Båtskräck och gammal kärlek

Fredag kväll. Härligt! Jag har tittat på Titanic. Det var flera år sen sist jag såg den filmen. Rackarns vad bra jag tyckte den var när jag var yngre. Jag tittade på den om och om och om igen. Den är ju typ 3 timmar lång! Men jag fick inte nog tydligen. Kära nån! Men visst, den är ju bra. Väldigt hemsk dock egentligen. Jag bara lider med alla de där stackars människorna och är sjukt tacksam att ha sluppit något dylikt. Jag hatar stora båtar. Fartyg freaks me out! Det har de gjort länge. Undrar om denna skräck har att göra med Titanic. Det är mest tanken att vara i vattnet alldeles i närheten av ett stort fartyg. Tänk er att hamna för nära och så sugs man ner under. Jag ryser när jag tänker på det. Är det här en konstig skräck? Förstår ni mig? Förr brukade vi bada i en kanal hemma där det ibland fanns en ganska stor båt som vi brukade simma till. Jag vågade knappt närma mig den. Usch. 

Jaja, nu kom jag in på ett sidospår känner jag. Anledningen till att jag tittade på Titanic nu efter alla dessa år var för att jag ville återuppleva lite gamla minnen. Jag har nämligen börjat följa en serie som heter Ringer. Och i den serien finns en av mina allra första skådespelarkärlekar. Ioan Gruffud. Jag var typ 11 år när jag först upptäckte honom i filmen Titanic, där han syntes några gånger som en av besättningsmännen. Alla andra tjejer suktade efter Leo, men jag var upp över öronen förälskad i denne fine Fifth officer Lowe. Han som vände tillbaka efter att skeppet sjunkit för att försöka rädda fler. Ja, han var en hyvens man. Jag förstår att jag blev kär. Kärleken är dock inte lika intensiv längre. Men han har en speciell plats i mitt hjärta. 

Men seriöst, angående filmen i övrigt, den där scenen i bilen med svetten och handen. Och den där repliken, "Put your hands on me, Jack". Gosh, vad jag skrattade! Jaja, det var kul att se den igen iaf.