lördag 26 mars 2011

Stan är full av tanter och tragik

Oh yes! Ikväll är det dags. Ikväll är det Håkan Hellström live. Äntligen ska jag få uppleva Håkan live. Jag är dock lite orolig. Orolig att han inte kommer att vara så bra som jag hoppas på. För det är ju faktiskt så här att den Håkan jag älskar och har en bild av i mitt huvud är den Håkan som skuttade runt i sailorsuit och släppte loss med sin fantastiska falsksång och gjorde mig varm och glad i hjärtat. Man kunde alla låtarna utantill. Låtarna var party. Jag måste erkänna att jag i princip bara lyssnar på de två första skivorna han gjort. Jag har försökt att ge de andra en chans, men tyvärr alltså, de tilltalar mig inte alls på samma sätt. De skänker mig inte alls lika mycket glädje. Jag kan faktiskt tycka att de är lite tråkiga t o m. Fast om jag verkligen skulle hålla ut och lyssna på dem om och om igen kanske jag skulle tycka om dem jättemycket. Kvällen kanske kan få mig att ändra uppfattning. Jag hoppas det. Men jag hoppas också att han fortfarande är den glada och smått galna partykille han var förut och att man får höra de gamla klassikerna från hans debut. Jag önskar att jag hade fått vara och höra honom live på den tiden, men whatever, det ska bli kul att höra nu med. Han känns som en sån artist man bör ha hört live åtminstone en gång i livet. Det kommer att bli bra det här! Men visst håller ni väl med mig, på den här tiden var han väl verkligen en glädje för själen:


Igår var det våffeldagen. Och då skulle det ju såklart ätas våfflor. Jag längtade hela dagen efter de där våfflorna. Jag svälte mig lite smått inför de där våfflorna för att kunna njuta ordentligt. Sen när Ida kom gick vi iväg och handlade lite ingredienser. Sen var det dags att tillaga. Jag hade ett gammalt våffeljärn jag fått från mormor. Vi hade ett totalt våffel-failure! Det gick liksom inte alls. De fastnade i våffeljärnet. Allihopa. Vi var hungriga och arga.



Men vi var fast beslutna att få våra våfflor. Så vad gör man? Jo man går såklart tillbaka till affären, köper ett nytt våffeljärn och gör ett andra försök. Och till vår stora glädje så lyckades vi och fick tillsluta mumsa i oss finfina våfflor. Gött!



Snart är det dags. Sjung "Ramlar", Håkan! Jag gillarn!

"Och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är. Jag har ramlat där förut, och det är mer än bara nån sorglig kliché". Ja Håkan, jag vet precis hur det är.


1 kommentar:

  1. åh, hoppas håkan-kvällen blev bra! du får uppdatera mig sen=)
    gött att ni fick våfflor till slut med. kram!

    SvaraRadera