söndag 10 maj 2009

Ajajaj

Dagen började bra men slutade i förfäran. Men jag tar det bra först. Så ok, jag kommer in i kyrkan, sätter mig och tittar mot scenen. Och vem ser jag där om inte min absoluta favoritläkare som jag upptäckte på akuten. Han som var så otroligt charmig och söt och alltid är glad. Inte nog men att han verkar vara världens charmigaste läkare liksom, he is a man of faith! Han är min idol. Om det nu var han, men jag är ganska så säker. Det var ett mkt glädjande ögonblick för mig. Nu måste jag börja gå till den där kyrkan och bli polers med honom så att när jag börjar jobba i sommar så känner vi varandra liksom. Coolt!

Sen hade vi lite gitarr-jamsession i gräset. Mycket trevligt. Hade dock varit mer angenämt utan blåsten. Och så blev jag lite avundsjuk på Erikas toksnygga svarta gitarr. But whatever, det var kul ändå.

Men sen.....sen var det inte kul längre. Jomenvisst, cykla med gitarr på styret funkade bra på vägen dit...men inte på vägen hem i fruktansvärd blåst. Efter några minuters cykelfärd befann jag mig i smärtfyllt tillstånd på den oheligt hårda asfalten med skrapsår på armen. Eftersom man tycker det är så pinsamt att ramla så skyndar man sig upp igen och drar iväg även om man håller på att gå under av smärta med gråten i halsen. Bestämmer mig för att jag säkrast tar mig hem om jag går. Så jag drar haltandes iväg. Det gör ont, jag snyftar men håller ändå gråten inne. Väl innanför dörren i min lägenhet brister jag ut i tokgråt och dör lite smått av lidande och ringer till mamma för tröst. Det gör fortfarande makalöst ont i min höft och sjukvårdrådgivningen sa att det förmodligen kommer att göra ännu ondare imorgon så jag är inte jättekäck och glad just nu. Men gråten har avtagit iaf. Nu lider jag i tysthet istället och hoppas av hela min själ att jag inte har fått nån allvarligare smäll som bör kollas upp, för det vore bara jobbigt. Nej jag får vänta och se helt enkelt.

Men ok, det har ju ändå hänt några positiva grejer idag. Får väl glädja mig över det och försöka glömma det onda. Även att jag idag hörde att Blindside ska komma hit och spela på en gratisfestival 31 maj. Joy!!!!! Det kan jag ju inte missa.

Nej nu ska jag sätta mig framför teven och se nåt dåligt program på teve och lida i min ensamhet. Usla kommunistsmärta!

Bye!

7 kommentarer:

  1. Nee, jäkla oflyt du!:( Hoppas det blir bra snart!:)

    SvaraRadera
  2. Oh! Den snygga läkaren var a man of faith! Haha. Då vet jag en som blev glad.

    SvaraRadera
  3. Usla kommunistsmärta. Haha! Förlåt att jag skrattar men det var rätt kul. Hoppas dock den går över bara!

    SvaraRadera
  4. Var ska blindside spela i sommar???

    SvaraRadera
  5. Oj, här hade det kommit kommentarer. Ja Johan, det var någon som blev mäkta glad. Alltså, han är ju gift och har barn. Men han är min favvo ändå. Kristian din sadist. Skratta när jag ligger på golvet och kvider av smärta.....nejdå så illa är det inte. Det börjar gå över nu. Men det ÄR verkligen kommunistsmärta. Anonym, vet inte vem du är. Vet inte var Blindside spelar i sommar, men ja alltså, 31 maj ska de tydligen spela i Stadsparken i Örebro. Yey!

    SvaraRadera
  6. Jessica, fru o barn har ju inte stoppat nån! Ska du låta det komma ivägen för pure love?! I say go for it!:)

    SvaraRadera
  7. Haha, visserligen sant! Pure love borde ju gå före allt annat. Men han är ju tyvärr lite för gammal för mig ändå. Och så är jag inte riktigt redo att bli styvmamma åt hans barn än...haha...but hey, det kanske är spännande att ha en affär med en äldre man. Han är ju trots allt läkare ;) nej du tater nuts, jag får nog beundra på avstånd.

    SvaraRadera