Medicin för själen

Musik. Vilket underbart påfund. Musik är som medicin för själen. Kan skänka glädje i dystra tider. Kan skänka ännu mer glädje i redan glädjande tider. Och när man känner sig låg och man bara vill hänga kvar i den känslan för man helt enkelt inte orkar vara positiv så finns det perfekt musik för det också. När man känner sorg och bara vill få gråta ut rejält. Ja då finns det musik för det med. Det finns något för alla sinnesstämningar. Det är ju fantastiskt. Och när man inte har något annat att göra så kan kan alltid sätta på lite awesome musik och bara vara och njuta, det behövs liksom inte så mycket mer jämt. Musik är det bästa tidsfördrivet. Speciellt när man reser. Långa resor. En resa längre än en timme utan musik ger mig abstinens.

Vissa har väldigt begränsad smak. Jag är så glad att jag har vidgat mina vyer. Jag känner att jag kan uppskatta så mycket olika sorters musik. Visst, jag har mina absoluta favoriter. De som håller i alla väder. Men ibland kan det vara så skönt att lyssna på något helt annat. Det som dock helt går bort är dansband. Det funkar bara inte. Det finns inget bra med dansband. Men i övrigt är jag väldigt varierande i mina val tycker jag. Ibland kan jag känna att jag är sjukt sugen på klassiskt (som jag lyssnar på just nu by the way). Alltså, klassisk musik var något jag inte alls uppskattade speciellt mycket förr i tiden. Men nu när man faktiskt har varit på några klassiska konserter och fått höra otroligt skickliga musiker spela live så har jag förstått storheten. Klassiskt kan vara så mäktigt på nåt sätt. Andra dagar får jag för mig att lyssna på jazz. Jan Johanssons "Jazz på svenska", älskar den! Förra helgen var jag på en jazzspelning faktiskt. Jag kan ju inte påstå att jag är någon jazzkännare och lyssnar jätteofta på det, men det var en väldigt trevlig spelning. Ibland blir det folkmusik. Ibland blir det rock. Folkrock. Folkpop. Bluegrass. T o m country, kära nån! Senaste tiden har det faktiskt blivit mycket danspop eller vad man ska kalla det. Bruno Mars har blivit lite av en favorit. Beyonce. Troye Sivan. Ja allt möjligt sånt där som spelas på radio ofta. Danspop i all ära, men det bästa att dansa till måste ju ändå vara balkanpop! Dansade mig svettig till Räfven på Delsbostämman i somras. Underbart! Rekommenderar det som bot mot depression. Kan ju inte lista upp allt jag lyssnar på men det känns som att det är en salig blandning i alla fall. Kul!


Det som är ännu bättre än att bara lyssna på musik är ju att lyssna på musik LIVE. Finns det något roligare än att gå på konserter? I don´t think so. Det är mitt bästa nöje. Bäst är det ju förstås när man får chansen att se sina absoluta favoriter. Alla de där artisterna man har på sin lista "att uppleva live innan jag dör". U2 är ett sånt band. Jag läste igenom gamla blogginlägg och hittade ett inlägg just om att jag ville gå på U2-konsert. Jag citerar mig själv: "Jag vägrar lämna jordelivet utan att få uppleva U2 live." Nu behöver jag inte bekymra mig om det längre. U2 live - check! Simon & Garfunkel, Coldplay, The Tallest Man on Earth är alla med på den listan och dessa har jag också haft förmånen att se live. Hoppas jag ska hinna med alla andra på listan också. Men det behöver inte alltid vara artister/band som man älskar. Konsert kan vara roligt även om det är något man inte lyssnar jättemycket på. För allt blir så mycket bättre live. Och som sagt, jag har sån varierande musiksmak så jag uppskattar många olika band/artister. Speciellt live. Nästa helg ska jag på konsert med filmmusik. Känns väldigt udda men sjukt intressant. Det ser jag fram emot. Nästa helg ska jag även på Adele-konsert (!!!). Efter ett antal försök att få biljetter till diverse stora konserter (Adele var en av dem) som misslyckades totalt tänkte jag att jag hade en konsertförbannelse över mig. Men sen helt plötsligt fick jag biljetter till först Kent och sedan, fantastiskt nog, släpptes extrabiljetter till Adele och min kompis lyckades knipa två biljetter till oss. The curse is broken! Hoppas jag. Kära nån! Adele liksom! Det kommer att bli helt amazing!

Mitt bästa konsertminne kommer nog för alltid att vara Coldplay. Har varit på två konserter med dom och båda var helt magnifika. Det händer något konstigt när man är på deras konserter. Man kan stå och köa i flera timmar och ha smärta i varenda muskel och vara irriterad över trängseln och tänka att man bara vill därifrån. Men så sätter de igång och spela och man glömmer typ bort vart man är. Smärtan försvinner. Men hamnar i någon slags drömvärld. Man svävar på moln. Man blir euforisk. Deras låtar är något av det bästa musikvärlden har att erbjuda med magiska melodier och bästa Chris Martin som sjunger dem. Och under tiden dessa magiska melodier spelas så regnar det fjärilskonfetti, det flyger stora bollar över publiken och publikens armband lyser i arenan. Man får en sån härlig känsla i hela kroppen. Ett glädjerus. Och man vill inte att det ska ta slut. Men det gjorde det. Jag hade hoppats på att få uppleva denna känsla igen i sommar, men icke. När Coldplaybiljetterna släpptes frodades konsertförbannelsen för fullt. Så jag får klara mig utan det.

Men hörrni, var på en sjukt mysig konsert i torsdags. Timo Räisänen som sjöng Ted Gärdestad-låtar. Jag hade inte jättehöga förväntningar men tänkte att det kunde bli lite trevligt. Hade inte så stor koll på hur Timo var. Tänkte av någon anledning att han var ganska lugn och lite tråkig. Så var verkligen inte fallet. Jag blev helt blown away. Typ så fort han kom in på scenen kände jag en glädje i själen som jag inte känt på väldigt länge. Vilken utstrålning den mannen har! Och vilken energi. Och så var han helt sjukt rolig! Jag skrattade så tårarna rann. Har inte varit med om något liknande i konsertväg tidigare. Hur man kan vinna en publiks hjärtan så snabbt som han gjorde, det är ju nästan ofattbart. Från första stund var jag helt såld på Timo! Måste faktiskt säga att det var en av de bästa konserter jag varit på. Och så sjöng han ju Teds låtar också. Väldigt bra gjorde han det dessutom. Han sjöng dem med en sån känsla och inlevelse. Allihopa. I de glada låtarna kände man verkligen glädjen, i de mer seriösa och vackra låtarna blev man djupt rörd och även Timo verkade det som. Vi hade en väldigt fin stund tillsammans, vi i publiken och Timo. Får inte glömma att nämna att de två killarna som spelade med honom också verkade riktigt sköna och var mycket duktiga musiker. Ja alltså, härefter ska jag börja lyssna mer på Timo. Söt-Timo!

Ser fram emot kommande konserter. Hoppas på mycket livemusik i sommar. Kanske Mumford & Sons på Bråvalla. Sia, The Tallest Man on Earth och The Last Shadow Puppets på Way Out West. Who knows.