Idag kom jag att tänka på tältning av någon anledning, vilket är lite konstigt eftersom jag hatar att tälta och inte känner att det är nåt jag vill tänka på. Huga, all den där fukten man måste utstå. All värme. Eller kyla. Tält kan ta och dö nånstans. Jag vill aldrig mer sova i tält.
Men, jag kom att tänka på en speciell tältning, back in the days, som faktiskt inte var helt fy skam. Den var, om jag inte minns helt fel, ganska så rolig. Det som gjorde det så roligt var nog hur det lät i det där tältet. Något såhär lät det:
"- Agnes, ta stryk!
- Dö Svante, Dö!"
Haha, ja det var tider det! Dom två turturduvorna blev tro det eller ej faktiskt ett par i ett senare skede. Undrar hur livet skulle sett ut om de fortfarande var ett par? Är det nåt jag orkar fundera över egentligen? Nej, det är det inte. För det jag ville säga med det här inlägget var ju bara att jag en gång i tiden var med om en rolig tältning. Och varför ville jag dela med mig av det? Ingen aning! Vem bryr sig liksom.
God natt!
haha! var det här före eller efter daniels fest där jag och johan satt och muttrade ikapp över dessa turturduvors beteende?
SvaraRaderaDetta var nog före. Jag tror att detta var början på deras fina vänskap. Det var ungefär vid den här tiden deras vägar korsades för första gången och ljuv romantik uppstod efter en liten period av onda ord till varandra. Men kärlek börjar alltid med bråk, eller hur är det man säger?
SvaraRaderaOtroligt skön text! :D Ha en strålande semester.
SvaraRadera