torsdag 28 maj 2009

Djupt ner i The Hills-träsket

Jag är så pinsamt fast i The Hills-träsket. Ja, jag erkänner. Jag förstår inte själv hur det gick till. I natt satt jag uppe till typ kl 1 och plågade mig igenom avsnitt efter avsnitt även fast jag var skittrött och borde ha lagt mig för längesen. Men nej, jag kunde inte slita mig från den otroliga spänningen. En rolig men samtidigt smått tragisk grej var att min kära vän Kristina skickade ett sms till mig vid typ kl tolv och det visade sig att vi båda satt och tittade på programmet samtidigt fast på olika håll. Vi är så nördiga! Jag delade med mig av min oro för att vi var för besatta och att jag hellre borde sova, men Kristina lugnade mig med att vi är helt sunda och att serien är djup och ger oss mycket mer än vad sömn kan ge oss. Hahaha. Men alltså, det är så fascinerande att titta på att jag nästan blir avundsjuk på deras intrigfyllda liv. All the drama liksom. Där händer det ju nåt iaf, här är livet bara förhållandevis dött och ointressant. Kristina tipsade att jag skulle skaffa mig en störd pojkvän och blåsa upp småsaker till det mest extrema för att få ett liv likt deras. Det vore kanske nåt. Kristina erbjöd sig även att filma. Det tror jag skulle bli en ruskigt bra serie alltså. Succé! Rackarns vad jag ska bjuda på dramatik då! Men vad ska den heta? Få se nu...nåt som låter lite amerikanskt och töntigt sådär...hmm...Pennybridge West...så skulle väl en sån serie kunna heta. Kanske funkar. Ja ojojoj, vilket spännande liv jag kommer att få. Nej jag ska nog kanske inte klaga på mitt liv. Jag har det väl ändå ganska bra...utan intriger. När jag känner suget efter ett smaskigt otrohetsdrama eller liknande är det ju bara att titta på ännu ett avsnitt. Man behöver ju faktiskt inte leva i det själv. Även om man ibland saknar det. Jag får nöja mig med att vara The Hills-junkie. Dags för ett underhållande avsnitt nu kanske? Jaja. Det var dagens tankar. Hörs hej!

tisdag 26 maj 2009

Kamikazekaniner



När jag var i Stockholm hittade jag en helfestlig bok på en affär där. "Kamikazekaniner" hette den. Den innehåller illustrationer på söta självmordsbenägna kaniner. Det är alltså kaniner som på diverse olika sätt (vissa effektiva, andra mindre effektiva) försöker ta livet av sig. Det är förvånansvärt kreativa kaniner också vill jag påstå. Vem kunde ana att såna söta små pälsbollar kan bära på sån ångest och sånt mörker inombords och att det finns så många olika sätt att begå självmord på för en kanin. I´m impressed, samtidigt som jag känner stark empati för dessa stackars söta och själsplågade fluffdjur. Vilken värld är det vi lever i egentligen, som gör att t.o.m. söta små kaniner inte står ut längre? Ja det kan man fråga sig. Fruktansvärt underhållande bok iaf. Ångrar att jag inte köpte den. Borde nog köpa den. Annars kan nån gärna få köpa den åt mig. Jag kommer att skratta i flera veckor. Är jag morbid då? Ja lite kanske. Men alltså, seriöst, den är hur kul som helst! I like!

Nattinuffsan!

söndag 24 maj 2009

Bästa helgen på länge


Jag är ingen studentlivsmänniska. Jag engagerar mig inte i kåren eller deltar i studentaktiviteter. Jag är ingen sån helt enkelt. Detta är en av anledningarna till varför jag förmodligen aldrig kommer att bosätta mig i Uppsala. Detta studienäste som bara kryllar av studentanda. Det är aktiviteter hit och traditioner dit. Jag fattar inte hur de lyckas att faktiskt skaffa sig utbildning samtidigt. Man kan ju i princip inte ha ett fungerande socialt liv i staden om man inte engagerar sig i dessa olika påfund. Så nej, Uppsala är nog inget ställe för mig. Väldigt fin stad, men jag vill nog inte bo där. MEN....det finns en av dessa studenttraditioner som jag gillar skarpt och faktiskt fick uppleva denna mycket trevliga helg. Det var något av det charmigaste och sötaste jag varit med om, och det är detta som ni ser en glimt av på bilden här ovan. Vi sitter inne på Kristinas rum. Sedan hör vi sång utanför fönstret. Går dit och öppnar fönstret. Där nere står en samling propra, finklädda och söta pojkar och sjunger vackra sånger för oss. Är det inte för underbart liksom! För oss! Jag och Kristina blev helt tagna och lite smått (eller väldigt) förälskade och sken upp som solar. När Kristina gick ner för att ge dom en punschflaska(enligt traditionen...eller ja, nästan iaf, egentligen skulle flaskan ha hissats ner från fönstret) stod jag kvar vid fönstret och tittade ner. Märkte att en av sötpojkarna där nere tittade upp och gav mig en slängkyss. Då smälte mitt hjärta och knäna började darra och helt impulsivt gjorde jag lika tillbaka. Haha. Ja ojojoj, det var då verkligen en upplevelse utan dess like. Så ok, för att förklara spektaklet: Jag var alltså hos min kära vän Kristina i helgen. Hon skulle på vårbal med två killar i en manskör. Och då är det tydligen tradition att kören går till de tjejer de ska ta med sig till balen och sjunger utanför deras fönster. Det var en väldigt rolig händelse, och jag är otroligt glad över att få delat denna stund med Kristina. Haha. Ok, det var ju egentligen henne de sjöng till, men äsch, jag tog åt mig jag med och blev helt betagen. Sedan gick vi runt och log hela resten av kvällen och hade svårt att somna. Hahaha. Vilken kärlek! Det var vad jag hade att säga om denna fantastiska händelse. Allt som allt var det en mycket trevlig vistelse i Uppsala och det var jättekul att få träffa min kära vän igen.

I lördags drog jag vidare mot Stockholm för att träffa två andra kära vänner, Krills och Tater nuts. Oj vad kul vi hade tillsammans i den stora, skrämmande staden. Vi gick bl.a. på bio. Wolverine. Oh dear, vilken matcho film. Men den var ändå värd pengarna. Och tillräckligt bra för att få mig att vilja se de andra X-Men-filmerna. Så det måste ske snart. Men alltså, Hugh Jackman...världens sexigaste man...jag vet inte om jag kan hålla med där. Jag säger bara: Han är helt ok. Efter bion drog vi till Krills och tittade på tv. Upptäckte att det var nåt program med Henrik Schyffert. Mycket roligt. Jag har nog underskattat honom. Han är grymt duktig alltså. (By the way, inte för att skryta men...Jag har tagit i hans arm och stammat fram några ord till honom. Hur många av er har gjort det? Nä, trodde väl inte det.)

Annars har vi tittat på Anders & Måns-klipp och smått dött av skratt, speciellt åt detta underbara klipp:

HAHAHA! BÄST!!!! "Mellan-bocken Bruse! Han e ju skitfeg! Du e ju sjuk i huvudet!" Mer Anders & Måns åt folket är min åsikt!

Få se, vad har vi mer gjort. Jo just ja, vi tog tunnelbanan till Slussen enbart för att spana på snygga killar för att Tater nuts påstod att det var där dom fanns, hetingarna. Men vi upptäckte att dom måste ha varit hemma och chillat istället, för vi såg inga hetingar. Senare i väntan på mitt tåg såg vi en kille som var skitlik Bob Dylan. Då blev vi lite förtjusta, men just som jag hade bestämt mig för att make my move så var han borta....eh...Humöret lättades upp av att jag fick se ett actionfyllt snatteriförsök på pressbyrån. En rasande "kassörska" gav sig ut på språng efter den springande ligisten. Sedan kom hon tillbaka med stöldgodset, nöjd över sin insats. Ja hon är då absolut värd en eloge. I was impressed!

Nej hörrni, imorgon vankas uppsatsplugg. Måste sova och samla krafter. Ajöken adjö!

måndag 18 maj 2009

Ingen polkapojke den här gången


Det har blivit mkt bilder i mina inlägg nu känner jag. Men äsch, det är ju lite roligare så. Som ni kanske ser har jag varit i Gränna och inhandlat polkagrisar. Mums! But bad for your teeth! Jag och Erika gav oss ut på span efter trevliga polkapojkar. Så vi gick in på polkapojkarna-affären, och där fanns polkapojkar indeed. Men vi lämnade affären utan polkapojkar och köpte oss istället dessa delikata polkagrisar. Nu kanske ni undrar what in the world gjorde ni i Gränna. Det var ju faktiskt inte för polkapojkarnas skull vi kom dit. Nej vi var ju där med hela kören för att vi skulle ha konsert i pingstkyrkan där. Det var en lång men trevlig dag. I bussen dit hade vi speeddating. Då fick man ju sannerligen reda på mkt. T.ex. fick jag info om Daniels obehagliga avrättningsdrömmar tillsammans med lite svensk historia om allt spännande som ägde rum i Skänninge eller var det nu var. Ja oj vad han kan den mannen. Som en levande uppslagsbok. Hans historielektion fortsatte lite senare på färden också. Mycket uppskattat! Även att jag och Erika nu har bestämt, efter att ha åkt igenom ett mycket spännande och vackert Ödeshög, att där ska firas midsommar....ironi åsido, men vi ansåg iaf att midsommar bör tillbringas tillsammans. Vore väldigt kul tycker jag! Men vidare...Senare på kvällen var det då konsert. Succé! Eller nåt...Hursom, det var skönt att få komma hem sen. Man var ju skapligt trött. Men ändå, en rolig dag.

Får ju inte förglömma att nämna Eurovision. Tycker det var förvånansvärt bra i år faktiskt. Och rätt låt vann. Grattis Norge! Kämpe great! Helt klart värd sin seger var han, söt-gutten. Jag vill också kunna spela fiol! Och prata norska....det är ju så sött. Nu kommer vi att få dras med den där låten ett tag. Men än så länge gillar jag den.

Fick för några dagar sedan ett brev av min kära vän Tater nuts. Då blev jag glad. Väldigt glad. Och i fredags skickade hon ett mms till mig där hon hade filmat Måns. För min skull. Hon är ju för söt. Likaså är Måns. Oh dear! Inte för att jag såg så mkt av någon Måns eller ens hörde något av vad som sjöngs, men jag vet ju att det var han iaf. Det var ju tanken som räknades. Jag blev glad ändå :)

Nu sitter jag och väntar på att Linnéa ska komma så vi kan lira lite munspel tillsammans. Ingen av oss kan spela munspel, men äsch. Åh vad grannarna kommer att bli glada.

lördag 16 maj 2009

Kirurgi kanske?


Det vore ju kul alltså. Att bli operationssjuksköterska. Gå runt i såna här mössor hela tiden. Slippa tänka på att fixa frisyren varje dag. Bara att vakna, gå till jobbet och dra på sig mössan liksom. Soft! Passar bra i mössa gör man ju också. Plus att man får ha de ofantligt sköna, gröna kläderna på sig. I like! Ja, det kanske vore nåt att satsa på. Men så är det ju det där medallt inälvsgrävande också. Och allt ansvar. Hmm...klarar man pressen. Jag vet inte jag. Men coolt vore det. Kan jag och kristna söt-läkaren operera tillsammans. Oh yeah! Alla kommer att vilja bli opererade av oss, för hallå, we have God on our side! Åh, jag vill verkligen bli operationssköterska. Men orka...! Hmm, we'll see. Ikväll är det eurovisiondags. Heja sverige! Shibby!

tisdag 12 maj 2009

ÖSK i mitt hjärta...


Checka in my nya fina kaptenskeps. I like! Har haft uppsatsplugg för hela slanten idag. Inte roligt alls. Smärtorna efter min fasansfulla cykelvurpa börjar sakta men säkert avta. Skönt. Det groteska såret på armen vägrar sluta svida dock. Men jaja. Det är bara att vänta. Tänkte lägga upp en bild på styggelsen men insåg att det inte vore så snällt och besämde mig för att skona känsliga ögon.

Igår var jag på min första allsvenska fotbollsmatch. ÖSK-Hammarby. 2-0. Gött! Det var roligt att se. Så nu har jag bestämt mig för att bli fotbollshuligan fullt ut och fanatiskt älska ÖSK...not! Nä men alltså, det blir nog iaf en till match nån gång. Man rycks ju med i stämningen så att säga. Tjingeling kära vänner, nu ska jag plinka lite på gitarren. Tack och lov så överlevde den vurpan. Ajöss!

söndag 10 maj 2009

Ajajaj

Dagen började bra men slutade i förfäran. Men jag tar det bra först. Så ok, jag kommer in i kyrkan, sätter mig och tittar mot scenen. Och vem ser jag där om inte min absoluta favoritläkare som jag upptäckte på akuten. Han som var så otroligt charmig och söt och alltid är glad. Inte nog men att han verkar vara världens charmigaste läkare liksom, he is a man of faith! Han är min idol. Om det nu var han, men jag är ganska så säker. Det var ett mkt glädjande ögonblick för mig. Nu måste jag börja gå till den där kyrkan och bli polers med honom så att när jag börjar jobba i sommar så känner vi varandra liksom. Coolt!

Sen hade vi lite gitarr-jamsession i gräset. Mycket trevligt. Hade dock varit mer angenämt utan blåsten. Och så blev jag lite avundsjuk på Erikas toksnygga svarta gitarr. But whatever, det var kul ändå.

Men sen.....sen var det inte kul längre. Jomenvisst, cykla med gitarr på styret funkade bra på vägen dit...men inte på vägen hem i fruktansvärd blåst. Efter några minuters cykelfärd befann jag mig i smärtfyllt tillstånd på den oheligt hårda asfalten med skrapsår på armen. Eftersom man tycker det är så pinsamt att ramla så skyndar man sig upp igen och drar iväg även om man håller på att gå under av smärta med gråten i halsen. Bestämmer mig för att jag säkrast tar mig hem om jag går. Så jag drar haltandes iväg. Det gör ont, jag snyftar men håller ändå gråten inne. Väl innanför dörren i min lägenhet brister jag ut i tokgråt och dör lite smått av lidande och ringer till mamma för tröst. Det gör fortfarande makalöst ont i min höft och sjukvårdrådgivningen sa att det förmodligen kommer att göra ännu ondare imorgon så jag är inte jättekäck och glad just nu. Men gråten har avtagit iaf. Nu lider jag i tysthet istället och hoppas av hela min själ att jag inte har fått nån allvarligare smäll som bör kollas upp, för det vore bara jobbigt. Nej jag får vänta och se helt enkelt.

Men ok, det har ju ändå hänt några positiva grejer idag. Får väl glädja mig över det och försöka glömma det onda. Även att jag idag hörde att Blindside ska komma hit och spela på en gratisfestival 31 maj. Joy!!!!! Det kan jag ju inte missa.

Nej nu ska jag sätta mig framför teven och se nåt dåligt program på teve och lida i min ensamhet. Usla kommunistsmärta!

Bye!

söndag 3 maj 2009

Älska 60-tals rock

Ehhhhh! Helgerna går alldeles för snabbt. Jag vill inte att den ska vara över. Det har varit en sån trevlig helg. Min syster har varit och hälsat på. Vi har shoppat, ätit gott och tittat på en värdelös film. Precis som en lyckad helg ska vara liksom...nej men alltså, förutom filmen så var det verkligen en top notch-helg. Kändes sorgligt när hon åkte hem idag. Men jaja, jag har iaf fått petat på hennes mage och gjorde ett diskret försök att inskola det ofödda barnet i the joy of 60-tals musik. Det gick tyvärr inte så bra. Men jag försökte iaf. Åh, det finns riktigt bra musik från det ljuva 60-talet alltså. Tack kära kusin för spotify-inviten!

Jo vi tog ju en liten shoppingrunda. Jag köpte en skitsnygg plånbok. Och ett par jättesköna byxor. Och en keps. Kepsen ser ut lite som en kaptenskeps så den matchar ju bra med min kaptensjacka. Gött! Oh dear vad roligt det är med kepsar, mössor och hattar! Jag börjar få en trevlig liten samling nu. Och fler ska det väl bli hoppas jag. Hade på mig min toksnygga hatt på valborg. My pride and joy! Borde ha den oftare. Men inte när det blåser för då kan den ju försvinna...Gah! Det får den absolut inte göra.

Apropå 60-tals musik förresten, jag vill se filmen The boat that rocked. Är nån på?

Kvällsfika=lycka! Hörs!