraw. Lyssnar på honom nu och tänker på alla fina minnen från förr. Igår tittade jag på filmklipp när jag och Klätt-Fia sjöng med högt och ohämmat till hans låtar. Mycket roligt att se... och ännu roligare att höra. Så vackert. Åh, Gavin-perioden, det var en fin tid. Har fortfarande lite svårt att förstå att jag kunde tycka han var så fantastiskt bra. Vi var typ besatta. Alltså, han är ju ganska smörig och så. Känns inte som nåt jag borde ha lyssnat på. Men då gjorde jag tydligen det och älskade det. Det var en av hans skivor som vi lyssnade på så sjukt mycket. Jag och Sofia kunde alla låtar på den där skivan. Utantill. Vi kunde varenda liten ton, varenda liten wailing. Ja kära nån. Det var kärlek. Jag tycker fortfarande om den skivan. Lite mysig liksom.

Så nu saknar jag min kära vän mer än vanligt. Vi hade det så sjukt roligt tillsammans. Det har vi ju fortfarande men det blir ju allt för sällan vi ses nu för tiden. Jag saknar verkligen den tiden. Gavin-tiden. Åh. Men det är ju tur att man har filmklipp och bilder kvar som man kan titta på och glädjas åt. Sofia är nu i Nya Zeeland och lever livet. Jag är ju en aning avundsjuk. Men hon har lovat att försöka fixa en dejt med Flight of the Conchords-Brett åt mig till Alla Hjärtans Dag. Men med tanke på att det är imorgon så känns det lite mörkt. Hur ska han hinna hit till dess?! Nä men det får väl bli ännu en Crappy Valentines Day. As usual.

Apropå minnen från förr. Jag har börjat titta på Ally McBeal. Det känns lite nostalgi tycker jag. Kommer ihåg att jag gillade den starkt. Gillar John Cage mest. Han är en sån underlig liten man med sina näsvisslingar, sitt nynnande och det där att han tar av sig sina byxor och hänger upp dem på dörren när han går på toaletten. Han är ju för skön. Kommer ihåg att han var med i en annan barndomsfavoritserie, Chicago Hope. Tror han blev skjuten och dog, jag tyckte det var jättesorgligt. Jaja. Robert Downey Jr var ju med i Ally McBeal också. Det är ju riktigt statushöjande.

Biodags! Kinnaman! Robocop! Wehey! Hörs hej.


tisdag 11 februari 2014

Frost vs Trassel

God afton!

Väldigt seg start på den här veckan. Trök, trötthet och yrsel. Bådar inte gott för resten av veckan. Jag vill ha helg nu. Och så vill jag ha hit mina föräldrar. För jag saknar dom. Ja, så är det!

Hörrni, var iväg och såg Frost på bio förra veckan. Den var bra. Tydligen är det samma folk som har gjort Trassel. Och därför blev det ju ganska naturligt att man jämförde de båda filmerna. Jag ÄLSKAR Trassel. Den bästa Disney-filmen ever! Det menar jag verkligen. Den är fantastisk. Så, var Frost lika fantastisk? Hmmm...nej. Låtarna är bättre i Trassel. Handlingen är bättre i Trassel. Karaktärerna är snyggare och intressantare i Trassel. Ja, man kan väl säga att allt är bättre i Trassel. Tycker Frost var lite för klyschig. Det är iofs Trassel också, men inte i lika hög grad. Man ska ju egentligen inte jämföra, det är ju egentligen helt olika handling i filmerna. Men man kunde ändå se vissa likheter. Jag tycker dock att Frost var väldigt bra också. Tyckte snögubben var söt, rolig stundvis. Är glad att jag såg den. Den är bara inte i samma liga som Trassel.

En annan sak som är så bra med Trassel är ju att Zachary Levi gör rösten till Flynn/Eugene. Jag började ju titta på Chuck i somras och det var väl då jag fick upp ögonen för honom. Åhh, Chuck. Så nördig och söt. Jag har just tittat klart på alla säsongerna av Chuck nu. Det blev ett ganska stort glapp mellan fjärde och femte (sista) säsongen. Tyckte säsong 1-3 var väldigt bra. Fyran var okej men där tröttnade jag lite. Men jag kände ju ändå att jag var tvungen att se klart. Så nu jag har äntligen gjort det. Femte säsongen kändes egentligen ganska onödig. Det var ganska tråkig handling och inte så många roliga stunder som i de tidigare säsongerna. Men min crush på Zach höll ändå i sig. Jepp, boyfriend material. Fastän den sista säsongen nu faktiskt inte var så jättebra så har jag ändå lite separationsångest. Jag kommer att sakna serien lite. Jaja, man får försöka hitta nån annan bra serie med nån annan dreamy guy att fylla tomrummet med helt enkelt.



Jo just ja, det är ju fine Måns Zelmerlöw som gör den svenska rösten till Flynn/Eugene, och jag tycker att Flynn/Eugene ser ut som en tecknad Måns. Visst har jag rätt? Tycker det är lite roligt att de är så lika varandra. Så jag tänker på Måns varje gång jag ser filmen. Men det är väl trevligt.

tisdag 4 februari 2014

Tisdags-update

Fy vad bitter jag blir på livet ibland. Eller ganska så ofta faktiskt. Så bitter på alla livets besvikelser och orättvisor. Suck. Men det är väl bara att bita ihop och försöka utstå. Just nu vill jag bara uttrycka hur mycket jag hatar den usla sjukdomen cancer. HATAR!!! Fast det gör väl alla. Men jag blir så usla frustrerad på att den finns överallt och förpestar allas liv. Man bara väntar ju på att den en dag ska drabba en själv. För det kommer den väl garanterat att göra. Nån dag. Nånstans.

Låt oss övergå till lite mer glädjande nyheter istället. Jag har köpt en ukulele! Äntligen. Har tänkt göra det hur länge som helst och nu har jag en i min ägo. En väldigt fin och grön sådan. Nu är det bara det svåra med att lära sig spela också. Jag vet ju tyvärr hur jag är när det gäller att lära mig nya saker. Inget tålamod. Men jag ska verkligen försöka nu. Jag måste. För jag vill så gärna kunna spela. Har ju testat lite och det går ändå ganska bra med de enkla ackorden. Det finns kanske hopp. Lyckades t o m stämma ukulelen själv. Ja alltså, men en stämapparat, men ändå. Jag kände mig stolt. Förhoppningsvis ska jag en vacker dag lyckas bemästra detta fina instrument.

Var på bio i helgen och såg The secret life of Walter Mitty. Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av den. Har lite svårt för Ben Stiller. Men tyckte om trailern till filmen och kände därför att jag borde se den. Jag blev positivt överraskad. Den var bra. Fast det som gjorde den bäst var nog musiken. Och det mycket tack vare den fantastiske José Gonzalez. Och så lite Of Monsters and Men förstås. Det var nice att se Ben Stiller i en seriös roll. Han brukar ju vanligen vara med i ganska så b-iga komedier. Jag måste även erkänna att jag vid något tillfälle där i slutet tyckte att han var lite snygg. Ja faktiskt. När han är lite rufsig, lortig, skäggig och ser lite rockstar ut.

Nästa film på agendan är Frost. I morgon. Får uttala mig om vad jag tyckte om den vid ett annat tillfälle. Annars längtar jag rejält tills jag ska få skåda denna film:

Kan vara så att jag blir lurad till att ha höga förväntningar på denna film dels av den självklara anledningen att käre Benedict är med i den och dels för att underbara The Lumineers spelas i trailern och ger en sån myskänsla. Jag vet inte, men jag tror den kan vara väldigt bra. Hoppas det iaf.

Tjingeling!