Sommar 2013

Jahaja, här har man inte varit aktiv. Men nu ska här uppdateras. Detta har hänt:

Mina kära vänner Erika och Lucas gifte sig. Ok, detta hände egentligen innan senaste inlägget men det blev inte dokumenterat så jag gör det nu istället. Det var alltså bröllop nr 1 av 4. Väldigt fint. Och hon var ju en sån rackarns vacker brud den där Erika.

Jag har haft semester. Drog hem till älskade föräldrarna och slappade i fyra veckor. Helt sjukt underbart! Jag ville inte att det skulle ta slut. Men det gjorde det....

Första helgen på min semester fyllde min fina vän Josy år och det firades med ferre hos Grindsäters. Mycket trevligt att få vara med i den gemenskapen.

Har träffat syskonbarnen mycket under semestern. Otroligt söta kids det där. Lille Monky svalde ett mynt som han bajsade ut två veckor senare. Men han deppade inte för det.

Jag fick stifta bekantskap med Persson. Persson är grannens robotgräsklippare. Han bara klippte och klippte. Slet och slet. Vi pratade med honom ibland, men han verkade inte bry sig så mycket. Han bara fortsatte att klippa. Jaja, söt var han i alla fall.

Klätt-Fia och Hobis kom hem från London och stannade ett tag. Wohooo! Så rackarns roligt att få träffa dem. Det är stor saknad när de är så långt borta från mig. Vi hade nån slags möhippa för Emma-slemma och hade midsommarfest tillsammans. Tyvärr stannade de för kort tid, men snart ses vi igen.

Jag har haft några tv-serie-projekt. Det började ju med Lost. Jag lyckades tillslut plöja igenom alla säsongerna. Åh så spännande! Och kära nån vad många bra karaktärer det är i den serien. Jag hade många favoriter. Sawyer är ju som sagt en av mina största favoriter. Men tröttnade lite på honom på slutet. Annars gillade jag Desmond, Miles, Richard och Lapidus väldigt mycket. Av tjejerna var Kate och Sun mina favoriter. Efter Lost var jag ju tvungen att hitta nåt nytt att titta på. Så jag började titta på Chuck. Och jag fastnade snabbt. Kanske mycket för att jag upptäckte att Chuck var lite utav min drömman. Mörkt hår, söt, rolig och lite nördig. Just as I like them. Han var en lite äldre version av Seth Cohen. Fast spion. Ja, han är inte helt fel alltså. Jag hann klart tre säsonger när jag var hemma. Är nu inne på fjärde säsongen. Har även börjat med tredje säsongen av The Killing. Med snygg-Kinnaman. Mmmm... Ja och så har jag ju tittat på Vi på Saltkråkan. Så mysigt!!! Jag vill att mina somrar ska vara som deras somrar!!

Det har blivit en del bad. Inte jättemycket men tillräckligt. Det finns en sjö där hemma som det alltid är skönt att bada i. Det är bara att kliva i. Man behöver inte känna någon ångest alls när man ska i. Man skulle kunna simma omkring där hur länge som helst. Underbart!

Jag och föräldrarna tog en liten roadtrip till Dalarna. Jag gick på bröllop nr 2 och föräldrarna hälsade på släkt. Det var mina fantastiska vänner Ida och Johannes som gifte sig. Och vigseln var så vacker att jag rös och nästan klämde ur mig några tårar. Och festen var mycket rolig.

Det var Delsbostämma. Och förstämma innan det. Riktigt rolig kväll. Träffade en massa härligt folk och njöt av atmosfären.

Var och lyssnade på Tomas Andersson Wij. Var inget fan innan det. Men nu gillar jag honom starkt. Han är väldigt bra live. Och verkade så skön. Och föräldrarna hade lite koll på hans släkt och berättade lite. Väldigt intressant. Det var en sån fantastisk, om än ganska kall kväll. Otroligt mysigt!

Jaha, sen tog semestern slut då. Så nu är man tillbaka i den tråkiga verkligheten igen med jobb och ångest. Tröstar mig med att lyssna på bra musik, se bra filmer, tänka på att jag ska se Stefan Sundström live snart och att jag snart ska få träffa mina London-vänner. För snart är det dags för bröllop nr 3 och 4. Men sen, sen får det väl ändå vara nog med alla dessa bröllop för ett tag.

Lost

Ja, nu kommer jag såhär några år efter alla andra och delar med mig av min fascination för den fantastiska tv-serien kallad Lost. Jag är så glad att jag tog mitt förnuft till fånga och gjorde Lost till mitt nästa serieprojekt. Jag vet inte varför jag inte kollade på den tiden den visades på tv. Jag missade de första avsnitten och då kändes det väl dumt att börja antar jag. Och sen inbillade jag mig av nån konstig anledning att jag inte skulle gilla den. Men åh så fel jag hade. I love it! Jag känner mig typ lite beroende av den. Jag vill bara ha mer. Är inne på andra säsongen än så länge, så ja, mer kommer jag ju att få med alla säsonger som är kvar. Härligt! Det är såna bra karaktärer och en sån bra story. Sawyer är min absoluta favorit. Jag har en crush på honom, det kan jag inte förneka, även fast han ganska ofta är ett riktigt drygarsel. Men jag kan inte hjälpa det, han bara har nåt speciellt helt enkelt. Är dock inte överförtjust i hans hår. Men jag har accepterat det ändå. Jag blev så besatt av att veta om det blir han och Kate på slutet så jag var tvungen att fuska och googla. Orkade inte vänta. Men det förstörde inte allt för mycket ändå. Ska bli ett sant nöje att se alla säsonger.

Jag är en tv-nörd. Jag vet.

Eurovision 2013

Jag måste säga att jag är imponerad. Sverige gjorde ett riktigt bra jobb som värd för Eurovision i år. Jag hade mina tvivel för Petra Mede som programledare, men hon skötte det ju galant. Det mesta var fantastiskt bra med showen faktiskt. Sarah Dawn Finers karaktär var rolig. Mellanakten med Petra var rolig. Jag gillade att vi skämtade om oss själva, och det var så klockrent. Jag hoppas att resten av Europa fattade det roliga. Tänkte att jag skulle ge ett litet utlåtande om alla bidrag i finalen.

Frankrike: Courtney Love-kopian. Helt okej låt. Har inte så mycket att säga om den.

Litauen: Tråkig låt. Men sångaren såg ju lite smårockig ut iaf. 

Moldavien: Alltid roligt när det sjungs på orginalspråk. Och låten var okej. Gillade det crazy håret och att hon växte och blev så väldans lång där på slutet.

Finland: Nja. En låt med textraden I´m your slave and you´re my master är inget som faller mig i smaken. Det var lite för mycket för mig. För fjantigt och käckt och ganska pinsamt. 

Spanien: En av mina favoriter. Gillade det keltiska inslaget i den. Kändes väldigt mysig.

Belgien: Sångaren såg så liten och söt ut. Och han var duktig. Lite tråkigt framträdande kanske men bra låt. 

Estland: Fint men ingen wow-känsla.

Vitryssland: Kan tänka mig att låten kommer att spelas på radion. Gillade inte outfiten. Ingen favorit. Kändes lite gjort. 

Malta: Min favvo! Den sjungande doktorn. Sjukt sött, sjukt charmigt. Man blev glad ända in i själen. 

Ryssland: Fin låt, fina kläder, fint budskap men ingen vinnare.

Tyskland: Gillade aldrig Cascada när de började spelas oavbrutet på radion. Inget fan nu heller men låten var väl okej. Kommer väl att spelas varm på radio och dansgolv. Borde ha varit lite mer show till en sådan låt.

Armenien: Ganska tråkigt. Ja det är väl allt jag har att säga om den.

Nederländerna: Snygg-Anouk. Väldigt fin låt. Kändes nästan lite mäktigt på nåt sätt. 

Rumänien: Opera-vampyren. Nja. Ok, coolt att kunna sjunga så, men nej, inte fint. Inte bra. 

England: Coolt att Bonnie Tyler var med tycker jag. Hon har ju gjort en del bra låtar i sina dar. Men denna var väl ingen höjdare kanske. Men gillar Bonnie.

Sverige: Jag gillar fortfarande den här låten. Tycker att Robin gjorde bra ifrån sig. Lite fula kläder men annars klart godkänt. Han ser så mysig och snäll ut.

Ungern: SNARK! Fruktansvärt tråkigt! Killen ser bra ut och har en snygg look. Men det var det enda bra med detta.

Danmark: Mycket bra låt. Värdig vinnare, en av mina favoriter. Hon var vacker och hennes flöjt/trumm-kille var ännu hetare. Jag blev lite kär i honom. 

Island: Ok. Det var fint. Roligt att höra isländska. 

Azerbaijan: Ok låt. Tyckte det var lite coolt med killen i lådan. Men topp 3 ? Nja. 

Grekland: Jag har lite svårt för oseriösa bidrag. En låt som heter Alcohol is free känns inte seriöst. Nja, gillade inte. 

Ukraina: Vad hände där? Var den så bra? Det tyckte inte jag. 

Italien: Snygg kille. That´s it. 

Norge: Bra låt och snygg fläta. Och Norge är ju ett bra land. 

Georgien: Varken bra eller dålig. Mest tråkig och kommer att glömmas fort. 

Irland: Trodde det skulle gå mycket bättre för den. Det var ju en bra och medryckande låt som känns som en som man kommer att få höra mycket. Men det tyckte tydligen inte Europa. Gillade inte de barbröstade dansarna och sångarens skinn-outfit dock.

Sådärja! Nu är det bara ett år kvar till Eurovision 2014!

Bara för att Bonnie Tyler var med i Eurovision och att jag tittade på So you think you can dance i morse så måste jag bjuda på detta klipp. Jag tycker det är amazing. 

Det där hoppet alltså, crazy!

Usla skitliv!

Det var bara det jag ville säga.

En dansk och en massa hår

Jag har fått en ny favoritskådis. Eller ja, han kanske inte är min absoluta favorit men han ligger högt i toppen. Den där Mads Mikkelsen vet hur man skådespelar han! Jag är så imponerad av honom. Han är i princip alltid bra. Och så har han ett så speciellt utseende. Han har den där förmågan att kunna skifta mellan att vara riktigt het och se sliskig och obehaglig ut. Beror väl iofs på vilken roll han spelar. Såg filmen Efter bröllopet förra helgen. Ruskigt bra film. Jag trodde aldrig att jag skulle gråta till en film med Rolf Lassgård, men nu har jag minsann gjort det. Mads var förstås den starkast lysande stjärnan. Ska se till att se den nya filmen han är med i, Jakten. Tror den kan vara väldigt bra, dock jobbig att se. Han spelar ju även crazy kannibal i nya serien Hannibal. Han passar i den rollen, för han har som sagt förmågan att vara creepy men på ett bra sätt (om det nu finns ett bra sätt att vara det på). Har dock lite delade känslor kring den serien. Å ena sidan vill jag se den för att Mads är med i den och jag tror han kommer att göra en fantastisk skådespelarinsats. Å andra sidan verkar det vara en väldigt obehaglig serie som man kanske kommer att må lite dåligt av. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Men ja, Mads alltså. Har gillat karln sen jag såg honom i den danska serien Mordkommisionen. Saknar den serien lite. Den var väldigt bra. Jag gillade han La Cour också, han var cool. Jaja, nog om danska skådisar.

Den senaste tiden har jag snöat in på musikalen Hair. Några av låtarna iaf. Jag lyssnar på den här låten och får varje gång lust att brista ut i ett spektakulärt musikalnummer. Fy vad roligt att vara musikalartist. Kunna sjunga och dansa. Men talanglös som jag är så får jag nöja mig med att fantisera ihop ett fantastiskt sång- och dansnummer i mitt huvud. Det får väl duga antar jag. 

"Let it fly in the breeze and get caught in the trees, give a home to the fleas in my hair"...

..."Oh say can you see my eyes....if you can then my hair´s too short!"

Nu får det vara nog med detta skrivande. Det är ju fredag vetja. Här ska tittas på film!

Detta har hänt:

Ojojoj! Ojojojojoj! Ojojojojojojojojojojojoj, vad dålig uppdatering det är här. Och då skulle man kunna tro att jag har massor av erfarenheter att dela med mig av, sånt som hänt sedan sist. Men nej. Det kan jag inte påstå. Eller, vi får väl se hur det slutar.

Jag var på Björn Gustafsson och Henrik Schyfferts live-show för ett tag sen. Det var ju kul. Långt ifrån så kul som Johan Glans show var. Då grät jag av skratt. Det gjorde jag inte nu. Kanske någon enstaka tår. Men iaf, det var godkänt. Vissa bra skämt, vissa mindre bra skämt. Den där Björn är ju iaf ruskigt söt. Så är det bara. Men han gick över gränsen när han skämtade om Måns. Sånt kan jag inte acceptera. Fina, fina Måns. Oh well.

Den senaste tiden har varit lite psykiskt påfrestande för mig. Mycket på jobbet, besök hos tandläkaren för att laga sammanlagt tre hål och diverse andra jobbigheter. Men nu är det värsta över. Hoppas jag. Jag vill bara att det ska bli påsk så jag får åka härifrån. Jag behöver en paus. När livet blir så där jobbigt har jag börjat tänka för mig själv:” It could be worse. I could be pregnant. ” Och då känns det lite lättare. Det är ju banne mig nåt av det värsta jag kan tänka mig. Men det är det tydligen bara jag som tycker. För folk blir gravida och trycker ut ungar till höger och vänster nu för tiden. Och det är ju kul för dom. Men jag tycker det är skönt att jag slipper.

I går hade jag Sherlock-maraton med en av mina kära vänner. Jag har sagt det förr men jag tänker säga det igen. Det kan inte påpekas tillräckligt. Sherlock är en sån fantastiskt bra serie (alltså, den brittiska BBC-serien). Jag älskar allt med den.  It´s brilliant! Karaktärerna alltså. Sherlock är så usla odräglig allt som oftast men man kan inte annat än att älska honom. Och stackars Watson bara utstår och beundrar. Och så har vi den briljanta skurken, Moriarty. Så elak, så obehaglig, men åh så mindblowingly fantastiskt spelad av Andrew Scott. Jag tycker även att Sherlocks bror Mycroft är en sjukt bra karaktär. Som sagt, bara älskar dem alla. Så för att summera vårt maraton, en mycket trevlig dag. Och just ja, det ska visst snart börja filmas en tredje säsong av Sherlock. Hurra! Fy vad jag längtar.

Ja och så var det ju Melodifestival-final i går också. Jag har inte sett en enda av deltävlingarna och hade inte speciellt bra koll på bidragen. Men jag kände att jag ju iaf måste se finalen. Var väl inte så värst imponerad i början. Visste inte riktigt vem jag skulle heja på, men jag tänkte att i princip vem som helst får vinna bara det inte blir Sean Banan. Men sen kom bidraget med Robin och jag tyckte att det väl skulle kunna vara en hyggligt värdig vinnare. Och det var det tydligen fler som tyckte. Och nu så här efteråt har jag märkt att jag tycker den var mer än hyggligt värdig. Den är ju väldigt, väldigt bra egentligen. Inte i  Euphoria-nivå, men som sagt, helt klart värdig. Jag har hunnit lyssna på den flera gånger i dag faktiskt.

Oj, det blev ju ett ganska rejält inlägg det här ändå. Det var det värsta! Men nu får det vara stopp. Nu tror jag bestämt jag ska se nåt smått pinsamt avsnitt av Legend of the seeker på Netflix. Så att tonåringen i mig kan sukta efter den söte huvudkaraktären. Äh, who am I kidding, det är inte bara tonåringen i mig som suktar. Jo, jag skäms en aning över att jag tittar på denna serie. Men mitt nya motto i livet skulle ju bli att skita i vad folk tycker. Så då gör jag det. Det blir en bra avslutning på veckan. Ajöss!

Mörker

Nej. Livet är inte det bästa just nu. Jag befinner mig i en dålig period av mitt liv. Det mesta känns ganska så värdelöst och jag är inte så förtjust i mig själv heller för den delen. Livet känns jobbigt, orättvist och tråkigt. Och just det, snart är det alla hjärtans usla dag också. Kärlek... Love sucks!
Ja, jag är lite bitter på livet. Jag vill ha tillbaka mitt ljus i mörkret.

Men för att inte deppa ihop helt och hållet finns det ju ändå några glädjeämnen att tänka på i de jobbigaste stunderna. Som när jag var på konsert förra helgen. The Hives. Käre värld vad de äger live. Att jag inte har sett dem live tidigare. Det var på tiden. Sjukt bra! Han är rackarns kaxig den där Pelle, men ganska het måste jag säga. Ja, det har jag inte tyckt förr men killen har ju utstrålning alltså. Så nu spelas The Hives varma hos mig på Spotify. Jag mixar det med lite av de fina The Lumineers och Paul Simon så kommer åtminstone lite av livsglädjen tillbaka.

Den här låten lyssnas det också mycket på i mitt hushåll nu för tiden. Fin!

Happy new year!

Året var 2012. Året då jag fick uppleva mycket gott i film- musik- och komikväg. Sammanlagt 13 biobesök (A dangerous method, The girl with the dragon tattoo, The hunger games, The avengers, Dark shadows, Prometheus, Snow white and the huntsman, The dark knight rises, Modig, Skyfall, Breaking dawn part 2, Skyfall och The hobbit), 8 diverse musikevenemang (The tallest man on earth, Paul Simon, Coldplay, Live at heart-festivalen, klassiskt med Dvorak, några musikelevers avslutningskonsert, Adventa och O helga natt) och 2 humorshower (Ljust och fräscht och Johan Glans). Många av dem fantastiska upplevelser. Men 2012 hade även många andra höjdpunkter. Det här var året då lille Telonius kom till världen. Året då Sverige äntligen vann Eurovision efter många år av fiaskon. Och icke att förglömma, Stora tröjbytardagen – nio år sedan Sankt Pelvis bytte tröja. Möhippa och en mycket underhållande midsommarfest. Spökvandring på slottet.  Jag har haft en underbar sommarsemester med fint bröllop, ruskigt bra konserter och en 26:e födelsedag. En av de absolut största höjdpunkterna var förstås min resa till London. Top notch!! 

Men hörrni, det var de glädjande händelserna det. Man kan ju inte alltid vara glad. Jag var t.ex inte speciellt glad när min fina vän drog till USA i tre månader. Det var en jobbig tid. Och det var inte jätteskoj när mina andra fina vänner flyttade till London (dock lite glädjande eftersom jag fick en anledning att åka dit). Det var lite smått pest och ödeläggelse när sommarsemestern nådde sitt slut. Och så blev jag förkyld lagom till att jag skulle hem och fira jul, och då kom jag hem till en sjukstuga där vi alla hostade, nös, snorade, gick omkring i nån slags förkylningsdimma och en av oss pjukade. Men nu ska vi inte fokusera allt för mycket på det jobbiga. 2012 var ju även året då jorden inte gick under. Det är ju bra. 

Så, där har ni en sammanfattning. Då kör vi en årets-lista också.

ÅRETS:

Major celebrity crush: Michael Fassbender. HEEET!!! Och väldigt bra också.

Minor celebrity crush: Peter i Saltkråkan. Vet inte om man kan räkna honom som “celebrity”, men han har ju varit med på tv iaf. Tycker bara han verkar vara så himla go.

Bästa tv-serie: The walking dead. Sjukt äcklig men så fantastiskt nagelbitande spännande.

Bästa karaktär i tv: Edith i Downton Abbey. Jag bara gillar henne helt enkelt. Hon får stå ut med så mycket skit men hon är stark ändå liksom.

Bästa bioupplevelse: Skyfall. Jag kan inte hjälpa det, jag bara tokgillar Daniel Craig som Bond.

Sämsta bioupplevelse: Dark shadows. Jag såg fram emot ännu ett enastående skådespel av Johnny Depp. En sådan besvikelse för själen det var.

Bästa musikupplevelse: Coldplay! Tallest man och Paul Simon var fantastiska de med, men alltså, Coldplay var magiskt.

Bästa låt: Ho Hey med The Lumineers. Upptäckte den ganska nyligen då en kollega tipsade om detta band. Sjukt bra låt!

Bästa musikaliska upptäckt: The Lumineers. Jag blir så glad när jag får musiktips som visar sig vara precis i min smak.

Mest sjungna låt på jobbet: Euphoria med Loreen. Det har avtagit lite, men nog sjunger vi allt fortfarande med när den spelas på radion.

Bästa cover: Miss Lis tolkning av Pugh Rogefeldts Här kommer natten.  Ruskigt bra!

Roligaste: Johan Glans live. Seriöst Sveriges bästa komiker. Det var inte en skrattfri stund.

Sorgligaste: Allt jobbigt som skedde i senaste säsongen av Downton Abbey. Stackars familj.

Mest oväntade: Jag gjorde en halvspontan resa själv till London. Det är STORT för att vara jag.

Härligaste vinst: Loreens otroligt välförtjänta Eurovisionvinst.  Det var outstanding. Faktiskt.

Största besvikelse: Fick inte se några spöken på spökvandringen. Var det för mycket begärt?!!

Nördigaste: Såg Skyfall på bio. Två gånger. Men det var den värd.

Coolaste: London!! Jag gick på övergångsstället vid Abbey Road och jag hängde utanför Coldplays studio. Need I say more!!

Nykomling: Telonius. Såklart. Totally fresh. Jag gillar honom.

Obehagligaste: När jag såg filmen Vi måste prata om Kevin. Den där Kevin alltså, jag fick rysningar. Förskräcklig unge.

Bästa köp: Min Iphone. Jag var motståndare först. Men jag är totalt omvänd. Love it.

Ja det var väl allt för den här gången. Gott nytt år!

Kultursnobb

Jag sitter i mysbelysning och lyssnar på klassisk musik och tittar på antikviteter på nätet varvat med att läsa en intelligent Fredrik Lindström-bok. Känner även en ständig längtan efter att vara sjukt allmänbildad. Vad i hela friden! Snart kommer jag väl att sitta klistrad framför Antikrundan och börja gå på konstmuseum.

Håller jag på att bli en kultursnobb?

Bond-feber

Jag lyssnar på James Bond-låtar på Spotify. Gillar den nya med Adele. Tycker att det känns väldigt Bond faktiskt. Egentligen lite för seg kanske, men man får ändå den rätta känslan tycker jag. Jag såg Skyfall med mamsen förra helgen. Mycket bra film! Daniel Craig - lysande!, som Bosse K skulle uttrycka sig (Bosse K var min filmkunskapslärare i gymnasiet, bästa läraren ever). Gillade sista delen av filmen bäst, när de befinner sig i Skottlands ödemark. Javier Bardem som skurk är otroligt obehaglig. Han kan nog vara den obehagligaste Bond-skurken hittills faktiskt. När han kom flygandes i helikoptern och spelade The Animals i högtalarna rös jag lite tror jag. Inte för att det spelades The Animals, det var ju sjukt bra. Men man blev lite illa till mods när man visste att den där otrevliga människan var nära. Väldigt bra film helt enkelt. 

Mina föräldrar var här förra helgen och hjälpte mig med mitt lägenhetsfix. Så nu är jag väl i princip klar. Lite smågrejer kvar, men det får jag senare när jag känner för det. Nu är tyg uppsatt, mattor inköpta, klocka uppsatt och tavlor fixade. Jag är nöjd med resultatet. Det känns lite mer Sherlock och brittiskt faktiskt. Nöjd som sagt. Det är så mysigt här!

Tänkte jag skulle passa på och slå ett slag för en fantastiskt rolig serie. Alltså, Cougar Town, käre värld vad roligt. Jag kan se roliga serier utan att skratta, jag skrattar liksom inombords istället. Men jag skrattar högt åt Cougar Town. I just love it!

Tom Cruise-run!