Djupt ner i The Hills-träsket

Jag är så pinsamt fast i The Hills-träsket. Ja, jag erkänner. Jag förstår inte själv hur det gick till. I natt satt jag uppe till typ kl 1 och plågade mig igenom avsnitt efter avsnitt även fast jag var skittrött och borde ha lagt mig för längesen. Men nej, jag kunde inte slita mig från den otroliga spänningen. En rolig men samtidigt smått tragisk grej var att min kära vän Kristina skickade ett sms till mig vid typ kl tolv och det visade sig att vi båda satt och tittade på programmet samtidigt fast på olika håll. Vi är så nördiga! Jag delade med mig av min oro för att vi var för besatta och att jag hellre borde sova, men Kristina lugnade mig med att vi är helt sunda och att serien är djup och ger oss mycket mer än vad sömn kan ge oss. Hahaha. Men alltså, det är så fascinerande att titta på att jag nästan blir avundsjuk på deras intrigfyllda liv. All the drama liksom. Där händer det ju nåt iaf, här är livet bara förhållandevis dött och ointressant. Kristina tipsade att jag skulle skaffa mig en störd pojkvän och blåsa upp småsaker till det mest extrema för att få ett liv likt deras. Det vore kanske nåt. Kristina erbjöd sig även att filma. Det tror jag skulle bli en ruskigt bra serie alltså. Succé! Rackarns vad jag ska bjuda på dramatik då! Men vad ska den heta? Få se nu...nåt som låter lite amerikanskt och töntigt sådär...hmm...Pennybridge West...så skulle väl en sån serie kunna heta. Kanske funkar. Ja ojojoj, vilket spännande liv jag kommer att få. Nej jag ska nog kanske inte klaga på mitt liv. Jag har det väl ändå ganska bra...utan intriger. När jag känner suget efter ett smaskigt otrohetsdrama eller liknande är det ju bara att titta på ännu ett avsnitt. Man behöver ju faktiskt inte leva i det själv. Även om man ibland saknar det. Jag får nöja mig med att vara The Hills-junkie. Dags för ett underhållande avsnitt nu kanske? Jaja. Det var dagens tankar. Hörs hej!