tisdag 30 december 2014

2014

Då kommer inlägget jag laddat för hela året. Det är dags för årssammanfattning. Här har ni mitt 2014.

Eftersom mitt liv till stor del kan delas upp i tv-serier, film, musik och resterande liv så får upplägget i denna sammanfattning bli så helt enkelt. Så jag kör väl bara på.

Så här såg 2014 ut på:

TV-seriefronten: 
Ojojoj, vad mycket serier jag tittat på det här året känns det som. Rabblar jag upp alla nya serier jag upptäckt i år så tar det upp onödigt mycket plats så jag nöjer mig med mina favoriter.
Lewis, Modern Family, Mr Selfridge, Breaking Bad, True Detective, Orphan Black, Ripper Street, The White Queen, The Tunnel, Hannibal, Outlander, The Mindy Project, Peaky Blinders, Forever och Pretty Little Liars. Väl värda att se tycker jag. Ok, skäms lite för den sista. Jag hade inte tänkt titta på den. Jag tänkte att det vore töntigt att se den. High school-serie liksom. Men av någon konstig anledning (läs Julian Morris) började jag ändå att titta och efter några få avsnitt var jag fast. Sen lite beroende. Jaja, nu lämnar vi det.

Musikfronten: 
Har blivit mycket varierande musik också. Var ju på Bo Kaspers Orkester-konsert bland annat. Är förvånad över hur bra jag tyckte konserten var. Lyssnade mycket på dem då ett tag efteråt. Var även på en S:t Patrick´s day-konsert i en kyrka. Och efter det blev det en hel del irländsk musik i öronen. I somras var jag på Miriam Bryant-konsert på Gröna Lund. Hon är väl inte min favorit men tyckte ändå att det var en bra konsert. I november var jag på musikal. Kristina från Duvemåla. Trodde det skulle vara ganska tråkig handling och musik men det visade sig att jag hade jättefel och jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på vissa av låtarna. Sjukt många gånger iaf. Bortsett från konserter och musikaler har det ju lyssnats mycket på musik överhuvudtaget. Happy med Pharell Williams blev ju min pepplåt. Lyssnade nog sönder den lite. Fast...jag tycker fortfarande att den är asbra. Lite Motown har det också blivit. Speciellt Move on up med Curtis Mayfield. Annan musik som får representera mitt 2014 är Imagine Dragons, Hudson Taylor (2013-favorit i repris), The Jam, The Police, Arctic Monkeys och lite Vance Joy nu på slutet.

Filmfronten: 
Ja, mycket film har det blivit med. Speciellt mycket film på bio. Slog rekord förra året med antal biobesök. Då var det 18 st. I år har det blivit.....wait for it.....25 biobesök! Rackarns mycket pengar spenderade på bio, jag vet. Men det var välspenderade pengar vill jag påstå. Årets filmer har blivit:  12 Years a Slave, The Secret Life of Walter Mitty, Frost, Robocop, Her, American Hustle, Saving Mr Banks, August: Osage County, Boktjuven, The Grand Budapest Hotel, Captain America: The Winter Soldier, The Selfish Giant, Divergent, The Amazing Spiderman 2, X-Men: Days of Future Past, Maleficent, Grace of Monaco, Förr eller senare exploderar jag, Draktränaren 2, Teenage Mutant Ninja Turtles, Magic in the Moonlight, The Maze Runner, Interstellar, The Hunger Games: Mockingjay och till sist Hobbit: Femhäraslaget. Ska jag lyckas klå 25 nästa år? Har svårt att tänka mig det.

Resterande liv: 
Ja hörrni, i min förra årskrönika skrev jag att 2013 inte var ett bra år psykiskt. Kan ju inte påstå att det varit bra 2014 heller. Bättre, men långt ifrån bra. Men ja, nytt år och nya möjligheter, får väl hoppas att 2015 ska bli mitt år. Det som faktiskt har varit bra i mitt liv det här året har ju varit att jag gjorde ett besök i London. Och där fick jag träffa vänner och Sherlock-nörda. Sånt är ju aldrig fel. Tog även en sväng till Thessaloniki och hade några sköna dagar där. I oktober var jag till Ullared och shoppade loss. Det var ju en upplevelse. Möjligtvis en engångsupplevelse....det var både positivt och negativt kan man säga. Kul att ha varit där iaf. Mina rumskompisar på jobbet är såna fina människor. Vi har haft mycket roligt ihop. Bland annat målade vi otroligt vackra tavlor som vi satte upp på vårt rum. Nu innan jul hade vi julfest med jobbet och det var väldans roligt. Och jag var med i ett lyckat spex och fick boosta upp mitt självförtroende åtminstone lite grann. Och så skaffade jag mig en ny frisyr och kände mig genast lite tuffare och kände mig aningens mer tillfreds med mig själv.

Såg såg livet ut ja. Då kör vi årets årets-lista också. Men den här gången begränsar jag mig inte till ett svar. Det är så tråkigt att begränsa sig.

ÅRETS:

Celebrity crushes: Julian Morris. Jag tittade på ett New Girl-avsnitt och helt plötsligt var denna vackra man med sin fina brittiska accent där och gjorde mig kär vid första ögonkastet. Oh dear. Henri Leclair (Gregory Fitoussi) i Mr Selfridge fick också mitt hjärta att bulta lite extra. Ja och så förstås Max Irons. Those eyes...yum.
Bästa tv-serier: Ja alltså, säsong 3 av Sherlock kom ju i år. Så jag kan inte strunta i att ta med den. Sherlock är alltid suverän. Men andra värda att nämna är Mr Selfridge, Orphan Black, Ripper Street, The White Queen, The Tunnel och Peaky Blinders.
Bästa karaktärer i tv:  Sherlock (Of course). Men även Karl Roebuck & Elise Wasserman i The Tunnel, Homer Jackson i Ripper Street, Phil Dunphy i Modern Family och Henri Leclair i Mr Selfridge.
Värsta karaktärer i tv: Som förra året, Joffrey i Game of Thrones. Finns det någon som äcklar mig mer, jag vet faktiskt inte. Men någon som inte är så äcklig men som jag stört mig så fruktansvärt mycket på är Mary i Downton Abbey. Hon är så usla elak mot Edith. Jag tål inte hennes dryghet och hur alla män tydligen vill ha henne. Varför tycker alla om henne?! She is evil!
Skämsserie: Ja det har jag ju redan nämnt, Pretty Little Liars. Men det är så spännande ju.
Bästa bioupplevelser: 12 years a slave (mest p g a Cumberbatch och Fassbender i samma film), Captain America: The Winter Soldier och X-Men: Days of Future Past (Fassbender igen, han är awesome).
Sämsta bioupplevelser: Her. Det var bara en pinsam upplevelse. Teenage Mutant Ninja Turtles var väl kanske inte heller det bästa jag sett.
Bästa musikupplevelse: Kristina från Duvemåla. Önskar att jag också var musikalartist och fick vara med i den musikalen.
Bästa låtar: Som jag redan nämnt, Happy har spelats flitigt. Men även Radioactive med Imagine Dragons. Så sjukt bra låt. Och nu i slutet av året upptäckte jag Yellow Flicker Beat med Lorde.
Bästa musikaliska upptäckt: Ja alltså, jag upptäckte ju egentligen dessa herrar förra året. Men av någon anledning hade jag inte med dem på listan då. Men har lyssnat lika mycket på dem i år och tycker de är riktigt bra. Så därför får de vara med på årets lista ändå. Hudson Taylor, två irländska bröder som sjunger så fint i stämmor och så är de ju så söta. Får ju lite Simon & Garfunkel-vibbar av dem.
Mest sjungna låt på jobbet: Arne Quicks "Rosen". När vi inte kommer på något annat att sjunga så sjunger vi denna gamla goding från 60-talet. Varför kan man undra... Har ingen förklaring till det.
Roligaste: Benedict Cumberbatchs photobombing på U2. Kommer ju att bli en klassiker. Ja och så är ju London alltid lika roligt. Vissa klipp från The Tonight Show med Jimmy Fallon har jag också haft väldigt roligt åt.
Sorgligaste: Mycket tråkigt händer i livet. Saker jag inte vill skriva om. Men om vi tänker inom nöjesvärlden (eftersom jag redan skrivit så mycket som gäller det) så tycker jag det var sorgligt att Robin Williams lämnade jordelivet. Och Philip Seymour Hoffman.
Största besvikelse: Jag själv är min största besvikelse.
Nördigaste: Snarare nördigaste/pinsammaste. Min Pretty Little Liars-fascination. Att jag blivit så hooked att jag blev tvungen att följa vissa av skådespelarna på Instagram. Kära nån! Skärp dig Jessica!
Coolaste: Jag var till London och till inspelningsplatsen där Sherlock bor i serien. Jag tog i samma dörrknackare som Benedict tagit i. Coolt och ja, även väldigt väldigt nördigt. Kanske borde tagit med denna händelse på föregående punkt.
Bästa köp: U2-konsertbiljetter! Och min nya dator.

I min förra årskrönika hade jag satt upp några mål för detta år. Tänkte vi skulle se hur det gått med de målen.
1. Lära mig spela schack - Nope, inte ens börjat lära mig.
2. Åka till London - YES! Ett mål uppnått.
3. Bli kär i någon som inte redan är upptagen och som inte redan har familj - Fail. Men skitsamma då.  Jag har insett att det aldrig kommer att hända. Hitta någon som tycker om en tillbaka är som att hitta en nål i en höstack. Hitta någon som dessutom inte vill ha barn är nog omöjligt. Kan lika gärna gå i kloster direkt. Och så tror jag att jag redan har träffat the man of my dreams, och honom kan jag inte få av många olika anledningar. Så nej, hyser inget större hopp inom det området.
4. Bli hälsosam - Det gick bra en kort period tills det inte gick bra längre. Så kan väl inte säga att jag lyckats med det målet.
5. Köpa en ukulele och lära mig spela - Ukulele är köpt. Men spela kan jag inte. Bara pyttepyttelite. Och inte alls bra. Så det räknas inte.
6. Läsa igenom hela min jättetjocka Sherlock Holmes-bok - YES! Mission completed!
7. Få ordning på mitt liv - Bättre lycka nästa år.

Så vad ska nästa års mål bli? Kan ju ha kvar nr 1, 4, 5 och 7. Nr 3 har jag gett upp på så den stryker jag. Lägger till åka till Skottland. Det får räcka.

Jaha 2015, hoppas vi får det kul ihop. Skulle vara väldigt tacksam för det. Ser i alla fall fram emot konserter med First Aid Kit och U2. Och en ny James Bond-film med fantastiska skådisar. Förhoppningsvis händer nåt mer roligt.



Hahaha, under det kommande året ska jag också se till att photobomba någon! Det kan också bli ett mål.

Och så avslutar vi med lite fin musik.


Gott nytt år!!!

onsdag 24 december 2014

God Jul!

Tänkte bara säga God Jul! 

lördag 13 december 2014

Luciainlägg som inte har något med Lucia att göra

Hörrni, jag ska på U2-konsert nästa år. HURRA!!!! See ya in September, Bono! 

Ikväll ska jag glädja mig med min favorittradition, titta på Love Actually och The Holiday. Få riktig julstämning och känna lite kärlek. Jude Law....yum. Men jag tycker varje gång jag ser Love Actually att det är så konstigt att se Andrew Lincoln i den roll han har där jämfört med den roll han har i The Walking Dead. I Love Actually är han så brittisk, söt och snäll. I The Walking Dead är han så amerikansk, hård, lortig och nu för tiden en aning ond tycker jag. Det är två så helt skilda roller att man nästan inte skulle tänka på att det vara samma person om man inte visste det innan. Han spelar ju Rick i The Walking Dead, en karaktär som länge var min favorit för han var lite småhet och verkade vettig. Men nu har han ju blivit lite psycho så nu har jag lite svårt att bestämma mig för om jag tycker om honom eller inte. Brukar ju kunna gilla psychokaraktärer ibland, men han är ju lite för obehaglig nästan. Fast ibland bra. Men alltså, hela serien har spårat ur lite väl mycket nu tycker jag. Lite för mörkt, ondskefullt och blodigt. Tycker den borde avrundas nu. Börjar bli dags för det. 





lördag 6 december 2014

Boost!

Idag känner jag mig glad. Av några olika anledningar. Men just nu framförallt för att jag hade en sån rolig kväll igår. Vi hade julfest med jobbet. Dessa jobbfester tycker jag tidigare har känts lite stela, men denna kändes så lättsam och alla verkade vara på så bra humör och så hade vi ju mycket bra underhållning av två sköna dudes som spelade och sjöng för oss. Vi firade våra pensionärer. Och detta innebar spex. Och detta innebar bl a mig med mikrofon och finlandssvenska. Och jag var så sjukt nervös för detta framträdande och så orolig för att folk inte skulle tycka det var roligt och att jag bara skulle göra bort mig. Men det gick bra. Det gick väldigt bra. Publiken skrattade. Och jag är så glad för att jag fick så mycket positiv respons. Kanske låter egotrippat. Men det var en boost för mitt självförtroende som jag verkligen behövde. För jag känner mig allt för ofta så tråkig och meningslös så alla snälla ord och uppmuntran jag fick efteråt värmde verkligen. Jag är så sjukt tacksam för det.

Vad jag mer är glad för är vissa speciella människor som finns i mitt liv som egentligen bara behöver finnas i min närhet för att jag genast ska känna mig gladare. Fy vad mycket tråkigare livet skulle vara utan dessa människor. Tack för att ni finns!

Och så är jag glad för att U2 ska komma till Stockholm nästa år (måste få tag på biljetter!), att min favvo bad guy Moriarty (Andrew Scott) och en annan favvoskådis (Christoph Waltz) ska vara med i nästa Bond-film (längtar!!!), att jag lyckades klura ut staden Seoul på På Spåret på 8 poäng innan Filip och Fredrik och att jag kunde svaren på ganska många av de andra frågorna också (nöjd!) och att Stefan Sundström var gästartist.

Ikväll ska jag på julkonsert med en fin vän. Och det gör mig också glad. Nu hoppas jag att jag kan få vara kvar i detta sinnestillstånd ett tag framöver. Avslutar med pepp-låt.

måndag 1 december 2014

Mockingjay part 1

Tjoho! Äntligen december! Snart är det är det jul! Jag har städat och pyntat och nu är det så mysigt, så mysigt. För tillfället bakas det även saffransbullar och lyssnas på julmusik (precis just nu Jill Johnson och Stefan Sundströms svenska version av Fairytale of New York. Gillart! Gillar Stefan framför allt. Så cool!) Och igår gjordes rocky road-godis. Så nu är jag redo för rejält mycket julmys kan man väl säga.

Tänkte att jag skulle skriva några ord om den nya Hunger Games-filmen, Mockingjay part 1. Jag har sett fram emot denna film ett år nu. Och jag blev inte besviken. Var inget jättestort fan efter första filmen, kommer ihåg hur jag och en kompis grät av skratt på biografen när vi såg kärleksscenen i grottan för vi tyckte den var så pinsam och klyschig. Och lite så är den ju. Men resten av filmen är ju inte pinsam. Efter att jag sett den andra gången så tyckte jag väldigt mycket om den. Och sen när jag hade sett andra filmen var jag ännu mer Hunger Games-frälst. Så nu har jag som sagt längtat. Men ja, det var värt väntan tycker jag. Jag gillar framförallt så många skådisar/karakatärer i dessa filmer. Katniss är ju en karaktär man tycker väldigt mycket om. Woody Harrelson är fantastisk i sin roll som Haymitch, möjligtvis min favorit faktiskt. Woody är väl egentligen awesome i typ alla filmer. Natalie Dormer är så rackarns snygg och cool (blev inspirerad av hennes frisyr och gjorde nåt liknande själv. Dock inte lika vågat som hon). Och så söte Peeta som man tycker så synd om och bara vill krama. Philip Seymour Hoffman förstås, ruskigt bra skådis som lämnade världen alldeles för tidigt tycker jag. Söt-Finnick kan man ju alltid titta lite extra på. Och så skymtades ju min gamla Heroes-skurk-crush Robert Knepper (Samuel i Heroes), om än en väldigt kort stund. Ja, ni märker ju. Mycket bra folk helt enkelt. Spänning, bra handling och förträfflig musik är ju också stämningshöjare som man lyckats bra med. Sådärja, nu har jag fått sagt det jag ville ha sagt. Nu ska jag fortsätta med julbaket.