Life update

Livetfronten: Jo, jag är i allra högsta grad levande. Eller ja, högsta och högsta. Jag lever. Jag mår bra. Jag är nöjd.

Jobbfronten: Otroligt bra. Jag trivs så. Vilka härliga människor, my work homies. Idag fick jag den glädjande nyheten att jag får vara kvar på jobbet ett år till. Yehey! Flyt! Och som ett litet, litet steg framåt i karriären har jag tagit mig an ett ansvarsområde. Vuxet! Japp, nu ska jag agera nån slags kontaktperson för läkarkandisarna vad gäller skåp, nycklar, passerkort. Nu är det jag som ska skicka ut scheman, kvittera ut diverse utbildningsmaterial och kassera in fikapengar från bambiläkarna. En värld av möjligheter....

Familjefronten: Päronen kanske kommer och hälsar på. Jag blir glad så in i norden om detta blir av. YEY! Vad mer...Ännu ett syskon ska giftas bort. Jag är inte det syskonet. Crap! Men jag är inte bitter...jag är turkos!

Esterfronten: Jag saknar ihjäl mig! Jag vill umgås med det lilla flickebarnet nu!

Kärleksfronten: HAHAHAHAHAHAHAHAHAH, as if! Nej hörrni, fortfarande samma tragiska ungmö som vanligt. På kärleksfronten intet nytt.

Musikfronten: Ja ni, vad ska jag skriva här. Jag kan bjuda er på musiktips. Radiohead och O.C. Soundtrack. Jag har gjort en grymt bra spellista på spotify. Oh yes!

Filmfronten: Nyligen sedda filmer:
Me and Orson Welles - GÄÄÄÄSP! Se den inte. Tråkigare film får man leta länge efter.
Paranormal activity - Så läskig var den väl inte. Jo ok, lite i slutet då. Det var roligt att skrämma upp Sofia med min övernaturliga upplevelse i barndomen....spooky. Joråsörrnisatte.

Matvanefronten: Här blir det spännande! Jag har alltså tillslut lyckats ta mig ur oboyträsket...för tillfället iaf. Och bara på morgnar. Mina frukostar består numera av flingor eller mannagrynsgröt. Blir ni inte hur stolta som helst liksom? Ska även försöka ha en god bärsmoothie på dagsagendan. Förutom allt detta så är jag fortfarande lika inkapabel till nyttighet och tjock i sinnet som vanligt. Men en bra början iaf.

Kompisfronten: Förra helgen var min homie från kyrkjouren, min bästaste bästa vän här. Det var glädje i själen 24.7. Vi tittade på dålig film, tjockade oss i sann kyrkjourenanda, gick på långpromenad tills varenda muskel/led/mjukdel i benen/fötterna dog av smärta och Sofia stöttade mig när jag gjorde min plikt som svensk medborgare och röstade. Men vad hjälpte det? Detta för mig vidare in på...

Valfronten: Jo som sagt, jag röstade. Ganska så oigenomtänkt men det kändes rätt. Nu förfärar jag mig med resten av sveriges befolkning som faktiskt har en gnutta förnuft över att SD faktiskt ska ha något att säga till om i detta land. Skandal! Och ännu mer förfärad blev jag när mamsen berättade att SD vann skolvalet på min gamla gymnasieskola. Vann! Vad är det för rasseskola jag gått i?

Shoppingfronten: Lite torrt här. Jag har köpt skor. That´s it. Fy vilken dötrist uppdatering.

Sådärja, nu vet ni allt ni behöver veta om cirka två veckor av mitt förgångna leverne. God natt!

Party party

Har just tittat klart på U2 live in Boston 2001. Den där Bono, he´s so weird...men också ganska så fantastisk! Nu är jag ruskigt sugen på konsert alltså. Det vore så kul! Black Rebel Motorcycle Club i Köpenhamn den 20 november kanske. Eller i England i december. Oh, that would be so nice! Nån som är på? Apropå konserter, pratade med en kollega på jobbet i går. Hon berättade att hon var på Rolling Stones-konsert här i Örebro på 60-talet. Fy vad coolt! Jag är så avundsjuk!

I dag har jag tagit igen mig efter gårdagens hårda festande....neee, inte jag heller. Men roligt var det iaf. Bl a hade vi musikkryss. Mitt lag var ett mycket ödmjukt lag...vi proklamerade helt ohämmat ganska långt innan tävligen att vi skulle vinna. Vi var ganska så säkra på vår sak och vi skämdes inte för att stoltsera med det. Men då är frågan, när tävlingen var över, gick vi som vinnande lag ur denna musikkamp? Såklart att vi gjorde! Vi vann plopp. Hurray!

Det var för övrigt kräftor som stod på menyn. Det var min första kräftskiva. Jag åt inte en enda kräfta. Det såg ju så bestialiskt ut när alla slet och bet i de där stackars oskyldiga skaldjuren så jag höll mig till annat istället. Jag föredrar mat man inte behöver stycka själv. Men iaf, nu har jag fått uppleva en kräftskiva i mitt liv ändå. Det sjöngs snapsvisor, skålades och bars fula hattar. Precis som jag hade föreställt mig. Men även om jag tillhörde den nyktra delen av kalaset och skålade i alkoholfritt vin så hade jag ändå väldans roligt. Det var längesen jag skrattade så mycket på en och samma kväll. Jag gillar mina arbetskamrater.

My head hurts. TV, oboyfika och sen natti natti. Oh yes!

Surgery-day

Idag var jag med på en operation. Vitrektomi. Det var kul. Intressant. Coolt. Så här ungefär såg det ut genom mikroskopet.

Det är spännande med operationer. Folk tycker jag borde byta jobb....

I morgon ska jag på jobbfest. Hur vuxet är inte det på en skala?

Hejdå!

Fint

Titta vilken fin present jag fått av Ida och Johannes. Den här ska jag dricka min oboy ur varje morgon! Åh vad jag älskar Coldplay!

Men det finns ju annan musik än Coldplay som är bra också. Som typ den här låten. Just nu älskar jag den. Håller ju på att titta igenom alla OC-säsonger och på ett avsnitt var den här låten med. I det stora hela väldgt bra musik i den där serien. I like!

By the way, jag skrev ju i ett inlägg för ganska längesen nu att jag skulle bli nörd. Nu tycker jag att jag har tagit ett steg i rätt riktning faktiskt. För nu sörrni, nu har Jessica nördat igenom alla X-men-filmerna. Oh yes! Vad ska nästa steg bli?

Nu ska jag ladda för kakkalas! Hörs!

Jag ska bli turkos

Vi hade utbildningsdag (eller vad man nu kallar det) på jobbet idag. Fick höra en föreläsning av en otroligt festlig herre. Jag skrattade så tårarna sprutade. Inget ovanligt för mig egentligen för mina ögon är sjukt känsliga och börjar producera vätska i princip så fort jag börjar dra på smilbanden. MEN det var verkligen en riktigt rolig föreläsning. Oh dear! Så idag har vi peppats till att vara positiva. Glada. Turkosa. Så att vi kan smitta av oss på andra så att de också blir positiva. Glada. Turkosa. Och jag blev helt ärligt lite pepp faktiskt. Så nu ska jag bli turkos. Jag ska turkosifiera världen. Ser ett ynka litet problem med detta....jag är ingen positiv människa. Jag är nog lite mer av vad man skulle kalla pessimist faktiskt. På fritiden åtminstone. Men det ska bli ändring nu! Nu ska jag när jag vaknar toktidigt på morgonen av den ondskefulla väckarklockan sätta mig upp direkt när klockan ringer med ett stort leende på läpparna, skutta upp ur sängen, hälsa mig själv i spegeln med ett "Hey goodlookin´" och intala mig själv att this is gonna be a grrrreeeat day! Sen ska jag lekande lätt trampa iväg till jobbet och göra alla glada.

Låter det inte helt fantastiskt?!

En dag kanske jag klarar iaf.

Dags att starta mitt turkosa leverne!

Idag för ett år sedan

Idag för ett år sedan stod jag på Stockholm stadion och upplevde den förmodligen absolut bästa kvällen i mitt liv. Ah, sweet memories...Chris i mitt hjärta!

Jag har just tittat på filmen Remember me. Jag blev lite blöt i ögat. Den var lite psykiskt jobbig där i slutet.

Jag såg kungen och Herman igår. Yey! Kungen sa "Kära örebroare". Gotta love the king!

En till film innan sovdags kanske....

HM Konungen

Japp, då har man varit i örebro city och lyssnat på kungens tal till nationen. Enastående! Nu är det Hermans tur att hålla låda. Wehey! Herman, my hero.

Gycklarfasoner

Inte för att skryta, men.....Titta vad grym jag var på att jonglera med käglor på min semester! Har iofs klippt filmen alldeles precis innan jag tappade allihopa så att ni inte ska se att jag egentligen är ganska amatörmässig. Men nu låtsas vi att jag är värsta proffset och ska bli sån där gycklare. Knivjonglering och eldslukeri blir nästa projekt...eller...

Jag är imponerad av mig själv. Oj!

So long semester!

Jo, det är sant. Jag är tillbaka. Tillbaka i öret. Tillbaka på jobbet. Tillbaka i bloggen. So long, semester! Nu är det jobba hårt som gäller så man kan skramla ihop lite pengar och ha råd med en semester nästa år med. Jag längtar redan. Som ni förmodligen märkt så har jag varit i bloggdvala några veckor nu. Och jag förstår ju hur mycket ni har väntat, med SPÄNNING, på att jag skulle vakna upp ur denna dvala. Så nu kära vänner kan jag meddela er alla, God morgon världen! Dags för min otroligt spännande semester att dokumenteras så att ni alla kan ta del av den och känna samma ljuva känsla som jag har känt under tre veckor nu.

Innan semestern gjorde jag en lista. Jag gillar listor. Livet blir så mycket lättare att leva med listor. Listan var över saker jag skulle få gjorda under min ledighet. Så jag har bockat av, en efter en. Träffa Johan, check! Roadtrip, check! Bada, check! Konsert, check! Äta glasspråm på DB, check! Sova i hammocken, check! OC-maraton, check! Ja, som ni ser har det ju varit en helt outstanding semester!

So, let´s take it from the beginning. Blev hämtad på tågstationen och skjutsad hem där huset var fullt med släkt och släkts respektive. Det åts, gladdes och badades. Härligt! Nästa dag träffade jag Johan på Bjuråkersstämman och min själ fröjdades. Vi gjorde det där vanliga man brukar göra när man kommer hem och träffas för första gången på läänge; alltså pratade härliga gamla minnen och hånade infödingarna.

Jag och Tater nuts var tvungen att stilla våra Seth Cohen-lustar så vi körde OC-maraton. Kan dock inte påstå att det stillade mina lustar. Snarare tvärtom. Den där Seth alltså, ojojoj. Skönare personlighet får man ju leta efter. Tater nuts hade nåt sjukt begär på Leonardo Di Caprio så det blev en del sånt också. Men det var bara hon som stod för begäret där. Vi såg bl a Leo i Inception. Otroligt bra film! Men oj så många frågor vi hade efteråt. Vi kände oss helt förvirrade ett tag där.

Det har blivit mycket häng med Tater nuts på semestern. Vi drog iväg till Bergsjö……jag vet, låter ju helt usla tragiskt, MEN…han den där Philippe (om han nu stavar så) var ju inte helt fel. Även att vi masade oss iväg till Östersund och gick på Yran en dag och upplevde den ultimata festivalstämningen…Regn, regn och åter regn. Ständig fukt. Stora, fula och orangea regnponchos. Skor så genomblöta att fotsulorna blev helt skrynkliga och färgen på mina skor spred sig invändigt och gjorde mina fötter helt blåa så det såg ut som jag hade kallbrand. Mina tår är fortfarande lite blåaktiga…Men skitsamma, Johnossi var ruskigt bra iaf.

På min semester har jag passat på att hänga med det lilla barnet Ester och varit så mostrig man kan vara. Jag lyckades axla rollen väl. Jag har gullat, gosat och pussat på det lilla charmpaketet. I think she likes me. Få se, vad jag gjort mer…Jo just det, jag har fyllt år och ätit tårta. Yehey!

Men det har ju inte bara varit frid, fröjd och regnbågar. Det verkar som diverse olika arter ur djurriket har konspirerat och gaddat ihop sig mot min familj och vårt stackars hus. Det har kryllat av harkrankar. Harkrankarna har ätits av fåglarna. Fåglarna har bajsat ner hela vår altan och utemöbler och även lämnat golvet och marken full med harkranksben. Överallt! Ben här, ben där. Bajs här, bajs där. Det såt ut som ett krigsfält. Massaker. Verkligen överallt. Man kunde knappt ställa ner foten utan att kliva på bajs eller ben. Och inte nog med det, rävarna bestämde sig tydligen för att bästa platsen att lägga sin avföring på var vår altan och gräsmatta. Och det var inte bara vanlig hederlig avföring, nej de var tvungna att bajsa ut halvätna råttor mitt på golvet. Vi var helt usla utsatta! Why us?! Apropå harkrankar föresten…jag och Sofia blev attackerade av en sådan förskräcklig varelse när vi satt inklämda i bilen och vi dog nästan…Skrek i panik iaf.

Craaap. Nu ösregnar det!

Tältsemester? Not!

Idag kom jag att tänka på tältning av någon anledning, vilket är lite konstigt eftersom jag hatar att tälta och inte känner att det är nåt jag vill tänka på. Huga, all den där fukten man måste utstå. All värme. Eller kyla. Tält kan ta och dö nånstans. Jag vill aldrig mer sova i tält.

Men, jag kom att tänka på en speciell tältning, back in the days, som faktiskt inte var helt fy skam. Den var, om jag inte minns helt fel, ganska så rolig. Det som gjorde det så roligt var nog hur det lät i det där tältet. Något såhär lät det:

"- Agnes, ta stryk!
- Dö Svante, Dö!"

Haha, ja det var tider det! Dom två turturduvorna blev tro det eller ej faktiskt ett par i ett senare skede. Undrar hur livet skulle sett ut om de fortfarande var ett par? Är det nåt jag orkar fundera över egentligen? Nej, det är det inte. För det jag ville säga med det här inlägget var ju bara att jag en gång i tiden var med om en rolig tältning. Och varför ville jag dela med mig av det? Ingen aning! Vem bryr sig liksom.

God natt!