Saltkråkans härliga sommar vill jag ha

Idag har jag åkt spark. Första gången på år och dar kändes det som. Det är nåt man borde göra oftare. Sen tittade jag på barnfilm, Tjorven och Mysak. Åh vad jag vill ha den sommaren. Och den där Peter alltså, vilken charmig kille! En sån vill jag ha. Han och McSteamy, mina drömmän, hahaha. Oh yes!

I need food!!!!!Now!!!

Crappy new year!

Oh yeah! Nu har jag klarat av två dagars jobb på sjukhuset och tjänat in lite extra pengar. Joy! Det var dock två väldigt sega dagar. Första dagen speciellt då typ det enda jag hade att göra när jag inte hade nån att hjälpa var att läsa i landstingskatalogen. Drygt till tusen, och det skyller jag på Mats som inte lämnade lösenordet till sin dator till mig så jag kunde sitta och surfa hela dagarna. Idag hittade jag en korsordstidning. Men då ni, då blev det händelserikt!

Imorgon är det nyår. Känner ingen större entusiasm över detta. Känner ingen inspiration. Förväntar mig inte speciellt mycket med tanke på att pulka och fyrverkerier ligger i planeringen och jag inte gillar något av det. Men vi får väl se hur det blir. Till råga på allt har jag fått ont i magen som jag brukar få då och då och det kommer förmodligen sitta i några dagar. Lagom till nyårsfirande, som ett härligt slag i nyllet. "Happy new year *SLAP*" liksom. Skitliv!

Även att jag inte sett skymten av McSteamy dessa två dagar heller. Raaaackarns också!

Nä men gott nytt år då. Ha så usla trevligt. (nä förlåt mig för ironin, ta inte åt er, jag är bara lite down just nu.)

Shaken, not stirred

Äntligen! Äntligen har jag klarat det! Jag har nu tagit mig igenom hela Bond-boxen. Det var lång och tidvis kämpig resa men nu har jag alltså nått slutdestinationen. Så nu kära vänner ska jag dela med mig av mitt makalösa Bond-kunnande och ge ett expertutlåtande; Vem är egentligen den bäste James Bond genom tiderna? Jag har svaret!

Jag misstänker nu att de flesta av er läsare nu suckar av uttråkan och genast klickar sig vidare till någon annan internetsida(facebook förmodar jag), men det bjuder jag på. Jag bara kände att jag måste få utlopp för mina funderingar kring denna eviga fråga om "den bäste Bond". Så här kommer de:

Med risk att förarga världens alla Bond-freaks som envist vidhåller att Sean Connery är den bäste så kan jag nu bara konstatera att den bäste Bond genom tiderna, enligt min värdefulla expertis, är utan tvekan det allra nyaste tillskottet, Daniel Craig. Han är ju tuffast av alla och helt enkelt bäst. Inte sådär mesig som de flesta av de andra. De andra känns lite för brittiskt snobbiga och tråkiga. Men oh dear, Daniel Craig är ju tokhet som Bond, och det står jag för, så slösa inte tid på att mobba mig.
Men om jag nu bara ser till de äldre filmerna, från Connery till Brosnan, så är mina favoriter de två sista, Timothy Dalton och Pierce Brosnan. De är verkligen så som jag tänker att Bond ska vara. Tuffa men charmiga brittiska gentlemän som kan i princip allt. Kunde ha varit aningen snyggare men de duger. Roger Moores filmer är väl skapliga, men han är ju alldeles för dorky för att vara en hårding som James Bond och ser en aningens gammal ut tycker jag. George Lazenby tänker jag inte ens skriva nåt om för det var mest en pinsam filmupplevelse. Men då var det Sean Connery kvar då. Ok, en av de bättre utseendemässigt, men lite för stroppig och självgod enligt mitt tycke.
Daniel Craig ÄR den bäste Bond, and that´s it!

Filmerna i det stora hela tycker jag ändå var ganska skapliga. De allra första var lite sega, men sen så började jag liksom vänja mig vid det sega och smått pinsamma och lärde mig att uppskatta filmerna...till en viss del...men de var helt klart värda att se på iaf. Men nu ser jag fram emot en ny Bond-film i sann Craig-anda.

Endast tomten är naken

Annandag jul. Snön ligger vit och gnistrande på marken, solen skiner och grupparbetsplugget tynger som en bräkande fadderget på mina axlar..... apropå fadderget, min kära syster och svåger är numera nyblivna stolta faddrar till en fattig stackars get i Mozambique. Joråsörrusatte, det ni! Det är nästan så man gråter en skvätt när man tänker på denna ynkliga afrikanska get och den barmhärtighet Elin & Kristofer visar gentemot denna. Tack vare dom har nu geten ett tak över huvudet och en familj som älskar den. Dock är Elin & Kristofer lite oroliga för getens hälsa. Och kanske även lite oroliga för att den någon dag ska bli festmåltid för den afrikanska familjen. Dom har ju tyvärr ingen aning om vart geten befinner sig så det blir ju lite svårt att hälsa på. Och inget kort på geten fick dom heller. Det är bara att hoppas på att geten får ett långt och glädjefullt liv hos sin nya familj.
"Du har allt utom en get", sjunger Björn Rosenström eller vad han heter i låten "Egon". Men nu har dom ju faktiskt en get också. Fast på avstånd.

Jag bringar med mig ännu ett glädjande budskap. Igår blev jag, Jessica, nybliven och stolt ägare till The Office- An american workplace säsong 3 och Björn Gustavssons "Ett livsverk". Jag känner att mina dagar har en chans att bli lite roligare ett tag framöver. Hurra!

Igår såg vi en film från 80-talet som bl.a jag och min familj var med i. Jag var bara en tjock liten klump till bäbis men det var ändå kul att se. Speciellt att se hur gosig pappa var med mig en gång i tiden....haha, nejdå han är fortfarande gosig. Puss på dig papps :) Också var morfar med. Och jag kom på hur mycket jag saknar den mannen. Han var top notch! Fick tyvärr alltför lite tid med honom.
Men nu ska vi inte vara dystra.

Idag har jag tagit en pluggdag. Det fungerade bra och effektivt i kanske en timme eller så, men sen hamnade jag här av någon anledning och då gissar jag att det bara kommer att gå utför hädanefter. Rackarns! Jaja, lite fick jag gjort iaf. Det är så jag funkar tror jag. Endast en kort tid kan jag vara effektiv. Om man ändå visste vilken tid det var så man slapp viga hela dagen åt ångestfylld sittnig vid datorn.

Nu ska jag käka tårta och ikväll blir det härligt slöhäng med Eliassons och kanske även lite djupa funderingar i "Fråga Ewa" runt pepparkakshuset om vi har tur.

Shibby dudes!

God jul

Jaha kära vänner. Då var det julafton då. God jul!







Peace! Over and out!

Chris i mitt hjärta

Tjo tjing och hopp alla glada! Imorgon är det julafton!
.............och i sommar ska jag på Coldplay-konsert. HURRA!!!! Jag blir så glad av tanken att det bara spritter i kroppen. Jag och Chris ska bli SÅ tajta!

Främsta sektionen, here I come!

Pepparkakshusbygge

Förra året byggdes ett ovanligt snyggt och ståtligt pepparkakshus hemma hos Eliassons. Ok, huset var det hus som Gud glömde och alltihop var en enda blodig massaker innefattande blod och styckade skumtomtar. But still, det var väldigt väldigt vackert med all kristyr, godis och alla fina färger. Vi var mycket stolta över vad vi åstadkommit så vi bestämde oss för att göra en tradition av det hela och göra ett till detta år. Ett ännu mer top notch än det förra.

Det började bra med att Sofia kom på att vi kunde använda hennes brittiska flaggan-bricka som underlag. Då genast kom årets tema till oss som en blixt från klar himmel. Det brittiska kungahuset med Prins Charles i spetsen och en massa brittiska kändisar som gäster. Våra skumtomtar målade med svart tusch var slående lika orginalen vill jag påstå. Där fanns Prins Charles, Chris Martin, John Lennon, Elton John, James Bond, Kate Moss, David Beckham och William Shakespeare (alla Storbritannien personifierade of course!). Men vi kände att något saknades. Så vi klämde in en trevlig irländare, Bono, med ett Afrika-barn doppat i choklad också för att visa att även vi idkar lite välgörenhet då och då som vår hjälte Bono. Ja jag och Sofia har ju faktiskt skickat ett sms till PMU bok och bidragit till en bok var till de fattiga barnen i Afrika. Vi kände en djupt berörande glädje i själen efter det.

Men ok, vidare....När vi väl fått ihop huset och skulle pynta det hade vi tappat all fantasi. Slutresultatet var mest likt en trashad och skabbig knarkarkvart än något annat. På marken låg en överdoserad och avsvimmad John Lennon, Elton John hängde ut från fönstret på övervåningen (förmodligen en aning hög på okända örter), Kate Moss stötte på Bond och försökte antagligen sälja illegal hasch till billigt pris, Charles och Beckham var uppe på taket av någon märklig anledning (taket=höga), Bono och Afrika-barnet tittade upp ur skorsstenen (eftersom Bono är en gudfruktig man hoppas jag att det var kristet gräs han var hög på, eller vad säger du Sofia?) och Shakespeare stod ensam i ett hörn och var mobbad för sin fula krage (blev förmodligen depressiv p g a detta och snortade i sig nåt uppiggande). Ja som ni märker så har huset en stark vibb av knark över sig. Den enda som verkade leva ett rätt så lugnt och hälsosamt liv mitt i allt elände var Chris Martin. Stay clean Chris! Med andra ord, huset blev en katastrof och fruktansvärt fult. Men det måste ju finnas såna också.

Bättre lycka nästa år!

Haschparty

Hittade en dikt som jag skrev någon gång i gymnasiet. Den är ju så vacker så man blir tårögd nästan. Ja det är ju så att man blir rörd ända in i själen. Den har ett sånt djup liksom.
Här kommer den, varsågoda, "Haschparty på zoo":

Hamstern röker jointar med dvärgkaninen Ottar.
Bröderna Iller smugglar sprit bakom en hög höga igelkottar.
En alkoholpåverkad trast flyger baklänges rakt in i en mast.
Guldfiskarna puffar vattenpipa i sin lilla skål,
och ödlan Vilgot slickar i sig tvål.
Ensam i ett hörn står sparven Glenn och tittar på,
medan papegojorna försöker balansera på en tå.


Ja visst var det fint. Don´t do drugs, kids! Det var bara det jag ville säga.
Hejdå!

Oh Crappy day!

Fy vilken tråkig dag det har varit idag! Först vakna tidigt för att åka till hälsocentralen och ta blodprov. Sen hem för att vänta några ångestfyllda timmar för att åka till tandläkaren. Väl där upptäcks självklart ett hål som måste lagas snart. Och så kladdas det på en massa sånt där äckligt lack på tänderna. Fy vad äckligt det är alltså, tänderna liksom fastnar i varandra när man biter ihop och så lossnar det små bitar ibland som man blir tuvungen att känna smaken av. Usch och blä! Finns det nåt värre en tandläkaren? Ja det gör det, men just när man är där så känns det inte så. Det ligger iaf högt på listan över "saker som gör livet till crap". Fy vad jag inte gillar att gå till tandläkaren! Ja iaf, sen kom jag hem igen med en ny inbokad tid för lagning. Suck. Nu måste man ha ångest för det också. Och när jag kom hem var jag tvungen att ta tag i det usla grupparbetet som inte kommer nånvart. Men vi kanske har lyckats få lite struktur i det hela nu iaf. Finally! Nu är det bara att hoppas på lite plugg-magic så vi kommer igång snart. Imorgon måste vi sätta igång på allvar helt enkelt. Ja så det var det i huvudsak jobbigaste med denna dag. Men till råga på allt har mamma satt i en julskiva med Il Divo i stereon. Då hamnar man ju nära bristningsgränsen alltså.....nejdå, jag klarar mig, men det jag ville ha sagt med allt detta var alltså...SKITDAG!

Men något kul har ju hänt iaf. Sofia har hört av sig. Hon lever och andas och har kommit hem från Paris. Och i helgen blir det kanske pepparkakshusbygge med henne och de andra söta vännerna. Hurra vilken lycka! Och så ska jag titta på Heroes igen. :D Tyvärr till min och Johans stora förtret är detta avsnitt det sista innan säsongsuppehållet, och så måste vi vänta JÄTTElänge på nästa. Suck, klarar vi verkligen det? Klarar vi av att vara utan vårt ljus i vår annars så mörka tillvaro? Ja ni kära vänner, det får man väl se. Lite partyröj med Tater nuts, hobis, emma-slemma och stoffe kanske råder bot på det. Ja det gör det nog:)

God natt!

Kalle Kotte

Ja, det här är nog min favoritjulsång näst efter Stilla natt...hahaha...

En helg i sann julanda

Helgen har bestått av julmys, julkonsert och shopping med parenteserna.
Alltså, först julmys hos Emma. Det gjordes julgodis i mängder. Ischoklad, knäck, mozartkulor, brända mandlar. Ojojoj vilken godisbuffé. Sånt är ju en glädje för smaklökarna! Sen åt vi gröt och drack glögg. Jag gjorde det mest för att det hör julen till, annars är jag inte så förtjust i det. Men men, man kan offra lite för julstämningen. Och Idol var ju som alltid spännande värre....NOT! Men man måste ju ändå kolla liksom.

På lördagen var det dags för det efterlängtade julkonserten, och dagen då mina älskade föräldrar och syster kom till Öret och hälsade på. Hurra! Vilken succé konserten blev alltså. Vi är så stolta över oss själva. Haha. Ni skulle ha varit där, I tell you. Men skyll er själva, ni som inte var där. Moahaha.
Röj på Joyful som bara den. Halleluja!

Sen kom söndagen och the family drog ner till city för shoppingtur. Sen äntligen bar det iväg hemåt. Nu ska här firas jul och nyår utan dess like. Julmusik på högsta volym och julte varje kväll som morgon. Och pepparkakor såklart. Men jag står nog över glöggen. Om vi inte ska ta ett parti Geni med kall glögg som straff dvs.

Hurra, nu ska jag snart få se det nya Heroes-avsnittet. Vilken glädje! Och så ska jag nog ta mig för att avverka ännu en Bond-film. Så nu drar jag. Hörs hej!

Human carving på schemat idag. Trevligt!

Bra dag idag. Har fått vara på kirurgoperation idag. Kul kul kul! Så än en gång fick jag dra på mig den gröna sköna:) Och en sån där otroligt charmig mössa. Alltså, det måste ju vara världens bästa yrke att jobba på operation....man behöver ju aldrig bekymra sig över att ha en bad hair-day. Underbart! Det + pyjamas. Kan det bli bättre? Nej skulle inte tro det. Ok, ett minus är ju allt karvande man måste göra, men äsch, sånt kan man väl vänja sig vid.
Idag var det två ljumskbråckoperationer jag fick se. Alltså, jag fattar inte. Varför ska alla operationer jag får titta på, på något sätt ha med mäns nedre regioner att göra. Ja kära nån ja, men jag är ju så härdad nu efter all tid på urologen så sånt där klarar man ju. Behövde ju inte se allt för mycket genant idag iaf. Puh!

Igår fick jag göra studiebesök på kemlabb. Fattade inget. Men jag fick ta ett blodprov för att kolla vilken blodgrupp jag har.....But I´m not gonna tell ya!Moahaha! Så det var ju lite småkul. Fast nu har jag ett litet blåmärke i armvecket så det ser ut som jag har tjackat heroin sen födseln. Men men, det är sånt man får stå ut med.

Jag har en glädjande nyhet att framföra. Jag ska få gå på Coldplay-konsert i sommar!!!! HURRA!!!!!!!Tack Andreas för att du uppmärksammade mig om denna ljuvliga händelse. Längtar! Då ska jag upp på scenen med Chris, I tell ya! In my dreams åtminstone.

Nej hörrni, såhär kan jag inte tillbringa min torsdagkväll. Kycklingen måste slaktas och tillredas så jag kan få nån mat i magen. Nej fy, nu lät jag sådär morbid igen. Men whatever, det är iaf kycklingfille som står på menyn. Möms! Sen kanske plugg...men kanske inte. Imorgon är det min sista praktikdag. Joy! Sen bär det snart av hem till de mörka skogarna. Ännu mer joy! Då ska jag och kyrkjouren dra iväg på christmas caroling-turné.....nej det vågar vi inte. Men oj så glada folk skulle bli av att få höra oss skönsjungande näktergalar sjunga O helga natt med trumpetakompanjemang. Succé!

Berätta nåt roligt för mig

Suck! Vilken trög dag. Jag sjunker allt djupare och djupare ner i ett sinnestillstånd av total irritation blandat lite smått med depression. Dagen har varit seg och jag har typ gäspat hela dan. När man äntligen kommer hem från en hel dag med praktik och känner att man bara vill sjunka ner i dvala i soffan och fly verkligheten ett tag, då är det hur mycket som helst som stör en. Först måste jag se till att fixa mat. Jag hatar att laga mat, det är så usla tråkigt så man får ju liggsår i hjärnan bara av att tänka på det. Suck. Det tar sån tid. Och när man äntligen är klar så har man ett Mount Everest av disk att ta reda på. Man tycker att man knappt har använt något men ändå tar det evigheter innan man till slut är klar med den usla disken. Sen, till råga på allt, tappade jag ut i princip en hel spagetti-förpackning på golvet. Oh joy! Blev sur och började muttra argt för mig själv, vilket är hur jobbigt som helst för egentligen vill man skrika högt och kasta grejer omkring sig och gärna ha nån där som märker ens utbrott och kan trösta. Men nejdå. Så det var bara att bita ihop och börja plocka upp alla usla spagettisar. Ja har man tur så får man ju en trevlig överaskning i form av damm i maten nästa gång man äter spagetti. Och om man har ruskig tur får man ett mysigt gammalt hårstrå i munnen. Mmmm...Göttmos!......Fy vad jag hatar hårstrån. Alltså, finns det nåt värre än att få hårstrån i munnen? Eller när de fastnar på fingrarna när man duschar? I don´t think so! Eller jo kanske, men nästan inte. Det är för usla fruktansvärt. Och nu när jag äntligen är klar med mat och disk och allt...då måste man plugga. Skitliv!

Jag vill bara att det ska bli helg nu så vi kan ha vår julkonsert och så att mamms, papps och syster kommer och så att jag kan åka hem sen. Jag har sån hemlängtan nu alltså. Ska jag klara hela veckan ut? Om man ska försöka tänka positivt så har jag ju iaf en till operation att se fram emot. Jag får tänka på den helt enkelt. Ja vad är väl bättre för själen än lite hederligt skärande i människor? Man får ju hoppas på en riktigt smaskig operation. Ja ojojoj, jag tror det kommer att bli en toppendag. Haha, undrar om folk tycker att jag är morbid nu. Äsch, jag menar det ju inte fullt på allvar....bara lite.

Nej fy alltså, nu får det vara nog. Ge mig jul!!! Som tur är så ska vi ha lite julmys på fredag. Perfekt! Då ska vi tjocka i oss julgodis för glatta livet. Och rimma luvan av tomten! Oh yes!

Tjingeling!

Julkonsert med 100 % julefrid

I helgen hade vi, jag & resten av sångfåglarna i kören jag är med i, julkonsert i Frövi. Oj vilken succé! Skapligt gung det var där i slutet. Det fick liksom väga upp de små misstagen med stämmorna vi råkade ut för i en av låtarna. Ojojoj, det var lite pinsamt, men äsch, ingen hörde det verkade det som. Hur som, tänkte passa på att promota vår nästa julkonsert. Till alla er örebroare(och annat folk) som vill få lite julefrid i själen så säger jag bara: Dodais julkonsert, Lördag den 13 december kl 20.00, Elimkyrkan i Örebro. Be there! Och helt gratis är det med. Värsta kapet!

Dags att bege sig i riktning mot studielitteraturen snart. Men orka! Jag vet faktiskt inte om jag gör det. Men ok, några sidor kanske ändå. Kanske!

Tankar från en orolig själ. Och pepparkakor till alla! Det vore ju alla tiders.

Ja då har praktiken på Kirurgkliniken börjat då. Tyvärr måste jag meddela att det ännu inte har levt upp till mina förväntnigar. Det förra stället satte liksom ribban. Där trivdes jag hur bra som helst. Trodde aldrig att jag skulle föredra urologen före kirurgen. Men jag ska inte ropa hej förrän jag kommit över bäcken som det så fint heter. Jag har ju bara varit på nya stället två dagar än så länge. Det kan ju bli bättre. Man får ju hoppas. Men det går ju ändå bra att vara där, jag menar, dom är ju trevliga och så. Jaja, det ska nog bli bra det här. Jag får iaf ha på mig sjukhuspyjamasskjorta :D. Så jag kan känna mig en aningen viktigare än jag är. Dock ännu inte lyckats få nån skymt av ett potentiellt span. Men min jakt på den perfekte hetingläkaren forsätter. Men alltså, tror det blir svårt att klå McSteamy. Nästan omöjligt. Men efter jul ska jag jobba två dagar där jag jobbade i somras, så har jag ruskig tur så kan jag få en skymt av miraklet då :P Let´s hope so!

Ett ångestfyllt grupparbete tynger fortfarande mina axlar. Skitliv! Men efter att ha läst Kristians blogg insåg jag att jag egentligen inte borde klaga. Han hade verkligen asmycket plugg. Stackare! Men så går det när man envisas med att plugga nåt smart. Jag når inte riktigt upp i den smarthetsklassen känner jag. Jag struntar ju hellre i pluggandet och tittar på Heroes istället. Wonderful! Eller vad säger du Johan, min käre Heroesgeek-vän? Nej inte struntar jag i att plugga heller. Men ibland är det helt enkelt så usla svårt att komma igång med arbetet så man gör ingenting. Nä fy, nu måste det bli ändring. Jag ska snart börja mitt produktiva leverne. Har förmodligen redan skrivit detta i ett tidigare inlägg, men whatever, det tåls att skrivas igen: Död åt grupparbete och Processorienterad verksamhetsutveckling!

Men oh dear, come on! Ge mig julefrid och pudersnö! Och pepparkakor! Det ska inte regna i december. I blame HSA(hälso- och sjukvårdsadministration)! Utan HSA hade världen varit ett trevligare och gladare ställe för oss alla och då kanske det inte skulle regna. Who knows? Annars finns det ju bara en förklaring kvar. För att åter igen få dra upp heting-McSteamy, det är hans fel. Utan McSteamy, ingen sol...bara regn! Ska man behöva konvertera till katolicismen och gå i kloster måntro. Oh dear, I hope not! Då får man ju inte spana på alla Ernsts!(internt. jag råder läsaren till att inte försöka förstå vad jag menar. förutom sofia då, du vet exakt vad jag menar. Saknar dig! And all the dudes in kyrkjouren 24.7. Tillsammans fast på avstånd!)

Ryck upp dig nu Jessica och kryp ner i soffan med en kopp varm choklad och lite trevlig Processorienteringsläsning. Åh så mysigt vi ska ha det tillsammans, jag och kurslitteraturen. Hade hade, sa norrmannen. Tja då!