Britpop

Sitter här och upplever gamla minnen från min britpoppar-period och känner ljuv nostalgi. Det var tider det. Daniel tyckte att britpop was the shit, och då tyckte jag det med. Haha. Han påverkade mig ganska så rejält under vår kompistid. Först var det Metallica och annan hårdrock. Och Offspring. Hahaha, ojojoj, jag som har så fina föräldrar, lyssnade på hårdrock(känner dock att Offspring inte riktigt hör till den kategorin. Vad hörde dom till egentligen? Punk? Jaja, whatever!). Vilken hårding jag var! Som tur var gick vi vidare och bytte genre. Britpop var nästa hållplats. Jag erkänner ju att det var bara för att Daniel lyssnade på det som jag också började, för att jag tyckte det var coolt. Men jag måste nog tacka honom för det. Annars hade jag ju gått miste om mycket bra musik. Inom sinom tid gjorde jag ju det till min egen musiksmak.
Just nu är det gamla goda Blur som spelas ur min stereo. Och det var väl dom jag främst fastnade för. Och musiken är ju faktiskt bra, no question about it. Jag skäms inte. Oasis är ju också en klassiker från britpop-tiden. Mycket bra! Och The Verv. Och Suede. Och Pulps låt Common people. Underbart! Ja ojojoj, det är ju för härligt att återuppleva musiken. Jaha, men det var väl allt jag hade att säga om britpop. Tack Daniel för din påverkan. Vår tid som polers var kul så länge den varade.

Idag ska jag på födelsedagskalas :) Hoppas på mycket gott i ätväg!
Tja då!