onsdag 29 januari 2014

The best quotes

Ok, efter det här inlägget ska jag försöka hejda mig i min Sherlock-besatthet. Jag förstår att man tröttnar på att läsa om det. Men det skiter jag i. Just nu måste jag bara få dela med mig av dessa fantastiska citat.


Mycroft: Hello little brother. How´s the exile going?
Sherlock: I´ve only been gone 4 minutes.
Mycroft: Well, I certainly hope you´ve learned your lesson.

Mycroft: We are in Buckingham Palace, the very heart of the British nation. Sherlock Holmes, put your trousers on!

Sherlock: Punch me in the face.
John: Punch you?
Sherlock: Yes, punch me in the face. Didn´t you hear me?
John: I always hear “punch me in the face” when you´re speaking, but it´s usually subtext.

John: You want to remember, Sherlock, I was a soldier. I killed people!
Sherlock: You were a doctor!
John: I had bad days!

Sherlock: What am I saying? This is brilliant. Phone Lestrade, tell him there´s  an escaped rabbit.
John: Are you serious?
Sherlock: It´s this…or Cluedo.

Mrs. Hudson: It´s a disgrace, sending your little brother into danger like that. Family is all we have in the end, Mycroft Holmes.
Mycroft: Oh shut up, Mrs. Hudson.
Sherlock & John: Mycroft!
Mycroft: Apologies.
Mrs. Hudson: Thank you.
Sherlock: Though do in fact shut up.

Mycroft: It´s been two years. He´s got on with his life.
Sherlock: What life? I´ve been away.

John: I don´t shave for Sherlock Holmes!
Mary: Ah, you should put that on a t-shirt.

Sherlock: Brilliant, Anderson.
Anderson: Really?
Sherlock: Yes. Brilliant impression of an idiot.

Sherlock: So! This investigation might move a bit quicker if you were to take my word as gospel.

Sherlock: In your own time… But quite quickly.

Sherlock: Shut up!
Lestrade: I didn´t say anything.
Sherlock: You were thinking. It´s annoying.

Sherlock: Anderson, face the other way. You´re putting me off.

Donovan: Are these human eyes?
Sherlock: Put those back!
Donovan: They were in the microwave!
Sherlock: It´s an experiment!

BÄST!


lördag 25 januari 2014

Saturday night

Sitter i mysbelysning och lyssnar på Vivaldi. Tänkte att det var ett perfekt tillfälle att dela med mig lite av det som hänt i mitt liv den senaste tiden. Låt se...

Jag och Charlotte hade Lord of the rings-maraton för ett tag sen. Alla tre filmerna, extended version. Det tog cirka 11 timmar. Och då tog vi inte speciellt långa pauser heller. Crazy! Men det var väldigt kul att se filmerna igen. Har ju visserligen sett dem några gånger. Men det var längesen jag hade sett dem då så det var kul att få Aragorn-tråna lite grann igen. Gosh, het! Och så glädjen att få se och lyssna på Pippin igen, den skotske raringen. Ja, det var trevligt helt enkelt.

Ida tog sin socionomexamen nyligen så det var det lite firande där. Hon fick konsertbiljetter av mig och Judith till Bo Kaspers Orkester i mars. Har inte lyssnat speciellt mycket på dem, men tror nog att det kommer att bli en bra kväll.

I torsdags var jag och Charlotte på musik-quiz. Jag älskar quiz!! Det är så roligt. Det gick dock inte speciellt bra för oss. 77 rätt av 110. Ändå mer än hälften, så vi var ganska nöjda iaf. Som sagt, älskar quiz. Tittade på På Spåret i går. Varför ska det vara så sjukt usla svårt hela tiden. Jag kan möjligen någon enstaka följdfråga ibland. Och musikfrågorna brukar kunna gå ibland. Men jag kan i princip aldrig lista ut vilken stad de reser till. Men, i går lyckades jag lista ut Moskva på 10 poäng. Mäkta stolt!!! Och så klarade jag nån musikfråga. Sen gick det utför.

I dag har jag varit pysslig och fixat lite nya tavlor till min lägenhet. Jag är mycket nöjd. Gjorde även min egen version av kylskåps-poesi. Sherlock-poesi, eller rättare sagt Sherlock-quotes. Vilket nästan är som poesi för det är så rackarns bra citat i den där serien att det är ljuvligt för öronen. Som ni märker har jag fortfarande inte kommit ur min Sherlock-bubbla. Nej, det kanske dröjer ett tag. Jag tänker minsann bjuda på en massa underbara citat här, men det får bli en annan gång. Eftersom jag redan kollat klart på alla säsonger nu så nördar jag klipp på Youtube istället. Så här sitter jag för mig själv i soffan och skrattar åt dessa fantastiska klipp.

Hahaha, "Like a fairy". Love it!!!

Apropå Sherlock, eller ja, Benedict Cumberbatch. Såg 12 years a slave på bio för ett tag sedan. Både han och Michael Fassbender i samma film. Det är ju för bra för att vara sant. Men det var sant. Det var ett bra spenderande av tid, titta på dessa finingar. Visserligen var de slavägare, Fassbender en ganska otrevlig sådan. Men ändock så rackarns heta.

Ser fram emot en massa nya filmer som ska komma under året. Får se om jag i år kan klå antalet biofilmer under förra året. Tror det blir lite svårt, men vi får väl se. Detta år ser jag fram emot att se The secret life of Walter Mitty, Frozen, RoboCop (kanske, men i så fall enbart för att snygg-Kinnaman är med), Austenland, Snowpiercer, American hustle, Inside Llewyn Davis, August: Osage County (Cumberbatch!), The Grand Budapest Hotel, Captain America: The winter soldier, The amazing Spiderman 2, X-Men: Days of future past (Fassbender!), The hunger games och så förstås sista Hobbit-filmen. Nämnde ju The Grand Budapest Hotel, som är gjord av den underbart konstige Wes Anderson. Gillar hans filmer, ser mycket fram emot denna. Men apropå honom, såg på Saturday Night Live en kväll för ett tag sedan. Brukar inte tycka de är så roliga, men det jag såg då skrattade jag högt åt. Det var en parodi på Wes Anderson. Så klockrent! Eftersom det faktiskt är Saturday night nu, så att säga, så tänkte jag avsluta inlägget med detta roliga klipp:

onsdag 15 januari 2014

Sherlock-special

Jag har mycket inom mig som jag skulle behöva få utlopp för. Känslor. Tankar. Jag är en sån som håller det mesta inom mig. Det skulle behöva ändras. Jag tänker att jag därför borde börja skriva mer i den här bloggen. Skriva av mig liksom. Det har ju inte varit mycket till aktivitet här det senaste året. Men nu ska jag försöka skriva oftare som sagt. Vet inte hur det kommer att gå. Förmodligen blir det en massa meningslösa tråkinlägg, men då har jag iaf fått ur mig det jag har i tankarna. Som sagt, vi får se hur det går.

Just nu har jag en massa nördighet i mig som behöver komma ut. Jag erkänner att jag är ganska nördig. Väldigt nördig när det gäller vissa saker. Det som jag nu tänker ge utlopp för är Sherlock-nörden i mig. Såklart. Vad annars. Jag har så mycket tankar om detta ämne. Och då förstås framförallt den fantastiska BBC-serien Sherlock. Jag har just lyssnat klart på en podcast som hade en intervju med seriens skapare Mark Gatiss och Steven Moffat. Ja, så nördig är jag alltså, jag lyssnar på podcaster om serien. Mycket intressant var det. Jaja. Här kommer min Sherlock-special.

Jag bara älskar denna serie. Den är det bästa jag någonsin skådat under min 27-åriga tid med television. Så vad är det som är så sjukt bra med den? Allt! Först och främst, karaktärerna. Favoriten är ju förstås Sherlock. Underbart spelad av Benedict Cumberbatch, ja det kan ju inte bli annat än amazing då. Han har nåt speciellt alltså. Han är så cool, så briljant, så rolig, så smart, så odräglig, så HET. Han är ju inte en speciellt trevlig människa. Men man älskar honom ändå. Och John Watson är väl hur rar som helst. Man förstår inte hur han står ut, fast ändå gör man det. Man förstår ju varför han tycker så mycket om Sherlock. Det skulle jag också ha gjort. Det är bara för honom att stå ut antar jag. Det får vara värt besväret. Tycker Martin Freeman spelar rollen som Watson väldigt bra. Sen har vi Sherlocks bror Mycroft, som spelas av seriens ena skapare Mark Gatiss. Han är fantastisk. Så rackarns dryg och snobbig ibland, men man kan ju inte annat än älska det. Och han och Sherlocks relation är ju hur kul som helst att se. De beter sig som att de inte gillar varandra speciellt mycket men under ytan märker man ändå kärleken. Speciellt från Mycrofts sida. Till sist har vi seriens bästa bad guys. I de två första säsongerna är Moriarty Sherlocks huvudnemesis. Denna Moriarty alltså. Andrew Scotts skådespelarinsats här är något av det bästa jag sett i skurkväg. Han ser så söt och oskyldig ut, men så är han så evil under ytan. I love it! Scenen som utspelas vid poolen i sista avsnittet på första säsongen, med Moriarty och Sherlock, är så rackarns bra. Jag ryser när jag ser den. I den tredje och nyaste säsongen får man möta Charles Augustus Magnussen som har en massa otrevlig vetskap om folk i sitt "mind palace" som han utnyttjar för utpressning. En man som helt ohämmat ställer sig och kissar i Sherlocks öppna spis, som slickar en stackars kvinna i ansiktet och som upprepat knäpper Watson i ansiktet med fingrarna bara för att han vet att han kan göra det utan att Watson kommer att göra motstånd. Han är en väldigt otrevlig människa. Men ack en sån bra karaktär. Han har den rätta skurk-looken. Och såklart spelad av en bra skådespelare (som alla andra), danske Lars Mikkelsen (bror till Mads). Ja detta är ju favoriterna. Men jag gillar de flesta i den här serien. Lestrade, Molly, Mrs Hudson. Ja, Gatiss och Moffat har hittat ett riktigt top notch skådespelarcrew.

Vad älskar jag mer? Jo musiken. Den ger den rätta känslan. Och serien är så snyggt filmad. Varje liten vy av London får mig att vilja åka dit. Jag hoppas verkligen att jag kan göra det snart. Jag vill dit igen. Då ska jag Sherlock-nörda rejält! Och det är ju inte bara vyerna från staden jag gillar. Jag menar, hur gärna vill man bo i Sherlocks lägenhet. Så gärna!! Jag vill också bo där! Gärna med Sherlock. Men man kan ju inte få allt som man vill här i livet. Så jag nöjer mig med att försöka att få en någorlunda bra Sherlock-feeling i min egen lägenhet istället.

Har ju nyss tittat på den tredje, nyaste säsongen nu. Älskade de två första, och den här tredje gjorde mig verkligen inte besviken. Jag har skrattat åt väldigt mycket den här säsongen. Men bra humor, inte cheesy. Det får ju inte bli för mycket komedi av det hela. Men det tycker jag inte det har blivit. Det har fungerat väldigt bra. Jag har känt mig så glad inombords efter varje avsnitt. Och i sista avsnittet hände det så mycket överraskande saker så jag bara tänkte WHAT?! Men det var kul. Det var bra överraskningar. En annan sak jag gillade med den här säsongen var att man fick se Sherlock och Mycrofts föräldrar (som är Benedicts föräldrar i verkliga livet. Fun fact.) De var så normala. Kul att två så annorlunda människor har så normala föräldrar. En annan fun fact är ju att Amanda Abbington som spelar Mary faktiskt är Martin Freemans flickvän/fru/partner??? (vad säger man, vet inte om de är gifta) in real life.

Klockrena citat finns det mycket av i denna serie. En annan anledning till varför den är så bra. Som dessa:
"We´ve got ourselves a serial killer. Love those - there´s always something to look forward to."
"Baker Street. Come at once if convenient. SH. If inconvenient come anyway. SH"
"I´m not a psychopath, Anderson. I´m a high-functioning sociopath. Do your research."
"Is it nice not being me? It must be so relaxing."
"Anderson, don´t talk out loud. You lower the IQ of the whole street."

Ja, som ni märker gillar jag Sherlock. Det finns ju även en till serie som handlar om honom som heter Elementary. Också väldigt bra serie. I början tyckte jag det var lite segt att komma in i den. Men efter några avsnitt så var jag fast där med. Inte i närheten lika bra som Sherlock men ändå hygglig. Jonny Lee Miller är en bra Sherlock Holmes tycker jag. By the way, han och Benedict har spelat teater tillsammans i Frankenstein. De turades om att spela Frankenstein och monstret. Åh vad jag skulle ha velat sett den teatern! Jag tror den var väldigt bra. Borde bli det med de skådespelarna.

That´s it. Slut på Sherlock-special.