Om man ändå vore lite musikalisk

Helg. Jag har blandade känslor inför helg. Å ena sidan älskar jag ju helgen. Man är ledig. Man slipper masa sig upp tidigt för att jobba hela usla dagen. Å andra sidan får jag lite ångest när det närmar sig helg eftersom jag allt som oftast inte har några planer alls och känner mig rackarns tragisk om det blir en sån där helg när jag bara sitter hemma och ugglar för mig själv. Det skulle ju bli ändring det här året. Jag skulle ju ta tag i mitt liv och faktiskt börja, ja just det, att leva. Hitta på lite saker. Göra livet lite mer spännande. Men än så länge har det inte gått så bra. För att jag är så usla bekväm av mig och rädd för att hamna i obekväma situationer. Fast året är ju inte slut än. Jag ska jobba på det där.

Igår var jag kulturell. Jag var på konsert. Med klassisk musik. Det var kammarstråkarna, det var Vivaldi och det var de fyra årstiderna. Låter kanske inte speciellt roligt. Det kan jag väl inte säga att det var heller. Klassisk musik är väl aldrig roligt att lyssna på. Sitta på obekväm kyrkbänk tills ryggen nästan domnar bort medan man blir sövd av en massa stråkar. Men det jag kan säga är att även om den fysiska upplevelsen inte var den behagligaste så var det rent musikaliskt väldigt vackert. De är ju för rackarns skickliga det där fiolfolket. Det blir en väldigt speciell känsla när man hör den där musiken i just en kyrka också. Mäktigt liksom. Väldigt snyggt var det. Gosh, jag önskar att jag också var musikaliskt välsignad.

Jag har i princip lovat en av läkarna på jobbet att jag ska lyssna in mig på Pink Floyd för att de enligt honom är så fantastiska. Och jag har verkligen planerat att göra det också. Om han tycker det är bra så borde det vara bra. Jag litar på honom när det gäller musik. Men lyssnar jag på Pink Floyd. Nej jag lyssnar typ på allt annat än just Pink Floyd. Skärpning! Jag måste ju ge honom ett utlåtande, kära nån. Dags att stänga av partymusiken och hålla mitt löfte. Nu.

Ikväll är det Eurovision. Yey! Heja Saade! Jag har hånat honom och hans låt. Tycker väl egentligen fortfarande att texten i den där låten är ganska så pinsamt dålig. Men jag måste erkänna att pojken är för söt alltså. Och framträdandet är skapligt. Bra t o m om man jämför med de flesta andra framträdandena. Så jag tänker såklart stödja honom helhjärtat. Det kommer ju att vara förgäves, men man måste ju iaf våga tro att det kan gå.