måndag 31 december 2012

Happy new year!


Året var 2012. Året då jag fick uppleva mycket gott i film- musik- och komikväg. Sammanlagt 13 biobesök (A dangerous method, The girl with the dragon tattoo, The hunger games, The avengers, Dark shadows, Prometheus, Snow white and the huntsman, The dark knight rises, Modig, Skyfall, Breaking dawn part 2, Skyfall och The hobbit), 8 diverse musikevenemang (The tallest man on earth, Paul Simon, Coldplay, Live at heart-festivalen, klassiskt med Dvorak, några musikelevers avslutningskonsert, Adventa och O helga natt) och 2 humorshower (Ljust och fräscht och Johan Glans). Många av dem fantastiska upplevelser. Men 2012 hade även många andra höjdpunkter. Det här var året då lille Telonius kom till världen. Året då Sverige äntligen vann Eurovision efter många år av fiaskon. Och icke att förglömma, Stora tröjbytardagen – nio år sedan Sankt Pelvis bytte tröja. Möhippa och en mycket underhållande midsommarfest. Spökvandring på slottet.  Jag har haft en underbar sommarsemester med fint bröllop, ruskigt bra konserter och en 26:e födelsedag. En av de absolut största höjdpunkterna var förstås min resa till London. Top notch!! 

Men hörrni, det var de glädjande händelserna det. Man kan ju inte alltid vara glad. Jag var t.ex inte speciellt glad när min fina vän drog till USA i tre månader. Det var en jobbig tid. Och det var inte jätteskoj när mina andra fina vänner flyttade till London (dock lite glädjande eftersom jag fick en anledning att åka dit). Det var lite smått pest och ödeläggelse när sommarsemestern nådde sitt slut. Och så blev jag förkyld lagom till att jag skulle hem och fira jul, och då kom jag hem till en sjukstuga där vi alla hostade, nös, snorade, gick omkring i nån slags förkylningsdimma och en av oss pjukade. Men nu ska vi inte fokusera allt för mycket på det jobbiga. 2012 var ju även året då jorden inte gick under. Det är ju bra. 

Så, där har ni en sammanfattning. Då kör vi en årets-lista också.

ÅRETS:
Major celebrity crush: Michael Fassbender. HEEET!!! Och väldigt bra också.
Minor celebrity crush: Peter i Saltkråkan. Vet inte om man kan räkna honom som “celebrity”, men han har ju varit med på tv iaf. Tycker bara han verkar vara så himla go.
Bästa tv-serie: The walking dead. Sjukt äcklig men så fantastiskt nagelbitande spännande.
Bästa karaktär i tv: Edith i Downton Abbey. Jag bara gillar henne helt enkelt. Hon får stå ut med så mycket skit men hon är stark ändå liksom.
Bästa bioupplevelse: Skyfall. Jag kan inte hjälpa det, jag bara tokgillar Daniel Craig som Bond.
Sämsta bioupplevelse: Dark shadows. Jag såg fram emot ännu ett enastående skådespel av Johnny Depp. En sådan besvikelse för själen det var.
Bästa musikupplevelse: Coldplay! Tallest man och Paul Simon var fantastiska de med, men alltså, Coldplay var magiskt.
Bästa låt: Ho Hey med The Lumineers. Upptäckte den ganska nyligen då en kollega tipsade om detta band. Sjukt bra låt!
Bästa musikaliska upptäckt: The Lumineers. Jag blir så glad när jag får musiktips som visar sig vara precis i min smak.
Mest sjungna låt på jobbet: Euphoria med Loreen. Det har avtagit lite, men nog sjunger vi allt fortfarande med när den spelas på radion.
Bästa cover: Miss Lis tolkning av Pugh Rogefeldts Här kommer natten.  Ruskigt bra!
Roligaste: Johan Glans live. Seriöst Sveriges bästa komiker. Det var inte en skrattfri stund.
Sorgligaste: Allt jobbigt som skedde i senaste säsongen av Downton Abbey. Stackars familj.
Mest oväntade: Jag gjorde en halvspontan resa själv till London. Det är STORT för att vara jag.
Härligaste vinst: Loreens otroligt välförtjänta Eurovisionvinst.  Det var outstanding. Faktiskt.
Största besvikelse: Fick inte se några spöken på spökvandringen. Var det för mycket begärt?!!
Nördigaste: Såg Skyfall på bio. Två gånger. Men det var den värd.
Coolaste: London!! Jag gick på övergångsstället vid Abbey Road och jag hängde utanför Coldplays studio. Need I say more!!
Nykomling: Telonius. Såklart. Totally fresh. Jag gillar honom.
Obehagligaste: När jag såg filmen Vi måste prata om Kevin. Den där Kevin alltså, jag fick rysningar. Förskräcklig unge.
Bästa köp: Min Iphone. Jag var motståndare först. Men jag är totalt omvänd. Love it.

Ja det var väl allt för den här gången. Gott nytt år!


söndag 18 november 2012

Kultursnobb

Jag sitter i mysbelysning och lyssnar på klassisk musik och tittar på antikviteter på nätet varvat med att läsa en intelligent Fredrik Lindström-bok. Känner även en ständig längtan efter att vara sjukt allmänbildad. Vad i hela friden! Snart kommer jag väl att sitta klistrad framför Antikrundan och börja gå på konstmuseum.

Håller jag på att bli en kultursnobb?

fredag 2 november 2012

Bond-feber

Jag lyssnar på James Bond-låtar på Spotify. Gillar den nya med Adele. Tycker att det känns väldigt Bond faktiskt. Egentligen lite för seg kanske, men man får ändå den rätta känslan tycker jag. Jag såg Skyfall med mamsen förra helgen. Mycket bra film! Daniel Craig - lysande!, som Bosse K skulle uttrycka sig (Bosse K var min filmkunskapslärare i gymnasiet, bästa läraren ever). Gillade sista delen av filmen bäst, när de befinner sig i Skottlands ödemark. Javier Bardem som skurk är otroligt obehaglig. Han kan nog vara den obehagligaste Bond-skurken hittills faktiskt. När han kom flygandes i helikoptern och spelade The Animals i högtalarna rös jag lite tror jag. Inte för att det spelades The Animals, det var ju sjukt bra. Men man blev lite illa till mods när man visste att den där otrevliga människan var nära. Väldigt bra film helt enkelt. 

Mina föräldrar var här förra helgen och hjälpte mig med mitt lägenhetsfix. Så nu är jag väl i princip klar. Lite smågrejer kvar, men det får jag senare när jag känner för det. Nu är tyg uppsatt, mattor inköpta, klocka uppsatt och tavlor fixade. Jag är nöjd med resultatet. Det känns lite mer Sherlock och brittiskt faktiskt. Nöjd som sagt. Det är så mysigt här!

Tänkte jag skulle passa på och slå ett slag för en fantastiskt rolig serie. Alltså, Cougar Town, käre värld vad roligt. Jag kan se roliga serier utan att skratta, jag skrattar liksom inombords istället. Men jag skrattar högt åt Cougar Town. I just love it!

Tom Cruise-run!

fredag 26 oktober 2012

FLEEEDA!!

Hörrni!!! Det är fredag! FLEEDA, FLEEDA, FLEEDA!!!! Varsågoda, här kommer en liten trevlig fredagsbild.

Här sitter jag och inväntar mina kära föräldrar som är på väg. Ojojoj en sån fröjdefull helg vi ska ha tillsammans. Som jag har längtat.

Så, detta har hänt sen jag sist skrev:

Eftersom jag skulle träffa Ida när jag fortfarande var inne i min Londonbubbla (det är jag fortfarande by the way) så tyckte jag att det var en fin tanke att ha en brittisk afton med Ida. Tanken var bra. Men med brist på tid för planering av denna händelse så blev det tyvärr inte mer brittiskt än Beatles, te och rostade mackor. Fast i och för sig, vi såg ju Notting Hill också som gick på teven då. Och den är ju tokbrittisk. Så det kanske var en ganska bra brittisk afton ändå. Det saknades fish and chips dock. Så det gjorde jag en annan dag.

Jag har varit med på en operation. En tårvägsoperation. En DCR närmare bestämt (DCR??? Jo, dakryocystorinostomi. Härligt långt ord). Det gick typ ut på att skapa nån slags förbindelse mellan tårsäcken och nässlemhinnan. Så det skars lite i huden. Grävdes lite. Sen knipsades det lite näsben (mysigt ljud av det). Sen blev det ett hål. Grävdes lite mer. Syddes lite. Drogs igenom nån slang. Syddes ihop. Ja det var väl allt. Intressant var det iaf. Fy vad jag ångrar ibland att jag inte pluggade till operationssyrra. Det vore så spännande. Och så får man ha gröna sköna landstingspyjamasen på sig och mössa så man kan skita fullständigt i hur man ser ut i håret. Vilket underbart liv. Nu är det ju inte för sent för att ändra karriärsval, jag vet. Men jag orkar inte plugga mer! Jag hatar att plugga! Så nej, det kommer nog inte att hända. Men se så snygg jag skulle vara som op-syrra.

Jaha, det var allt jag hade att säga för den här gången. Hörs hej!

söndag 14 oktober 2012

The London adventure

Jahapp, om man skulle ta och skriva om sitt förträffliga äventyr i London kanske. Ja det gör jag. Sjukt roliga dagar med mina homies i en sjukt skön stad. Oh yes!

Jag var ju så rackarns nervös för att åka till ett annat land helt själv. Men det gick väldigt bra faktiskt. Jag hade turen att träffa på en norsk tjej på flygplatsen som jag kunde hänga med hela vägen, både på flyget och sedan på tåget från flygplatsen. Toppen att få resesällskap! Sen skildes våra vägar åt väl framme vid Liverpool street. Hon letade upp taxi och jag träffade äntligen mina fina vänner. Joy!

När jag väl hade kommit dit hanns det inte med något turistande. Men det blev en god middag med Klätt-fia, hobis och deras flatmate Phil. Dagen efter blev det turistande. Det blev en intensiv dag. Mycket skulle hinnas med. Det blev Big Ben, Westminster Abbey, Buckingham Palace, Trafalgar square, Picadilly Circus, The Tower, Tower bridge och lite annat.



Vi var även på helig mark. Tre gånger. Första gången var när jag upptäckte att vi var på Baker street tunnelbanestation. Baker street! Det är ju Sherlock Holmes gata! Vi var dock inte på Baker street ovan jord. Men det räckte för mig för att jubla inombords av lycka.





Andra gången på helig mark var när vi drog till Abbey Road och gick över övergångsstället som The Beatles gått över. A big moment for me.
Dock var det mycket trafik där och jag blev stressad och vi skyndade oss över och tog ett kort och så blev det från fel håll. Men äsch, det är det övergångsstället iaf. Det lovar jag er! Det var en massa folk där och tog kort.



Tredje tillfället var nästa dag. Då tog jag och Sofia kort på oss själva utanför Coldplays studio. Fattar ni!!!! Coldplays studio. De kanske var där inne!!! Troligen inte... men kanske!! Ojojoj. Jag var lycklig.

Samma dag som vi var till Coldplays studio var vi även till Camden market. Det ösregnade dock, så vi var inte jättepeppade att gå runt där så mycket. Men nu har jag sett stället iaf. Det var nice. Sen skulle Sofia provjobba och jag var tvungen att roa mig själv några timmar. Jag tog en långpromenad längs Themsen, över Themsen och längs Themsen på andra sidan också. Ja, en bit längs Themsen alltså. Som tur var så hade det slutat regna då så det var ganska trevligt att promenera där. Fick dock asont i fötterna och ryggen. Men det var bara att bita ihop. När Sofia provjobbat klart hälsade vi på Emma på hennes jobb och hon var helt exalterad för att hon hade haft Kevin Costner som kund. Jag blev avundsjuk. Fy vad coolt. På kvällen gick vi till en trevlig pub och hade det mysigt. Mysigheten dog dock när två obehagliga män kom och raggade på oss. Eftersom de vägrade fatta att de inte var välkomna fick vi tillslut bege oss därifrån.

Nästa dag var dags för mig att åka tillbaka till Sverige igen. Den här gången fick jag inget resesällskap. Emma följde med till tågstationen men sen var det till att klara sig själv. Och det gick ju bra det med. Jag tog mig hem tämligen smärtfritt. Det var lite förvirring vid flygplatsen men det löste sig. Så nu är jag alltså tillbaka på svensk mark. Skönt att komma hem men lite längtar jag allt tillbaka. Det hade varit kul att åtminstone några dagar till i London. Men det här får duga för denna gång. Får väl ta och åka dit igen nån gång. Det är ju så mkt mer jag vill se där. Jag är väldigt glad för att jag åkte iaf. Känner mig så duktig som klarade att åka själv. Nu vill jag åka till Skottland. Men med resesällskap då. Who´s with me?

söndag 23 september 2012

London baby!

Jag har startat ett projekt. Projekt Inreda lägenhet. Jag har haft lite olika idéer om hur jag vill ha det men inte riktigt kunnat bestämma mig. Men tillslut kom jag fram till ett tema. Jag har länge haft en crush på Storbritannien och mycket som hör till. Konstigt eftersom jag inte ens har varit där. Men så mycket bra kommer därifrån. Beatles, Coldplay, Sherlock Holmes, James Bond. Ja, listan kan göras lång. Därför bestämde jag mig för tema "Brittiskt". Och den mesta inspirationen har jag hämtat från ovannämnda Sherlock Holmes. Både i tv-serien och i filmerna verkar han bo så mysigt. Jag önskar liksom ibland att jag bodde med honom. Men eftersom det inte går får jag försöka fixa till mitt eget lilla Sherlock-näste. Fast med min egna touch på det hela. Jag har påbörjat inredningsfasen, men det kvarstår fortfarande saker att fixa. Hoppas det inte ska dröja allt för länge innan det är klart.

Men nog om inredning och mer fokus på just Storbritannien. Jag har länge, länge önskat att få åka till London. Men det har aldrig blivit av. Nu ska det bli av. Äntligen! Snart drar jag iväg själv till London och hälsar på mina homies som ganska nyligen har flyttat dit. Det ska bli så rackarns kul! Jag är dock väldigt nervös inför att åka dit själv för jag är så feg och res-oerfaren. Men hur svårt kan det vara. Jag får hålla tummarna för att det går bra helt enkelt.

Bye for now!


måndag 17 september 2012

Bears, beets, Battlestar Galactica



Åhh, vad jag önskar att jag hade en Jim Halpert på mitt jobb. Och en Dwight. Tänk vad roligt det skulle vara. Men jag ska minsann försöka komma på nåt sätt att få mitt jobb lite mer The Office-like. Med lite bus och grejer. Måste komma på nåt bra bara. Och våga. Några förslag?

lördag 15 september 2012

torsdag 6 september 2012

Stora tröjbytardagen

För några dagar sedan var det den 3:e september. Den 3:e september 2003 var dagen då Pelle bytte tröja. En stor dag i mitt och min kära vän Kristinas liv. Vi har tyvärr missat att fira denna dag i nio år nu. Men nu har vi bestämt att det inte får hända igen. Så vi tänker göra den 3:e september till en nationell högtid. Stora tröjbytardagen var Kristinas förslag. Jag tycker det klingar bra i mina öron. Detta ska vara den enda dagen på året då man får byta tröja, och detta kommer ju givetvis att leda till att denna dag blir den mest efterlängtade dagen av alla. Och den ska firas med pompa och ståt till Helige Pelles ära (sankt Pelvis på latin). Det kommer att bli en fantastisk högtid. Nästa år blir det 10-års jubileum. Hurra! Vilket rackarns party det ska bli då.

Hahaha, Kristina alltså, hon är för rolig!!

lördag 1 september 2012

When: 2012-08-30 Where: Stockholm stadion. Who: COLDPLAY!

I torsdags var det dags för händelsen jag väntat på hela sommaren. Coldplay live. Så sjukt bra. Jag trodde inte jag skulle känna som förra gången jag var på deras konsert då jag var helt euforisk och svävade på moln. Men det var i princip så jag kände den här gången också. Det var banne mig helt magiskt! Efter flera timmar av väntan i stående position blir kroppen helt usla mörbultad. Man har ont överallt. Man förstår inte hur man ska kunna klara av att stå kvällen ut. Man tror att man ska ramla ihop av smärta. Men Coldplay har nån slags makt över de där smärtorna from hell. Så fort de börjar spela är smärtorna som bortblåsa, man glömmer hur ont man har. Man bara försvinner in i den ljuva Coldplaydimman och står där och njuter resten av kvällen. It´s like you are in heaven! Stämningen alltså, fantastiskt! De bjuder på en sån sjukt bra show. Och det som gör den extra bra är att jag denna gång fick uppleva alltihopa med bästaste Sofia!

Den där Chris Martin alltså. Så cool. Så rolig. Så het. Man vill ju bara kasta sig över honom. Nu är det ju faktiskt så att han kan få fram en del falska toner live ibland. Men det spelar ju ingen som helst roll. För deras show, utstrålning och fantastiska låtar bara totaläger! Man kan inte annat än älska det. Coldplay är det bästa livebandet, så är det bara! Och Chris är magnificent!


Kanske ska nämna nåt om förbanden också. Det första hette Charlie XCX. Hon hade bra röst men såg lite 90-tal ut. Men helt okej iaf. Gillade att de körde Echo & the Bunnymens "Killing Moon". Sen var det Marina & the Diamonds. Jag gillade dem. Hade lyssnat in mig lite på dem innan konserten så jag skulle känna igen lite låtar. Men egentligen tror jag nog att jag tycker de är bättre icke-live. Det lät lite falskt ibland.


Tillbaka till Coldplay. Jag tyckte ju att allt var fantastiskt bra. Men mina absoluta favoriter var nog In my place, Lovers in Japan och så den magnifika avslutningen med Every teardrop is a waterfall. Brilliant!

Nu är konsertsommaren helt över för mig. Den har varit så bra. Började med the Tallest Man on Earth. Sen Paul Simon. Sen avsluta med Coldplay. Eftersom det är tre helt skilda sorters konserter är det svårt att jämföra och säga vilken som var bäst. Alla var fantastiska på olika sätt. The Tallest Man var så mysigt och intimt liksom, och han är en sån skön människa som gör så rackarns bra låtar. Paul Simon är ju en legend. En sån liten men ändå en så stor man. Det var bara så coolt att se honom live helt enkelt. Coldplay bjuder på en sån brakshow, det är helt sjukt vad taggad och lycklig man blir. Åh, it has been a GRRREAT summer!



fredag 10 augusti 2012

Det var den semestern det

Jahapp, då var semestern snart över då. Dags att sammanfatta.

Inledde semestern med ett bröllop första dagen. Mycket trevligt med detta fina brudpar och många fantastiska vänner. Det var nog den finaste vigseln jag beskådat.

Helgen efter åkte jag till Stockholm för konsert i Globen. Paul Simon!!! Fantastiskt!!! Jag gillar den mannen.

Jag har också fyllt år på min semester. Det var ju trevligt. Men nu känner jag mig så rackarns gammal. Nu måste jag betala vuxenbiljett på SJ. Nu är jag alltså vuxen. På riktigt. Suck.


Jag har en svåger som jag är så stolt över för att han är en så otroligt fantastisk musiker. En kväll hade han en liten konsert med två killar till. Väldigt bra musik. Och så var de ju så rackarns charmiga också.

Eftersom sommaren varit lite väl sparsam med värme och sol har det tyvärr inte blivit så mycket badande som man hade hoppats. Men några dopp lyckades jag få iaf.

Jag har träffat de bedårande syskonbarnen ganska mycket också. Sötare ungar får man ju leta efter.

De dagar solen och värmen lyste med sin frånvaro blev det ganska mycket film och tv-serier. Såg säsong 2 av The Killing. Sjukt spännande var det. Såg senaste säsongen av The Big Bang Theory. Sjukt roligt. Den där Sheldon alltså, han är för skön. Såg även klart säsong 5 av The Office. Väldigt roligt det med. Det var ett tag sen jag hade tittat på det så det var bra att jag återupptog tittandet så jag insåg hur bra den serien är. Nu måste jag se de resterande säsongerna också. En serie jag tittade på ett avsnitt av och bestämde att det inte var något för mig var Game of Thrones. Men så en dag fick jag för mig att jag skulle se ett avsnitt till ändå. Och sen blev det ett avsnitt till. Sen var jag ju tvungen att fortsätta. Så kan det gå. Snart klar med säsong 1 nu. Ja, det var tv-serierna det.

Nu ska jag mentalt förbereda mig för att ledigheten snart är över. Dags att släpa sig tillbaka till jobbet igen på måndag....

Hörs hej!!

onsdag 4 juli 2012

Skägg

Ok, så här ser livet ut just nu:

Jag är nära bristningsgränsen. Sju arbetsdagar kvar innan det är semester. Idag höll jag på att få psykbryt. Hur ska jag klara av de resterande dagarna? Jag kan inte riktigt fokusera. Jag vill bara vara ledig. Men jag ska göra mitt bästa för att stå ut. Tänk, sen är det fyra veckor av ledighet. Lovely!

Jag har äntligen köpt en Iphone. Så nu försöker jag komma ikapp med att lära mig Instagram och allt sånt där man ska ha när man äger en Iphone. Jag och Linda spelar FrågeFeud. Jag har vunnit två gånger. Jag är stolt. Fast, nu kommer säkert turen att vända. Suck...

Jag tittade på Allsång på Skansen idag. Jag gillar Måns skägg. Jag gillar Måns. Gillar inte allsång så mkt dock.

Jag hatar tekniskt krångel! Jag hatar att behöva ringa support!

Jaha, det var väl allt.

söndag 1 juli 2012

Besvikelse

Spökvandringen var inget att vara peppad för. Det var inte läskigt. Jag såg inte ett endaste litet spöke. Jag är besviken. Men i övrigt var det en trevlig kväll. Det var bara det jag ville säga. Hejdå.

torsdag 28 juni 2012

Midsommarhelgen i skrift


Tänkte att jag skulle följa upp föregående inlägg med lite text också. Så alltså, midsommar. Jag fick göra den efterlängtade resan hem till kära föräldrarna. Sen var det möhippedags för söta brasilianskan. Vi tänkte att vi skulle visa henne en äkta svensk midsommar. Så det var midsommarkransar, små grodorna, sill, potatis och snapsvisor utan snaps. Hon fick även plocka sju sorters blommor att lägga under kudden för att drömma om den hon skulle gifta sig med. Man får ju hoppas att hon drömde om den tilltänkte brudgummen…Det tror jag nog, de är så söta tillsammans!

På kvällen var det midsommarfest med maskerad. Jag hade utklädningsångest men tillslut blev det nån slags fransman av mig iaf. Vi hade privilegiet att få live-uppträdanden från Lady Gaga. En mycket trevlig kväll. 

Dagen efter passade jag på att mysa med systern och de små barnen. Träffade lille Telonius (Tellus, Telle, Monken, Monky – kärt barn har många namn) för första gången. Han verkar vara en skön kille. Han blir nog en bra klätt-hövding en dag, när han ska ta över rollen efter Klätt-Leffe. Hövding Klättus. Ja vi får väl se. Klätt-folket behöver en värdig ledare. Nej nu måste jag sluta med mitt klätt-prat, det är ju ingen annan än klätt-fia som fattar. Så nu lämnar vi det där.

Midsommarhelgen avslutades med hästhoppning. Ja hör och häpna.

Det var midsommar det. Snart är det helg igen. Imorgon kväll ska jag minsann på spökvandring på slottet. Kul!!! Man får ju hoppas att spökena är vakna. Eller så ska man inte hoppas det. Jag vet inte. Men de borde de väl vara, sena kvällar och nätter är väl deras prime time. Jag är sjukt peppad iaf.

lördag 9 juni 2012

Just another boring day


Fy vad jag önskar att jag hade nåt spännande eller åtminstone en aning intressant att skriva om nu. Men det har jag inte. Inget. Hepp.

I och för sig, jag firade nationaldagen med bio. Det kanske jag kan tvinga fram några rader om. Såg Prometheus. Inte min typ av film kan jag väl säga. Aliens och slem. Bättre har man ju sett. Det enda som gjorde filmen tolerabel var ju förstås att fantastiske Fassbender var med. Gosh, I want him! I morgon blir det bio igen. Snow white and the huntsman. Håller tummarna för att den är värd pengarna. 
FassAvoy, what a team! Jag vill också vara skotte. Han pratar ju så fint den där James McAvoy. 

Trevlig helg på er! Det kanske finns hopp, helgen är ju inte över än.

söndag 3 juni 2012

En låt om att vara 18 och förbannad

Eftersom jag har en usla skittelefon med skitkamera så kan jag inte bjuda på något bra klipp från förra nämnda konsert. Men som tur är så var det ju andra där än jag som kunde filma. Så jag bjuder på någon annans klipp istället. 
Det var nån i publiken som hade med sig nån slags liten mikrofon och spelade in. Kristian tog upp den på scenen och började prata i den. Det var roligt. Haha, jag gillar hans dialekt. Han är för skön.

Amazing!

Gosh, en sån bra helg jag har haft. Regnet, blåsten, kylan och fuktiga kläder förstörde det hela lite men förutom det så har det varit fantastiskt. Jag åkte till Stockholm för att gå på The Tallest Man on Earth-konsert. Jag hade höga förväntningar. Kände på mig att det skulle bli fenomenalt. Och det blev det. Först fick vi höra Idiot Wind som förband. Hon är tydligen The tallest mans (eller Kristian som är hans vanliga namn) fru. Visste inte det innan, men anade det när de sjöng sista låten tillsammans, stod jättenära varandra och sjöng in i samma mick och tittade varandra kärleksfullt i ögonen. Det var så fint. Så sött. Men ja, det var ju sista låten det. Resten av konserten var helt sjukt bra! Det var han och hans gitarrer och ibland tog han sig an pianot. Han är så rackarns duktig på att spela. Han har så underbara låtar. Snygg, rolig, skön, cool.....ja, han har ju allt den mannen. Jag älskar t o m hans skitnödiga rörelser på scenen. Han var bara så cool helt enkelt. Jag är så glad att jag fick uppleva detta. Det enda dåliga med kvällen var att jag inte kunde dokumentera upplevelsen så bra som jag ville. Jag förbannar min usla Sony Ericsson Xperia from hell som har sämsta kameran ever!
video
Om ni undrar varför kameran rör så mycket på sig är det inte för att jag är så ostadig på handen utan för att jag förgäves försöker hitta nåt sätt att zooma in med min usla skittelefon under tiden jag filmar. Men nej, nåt sånt gick inte att göra. Så bättre än så här blev det inte. Jag får nöja mig med att ha allt i hjärnans minne. Käre värld, jag måste köpa en I-phone!

Dagen efter väcktes jag av suspekta stönljud kommande från nån granne. Vet inte riktigt vad det var som lät och jag vill nog inte veta heller. Jag försökte ignorera ljuden, men de hördes ganska väl. Jaja. Senare kämpade jag och min kusin oss genom regn och storm för att ta oss till Fotografiska Museet och titta på coola bilder. Sen tog vi en sväng in på slottet och var turistiga. Det var trevligt. Sen åkte jag hem igen. Och då fick jag träffa min kära vän som just kommit hem från att ha bott i USA i tre månader. Vilken glädje! Som sagt, en mycket bra helg!

onsdag 30 maj 2012

The Austen-men of my dreams

Jag befinner mig just nu i en Jane Austen-period. Det har jag gjort flera gånger. Men nu känns den lite mer intensiv. Jag har ju redan sett de flesta av filmerna. Har dock bestämt nu att jag även ska ta och läsa igenom böckerna. Kanske inte alla. Men åtminstone de jag gillar bäst. Så nu har jag läst ut Emma och Stolthet & Fördom och läst halva Mansfield Park. Jag är ingen bra läsare i vanliga fall, men när man väl kommer in i en läsperiod så kan man ju hålla på hur mycket som helst. Hoppas detta håller i sig under sommaren. Jag vill att detta ska bli en lässommar och hinna med många böcker. Och Austen är som bäst på sommaren. Det känns så mysigt liksom. Och man känner sig ju mer romantisk på sommaren tycker jag. Passar perfekt. Och eftersom mitt kärleksliv är obefintligt, så att säga, så tar jag min romantiska tillflykt till männen i Austens värld. Jag får drömma mig bort till ett liv med mr Darcy, mr Bingley, mr Tilney, mr Knightley eller Edmund. Anyone of them will do! Men hmm....skulle jag få välja helt fritt får det nog bli Tilney eller Knightley. Även om Darcy borde vara den man ska sukta efter mest. Men han känns ju lite stel. Jaja. 

Edmund, by the way, eller ja, han som spelar Edmund i Mansfield Park, d v s Jonny Lee Miller, är med i en serie som ska komma snart. Den heter Elementary och är någon slags modern version av Sherlock Holmes. Som den fantastiska serien Sherlock, fast med nya skådespelare och utspelas i New York. Jag älskar ju Sherlock. Så denna serie måste jag se! Hoppas Miller gör Sherlock Holmes rättvisa bara. Men det tror jag att han ska klara av. Längtar!
Nu ska jag titta på Stolthet och fördom. Den nyare, kortare versionen dock. Den utan snygg-Colin. Men jaja, den får duga. Bara jag får känna lite av stämningen. Sen får jag ta mig an den längre, bättre versionen senare i sommar.

söndag 27 maj 2012

Euphoria!


Sådärja! Där satt den. Äntligen fick vi den vinst vi väntat så länge på. Och den var så sjukt välförtjänt. Vi hade verkligen ett fantastiskt bidrag med i Eurovision i år. Jag vet, det tycker vi svenskar att vi har varje år.  Men alltså, Loreen, TOP NOTCH!  Jag borde ha tröttnat på låten så mycket som den spelas men jag tycker fortfarande den är hur bra som helst. Och hela framträdandet; kläderna, koreografin, sången, scenen. Fantastiskt helt enkelt.

Jag och J försökte poängsätta själva och tippa topp 10. Vi tippade rätt vinnare, men i övrigt var vi ganska dåliga på att förutse resultatet.  Fast vi lyckades ändå placera tre andra länder också i topp 10, dock på fel plats. Men whatever.

Tänkte att jag skulle dela med mig lite av mina tankar kring bidragen:

Mina personliga favoriter förutom Sverige var Turkiet och Cypern.  Jag blev lite kär i han som sjöng Turkiets låt. Han var ju så söt. Och jag gillade låten, även om det kanske inte alltid lät så bra. Men ack så charmig han var. Cyperns låt var medryckande och bra. Den kommer förmodligen att spelas massor. Framträdandet var snyggt. Jag är väldigt förvånad över att den inte ens tog sig upp i topp 10.

Vad i hela friden hände med resten av Norden? Islands bidrag var ju väldigt bra. Och jag gillade Norges. Men det var det tydligen bara jag som gjorde. Sista plats för Norge hade jag aldrig gissat. Och vi hade tippat Island som tvåa. Weird. Vi har verkligen olika smak i Europa.

Är det bara jag som inte gillade rysstanterna och blev sjukt provocerad över att de lyckades bli tvåa? Fy vad jag muttrade. Visst, jättesöta tanter. Men det är en musiktävling, inte en söthetstävling. Nej, jag gillar verkligen inte såna där skämt-bidrag. Och hade de vunnit över Loreen hade jag varit rejält upprörd. Kanske bojkottat Eurovision i framtiden. Men lyckligtvis var de ju faktiskt inte i närheten.

Irlands tvillingar hade vi också tippat i topp 10. Men nej. Så fel vi hade. Men rackarns vad söta de är de där små överenergiska spillevinkarna. Fruktansvärda kläder dock, men de bjuder ju på show. De var värda mer.

Jaha, det var väl allt jag hade att säga om ESC 2012. Nu får vi vänta ett år på nästa som nu till vår glädje blir i Sverige. Och jag är så nyfiken på vilka programledare vi kommer att ha. Och så får man hålla tummarna för att de inte är stela och har dåliga skämt som alla ESC-värdar alltid brukar ha.

Låt oss avsluta med den söta turken:

onsdag 16 maj 2012

Swim Deep



En kollega tipsade mig om denna låt. Och jag gillade den skarpt redan efter första lyssningen. Dessa gossar måste jag lyssna mer på. Dock finns det ju tyvärr inte så många låtar man kan lyssna på. Men förhoppningsvis blir det nåt album snart. Jag håller tummarna.

söndag 13 maj 2012

Enough is enough

Nu orkar jag inte ösa på med mer inlägg. Så nu får det duga. Och så får vi hoppas att det inte dröjer så länge till nästa inlägg. Hörs hej!

The kids


Som sagt, nu är dom två. Nu måste jag köpa dubbla presenter. Jaja. det kan jag väl bjuda på.

Telonius


This is Telonius. Det nya tillskottet. Inte mitt tillskott. Min systers tillskott. Så nu är det två barn att mostra åt. Det ska jag väl klara av. Han är ju väldigt söt iaf.

Marvel-marathon

För ett tag sedan hade jag och en kompis Marvel-marathon. Det var kul. Dessa filmer (minus X-men First Class, den hade vi ganska nyligen sett redan. By the way, ruskigt bra film) såg vi mellan kl 14.00 och kl 00.00. X-men är mina favoriter. Wolverine är ju för hård alltså. I like. Iron Man var också väldigt bra. Den där Robert Downey Jr kan skådespela han. Nån helg efter detta marathon såg vi även  The Avengers. Mycket bra film! Roligt att se alla dessa hjältar (minus X-men) i samma film. Nästa gång vi har marathon blir det kanske DC-marathon istället. Så kan vi jämföra vilket serieförlag som är det bästa. 

I´m back!

Kära hjärtanes vad längesen det var sen jag skrev något här. Det var ju inte bra. Så nu tänker jag minsann ösa på med en massa inlägg på raken för att kompensera för denna inläggslösa period. Japp, nu kör vi.

fredag 30 mars 2012

It´s gonna be legen...wait for it...dary!

Faktum är att jag känner mig mycket snyggare i glasögon än utan glasögon. Så ibland undrar jag varför jag aldrig blivit välsignad med synfel. Sen inser jag att det nog inte är en välsignelse att ha synfel, så jag ska nog vara nöjd och glad så länge jag kan ha glädje av min supersyn. Men nog om glasögon....

Jag har bokat konsertbiljett. Wohooo! I sommar ska jag få se och höra en av mina absoluta favoriter live för andra gången i mitt liv. Men denna gång utan Garfunkel. Ja det är såklart Paul Simon jag menar. Jag är så glad!
Karln är 70 år och håller fortfarande igång. Respekt!

Haha, han är så liten och söt. Ja Paul alltså, inte Chevy.

Det blir lite utav en musiksommar den här sommaren känns det som. Förutom Paul Simon blir det ju Coldplay i augusti. Lovely! Förhoppningsvis blir det även The Tallest Man on Earth, men inte säkert. Och kanske också att man kan få sig en dos av The Hives. Det vore ju nice alltså. Ja vi får väl se hur det blir. Hursom, ser sjukt mycket fram emot den kommande sommaren.

fredag 23 mars 2012

Jag vet, jag är en nörd

Om jag fick välja hur jag ville avsluta mitt liv skulle jag inte välja att bli levande uppkäkad av zombier. Det verkar sjukt obehagligt.

Käre värld vad "The Walking Dead" är bra. Det trodde jag verkligen inte att jag skulle tycka innan jag hade sett den. För jag menar, den handlar om zombier. Men det är en så otroligt spännande serie. Sådär så man sitter och skakar lite lätt när det blir för spännande och skriker till karaktärerna att de ska vända sig om. Nu har jag sett klart på de två säsonger som finns och rackarns vad jag längtar till nästa säsong. Jag är så där att jag kan bli väldigt engagerad i vissa serier, som ni märker. Och då känner jag ett behov av att få prata av mig med någon. Och då är det perfekt att ha en Johan som vän som också är Walking Dead-nörd. Så nu har vi pratat ut och jag känner att jag kan gå vidare i livet utan abstinens tills nästa säsong börjar.

Apropå nåt helt annat än zombier. En gång i tiden hade jag en dröm om att bli radiopratare. Sen av nån anledning fick jag för mig att jag ville jobba på sjukhus. Om det var rätt val är jag inte helt säker på. Jag börjar tvivla ibland när jag lyssnar på vissa radioprogram och de verkar ha hur roligt som helst där i studion. Jag vill också ha så roligt!


torsdag 15 mars 2012

There is a light that never goes out



Bra låt. Tråkig video. Love the glasses.

Jag vill också vara med i deras lilla cykelgäng och cykla runt på Englands gator. Eller jag vet inte. Till England vill jag iaf. Det vet jag.

tisdag 13 mars 2012

Niklas på stan


Hahahaha, han är för skön den där Niklas på stan.

måndag 12 mars 2012

Mmmbop



Ah, Hanson! Vilka fina minnen. Men vänta lite nu.....det där är ju inte Hanson. Men...what in the world! Jag tror minsann att jag är släkt med de där filurerna. Ja det är jag ju.

lördag 10 mars 2012

Kunskapstörst

Jag har nämnt förut att jag önskar att jag vore sjukt allmänbildad så jag kan känna mig smart. Så nu tänker jag minsann ta tag i saken. Jag har börjat min resa mot allmänbildning. Eftersom jag ett tag nu har nött den fantastiska serien Band of Brothers så tänkte det skulle passa bra att börja med Andra världskriget. Så nu har jag sett klart serien. Tittat på filmer och dokumentärer. Läst. Pluggat på lite grann. Förhoppningsvis sitter det mesta inpräntat i mitt minne så jag faktiskt har nån nytta av det jag sett och läst. Jag tycker det är väldigt intressant iaf. Men det här är ju bara början. Jag ska ju lära mig en massa mer om en massa intressanta saker. Och förmodligen slinker det med en del ointressanta saker också. Svårt att undvika. Jaja.

Band of Brothers alltså. Ruskigt bra serie. Bra skådespelare inklusive ett antal snygga skådespelare också. Vem hade trott att pappan till den dötriste Dan Humphrey i Gossip Girl kunde vara så het i uniform, skäggstubb och smuts. Ja, och så var ju favoriten Fassbender med också. Gillart! Nu när jag är klar med den här serien ska jag nog ta mig an The Pacific också. Känns som att den också kan vara värd att se. 


Jaha, kl elva en lördag kväll. Vad ska jag hitta på? Jag tror det får bli lite Saturday night live så här innan läggdags. Ajöss för nu då.

fredag 2 mars 2012

Vårkänslor

Det är vår i luften. Det innebär bar mark och en massa grus i skorna och ögonen. Men det kan ju vara så att våren bara gör ett kort gästspel. Snart kanske vintern drar tillbaka över oss igen. Men den dagen, den sorgen. Nu tänker jag välkomna våren med en ny spellista på Spotify. Med låtarna som ger mig vår i själen. Eftersom jag nu tydligen har börjat med listor här på bloggen så kommer här en till. Best of min "Släpp fångarne loss, det är vår-lista":

* The Kooks (de var de första jag tänkte på för den här listan faktiskt. Ruskigt vårigt!)
* Shout Out Louds  (funkar lika bra på våren som på sommaren)
* My moon my man och 1234 med Feist
* Bohemian like you - The Dandy Warhols
* Jet (det var tider det, när vi shejkade loss till Jets "Are you gonna be my girl". Ah, sweet memories)
* The Killers
* Suffer for fashion - Of Montreal (Även Requiem for O.M.M 2 tack vare den fantastiska serien O.C)
* Mycket av musiken på O.C:s soundtrack
* New slough - The Blue Van (vilka i hela friden är The Blue Van? I don´t know. Men denna låt är ju tokbra)

Ja, där har ni några godbitar av vad som strömmar in i mina öron för tillfället. Så roligt var det....

Nu är det fredag! Det ska jag fira med att titta på en av världens bästa serier. Om ni gissade Sherlock....så gissade ni naturligtvis helt rätt.

It´s just brilliant!


tisdag 21 februari 2012

Nerdy nerdy nerdy

Jag har tråkigt. Så jag har gjort en nördig lista. En tv-lista såklart. Sjukt nördigt!

Bästa karaktärerna på tv: 

1. Sylar (Heroes)
2. Jim Moriarty (Sherlock)
3. Sherlock Holmes (Sherlock)
4. Samuel Sullivan (Heroes)
5. Hawkeye Pierce (M*A*S*H)
6. Tony Hill (Mord i sinnet)
7. Sheldon Cooper (The Big Bang Theory)
8. Jess (New Girl)
9. Spencer Reid (Criminal Minds)
10. Seth Cohen (The O.C)

Vad får vi ut av denna lista? 
1. Egentligen har jag ingen speciell ordning på dem, men ändå av en händelse så hamnade listans alla tv-skurkar i topp 4 vilket skulle kunna betyda att jag verkligen gillar tv-skurkar. Och det gör jag. Speciellt dessa tre (Sylar, Moriarty och Sullivan). De spelar onda på bästa sätt. Man kan inget annat än att beundra. Ont är hett!
2. Nio av tio är män. Det har jag ingen bra förklaring till. Det är väl bara det heterosexuella i mig. Jag dras till män helt enkelt. Men nr 8 är sjukt rolig, fast hon är tjej. Ok, lite väl over the top ibland, men äsch. 
3. Sex av tio har ett namn som börjar på S. Finns det nån mening med det? Skulle inte tro det.
4. Jag måste ha ett ganska ospännande liv med tanke på att en sån här lista har blivit till. Käre värld vad tragiskt!

Varför de andra är med på listan får ni ta reda på själv genom att titta på serierna. Och då kommer ni inse att jag har rätt. Nej nu får jag ge mig. Dags att låta hjärnan tänka på nåt annat än tv ett tag. Kanske inte låta den tänka alls föresten. Sova kanske vore nåt. Ja, lite fika först så. Sen natti natti. Hörs!


måndag 20 februari 2012

Än är det inte över

Som ni märker har mitt intresse för min egen blogg svalnat ganska rejält. Jag vet inte riktigt vad som är fel men jag måste ha skrivkramp av något slag. Det står still. Jag kommer inte på något att skriva om. Det gör jag inte nu heller. Men bara för att jag inte är helt redo att låta bloggen dö ut än så tänkte jag dela med mig om fullkomligt ointressanta och tråkiga saker.

Så att.....här kommer det.....detta har jag på hjärtat för närvarande:

1. Jag är kär i en skådespelare. Jag är typ besatt. Jag vet inte varför. Det finns snyggare. Men jag har fastnat för honom. Jag har en tendens att falla för lite fulsnygga äldre män. Ja, iaf, jag tycker han är het. Han var med i en film som jag såg i helgen där jag trodde först att han skulle spela en bra och sympatisk roll men det visade sig att han var ett stort usla asshole och lite smått äcklig. Och det värsta är....att jag ändå tyckte att han var het... Jag har råkat ut för det här förr när jag såg den fruktansvärt äckliga The Mother med Daniel Craig. Suck. En sådan besvikelse. Så vem är då min nya kärlek? Jo, Michael Fassbender. Yum! Ja...och filmen var Fish Tank om nån undrar.

2. En annan grej jag gått och blivit småbesatt av är tv-serien Sherlock. Idag har jag kommit på mig själv att tänka på den flera gånger. Vissa scener och fragment från serien kom liksom till mig när jag behövde tankeflykt från jobbet. Det är en så rackarns bra serie. Sherlock är så cool. Love him! Han är min nya Tony Hill (Tony ligger dock fortfarande väldigt högt på min lista över favoritkaraktärer). Och jag älskar även Sherlocks fiende, Moriarty. Såna bra skådespelare. Det sorgliga är att jag nu redan har sett alla avsnitt och att det förmodligen kommer att dröja ett tag innan det blir en ny säsong, om det blir en ny säsong. Sketans!

3. Jag har fortfarande träningsvärk sedan jag gymmade i fredags....hur vek är jag egentligen?! Just det, uppfattade ni att jag har GYMMAT. Jag!

4. Söta instruktören är tillbaka och zumbar med oss. Det bringar glädje i själen.

Det var nog allt för tillfället.

lördag 28 januari 2012

Ljust och Fräscht

Det är äntligen lördag och jag sitter här och skön-slöar och knarkar coca-cola. Som jag har längtat efter denna coca-cola. Det är så fruktansvärt gott. Jag kommer förmodligen att hälla i mig hela flaskan under denna kväll. Men det tycker jag att jag är värd.


Jag var på den här trevliga tillställningen igår kväll. I highly recommend it! Jag skrattade så jag var tvungen att torka tårar från ögat ett flertal gånger (ja, ögat, bara ena ögat. Konstigt nog kommer det i princip bara tårar där. Fråga mig inte varför). Så sjukt roligt var det. Så numera finns Fredrik Lindström och Henrik Schyffert i mitt hjärta. De har en liten plats åtminstone. Har inte haft jättekoll på Fredrik innan förutom att han skrivit några böcker och busringt i Hassan, men vad jag förstår så är detta en väldigt intelligent man och som jag upptäckte i går, en s k Master of words. Karln är ju fantastisk på att formulera sig. Jag fick en liten crush på honom kände jag. Inte på ett romantiskt sätt, mer på ett jag-vill-vara-polare-med-detta-geni-sätt. Henrik har jag haft mer koll på. Jag har ju växt upp med Killinggängets humor under det ljuva 90-talet. Men måste väl påstå att han inte var den man skrattade mest åt. Men rackarns alltså, han är ju ruskigt rolig. Och med dessa två människor tillsammans blev det ju briljant.

Jag blev så imponerad att jag helt av egen vilja satte igång ett avsnitt av "På spåret" när jag kom hem. Jag kunde kanske svara på....EN fråga. Typ. Fy vilka störande svåra frågor. Jag som ibland kan anse mig som ett frågesportsgeni (förr i tiden möjligtvis, nu kan jag bara ytlig och meningslös nöjesfakta som jag inte har någon användning för överhuvudtaget). Nu gick jag helt bet. Kära nån, jag måste börja plugga in intressanta saker om världen. Jag hade ju planer på att bli tok-allmänbildad. Vad hände? Jaja, i alla fall. Nej, jag kunde inga frågor. Men en positiv sak var ju att jag lyckades pricka in ett avsnitt när "The Tallest Man on Earth" var gästartist. Gotta love him!

Nu känns det som jag kom ifrån ämnet lite grann....Just det, blev så impad att jag tittade på "På spåret". Och idag har jag tittat på Schyfferts show om 90-talet. Roligt! Sen tänkte jag att jag skulle klicka hem några av Lindströms böcker, tills jag kom fram till att de mest troligt bara kommer att stå där i bokhyllan och samla damm och aldrig bli lästa, precis som alla andra böcker som jag köper för att jag tänker att det ska bli ändring och att jag nu ska bli kulturell bokmal. Jag är ingen bokmänniska helt enkelt. Jag är en film/tv-människa och det är bara inse och acceptera. Vara glad om jag kan ta mig igenom åtminstone en bok per år. Då borde jag vara nöjd. Fast, jag kanske kommer att köpa de där böckerna ändå. Något år kanske de blir lästa i alla fall.

Schyffert och Lindström i mitt hjärta!

fredag 20 januari 2012

Båtskräck och gammal kärlek

Fredag kväll. Härligt! Jag har tittat på Titanic. Det var flera år sen sist jag såg den filmen. Rackarns vad bra jag tyckte den var när jag var yngre. Jag tittade på den om och om och om igen. Den är ju typ 3 timmar lång! Men jag fick inte nog tydligen. Kära nån! Men visst, den är ju bra. Väldigt hemsk dock egentligen. Jag bara lider med alla de där stackars människorna och är sjukt tacksam att ha sluppit något dylikt. Jag hatar stora båtar. Fartyg freaks me out! Det har de gjort länge. Undrar om denna skräck har att göra med Titanic. Det är mest tanken att vara i vattnet alldeles i närheten av ett stort fartyg. Tänk er att hamna för nära och så sugs man ner under. Jag ryser när jag tänker på det. Är det här en konstig skräck? Förstår ni mig? Förr brukade vi bada i en kanal hemma där det ibland fanns en ganska stor båt som vi brukade simma till. Jag vågade knappt närma mig den. Usch. 

Jaja, nu kom jag in på ett sidospår känner jag. Anledningen till att jag tittade på Titanic nu efter alla dessa år var för att jag ville återuppleva lite gamla minnen. Jag har nämligen börjat följa en serie som heter Ringer. Och i den serien finns en av mina allra första skådespelarkärlekar. Ioan Gruffud. Jag var typ 11 år när jag först upptäckte honom i filmen Titanic, där han syntes några gånger som en av besättningsmännen. Alla andra tjejer suktade efter Leo, men jag var upp över öronen förälskad i denne fine Fifth officer Lowe. Han som vände tillbaka efter att skeppet sjunkit för att försöka rädda fler. Ja, han var en hyvens man. Jag förstår att jag blev kär. Kärleken är dock inte lika intensiv längre. Men han har en speciell plats i mitt hjärta. 

Men seriöst, angående filmen i övrigt, den där scenen i bilen med svetten och handen. Och den där repliken, "Put your hands on me, Jack". Gosh, vad jag skrattade! Jaja, det var kul att se den igen iaf.