torsdag 1 juli 2010

Thursday bloody thursday

Jodå...Idag kom det...som en blixt från klar himmel...eller ja, inte riktigt klar himmel. Några moln fanns ju där eftersom jag redan i förra inlägget anade otyg. Det som jag väntat på sedan i måndags kom idag som en slap in the face och gjorde mig yr av blodförlust. Jo, det är ju såklart det oheliga näsblodet jag talar om. Jag sitter där på min cykel och trampar i godan ro och helt plötsligt känner jag att någonting händer i näsan och jag fattar ju direkt vad det är som pågår där inne i min näshåla. Var som tur var typ framme vid jobbet så jag skyndar mig in i omklädningsrummet och in på toan. Men förgäves. Blodet sprutar. Det forsar ner i handfatet, det rinner bak i halsen, det stänker över hela toaletten, det rinner ner i munnen så jag ser ut som jag blivit golvad i en boxningsmatch med en massa blod på tänderna. Jag börjar gråta i panik. Tack gode Gud för de snälla sköterskorna som fanns i min närhet och som förbarmade sig över mig och fick ner mig på golvet och lät mig ligga där medan de försökte tvätta mitt ansikte rent från allt blod som rann ner för kinderna och in i öronen t.o.m. Kära nån alltså, vilken usla pärs! Tillslut blev det ju stopp på eländet iaf. Men ni skulle ha sett hur det såg ut. Det var som det hade skett en massaker inne på toaletten. Stockholms blodbad! En av de snälla sköterskorna städade upp mordplatsen åt mig. Vilken action det blev. De stackars ögonsköterskorna fick handskas med lite blod för en gångs skull. Eller ja, lite och lite...

Men alltså, jag bara undrar. Ska jag verkligen behöva leva så här hela livet? Ska mina näsblodkärl alltid vara så här sjukt sköra? Ska det bara komma som en ovälkommen gäst när som helst, vart jag än är och hålla på i den där takten? Finns det inget permanent bot mot näsblod? Jag får ju psyk. Ska jag behöva stå där på min bröllopsdag och kanske om jag har otur bloda ner hela min dyra, vackra och väldigt vita klänning och ändå tycka att det är den bästa dagen i mitt liv? Usch, nu blir jag rädd. Jag kommer aldrig att kunna gifta mig. Bara för det usla näsblodet.

Nog pratat om blod nu. Ska försöka komma på andra tankar genom att avnjuta lite "sommar med Ernst". Han är ju för härlig den där Ernst. Ha det!

1 kommentar:

  1. Ve och ack. Jag kan tanka mig Oljelund i Beck sta inne pa toaletten och bittert skaka pa huvudet over det brutala mord som begatts dar.

    Underbart forresten att Herman Lindqvist snart genomlast! Jag ar stolt over dig Jessica.

    SvaraRadera