Förra veckan var händelserik. Mycket inplanerat. Måndag - John Cleese. Tisdag - Tomas Sjödin. Torsdag - Timo Räisänen. Sen blev det helg och den var så lugn, så lugn. En bra vecka var det iaf.
Började alltså veckan med att se John Cleese live in the flesh i hans föreställning "Last time to see me before I die". Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna föreställning. Alltså, han var ju inte jätterolig. Jag är glad att jag gick dit och det är coolt att ha sett honom live, han är ju trots allt en humorlegend och det var intressant att höra vad han hade att säga. Men så fantastiskt rolig var han tyvärr inte. Det var dessvärre ganska platt. Han drog några skämt om svenskar bland annat som var ganska torra tycker jag. Kändes inte så genomtänkt. Han visade klipp från sin Monty Python- och Fawlty Towers-karriär och det var väl nästan det roligaste med showen, om än lite väl många och långa klipp kanske. Annars var nog det roligaste när han berättade om sin mamma. En sån där grej som man inte riktigt vet om man kan skämta om eller inte. Död och mord. Hans mamma klagade tydligen mycket över hur jobbigt livet var och tillslut blev John lite trött på det och föreslog att om det nu var så jobbigt så kände han någon som skulle kunna komma och döda henne om hon ville. Hade kunnat gå illa, men hans mamma hade iaf skrattat gott. Och jag tyckte också att det var ganska roligt även om det kanske låter lite illa. Men ibland kan det vara skönt att skämta om sånt tycker jag. Som i dag när jag pratade med min läkarkollega om yrsel som jag haft i några veckor och var lite orolig över. Kommer inte ihåg ordagrant vad han sa men typ "Jag tror inte det är något du behöver vara orolig över. MEN, om det skulle vara så att du dör innan fredag, kan jag få din Adele-biljett då?" Jag blev genast på mycket bättre humör. Men iaf, för att sammanfatta, han var ju lite lustig ibland och det blev några skratt och jag ångrar absolut inte att jag gick och såg showen men det höll ju inte riktigt måttet. Om man tänker på det mer som någon slags föreläsning istället för en humorshow så är det mer godkänt. Men så är han ju 76 år också. Kanske svårt att komma på nya fräscha skämt hela tiden. En dag kanske skämtbrunnen sinar liksom.
Blev iaf inspirerad till att titta på Monty Python efter det. Så har sett några avsnitt av Monty Python´s Flying Circus nu. Vissa grejer är roliga, andra inte så roliga. Väldigt mycket är väldigt löjligt iaf, fast kan ändå vara roligt. De har en ganska simpel humor ibland, man förstår verkligen inte hur de har kommit på vissa grejer. Men sen finns det ju grejer som har blivit riktiga klassiker. Och de funkar fortfarande. Michael Palin är nog min Pythonfavorit. Gillar hans ansiktsuttryck. Och han ser så vilsen och söt ut ibland. Graham Chapman, som tyvärr lämnade livet alldeles för tidigt, är min andra favvo. Och sen förstås John Cleese. Jag och pappa har ju tittat en hel del på Fawlty Towers också. Det har vi skrattat mycket åt. Stackars Manuel!
So very, very silly! Men så löjligt att det blir roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar